~fairytale gone bad~

Känner mig hemsk för att jag lämnat m bakom mig. För att jag gått vidare, för att det känns så fruktansvärt bra med a. Trodde inte jag skulle kunna ha det lika bra med någon annan som jag hade det med m. Har dåligt samvete över det.

Precis som a säger så känns allt så lätt. Vi har redan pratat om ämnen som barn, flytta ihop, förlovning till och med att gifta sig. Känns skrämmande att allt går så snabbt. Samtidigt känns det så bra så vad är det att vänta på?

Lägenheten är uppsagd till den sista december. Ska försöka se om jag kan bo kvar några månader till. Om det kanske går att ta en ny 3-månaders uppsägningsperiod. Så att jag har kvar den till sista februari iaf. Även om a säger att han gärna ser att jag flyttar hit nästan nu med en gång. Men vi har ju bara kännt varandra en månad! Det känns helt sjukt! Overkligt!

Vad ska jag göra! Svar välkomnas verkligen!

Min lilla mor och jag har väl inte alltid stått varandra särskilt nära. Det är väl en hel del som jag tror att hon inte vet om mig. Jag har sedan åtminstone skilsmässan (jag var runt 12) klarat mig själv till stor del. Skött mig själv och så vidare.

Men de senaste månaderna har vi pratat mer och mer med varandra. I telefon. Året jag var i Tyskland kanske vi pratade 1 gång varannan månad eller så. Har aldrig haft det behovet att höra av mig till mina föräldrar eller att höra av mig till dem. Men nu har mamma börjat höra av sig mer och mer. Mycket tror jag beror på att det varit jobbigt med hennes sambos dotter som har ätstörningar.

Den senaste veckan är det dock jag som ringt 2 gånger. Förra veckan för att berätta att jag träffat någon. Till stor del för att a berättat för så många på sin sida. Idag ringde jag igen för att fråga om när de ska till morfar på lördag. Han fyller 75 och a har tidigare sagt att han gärna vill träffa min mamma så jag föreslog att vi skulle visa oss då. Jag åkte aldrig när mormor fyllde 75 i augusti. Det var ju dagen efter m gjort slut så jag orkade inte det.

(Hit kom jag igår när jag satt och skrev, men sen kom gumman hem och vill inte att hennes sökande ögon ska komma på att jag har en egen blogg.)

I vilket fall som helst så berättade jag hur det gick med a och hans dotter. Även vad som hände under lördagskvällen. Min mors kommentar till det hela var mest "vi har väl inte heller alltid varit så diskreta, men det kan ju vara lite känsligt i den åldern. Man vill väl helst inte tänka på att ens föräldrar har sex". Inte särskilt upprörd vill säga. Och nej, diskret var hon nog inte alltid varken med pappa eller hennes nuvarande sambo. Mor o far kom jag på en gång när vi var i Danmark på semester under en filt på stranden. ;) Min reaktion var mest att "lillebror, tror vi ska gå åt det här hållet istället".

Ja,ja, det var i alla fall skönt att få prata lite med henne. Tror att man kan se en skillnad mellan reaktionerna hos de som har barn och de som inte har barn. De senare tycker det är mycket värre.

Vi pratade även lite om m och så. är nervös inför hur jag ska kunna tala om för honom att jag träffat någon annan. Någon som dessutom vill att jag flyttar hit så fort som möjligt. Känner mig nervös och vet inte alls hur jag ska göra med något. Lägenheten är uppsagt till den sista december. Ska dock ringa och fråga om jag kan få ytterligare några månader. Men då sätter min telefonskräck in. Hatar att vara så rädd för att ringa och prata med en okänd människa.

Tror att något som hade kunnat bli underbart riskerar att krossas. Vill inte det. Men jag är inte säker på att jag har den energin som kommer behövas för att rädda det.

Nu går det köpa enskilda biljetter till VM i konståkning!!!!! Dryga 5000 är lite väl saftigt men om jag går fre-lör-sön bara så går det "bara" på 1580 sek. Överkomligt, ungefär som EM i Malmö om jag inte missminner mig.

A har halft om halft sagt att han kan tänka sig att följa med. Hoppas hoppas!

Det var nu ett bra tag sedan jag skrev senast. Vanligen ett ganska bra tecken. Det betyder att jag varit upptagen med annat än min kära dator och förhoppningsvis att jag mått ganska bra.

