Spegel, spegel på väggen där...

Skulle vilja ha min brors spegel. I den såg jag faktiskt smal ut. Inte om rumpan förvisso, men det kommer jag nog aldrig göra. Men för övrigt. Var trevligt att se för omväxlings skull. Väl hemma igen ser jag bara tjocka fula Nolan. Jag spyr över mig själv. Över mage och lår och rumpa som bara dallrar. Nästintill obefintliga bröst, det ena mindre än det andra och likväl hänger de.

Smalbenen ska vi bara inte tala om, blodkärl som brister från och till så man ser ut som en 60-årig gammal kärring innan man ens fyllt 25. I och för sig var väl mina ben likadana redan innan jag fyllt 20... Vaderna sen... Fast där har jag ju faktiskt muskler. En hel del. Även på smalbenet, där andra hävdar att det inte finns några. Och nej, jag rider inte och jag spelar inte fotboll.

Även om jag känner så här gällande min kropp och känner mig rätt allmänt hopplös och misslyckad har jag inte varit så nedstämd det senaste. Peppar peppar, så har jag inte tänkt på döden som en lösning på ett tag. Tror att det kanske hjälper att vara irriterad på andra, på något konstigt vänster.

Jag ska dock inte säga för mycket, det tenderar till att kunna vända fort för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0