Oemotståndlig?
Jag vet i fan vad som händer. Jag fattar nada. Hmmpf..... Skulle jag bara kunna få några veckor som är nästintill händelselösa? Så jag skulle kunna få börja längta efter saker som inte händer varje dag.
Natten var trevlig. E var tillbaka, han hade tydligen sovit en 22 timmar natten innan. Huvudsaken var att han var tillbaka. Får nog erkänna att jag är lite förtjust i pojken. Helt ointresserad verkar inte han heller.
En vän har i statusen på facebook skrivit "I love the chase... but thats all", lite ligger det allt i det. Fast jag är riktigt förtjust i själva spelet. En vecka till ska jag jobba med de små pojkarna. Kommer sakna nästan allesammans, de är för goa. Vad som händer får vi väl se.
Jag fick mycket riktigt sköta anläggningen själv den sista halvan, gick riktigt bra. Var lugnt, bara 10 och 12 my och inga strul, inga viktiga larm. Skönt, finns nog hopp om att jag ska lära mig med.
Annars så får jag det bara åter och åter igen bekräftat att jag gör rätt i att hålla mig borta från min far. Hans fru är riktigt besatt, helt klart är något fruktansvärt fel i hennes huvud. Det enda positiva är att de förlorat all trovärdighet hos åklagaren.
På vägen hem ringde telefonen. Ett nummer jag inte kände igen, bara riktnumret som visade på närområdet. Vanligen svarar jag inte eftersom det kan vara far, dock gjorde jag det nu. "Hej gumman" kom det ur andra änden. En viss 41-åring som undrade vad jag gjorde i helgen. Jag har ju inte svarat på några av messen. Svarade att jag inte riktigt visste. Han frågade om jag ville ha middag fredag eller lördag, svarade att jag funderade på linköping på fredag för att pierca tungan och att jag därför inte visste om jag kunde äta middag överhuvudtaget. Det lät tufft tyckte han. Sen började täckningen strula, hörde inte riktigt vad han sa. Men vi skulle höras ikväll igen.
Suck, suck, suck... och på toppen av allt har mottagningen kommit tillbaka här hemma. Tyckte det var skönt att vara oåtkomlig just nu, så jag har faktiskt stängt av mobilen. Jag ska ju ändå sova snart.
Men angående middagen, vad ska jag svara? Jag vill ju inte ha honom så. Vad jag vet.... Han är ju trots allt bara 5 år yngre än mina föräldrar, jämngammal med farbror. Han har 3 barn och det är allmänt känt att han är lite lustig. Exakt vad de menar med det vet jag dock inte. Men ändå? Det känns otroligt konstigt, inte minst eftersom jag kände igen hans röst omedelbart. Och för att jag faktiskt hade en mindre crush på honom för ca 10 år sedan. Har ju alltid varit intresserad av de som är lite äldre, men jag har mer än en gång kommit fram till att de runt min egen ålder nog passar bättre...
Bah, vad ser alla i mig? Eller står det helt enkelt "knulla mig" i pannan för att citera en Tranås-bo? (Kommentaren gällde dock inte mig utan en av mina vänner.) Och hur i hela friden fick han för sig att höra av sig till mig? Varför? Vad är han ute efter?
Var förövrigt han som fick mig att ändra mig angående hur jag vill begravas. Ingen kremering för min del trots allt.
Nä, nu ska jag kanske ta och krypa ner. Hoppas jag kan sova gott och länge, men jag tvivlar.
Natten var trevlig. E var tillbaka, han hade tydligen sovit en 22 timmar natten innan. Huvudsaken var att han var tillbaka. Får nog erkänna att jag är lite förtjust i pojken. Helt ointresserad verkar inte han heller.
En vän har i statusen på facebook skrivit "I love the chase... but thats all", lite ligger det allt i det. Fast jag är riktigt förtjust i själva spelet. En vecka till ska jag jobba med de små pojkarna. Kommer sakna nästan allesammans, de är för goa. Vad som händer får vi väl se.
Jag fick mycket riktigt sköta anläggningen själv den sista halvan, gick riktigt bra. Var lugnt, bara 10 och 12 my och inga strul, inga viktiga larm. Skönt, finns nog hopp om att jag ska lära mig med.
Annars så får jag det bara åter och åter igen bekräftat att jag gör rätt i att hålla mig borta från min far. Hans fru är riktigt besatt, helt klart är något fruktansvärt fel i hennes huvud. Det enda positiva är att de förlorat all trovärdighet hos åklagaren.
På vägen hem ringde telefonen. Ett nummer jag inte kände igen, bara riktnumret som visade på närområdet. Vanligen svarar jag inte eftersom det kan vara far, dock gjorde jag det nu. "Hej gumman" kom det ur andra änden. En viss 41-åring som undrade vad jag gjorde i helgen. Jag har ju inte svarat på några av messen. Svarade att jag inte riktigt visste. Han frågade om jag ville ha middag fredag eller lördag, svarade att jag funderade på linköping på fredag för att pierca tungan och att jag därför inte visste om jag kunde äta middag överhuvudtaget. Det lät tufft tyckte han. Sen började täckningen strula, hörde inte riktigt vad han sa. Men vi skulle höras ikväll igen.
Suck, suck, suck... och på toppen av allt har mottagningen kommit tillbaka här hemma. Tyckte det var skönt att vara oåtkomlig just nu, så jag har faktiskt stängt av mobilen. Jag ska ju ändå sova snart.
Men angående middagen, vad ska jag svara? Jag vill ju inte ha honom så. Vad jag vet.... Han är ju trots allt bara 5 år yngre än mina föräldrar, jämngammal med farbror. Han har 3 barn och det är allmänt känt att han är lite lustig. Exakt vad de menar med det vet jag dock inte. Men ändå? Det känns otroligt konstigt, inte minst eftersom jag kände igen hans röst omedelbart. Och för att jag faktiskt hade en mindre crush på honom för ca 10 år sedan. Har ju alltid varit intresserad av de som är lite äldre, men jag har mer än en gång kommit fram till att de runt min egen ålder nog passar bättre...
Bah, vad ser alla i mig? Eller står det helt enkelt "knulla mig" i pannan för att citera en Tranås-bo? (Kommentaren gällde dock inte mig utan en av mina vänner.) Och hur i hela friden fick han för sig att höra av sig till mig? Varför? Vad är han ute efter?
Var förövrigt han som fick mig att ändra mig angående hur jag vill begravas. Ingen kremering för min del trots allt.
Nä, nu ska jag kanske ta och krypa ner. Hoppas jag kan sova gott och länge, men jag tvivlar.
Kommentarer
Trackback