Kommer knappt ihåg vad jag skrev senast. Får väl ta och uppdatera mig själv sen.

Den senaste tiden har faktiskt varit ganska lyckad. Det har bara kännts bättre och bättre med a. Det är skrämmande hur många gånger vi båda varit på väg att säga samma sak eller gått och funderat i samma banor. Vi har bara kännt varandra några veckor men det känns som så mycket längre.

Hans längd stör mig inte det minsta längre. Eller iaf inte så länge jag inte har högklackat (vilket är väldigt sällan) eller mina kängor med ganska hög sula. Däremot har jag kommit på två fördelar med att han är nästintill jämnlång med mig. Den första rör sexlivet, det finns ställningar som inte riktigt fungerar när killen är mycket längre. Inget jag klagar på om man säger så. Jag har däremot svårt för att hålla fingrarna i styr vilket jag återkommer till... Den andra är att jag kan sno hans kläder utan att de är alldeles för stora. :) Iaf tröjorna. Om baken är jag större.

Allt har fungerat bra under den tiden vi varit själva och även de gånger då vi träffat dottern hemma hos modern. I helgen var det då dags a att ha henne. Fredagen gick bra, jag åkte ju och jobbade väldigt tidigt. Lördagen skapligt (sov hemma den natten eftersom jag jobbat och ville kunna sova ut), eller åtminstone skapligt till att börja med. Hon var lite kinkig och grinig, men hon mådde inte bra och saknade sin mamma så det är väl förståligt.

Det känns dock lite som om hon planerar att ha mig som ett slags länk till mamman bakom ryggen på pappa. Hon säger ofta att hon inte tycker om honom och att hon inte vill vara där. Men hon säger det bara så att han inte hör. Det känns jobbigt. Väldigt jobbigt.

Helvetet bröt dock inte ut förrän senare. Hon gick frivilligt och la sig tidigt. Ovanligt, men visst hon mådde ju inte bra. Så när jag och a ligger i soffan kan jag ju inte hålla fingrarna i styr. Även om han sagt att vi får låta bli att ha sex när hon är där. Men dumma kåta jag tänkte men det hörs väl knappt om vi är tysta. Helt ärligt kan jag väl säga att jag inte tänkte så mycket mer än att jag ville ha honom.

Hade väl varit bättre om vi haft tv.n på högre volym. Allra bäst om jag låtit bli honom. I alla fall så hade hon inte somnat och förmodligen haft öronen på spänn redan innan för att höra vad vi sysslade med.

Efteråt när jag går förbi i hallen ropar hon på mig att jag ska komma och därefter även att jag ska stänga dörren. Sen får jag höra att jag är dum i huvudet. Va fan sysslade vi med. Att vi inte kunde låta bli det när hon var där. Jag var sjuk i huvudet. Imorgon skulle hon åka till sin mamma och berätta allt och så vidare. Upprörd räcker inte för att beskriva tillståndet hon var i. Vad skulle jag göra? Hon sa även att hon ljugit för mig tidigare när hon sa att hon ville ha mig där. Eller att hon ville det tidigare men inte nu längre.

Jag sa förlåt, att jag inte tänkte mig för. Att jag inte är van vid att ha barn i närheten (vilket är dagens sanning). Att jag tycker otroligt mycket om hennes pappa och att det inte var något fel med det vi gjorde, men att jag förstår att hon reagerade. Va fan skulle jag gjort?

Till slut kom a också och undrade vad det va. "Det fattar du väl, tänk efter" eller något liknande fick han väl till svar.

Vi lämnade henne ensam ett tag så jag kunde berätta vad vi sagt. Sen fick han gå och prata med henne själv. Vet inte vad han sa riktigt. Men en sak var i alla fall att vi bara hade pussats och kramats i soffan, och att det måste man få göra. Hon hade väl lugnat ner sig så sakteliga.

Hon ropade in mig en gång till senare och sa "förlåt för vad jag sa innan". Hon grät. Jag sa att vi båda gjort fel, men att jag tycker väldigt mycket om både henne och hennes pappa. Att jag förstår att hon älskar sin mamma mest i världen och så.

Kändes bättre därefter, men jag är lite rädd för att hon försöker manipulera mig.

