Lilla mor
Min lilla mor och jag har väl inte alltid stått varandra särskilt nära. Det är väl en hel del som jag tror att hon inte vet om mig. Jag har sedan åtminstone skilsmässan (jag var runt 12) klarat mig själv till stor del. Skött mig själv och så vidare.
Men de senaste månaderna har vi pratat mer och mer med varandra. I telefon. Året jag var i Tyskland kanske vi pratade 1 gång varannan månad eller så. Har aldrig haft det behovet att höra av mig till mina föräldrar eller att höra av mig till dem. Men nu har mamma börjat höra av sig mer och mer. Mycket tror jag beror på att det varit jobbigt med hennes sambos dotter som har ätstörningar.
Den senaste veckan är det dock jag som ringt 2 gånger. Förra veckan för att berätta att jag träffat någon. Till stor del för att a berättat för så många på sin sida. Idag ringde jag igen för att fråga om när de ska till morfar på lördag. Han fyller 75 och a har tidigare sagt att han gärna vill träffa min mamma så jag föreslog att vi skulle visa oss då. Jag åkte aldrig när mormor fyllde 75 i augusti. Det var ju dagen efter m gjort slut så jag orkade inte det.
(Hit kom jag igår när jag satt och skrev, men sen kom gumman hem och vill inte att hennes sökande ögon ska komma på att jag har en egen blogg.)
I vilket fall som helst så berättade jag hur det gick med a och hans dotter. Även vad som hände under lördagskvällen. Min mors kommentar till det hela var mest "vi har väl inte heller alltid varit så diskreta, men det kan ju vara lite känsligt i den åldern. Man vill väl helst inte tänka på att ens föräldrar har sex". Inte särskilt upprörd vill säga. Och nej, diskret var hon nog inte alltid varken med pappa eller hennes nuvarande sambo. Mor o far kom jag på en gång när vi var i Danmark på semester under en filt på stranden. ;) Min reaktion var mest att "lillebror, tror vi ska gå åt det här hållet istället".
Ja,ja, det var i alla fall skönt att få prata lite med henne. Tror att man kan se en skillnad mellan reaktionerna hos de som har barn och de som inte har barn. De senare tycker det är mycket värre.
Vi pratade även lite om m och så. är nervös inför hur jag ska kunna tala om för honom att jag träffat någon annan. Någon som dessutom vill att jag flyttar hit så fort som möjligt. Känner mig nervös och vet inte alls hur jag ska göra med något. Lägenheten är uppsagt till den sista december. Ska dock ringa och fråga om jag kan få ytterligare några månader. Men då sätter min telefonskräck in. Hatar att vara så rädd för att ringa och prata med en okänd människa.
Men de senaste månaderna har vi pratat mer och mer med varandra. I telefon. Året jag var i Tyskland kanske vi pratade 1 gång varannan månad eller så. Har aldrig haft det behovet att höra av mig till mina föräldrar eller att höra av mig till dem. Men nu har mamma börjat höra av sig mer och mer. Mycket tror jag beror på att det varit jobbigt med hennes sambos dotter som har ätstörningar.
Den senaste veckan är det dock jag som ringt 2 gånger. Förra veckan för att berätta att jag träffat någon. Till stor del för att a berättat för så många på sin sida. Idag ringde jag igen för att fråga om när de ska till morfar på lördag. Han fyller 75 och a har tidigare sagt att han gärna vill träffa min mamma så jag föreslog att vi skulle visa oss då. Jag åkte aldrig när mormor fyllde 75 i augusti. Det var ju dagen efter m gjort slut så jag orkade inte det.
(Hit kom jag igår när jag satt och skrev, men sen kom gumman hem och vill inte att hennes sökande ögon ska komma på att jag har en egen blogg.)
I vilket fall som helst så berättade jag hur det gick med a och hans dotter. Även vad som hände under lördagskvällen. Min mors kommentar till det hela var mest "vi har väl inte heller alltid varit så diskreta, men det kan ju vara lite känsligt i den åldern. Man vill väl helst inte tänka på att ens föräldrar har sex". Inte särskilt upprörd vill säga. Och nej, diskret var hon nog inte alltid varken med pappa eller hennes nuvarande sambo. Mor o far kom jag på en gång när vi var i Danmark på semester under en filt på stranden. ;) Min reaktion var mest att "lillebror, tror vi ska gå åt det här hållet istället".
Ja,ja, det var i alla fall skönt att få prata lite med henne. Tror att man kan se en skillnad mellan reaktionerna hos de som har barn och de som inte har barn. De senare tycker det är mycket värre.
Vi pratade även lite om m och så. är nervös inför hur jag ska kunna tala om för honom att jag träffat någon annan. Någon som dessutom vill att jag flyttar hit så fort som möjligt. Känner mig nervös och vet inte alls hur jag ska göra med något. Lägenheten är uppsagt till den sista december. Ska dock ringa och fråga om jag kan få ytterligare några månader. Men då sätter min telefonskräck in. Hatar att vara så rädd för att ringa och prata med en okänd människa.
Kommentarer
Trackback
