Längtan
Jag önskar att någon kunde komma och ta mig i sina armar och bara krama mig. Hålla om mig och säga att allt kommer att bli bra. Bara ha någon som håller om mig. Tar hand om mig. Men jag vet att det är barnsliga drömmar.
Hur många gånger fick jag inte i måndags av kuratorn höra att jag måste ta hand om mig själv och tänka på mig själv i första hand för det kommer ingen annan göra. Geeee, ska bara fortsätta med det som jag gjort halva livet. Eller visst ja, jag kan ju inte hållas ansvarig för det jag gjort under 22 av mina 24 liv. Ursäkta om jag har lite svårt för att acceptera allt hon säger!
På sätt och vis förstår jag vad hon menar med att jag måste ta hand om mig själv, men jag längtar ändå efter att någon ska hålla om mig och ta hand om mig lite...