Dagen efter sa hon att hon inte sovit något, mest på grund av vad som hänt dagen efter. Hon låtsades sova när a var inne hos henne för att se om hon sov. Men när han åkt för att handla frukost och jag gick upp gick hon med upp. Mig var hon trevlig mot, men väldigt avig mot sin pappa.

Tycker inte alls om hennes attityd mot a. Ser att han blir väldigt ledsen.

Men det var skönt att åka och jobba hela söndagen. Hon sov när jag kom på kvällen, eller låtsades sova. Litar inte på henne. Idag skulle hon gå hem till mamma efter skolan, så efter a.s lunch så åkte jag hem till mig. Åker väl tillbaka senare idag. Får väl se hur hon verkar då.

Det är jobbigt. Tycker så otroligt mycket om a. Men jag vet inte om jag orkar med en massa strul, ska dock ge det hela en seriös chans. När det bara är a och jag är allt riktigt bra.

Blev mycket på en gång nu. Osammanhängande med känns det som. Men men... Jag är som jag är.

Sover inte hemma inatt heller. Har ju förmågan att känna mig hemma nästintill var som helst. :)
Fast det betyder ju också att jag inte har ngn fast punkt.

Dagen har varit rätt bra. Träffade a idag på hans lunch och sen skjutsade han mig till kuratorn. Blir nog att vi träffas då imorn med. Men jag har fått träffa honom nu ikväll med. :) Vi har hjälp till med att flytta. Så jag har även fått träffa gumman lite på egen hand, hon ska nog följa med mig hem en sväng med. Kanske tom blir att jag åker och byter däck med henne.

Otroligt att jag och a har kunnat stjäla till oss en massa tid på egen hand. Något måste hon ju förstå, men hon har ändå inte sprungit och vaktat.

Är nog en klar fördel att hon lärde känna mig innan hennes pappa gjorde det, för då är jag delvis hennes också. Inte bara pappas. Vet inte, men jag är ju själv skilsmässobarn, så lite känner jag igen. Inte minst att den stackars flickan får vara med om alldeles för mycket.

Men hon är go. Det är kul att se hur hon lyser upp när jag kommer och när vi busar. Känns ibland mer som om jag skulle vara syster än vuxen. Är ju väldigt barnslig av mig ibland, jag kan ju fortfarande leka och busa. :) Men hon behöver vara barn. Hon är ju bara 10 år och får höra saker som inte ens en tonåring borde få höra. Idag sa hennes mamma nästintill att hon önskade att hon var död. En dotter ska inte behöva höra det. Allra minst i den åldern.

Samtidigt vill jag inte stöta mig med hennes mamma som är min vän.

Det är inte lätt när det är svårt.

Men det känns bara bättre och bättre med a. Jag har mått mycket bättre de senaste dagarna. Otroligt skönt!

Lite hopp har återvänt till mig. Jag känner mig inte lika misslyckad.

Fick dessutom höra av godingen i helgen att han tycker om precis allting med mig, allt som är jag. Ska kanske säga att jag pratat en hel del med honom, så rätt bra koll har han på hur jag är. Bossen sa också att jag borde ta åt mig av Magnus Ugglas låt, tror den heter "pärlor för svin". Fast jag brukar ofta träffa väldigt snälla killar, tycker snarare att jag inte förtjänar dem.

Men nu ska jag inte bli negativ. Har ju kännt mig så lätt i kroppen det senaste, gladare. :) 

Vet inte om jag ska titta på Emmerdale nu eller om jag kanske skulle ta och sova lite. Känner att jag behöver lite mer sömn innan det är dags att jobba natten lång. *Gäsp*

Alltid är det ngt. Anledningen till att jag sovit lite denna gång är att en väns syster gick bort igår eftermiddag/kväll. Så natten har tillbringats på vännens soffa. För att bara finnas till hands. Tycker verkligen otroligt synd om henne. Detta var det sista hon behövde. Så imorgon när jag vaknat blir det troligen att åka hem till henne igen.

Hjärnan går på högvarv kan jag säga. Vet som vanligt varken ut eller in. Var ju därför jag skulle hålla mig borta från pojkar!!!! Men så jävla bra gick det.

Har kommit på att jag nog egentligen är en kvinnlig Chandler. Har nog alltid varit. 

*SUCK*

Inte varje morgon man vaknar av att någon smeker en i ansiktet... Det enda jag kan säga är att jag är förundrad och förvirrad. Men detta kanske är något att ge en riktig chans?

