Julmys på egen hand
Så nu står vår stora fina gran och lyser så mysigt och lite här och där finns det tomtat och liknanade i lägenheten.
Egentligen hade vi tänkt mysa med lite glögg här hemma ikväll, men sen kom hans bästa vän och stal honom. Fast med tanke på att jag tycker bra om vännen och litar på dem båda så känns det inte så jobbigt. Kan ju mysa lite själv. E fick dock lova att vara hemma runt 12-tiden och i skapligt skick, vi ska nämligen hem till min mor och fira lite jul imorn.
Jag har lite funderingar kring att börja spela om mitt älskade Eternal Sonata ikväll. Jag sträckspelade det tidigare i höstas, men jag har en hel del achievments kvar att ta. Slutet gjorde mig något irriterad så jag har inte startat det sedan dess, men nu börjar det suga lite... Fast efter som jag vet att min sötnos kommer få Call of Duty 5 imorn så lär jag ju inte komma intill på x-boxet på ett tag sen. Jag hoppas han blir lite överraskad iallafall. Han har gått och fingrat och kollat på spelet ett bra tag nu, men eftersom han köpte uppföljaren till både gears of wars och farcry så har jag sagt att det får vara nog ett tag nu.
Naja, under tiden jag tittar lite på vår unge Harry Potter så ska jag väl bestämma mig för om jag ska spela lite sen eller fortsätta läsa min bok. Lite glögg får det nog lov att bli iallafall. :)
Update igen...
Ungefär samtidigt som vi började komma iordning här hemma började vi förstå att orderstocken gick neråt mycket snabbare än normalt. Bilköpet tärde lite på våra besparingar så vi fick vänta med att köpa ny säng och annat vi ville ha. Hatthylla samt hylla till badrummet var dock ett måste, vilket inhandlades på Ikea i Linköping efter en heldag på Kolmården samt Tropikariet. :)
Iallafall, min käre chef fick det att låta som om jag skulle få vara kvar flertalet gånger då jag uttryckte min oro. Men i och med att vi skulle gå ner från 4-skift till 3-skift i oktober räknade jag med att några skulle få gå. Sista veckan i september lånades jag och E ut till ett annat företag i koncernen, på tisdagen dök chefen samt en från lönekontoret upp och ville prata med mig. Jag hade en månad kvar att jobba. Jag grät ett antal dagar. En vecka senare fick vi reda på att 55 personer skulle varslas. I det läget hade ca 200 personer varslats i närområdet, sedan dess har det bara ökat.
Eftersom chefen på företaget vi var utlånade till var min förra skiftledare kom vi överns om att jag och E skulle vara kvar där tiden jag hade kvar. Vilket jag inte ångrar, vi kom att trivas bra båda två. Vi livade väl upp det en del, lite mer bus än i vanliga fall. :) Som flest var vi 6 personer som var utlånade, nu är det bara E kvar.
Sedan den 1 november har jag gått här hemma. Tråkigt, jag sover fram till 11-tiden, sen följer 2 avsnitt av Hem till gården samt frukost, sedan väntar jag bara på att E ska komma hem lite efter kl 16. Vi var dock bortresta andra veckan i november, jag fick följa med E upp till Härnösand där vi hälsade på hans bästa vän och dennes flickvän. Riktigt trevligt! Jag avslutade veckan med att möta upp tjejerna i Lkpg och ta en tur till HG. För första gången kom jag en trappa upp, annars har jag alltid suttit nere och druckit öl.
Att vara arbetslös passar mig inte, men det finns så gott som inga jobb för mig att söka, att skriva personliga ansökningsbrev ger mig ångest. Jag hatar det! Jag hatar att jag åter knappt kommer ha pengar till räkningarna, att jag inte kommer ha rätt till någon semester osv... Nu är jag åtminstone med på vikatielistan för förskolan(dagiset) och i onsdags fick jag hoppa in hela dagen. Det var riktigt kul.:) Har fått 3 timmar på tisdag igen.
