~fairytale gone bad~

Känner mig hemsk för att jag lämnat m bakom mig. För att jag gått vidare, för att det känns så fruktansvärt bra med a. Trodde inte jag skulle kunna ha det lika bra med någon annan som jag hade det med m. Har dåligt samvete över det.

Precis som a säger så känns allt så lätt. Vi har redan pratat om ämnen som barn, flytta ihop, förlovning till och med att gifta sig. Känns skrämmande att allt går så snabbt. Samtidigt känns det så bra så vad är det att vänta på?

Lägenheten är uppsagd till den sista december. Ska försöka se om jag kan bo kvar några månader till. Om det kanske går att ta en ny 3-månaders uppsägningsperiod. Så att jag har kvar den till sista februari iaf. Även om a säger att han gärna ser att jag flyttar hit nästan nu med en gång. Men vi har ju bara kännt varandra en månad! Det känns helt sjukt! Overkligt!

Vad ska jag göra! Svar välkomnas verkligen!