Lås in mig!
OK, lås in mig! Lås in mig och kasta bort nyckeln! Det vore nog det bästa. Helt utan tvekan. Eller kanske lobotomi skulle hjälpa?
Facebook kanske har sina ljusa sidor. Ingen tvekan om det. Men... fick en frågan av mamman hur det stod till med kärlekslivet. Tänkte att jag kanske inte uppdaterat henne om a. Svarade att jag nog var av med honom iallafall och att det för övrigt inte gick någon nöd på mig.
Av någon jävla anledning kände jag för att kolla upp hennes bror på Facebook, något jag inte gjort på länge, visade sig att han troligen är singel igen...
Jag + pojkar = ingen bra kombination.
Vi hamnade i säng, eller snarare soffa, förra hösten dvs 2006. Det var efter att m sagt att han inte ville bli ihop med mig igen utan att vi skulle fortsätta träffas men inte vara ett par. Kändes inte bra eftersom jag kände mig oärlig mot båda killarna. Berättade det med, för båda. Efteråt bröt jag och m totalt ett tag. Jag som ville det, han ville helt plötsligt desperat ha mig tillbaka. Efter ett tag blev vi också ihop igen. Hur det gick vet ni ju redan...
Brodern såg jag inte så mycket av sen, m tyckte inte om att jag var hos "mamman" (hon var ju inte det då) så jag försökte att inte vara där när han var där. Han har en otroligt charmig son, 5 år tror jag han är nu.
Iallafall, i höstas tänkte jag på om man skulle försöka träffa honom igen, men då gick han och skaffade flickvän. Nu verkar det dock vara slut...
Men det ska jag ju inte tänka på! Säg det till min hjärna!
Så det bästa vore att låsa in mig någonstans. Där kan jag inte ställa till så stor skada!