Naja, det räcker väl för den här gången. Får se om jag kanske kan komma igång med skrivandet igen. För tid till det har jag ju...
.
Gårdagen tillbringades annars med en tur till A6 och IKEA, en del inhandlades och vi tittade på säng, bokhylla osv. Det blir dock inte att vi köper ngt innan vi fått en ny lägenhet, förutom möjligtvis säng men då måste hans gamla ut först.
Två veckor kvar till semester och det är två veckor på samma skift. :) Redan nästa helg tar vi dock en tur till Göteborg där bus med kusiner, Liseberg och Narnia: Prins Caspian väntar. Hoppas bara jag slipper bli sjuk denna gång.
Nä, nu ska jag nog återgå till att plocka om saker här. Hoppas att E inte kommer ångra att han lämnade mig ensam hemma.
-
Så var måndagen så gott som över, även om jag fick för mig att det var tisdag innan. Ingen direkt spännande har hänt, men jag undrar om jag blivit så väldigt allergisk mot pollen eller om en ny förkylning är på g. Det trycker över näsan och så snorar jag som sjutton, hals och svalg bråkar med mig och hostar gör jag med. Det enda som går att bota tillfälligt är huvudvärken, men det är tur det iallafall.
Hämtade hit en hel del kläder från min lägenhet idag. Det börjar bli rätt trångt så vi får väl se om det blir en ny lägenhet eller en tur till IKEA. Kanske man kan hoppas på båda? ;)
Jag älskar E och jag känner att det är helt otroligt att han vill ha mig. Jag kämpar mer eller mindre varje dag mot mina tankar. Det är snart veckor sedan min puls kändes normal. Är det så här jag ska ha det resten av mitt liv? Orkar jag det? Eller finns det hopp om hjälp och ändring?
Känner mig helt väck så det är väl dags att krypa ner med boken och hoppas på att somna snart. I morgon blir det en tur till Växjö efter jobbet, onsdag inget planerat, torsdag somna riktigt tidigt eftersom 8 timmars övertid plus studentfirande väntar på fredag.
Slut på det roliga
Så var det söndag igen, vilket betyder att det är måndag och att fm-veckan börjar imorgon. Jobbigt! Borde väl inte tycka att det var så jobbigt eftersom jag jobbade 8 timmar övertid idag. Frivilligt, och har även skrivit upp mig på fredag. 03.30 til 11.30 låter väl toppen? Kl 13.30 ska vi befinna oss i Vetlanda för att titta på utspringet. Tror inte vi kommer bli långvariga på det studentfirandet. E ska nämligen med jobba.
Fredagen blev trevlig med grillning och kubbspelande. Vi reducerade från 1-8 till 5-9, så nu är vi på gång. Kan väl säga att vi hade en medspelare till i vårt lag samt att superkvinnan i kubb var trött.
Lördagen innebar bus och lek. Först hemma hos E´s syster med hennes barn och under den senare delen av eftermiddagen bjöd vi in oss själva hos min farbror på grillning. Fast först fiskade vi med Pyret. Tror han tyckte att det var kul. Vi fick dock inte pussas och kramas och kalla varandra älskling. Första badet för iår hann vi med också. Det var bara Pyret som hade badkläder med sig, men det var ok för honom att vi hoppade i näck. Lite förvånad blev jag eftersom han varit så pryd det senaste. Han är åtta. Så först hoppade jag i och sen kom E med. Sen stod Pyret och kunde inte bestämma sig. Han hade ju kalsongerna under badbyxorna och han visste inte om han skulle ta av dem eller ej. Han ville ju inte visa snoppen. Det kvittade om jag tittade bort och så vidare. Till slut kom det dock, nä badar ni nakna ska jag med göra det. Så till slut kom han i vattnet iallafall. Fast då hade E redan hunnit upp igen. Vattnet var varmt, åtminstone i mitt tycke. Mycket varmare blir det inte ens under sommaren. Så jag har redan hunnit bade mer iår än jag hann med förra året. Jag hann även med att bränna mig ordentligt på ryggen.
