Dagen som varit
Dagen har varit bättre än gårdagen. Svårigheter att äta dock, eller snarare att få in maten i munnen. Bananen under kafferasten fick bokstavligen tryckas in mellan tänderna. Mos.
Besiktningen gick skapligt, bara en tvåa och två anmärkningar. Jag hann byta baklampan innan. Tack e för att du visade mig hur jag fick låss insatsen! Tvåan gällde rostskador på den främre, vänstra framvagnsramen. En gammal lagning som rostat sönder totalt. Misstänker att den lagningen var slarvigt gjord. Så imorgon ska jag försöka samla mod och bege mig in till avs och fråga han med de magiska händerna om han har tid och möjlighet att fixa det. Den avdelnigsansvarige där tar hand om många av de anställdas bilar. Tänkte be honom kolla över mina bromsar bak dessutom, bromsverkan var tydligen bra men jag tycker de låter oroväckande.
Men min lilla golf får tydligen leva ett år till som det ser ut just nu. Det känns riktigt bra! :)
Arbetsdagen var... Tja, det gick riktigt bra att jobba ihop med den lilla ungraren. Tror inte han tyckte jag var så aggressiv idag. Musiken räddar mig. Samt att jag tar skiftledaren för vad han är, eller försöker iallafall. Han är osmidig, inte lyhörd och ja... Det gäller att försöka ha koll för två. Som den andra lilla bitchen (hon som kallade oss små bitchar!) sa, det känns lite konstigt när chefen helt plötsligt ska komma och försöka vara chef... Det ledde dessutom till att han glömde bort alla sina andra sysslor. Reningsverket hade han tydligen glömt bort helt, e tog nämligen över det ansvaret nu på em.
Min kära skiftledare sa dessutom till mig att gå på möte idag, gällde iofs hela skiftet, väl där insåg jag dock att det var samma information som jag fick förra veckan, fast att det denna gången var personalchefen som skulle gå igenom det istället för inköpschefen. Jag tål inte personalchefen, han är en dryg jävel. Att han uppenbarligen inte heller har någon som helst koll på verksamheten får mig att spy rätt ut. Hans sätt att tala var som om han idiotförklarade oss samtidigt som det egentligen var han som gjorde bort sig. Spyfärdig beskriver verkligen bäst hur jag kände mig. Otrevlig som jag är reste jag mig och gick därifrån när det närmade sig att stämpla ut. Två personer från en annan avdelning hann dock gå före mig.
Nämen grattis vi ska få en anodline! Men du, är det inte mer sant att vi ska bygga ut den som finns! Och sen var det väl inte pressarna som var flaskhalsen utan hanteringen vid övriga avdelningar!!!!!!! Fast personalchefen verkade vara rätt så omedveten om att det i samma byggnad som han befann sig i fanns andra avdelningar än de två pressarna.
Besiktningen gick skapligt, bara en tvåa och två anmärkningar. Jag hann byta baklampan innan. Tack e för att du visade mig hur jag fick låss insatsen! Tvåan gällde rostskador på den främre, vänstra framvagnsramen. En gammal lagning som rostat sönder totalt. Misstänker att den lagningen var slarvigt gjord. Så imorgon ska jag försöka samla mod och bege mig in till avs och fråga han med de magiska händerna om han har tid och möjlighet att fixa det. Den avdelnigsansvarige där tar hand om många av de anställdas bilar. Tänkte be honom kolla över mina bromsar bak dessutom, bromsverkan var tydligen bra men jag tycker de låter oroväckande.
Men min lilla golf får tydligen leva ett år till som det ser ut just nu. Det känns riktigt bra! :)
Arbetsdagen var... Tja, det gick riktigt bra att jobba ihop med den lilla ungraren. Tror inte han tyckte jag var så aggressiv idag. Musiken räddar mig. Samt att jag tar skiftledaren för vad han är, eller försöker iallafall. Han är osmidig, inte lyhörd och ja... Det gäller att försöka ha koll för två. Som den andra lilla bitchen (hon som kallade oss små bitchar!) sa, det känns lite konstigt när chefen helt plötsligt ska komma och försöka vara chef... Det ledde dessutom till att han glömde bort alla sina andra sysslor. Reningsverket hade han tydligen glömt bort helt, e tog nämligen över det ansvaret nu på em.
Min kära skiftledare sa dessutom till mig att gå på möte idag, gällde iofs hela skiftet, väl där insåg jag dock att det var samma information som jag fick förra veckan, fast att det denna gången var personalchefen som skulle gå igenom det istället för inköpschefen. Jag tål inte personalchefen, han är en dryg jävel. Att han uppenbarligen inte heller har någon som helst koll på verksamheten får mig att spy rätt ut. Hans sätt att tala var som om han idiotförklarade oss samtidigt som det egentligen var han som gjorde bort sig. Spyfärdig beskriver verkligen bäst hur jag kände mig. Otrevlig som jag är reste jag mig och gick därifrån när det närmade sig att stämpla ut. Två personer från en annan avdelning hann dock gå före mig.
Nämen grattis vi ska få en anodline! Men du, är det inte mer sant att vi ska bygga ut den som finns! Och sen var det väl inte pressarna som var flaskhalsen utan hanteringen vid övriga avdelningar!!!!!!! Fast personalchefen verkade vara rätt så omedveten om att det i samma byggnad som han befann sig i fanns andra avdelningar än de två pressarna.
Kommentarer
Trackback
