~fairytale gone bad~

Min lilla mor och jag har väl inte alltid stått varandra särskilt nära. Det är väl en hel del som jag tror att hon inte vet om mig. Jag har sedan åtminstone skilsmässan (jag var runt 12) klarat mig själv till stor del. Skött mig själv och så vidare.

Men de senaste månaderna har vi pratat mer och mer med varandra. I telefon. Året jag var i Tyskland kanske vi pratade 1 gång varannan månad eller så. Har aldrig haft det behovet att höra av mig till mina föräldrar eller att höra av mig till dem. Men nu har mamma börjat höra av sig mer och mer. Mycket tror jag beror på att det varit jobbigt med hennes sambos dotter som har ätstörningar.

Den senaste veckan är det dock jag som ringt 2 gånger. Förra veckan för att berätta att jag träffat någon. Till stor del för att a berättat för så många på sin sida. Idag ringde jag igen för att fråga om när de ska till morfar på lördag. Han fyller 75 och a har tidigare sagt att han gärna vill träffa min mamma så jag föreslog att vi skulle visa oss då. Jag åkte aldrig när mormor fyllde 75 i augusti. Det var ju dagen efter m gjort slut så jag orkade inte det.

(Hit kom jag igår när jag satt och skrev, men sen kom gumman hem och vill inte att hennes sökande ögon ska komma på att jag har en egen blogg.)

I vilket fall som helst så berättade jag hur det gick med a och hans dotter. Även vad som hände under lördagskvällen. Min mors kommentar till det hela var mest "vi har väl inte heller alltid varit så diskreta, men det kan ju vara lite känsligt i den åldern. Man vill väl helst inte tänka på att ens föräldrar har sex". Inte särskilt upprörd vill säga. Och nej, diskret var hon nog inte alltid varken med pappa eller hennes nuvarande sambo. Mor o far kom jag på en gång när vi var i Danmark på semester under en filt på stranden. ;) Min reaktion var mest att "lillebror, tror vi ska gå åt det här hållet istället".

Ja,ja, det var i alla fall skönt att få prata lite med henne. Tror att man kan se en skillnad mellan reaktionerna hos de som har barn och de som inte har barn. De senare tycker det är mycket värre.

Vi pratade även lite om m och så. är nervös inför hur jag ska kunna tala om för honom att jag träffat någon annan. Någon som dessutom vill att jag flyttar hit så fort som möjligt. Känner mig nervös och vet inte alls hur jag ska göra med något. Lägenheten är uppsagt till den sista december. Ska dock ringa och fråga om jag kan få ytterligare några månader. Men då sätter min telefonskräck in. Hatar att vara så rädd för att ringa och prata med en okänd människa.

Har nu pratat med faster, det var väl ett ganska så stelt samtal. Men nu är det i alla fall avklarat. Tror det kommer att dröja väldigt länge innan vi kommer att komma på förtrolig fot med varandra igen. Kan säga så här, jag kommer nog att svara när hon ringer i framtiden, men jag kommer att vakta min tunga. Och jag tycker inte om när de diskuterar mig i min frånvaro. I vanliga fall bryr jag mig inte, men just när det gäller min familj tycker jag inte om det, åtminstone inte vad gäller min faster, farmor, far, hans hustru samt hans ex.

Får se om jag nu kan ta och koppla av lite och läsa ut min bok. Hoppas jag kan sova inatt utan att för mycket tankar snurrar runt.

Har snart pratat med större delen av familjen och släkten ikväll. Åtminstone med den delen som jag pratar med. Eller... Mamma ringde för att styra upp onsdagen lite mer. Jag fyller år då så jag ska väl ta och visa mig hemma. Lillebror som jobbar em på ons hördes i bakgrunden. Borde väl egentligen ta och ringa honom själv för att se hur mycket han har fått ta del av den senaste tiden, eller månaderna.

Sen ringde jag farbror och hans fru, vilka egentligen är de jag pratar mest med, för att höra om kusinerna ville följa med mig hem till mor på ons. De hade skytteträning, men tittar nog förbi i min lilla lägenhet istället någon gång under dagen.

Farbror hade pratat med faster som varit ledsen och upprörd. Kanske hon börjar inse några saker, åtminstone hoppas jag det. Hon hade berättat om de senaste turerna om min far och hans "kära" fru. Hur länge ska de få hålla på!!!! Men jag borde ringa faster och prata med henne själv, jag har vägrat svara när hon ringt den senaste månaden. Jag är så besviken på henne att jag kan inte beskriva det, men vill ändå inte förlora kontakten inte minst med tanke på minikusinerna.

Min halvsyster skickade iväg ett mess o undrarde hur jag jobbade så jag ringde upp istället. Vi har ju inte pratats vid sen hennes bröllop. Hon har numera helt tagit avstånd från de både ovannämnda psykona, vilka råkar vara hennes mor och far. Det var på något sätt skönt att höra eftersom jag nu bättre vet var jag har henne. Tydligen så har hon varit i kontakt med både polisen och socialen. Hennes äldsta halvbror kommer nu förhoppningsvis att hamna i ett familjehem.

Jag skäms över hur lite jag har hjälpt till, över att jag stuckit huvudet i sanden och hållt mig borta. Det var till stor del om detta som det inlägget jag skrev förra helgen och som försvann handlade om.

Ska nu försöka ringa faster igen och är det upptaget så blir det äntligen duschen eller ett minibad för min del.