Även kvällen blev mycket trevlig. E blev riktigt populär bland pojkarna. Han hjälpte dem bland annat vidare på Halo 2.
Natten blev inte lika trevlig eftersom jag drog upp några saker. Jag tar åt mig av i princip allt. Söndagen har dock varit bättre. De 8 timmarnas övertid gick trots värmen fort. Fröken har fått smörja in mig några gånger för ryggen har brännt rätt ordentligt.
Nu sitter jag ensam här hemma vid min dator. E jobbar natt. Måste se till att svara på bröllopsinbjudan till Tyskland och försöka somna skapligt snabbt.
Goda skratt och oro
Prata hann vi med en del också. Finns ju inte så många tjejer på min avdelning, inte som jag jobbar med, eller ska jag säga som jag går ihop med?... Nja, är ju lilla my som är som hon är. Samtliga tjejer som jag pratat med denna vecka har kommenterat henne. Alla är väl kanske inte så intresserade av att se hennes mus och höra allt om hennes mens... Hon hatar mig väl inte, men vi kommer ju aldrig bli bästa vänner heller. (Kan väl säga att hon har någor emot de flesta tjejer). Fröken gravid pratar ju med mig numer och vi kan jobba ihop. Hjälpte nog lite att jag konfronterade henne lite, det vill säga frågade henne rätt ut om hur svårt hon hade för mig samt sa att jag inte är intresserad av att hamna emellan i deras bråk. Fast mest hjälpte det nog att jag blev tillsammans med E. Nja, den jag tål minst är nog hon den nya som tar efter pojkarna på ett inte så bra sätt.
Kul hade jag igår iaf. Trots att jag fick lite hat på en av rasterna, men så går det när man säger som man tycker och inte tycker som alla andra.
Hjärtat fortsätter dock spela spratt i bröstet på mig. Det har fortsatt idag med. Igår när jag kom hem hade vi planerat att hinna orka gosa lite. Istället förstörde jag allt genom att i det närmsta börja hyperventilera. Känner mig så otillräcklig. Som om jag inte kan ge honom det han behöver och vill ha.
Men jag tror att han är just vad jag behöver. Så nu ska jag bara mot alla odds försöka hålla honom kvar i mitt liv, fast han verkar ju onekligen vilja vara en del av det.
.
Har skrivit upp mig på övertid på söndag, men jag ångrar mig bara mer och mer. Delvis pga att vädret ska bli så bra, delvis för att jag känner att jag vill träffa E, delvis för att jag tror att det kommer inte bli så mycket gjort.
Vet inte varför jag är så orolig. Kanske för att E och jag knappt hinner träffas. Kanske för att det var efter förra eftermiddagsveckan som det där med porren kom upp. Han lovade, jag borde väl lita på honom, men jag vet inte...
Jag mår inget vidare, men jag skulle tro att den enda som märker skillnad är E. Han är iallafall den enda som kommenterar den.
Han skickade ett mess nästan direkt efter att han börjat imorse "Älskar dig min underbaraste! Puss", men eftersom jag var halvt väck svarade jag inte. Lite efter 11 ringde han. Det gick tydligen inte att messa och han ville visa att han inte glömt bort mig. Vi brukar alltid messa en del.
Idag ska jag jobba med fröken. Igår var hon förvisad till lego pga dåligt humör, men eftersom det var med mig hon skulle jobba idag får hon vara med oss alla. Jag är väl nästan den enda som inte konstant retar henne. Nivån är verkligen dagis ibland. Men eftersom vi små flickor har samma humör passar vi bra ihop, för det är ju inte på varandra vi blir tokiga. :)
Ont
Jag har ingen större aning om hur jag egentligen lyckades få så ont igår. Armbågen drämde jag i metallbänken ordentligt, det gör fortfarande ont. För första gången lyckades jag slå bort en kil så den for rätt in i pannan på mig. Men jag hade tur, det gick inte hål och träffade varken glasögon eller ögonbryn. Ryggen är nog det som gör mest ont dock, detta trots att jag använt lyfthjälpen så mycket som möjligt. Ett jävligt lass i måndags samt att jag fick slita lite extra med att köra ut vagnarna igår har ställt till det.
