~fairytale gone bad~

Det är tomt här hemma nu. Eftersom jag inte jobbade natten som var lämnade jag av E vid flygplatsen. Trodde jag skulle klara av det utan problem, men när vi närmade oss började jag känna mig orolig. Mycket riktigt när det närmade sig att säga hej då rullade tårarna ner för mina kinder. Vet inte alls varför jag ska behöva bli så ledsen, han kommer ju hem på fredag igen. Jag hade förvarnat honom iaf, så han log mest åt mina krokodiltårar som han kallade dem.

Nu så sitter jag och äter lite mer frukost och kollar på det senaste avsnittet av Grey´s Anatomy. Om en knapp timme har jag tid hos läkaren för att kolla upp min hosta. Trodde aldrig att jag skulle få en tid så lätt, trots att hon sa till mig att ringa idag igen om det inte blivit bättre.

Om jag vågar ska jag nämna alla andra saker med när jag väl kommer i kontakt med en läkare. Mina konstiga blåmärken som dyker upp på samma ställe utan att ajg slått mig, mina leverfläckar som jag vill ta bort, att mitt hjärta skenar samt den yrsel och illamående som drabbar mig emellanåt. Sen är det ju en sak till, hjälpa mig att komma i kontakt med någon i Växjö eftersom jag mått rätt dåligt och kuratorn här inte hjälpte. Men mest troligt är väl att jag inte kommer våga fråga om något, eller orka om det visar sig att det inte är en svensk läkare. Hatar när man knappt förstår vad de säger.