Helgen

I Fredags kom han äntligen hem min älskling. Trötta var vi båda två, så mellan allt gos sov vi bort större delen av eftermiddagen. Efter att ha mått dåligt flera dagar och tvivlat på hur någon kan tycka om mig kändes det dock rätt konstigt till att börja med när han höll om mig igen. Vi bar båda en oro inom oss större delen av helgen, och för min del sitter den oron i bröstet fortfarande kvar. Ett slags rädsla. För vad eller vad som triggar den vet jag inte.

Jag fick ett litet paket av honom. Det låg en tunn guldkedja med en ängel däri. "Jag vet hur mycket du gillar änglar" sa han bara.

Lördagen blev väldigt lugn. Vi var hos E´s syster en sväng, så det blev lite busande med barnen och E lekte även lite med sin svågers nya systemkamera. Så under tiden jag spelade Assassin´s på kvällen satt E och letade kameror. Det vill säga när han inte kommenterade om hur jag skulle göra. Behöver jag säga att orden "Kan själv" kom ur min mun ett flertal gånger?

Söndagen tillbringades till stor del i bilen. Över 30 mil fick min lilla Golf rulla. Morgonen började med att telefonen ringde och vi blev ombedda att plocka upp E`s svåger med son utmed vägen. Kanske kan nämna att en Saab var inblandad. De har ju en tendens till att bli stående utmed vägarna.

Efter den lilla färden begav vi oss till min lilla mormor en sväng för att möta upp mor på en fika på mors dag. Med kaffe och kaka i magen rullade vi vidare, en snabbis förbi båda lägenheterna och sedan till Växjö där systemkamera köptes. Jag hittade ett spel till X-boxet som jag blev sugen på. Kingdom under fire: Circle of doom.

Resten av dagen lekte älsklingen med sin leksak, det vill säga fram till att jag tog fram min. Jag hann bara titta lite på det i princip innan det var dags att sova, och eftersom jag jobbar eftermiddag och han förmiddag har han hur mycket tid som helst att spela i veckan och jag typ ingen. Det stör mig en hel del eftersom jag såg fram emot att lära mig det först samt att jag vet att han inte kommer kunna låta bli att försöka hjälpa till...

Nu har det dock blivit dags att bege sig till jobbet. Alltid lika roligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0