Idag var jag på massage på förmiddagen, i vanliga fall brukar hon kunna lösa upp det mesta men idag så har jag fortfarande ont nu efteråt. Hon sa att det inte var så konstigt med tanke på att jag var riktigt stel på hela högersidan. Börja träna var det hon rekommenderade. Om det bara inte vore så förbannat tråkigt. Kanske borde jag börja simma eller så iallafall.
Annars så händer inte så mycket, jobba och sova. Är nästan konstant orolig av mig. Känns extra jobbigt eftersom mensen kommer snart och att jag då brukar må dåligt.
Helgen
Jag fick ett litet paket av honom. Det låg en tunn guldkedja med en ängel däri. "Jag vet hur mycket du gillar änglar" sa han bara.
Lördagen blev väldigt lugn. Vi var hos E´s syster en sväng, så det blev lite busande med barnen och E lekte även lite med sin svågers nya systemkamera. Så under tiden jag spelade Assassin´s på kvällen satt E och letade kameror. Det vill säga när han inte kommenterade om hur jag skulle göra. Behöver jag säga att orden "Kan själv" kom ur min mun ett flertal gånger?
Söndagen tillbringades till stor del i bilen. Över 30 mil fick min lilla Golf rulla. Morgonen började med att telefonen ringde och vi blev ombedda att plocka upp E`s svåger med son utmed vägen. Kanske kan nämna att en Saab var inblandad. De har ju en tendens till att bli stående utmed vägarna.
Efter den lilla färden begav vi oss till min lilla mormor en sväng för att möta upp mor på en fika på mors dag. Med kaffe och kaka i magen rullade vi vidare, en snabbis förbi båda lägenheterna och sedan till Växjö där systemkamera köptes. Jag hittade ett spel till X-boxet som jag blev sugen på. Kingdom under fire: Circle of doom.
Resten av dagen lekte älsklingen med sin leksak, det vill säga fram till att jag tog fram min. Jag hann bara titta lite på det i princip innan det var dags att sova, och eftersom jag jobbar eftermiddag och han förmiddag har han hur mycket tid som helst att spela i veckan och jag typ ingen. Det stör mig en hel del eftersom jag såg fram emot att lära mig det först samt att jag vet att han inte kommer kunna låta bli att försöka hjälpa till...
Nu har det dock blivit dags att bege sig till jobbet. Alltid lika roligt.
Natti natti
Fick se min älskling en bra stund igår, och han mig i badet... Tänk vad lite teknik kan göra. Tror han längtar hem lite.
Att man inte hittar en hel hög med cd-skivor hemma hos sig själv förrän efter flera minuters letande och funderande, är det ett tecken på att man är där alldeles för sällan? Flyttade om lite i februari och jag har ju knappt varit där sedan dess.
Nähä, ska väl ta och krypa ner nu innan jag somnar.
Förstår inte
Det är jobbigt att känna så. Otryggt minst sagt.
Han hörde av sig sen, som om inget hänt. Istället för att svara på messet ringde jag upp. Började gråta. Vi pratade lite iallafall. Berättade att jag hittade en massa kort på hans ex. Han sa att han inte ens mindes att han brännt ut dem. Jo, i flera upplagor sa jag bara.
Tror inte jag kommer känna mig det minsta trygg innan han kommer hem. Får väl se hur det känns då. Känns som om jag aldrig kommer lyckas göra något rätt.
