~fairytale gone bad~

Känner inte för att skriva något här idag. Har sovit nästan hela eftermiddagen.

Var rätt så väck under samtalet med kuratorn. Ärligt talat känns det inte som om det ger så mycket. Hon hoppar från ämne till ämne. Jaha, mitt humör har nog med pappa att göra, delvis mamma, nämen så bra ska jag då bara skylla på dem och ge fan i att försöka blir bättre på att hantera det? För vad gäller den biten säger hon inget.

Dåligt självförtroende och dålig självkänsla, ja konstaterad. Vad göra? Äsch, det löser sig. Bara hon slutar vara så vilsen och ensam så går det över automatiskt.

Känns som om hon glömmer bort saker jag sagt och koncentrerar sig mest på att jag inte borde ha någon kontakt med m, och att jag borde skaffa ett annat jobb och en ny pojkvän. Fast idag hade det iofs vänt lite.

Nä, har svårt för henne. Som när jag försökte ta upp svartsjukan. Jo men antagligen så är den bekräftad eller så är den det inte. Kändes som om hon försökte få mig att tro att den var bekräftad även om jag vet att den inte var det. Ändå finns den där inom mig. Men vad jag skulle göra för att hantera den gav hon inget svar på.

Idag konstaterade hon att jag inte verkar vara deprimerad utan bara vilsen. Å andra sidan söker hon hela tiden på att allt egentligen inte är så farligt. Känns som om jag inte kan vara helt öppen mot henne. Men hon har väl säkert rätt. Men med henne känns allt inte rätt, känns som hon inte kan ge mig den hjälp jag behöver.