Får besök ikväll. Ovanligt för min del. Dessutom känns det ovanligt att vara så satans nervös o pirrig.

Får se hur det går och känns. Är ju som sagt 2 saker, eller snarare personer som kan stjälpa allt, förutom just han o jag vill säga. Och jag råkar ju vara duktig på det...

Blev glatt överraskad idag, gånger 2. En kille som jag tidigare jobbat med och vars knasigheter jag saknar lite ringde. Tyvärr medan jag jobbade och eftersom vi bara jobbade 2,5 timmar idag ville jag inte gå ifrån. Men jag kan ju ringa upp honom imorn igen.

Den andra överraskningen var mess ifrån en kille som jag tidigare knappt pratat med. En god väns ex, fast hon sa redan då det gick rykten om oss att hon inte skulle ha ngt emot om vi blev ihop. Så igår när hon fyllde år så träffades vi för första gången under en längre tid. Får väl säga att jag blev lite intresserad jag med igår, därför var det extra roligt att han kände likadant.

Det finns två problem dock. Det ena kallas m. Som jag misstänkte har han inte heller idag loggat in på msn. Eller åtminstone inte lämnat ngt meddelande. Å andra sidan blev han nog ledsen av de meddelanden jag lämnat. Men jag måste ju få säga vad jag tänker. En sak jag bland annat skrev var att jag inte kommer att kunna gå vidare så länge jag känner så mkt för honom och har kontakt med honom. För jag kommer känna mig otrogen mot honom om jag träffar ngn annan samtidigt som jag kommer ha dåligt samvete även mot den jag träffar... Suck..

Det andra problemet är hans dotter, tillika min väns dotter, därför vet jag också hur hon fungerar. Tror redan hon misstänker ngt. Och hon kommer flippa ur. Hon bär på så otroligt mkt aggressioner. Hon får höra alldeles för mkt, men å andra sidan lämnar hon åtminstone inte sin mamma ifred för 5 öre. Det var nästintill omöjligt för oss att prata ikväll bara för att hon måste ha kontroll över precis allt. Hon ville tom kolla vem jag fick mess ifrån... Hon vägrade dessutom gå och lägga sig innan hennes mamma gjorde det och jag åkte. Kl 01:20 när jag åkte hem och hon är 10 år. Inte ok enligt min mening.

Men förhoppningsvis kommer de att få hjälp från BUP, men har ju fortfarande inte kunnat fråga hennes mamma om vad de sa när de var inne.

Kanske inte låter som ett problem, men jag vet att hon var orsaken till att flera av hennes mammas förhållanden spruckit, men även att hon har samma problem vad gäller hennes pappa.

Synd, det är en söt o trevlig tjej för det mesta, men andra stunder är hon helt odräglig. Att hon behöver hjälp är det ingen tvekan om, annars finns risken att det kommer gå riktigt illa.

Sitter här med ont i magen och undrar över om m kommer logga in ngt mer på msn denna vecka. Det var han som skrev i onsdags att han ville höras mer. Men känner jag honom rätt så kommer han inte göra det.

Jag hatar att jag bryr mig så mkt om honom . Att jag sitter här framför datorn timme efter timme bara ifall han loggar in. Hur sjukt är inte det när det är 3 månader sedan han gjorde slut?!?!

Jag hatar dykkurserna, jag hatar hans jävla resa till thailand, för båda dessa saker talar om för mig att vi aldrig kommer kunna bli ihop igen - ändå kan jag inte skärpa mig. Slita mig...

Så här sitter jag med en klump av nervositet i magen och blir gråtfärdig.

Samtidigt står det nu på sin spets om min farbror vill anmäla pappa. En del av mig vill bara skrika åt honom att göra det, samtidigt som jag förstår om han väljer att inte göra det.

På måndag börjar kursen i kalmar - men jag känner mig fruktansvärt kluven och vet inte alls hur jag ska göra. En del av mig tänker att det kan bli kul, en annan del av mig vill bara strunta i det och gräva ner mig.

Så som vanligt vet jag inget. Jag är en rätt vilsen person egentligen. Hör inte hemma någonstans, å andra sidan är jag aldrig helt främmande vart jag än kommer. För nästan ingenstans är mer rätt eller fel än någon annan.

Det är dock inte alla som ser rotlöshet som något gott.