~fairytale gone bad~

Sitter här med ont i magen och undrar över om m kommer logga in ngt mer på msn denna vecka. Det var han som skrev i onsdags att han ville höras mer. Men känner jag honom rätt så kommer han inte göra det.

Jag hatar att jag bryr mig så mkt om honom . Att jag sitter här framför datorn timme efter timme bara ifall han loggar in. Hur sjukt är inte det när det är 3 månader sedan han gjorde slut?!?!

Jag hatar dykkurserna, jag hatar hans jävla resa till thailand, för båda dessa saker talar om för mig att vi aldrig kommer kunna bli ihop igen - ändå kan jag inte skärpa mig. Slita mig...

Så här sitter jag med en klump av nervositet i magen och blir gråtfärdig.

Samtidigt står det nu på sin spets om min farbror vill anmäla pappa. En del av mig vill bara skrika åt honom att göra det, samtidigt som jag förstår om han väljer att inte göra det.

På måndag börjar kursen i kalmar - men jag känner mig fruktansvärt kluven och vet inte alls hur jag ska göra. En del av mig tänker att det kan bli kul, en annan del av mig vill bara strunta i det och gräva ner mig.

Så som vanligt vet jag inget. Jag är en rätt vilsen person egentligen. Hör inte hemma någonstans, å andra sidan är jag aldrig helt främmande vart jag än kommer. För nästan ingenstans är mer rätt eller fel än någon annan.

Det är dock inte alla som ser rotlöshet som något gott.