Var som sagt på väg på en kopp kaffe innan, och lite brago chokladkex till mig. Var trevligt faktiskt. Gosig liten tiger hade han, den var som en blandning mellan hund och katt. Anledningen till att det bara var jag som åt kex är att han har opererat magsäcken och har sina tider att äta på. Tydligen vägde han 185 kg innan. Svårt att förstå att det var så mycket. Men det syntes att han börjat gå ner i vikt, runt 30 kg. 50 till ville han gå ner. I förhållande till det inser man att man kanske inte väger så mycket. Men det är bortglömt så fort jag ser mig själv i spegeln.
Naja, trött är jag. Ska väl kanske lägga mig ner och försöka vila lite till, har ju bestämt mig för att gå till jobbet inatt.
Väntar
Jag har inte fått något svar och jag tänker inte höra av mig mer. Men det står fortfarande "älskar dig" i meddelandefältet på msn, trots att han ändrat orten. Just nu känner jag mig dock varken älskad eller älskvärd.
Har försökt vila lite till eftersom jag tänkte jobba ikväll, men jag ger upp nu. Får väl försöka få i mig lite "frukost" och duscha för jag iväg och fika sen, och även kolla läget i min lägenhet. Kanske är det där jag borde vara nu.
Vet att jag inte ska se svart på allt, men det känns verkligen som om jag förstör det här förhållandet med. Precis som med m. Jag är en hemsk människa.
Är väl bara att vänta och se om han hör av sig. Om inte annat ska jag ju hämta honom på flygplatsen på fredag.
Bra jobbat!
Nu på förmiddagen messade jag honom om att han gärna fick skriva och berätta hur jag skulle göra för att få igång det trådlösa nätverket igen när han vaknat, puss. Det gjorde han, bara det. Sen frågade han om jag sovit. Jag svarade och ställde motfråga. Korta frågor som man ställer till en bekant. Sen frågade jag om jag väckte honom. Eftersom jag inte fick något svar frågade jag om han var sur. Tillbaka fick jag att han vaknade på morgonen precis om vanliga människor gör. Fick sen också att han bara svarade på en dum fråga.
Vet inte riktigt vad jag skrev sen, men det var något om att allt jag skrev då var dumt eftersom jag bara fick korta svar. Tror det var då jag skrev att det nog var lika bra att jag stängde ner msn. Skrev även att jag älskar honom i alla fall! Pussar i massor. Tillbaka fick jag: seriöst.
Svaret jag skickade var något i stil med, ja, seriöst eftersom det inte alls känns som om han skriver till någon han älskar. men att han kanske vaknat på fel sida och det hade väl kanske jag med gjort. Sen stängde jag ner.
Jag mår piss. Saknar honom som en tok, och ändå måste jag förstöra den kontakten vi har.
Ringa honom vågar jag inte eftersom han inte gillar att prata i telefon. Åtminstone inte med mig.
Hur dum i huvudet är jag på en skala? Rätt så mycket skulle jag tippa på.
.
Somnade skapligt fort. Tröttheten från natten innan tog väl ut sin rätt. Sov sådär. Ögonen slogs upp klockan 8, men jag låg kvar till halv 10.
Antar att dagen kommer bestå av att jag går omkring med en konstant obehagskänsla.
Tror jag gillar att plåga mig själv. Varför skulle jag inte göra det när jag skulle kunna försöka konsentrera mig på att må bra?
Borde och varför
VARFÖR I HELVETE ÄR HAN TILLSAMMANS MED MIG?!
För mig finns ingen logiskt förklaring. Allt måste vara ett misstag, ett elakt skämt.
Lycka till att somna nu. Hur mycket hjälper det att det nu är Narnia som rullar på tv.n? Knappast det jag ser när jag blundar. Föga kan den dränka ljudet från mina tankar.
Så småningom somnar jag alltid. Kan gå fort, kan ta timmar. I vilket fall mår jag inte så toppen just nu.
Borde kanske fortsatt spela hela natten. Försökt hålla stånd mot tankar.
Jag kan faktiskt inte ens se någon mening med varför jag lever. Krasst? Kanske. Trött är jag på att må såhär iallafall.
Men jag skulle ändå inte våga? orka? göra något åt det.
