Rubrik
Har märkt att jag skrivit väldigt långa inlägg det senaste. Det blir lätt så när jag är i farten. Vill bara få ur mig en massa tankar och funderingar. I andra fall handlar det bara om ett slags minnesanteckningar.
Jag skriver bara för min egen skull, vill inte att de i min närhet ska läsa. Då skulle jag inte kunna vara lika öppen med många saker. Att texten blir svårläst och ointressant är väl en effekt av att allt rinner ur mig när jag börjar skriva i takt med att jag tänker.
Hur som, idag har jag tänkt åka hem till min egna lilla lägenhet. Förhoppningsvis träffa den inte längre så nyblivna mamman och den lilla fian. Har inte träffat dem på längre nu. Imorgon står julklappsinhandling på planeringen och förmodligen stannar jag hemma torsdagskvällen med. På fredag är det julavslutning på jobbet som jag tänkte gå på, tillsammans med min vän/a´s ex.
Det är i morgon de ska till BUP och jag känner att det nog är skönast att hålla sig lite ur vägen. A kanske skulle behöva mitt stöd, för jag har en känsla av att han kommer att få sig en känga. Men när jag delvis håller med om kritiken, eller rätt så fullt ut faktikt så känns det svårt. Ingen av dem kan ta kritik och båda förtjänar det. Bättre att hålla sig undan.
Fegt kanske, men nu är det så det får bli.
A och jag pratade igårkväll igen. Han vill bara att vi ska glömma fredagen och att jag ska tro honom när han säger att det aldrig kommer att bli så igen. Sa till honom att det inte känns så jättebra just nu. Han tolkar det som om det bara är fredagen som ställt till allt. Till stor del är det ju det, men jag sa även att det känns som om han snarare säger det han tror att folk vill höra istället för att vara ärlig. Han förstod inte vad jag menade. Att m spökar känner jag att jag inte kan säga, för hade allt varit bra här så hade jag lätt kunnat ignorera det. Jag tänker inte låta det komma emellan oss. Utan det får gå några veckor till så får vi se hur det känns.
Ibland undrar jag dock vad jag gett mig in på. En kille som inte kan hantera alkohol, inte kan säga nej eller vara helt ärlig mot sin dotter, som så fort jag vill något på egen hand ser ut som en ledsen hundvalp, som blir överlycklig för minsta lilla man ger honom. Det hela känns inte helt bra.
Räknar med utgång på juldagen som sagt, troligen blir det jag, min vän/a´s ex samt.... ytterligare ett av a´s ex. Eventuellt de enda 3 han haft. Får väl se hur det går...
Oron och rädslan i bröstet är inte lika påträngande idag. Skönt! Tror att det kan hjälpa att komma hem lite med, hoppas det. Ska gå ut och skrapa rutorna på lilla bilen strax så att det bara är att åka sen.
Jag skriver bara för min egen skull, vill inte att de i min närhet ska läsa. Då skulle jag inte kunna vara lika öppen med många saker. Att texten blir svårläst och ointressant är väl en effekt av att allt rinner ur mig när jag börjar skriva i takt med att jag tänker.
Hur som, idag har jag tänkt åka hem till min egna lilla lägenhet. Förhoppningsvis träffa den inte längre så nyblivna mamman och den lilla fian. Har inte träffat dem på längre nu. Imorgon står julklappsinhandling på planeringen och förmodligen stannar jag hemma torsdagskvällen med. På fredag är det julavslutning på jobbet som jag tänkte gå på, tillsammans med min vän/a´s ex.
Det är i morgon de ska till BUP och jag känner att det nog är skönast att hålla sig lite ur vägen. A kanske skulle behöva mitt stöd, för jag har en känsla av att han kommer att få sig en känga. Men när jag delvis håller med om kritiken, eller rätt så fullt ut faktikt så känns det svårt. Ingen av dem kan ta kritik och båda förtjänar det. Bättre att hålla sig undan.
Fegt kanske, men nu är det så det får bli.
A och jag pratade igårkväll igen. Han vill bara att vi ska glömma fredagen och att jag ska tro honom när han säger att det aldrig kommer att bli så igen. Sa till honom att det inte känns så jättebra just nu. Han tolkar det som om det bara är fredagen som ställt till allt. Till stor del är det ju det, men jag sa även att det känns som om han snarare säger det han tror att folk vill höra istället för att vara ärlig. Han förstod inte vad jag menade. Att m spökar känner jag att jag inte kan säga, för hade allt varit bra här så hade jag lätt kunnat ignorera det. Jag tänker inte låta det komma emellan oss. Utan det får gå några veckor till så får vi se hur det känns.
Ibland undrar jag dock vad jag gett mig in på. En kille som inte kan hantera alkohol, inte kan säga nej eller vara helt ärlig mot sin dotter, som så fort jag vill något på egen hand ser ut som en ledsen hundvalp, som blir överlycklig för minsta lilla man ger honom. Det hela känns inte helt bra.
Räknar med utgång på juldagen som sagt, troligen blir det jag, min vän/a´s ex samt.... ytterligare ett av a´s ex. Eventuellt de enda 3 han haft. Får väl se hur det går...
Oron och rädslan i bröstet är inte lika påträngande idag. Skönt! Tror att det kan hjälpa att komma hem lite med, hoppas det. Ska gå ut och skrapa rutorna på lilla bilen strax så att det bara är att åka sen.
Kommentarer
Trackback
