~fairytale gone bad~

Det var nu ett bra tag sedan jag skrev senast. Vanligen ett ganska bra tecken. Det betyder att jag varit upptagen med annat än min kära dator och förhoppningsvis att jag mått ganska bra.

Kommer knappt ihåg vad jag skrev senast. Får väl ta och uppdatera mig själv sen.

Den senaste tiden har faktiskt varit ganska lyckad. Det har bara kännts bättre och bättre med a. Det är skrämmande hur många gånger vi båda varit på väg att säga samma sak eller gått och funderat i samma banor. Vi har bara kännt varandra några veckor men det känns som så mycket längre.

Hans längd stör mig inte det minsta längre. Eller iaf inte så länge jag inte har högklackat (vilket är väldigt sällan) eller mina kängor med ganska hög sula. Däremot har jag kommit på två fördelar med att han är nästintill jämnlång med mig. Den första rör sexlivet, det finns ställningar som inte riktigt fungerar när killen är mycket längre. Inget jag klagar på om man säger så. Jag har däremot svårt för att hålla fingrarna i styr vilket jag återkommer till... Den andra är att jag kan sno hans kläder utan att de är alldeles för stora. :) Iaf tröjorna. Om baken är jag större.

Allt har fungerat bra under den tiden vi varit själva och även de gånger då vi träffat dottern hemma hos modern. I helgen var det då dags a att ha henne. Fredagen gick bra, jag åkte ju och jobbade väldigt tidigt. Lördagen skapligt (sov hemma den natten eftersom jag jobbat och ville kunna sova ut), eller åtminstone skapligt till att börja med. Hon var lite kinkig och grinig, men hon mådde inte bra och saknade sin mamma så det är väl förståligt.

Det känns dock lite som om hon planerar att ha mig som ett slags länk till mamman bakom ryggen på pappa. Hon säger ofta att hon inte tycker om honom och att hon inte vill vara där. Men hon säger det bara så att han inte hör. Det känns jobbigt. Väldigt jobbigt.

Helvetet bröt dock inte ut förrän senare. Hon gick frivilligt och la sig tidigt. Ovanligt, men visst hon mådde ju inte bra. Så när jag och a ligger i soffan kan jag ju inte hålla fingrarna i styr. Även om han sagt att vi får låta bli att ha sex när hon är där. Men dumma kåta jag tänkte men det hörs väl knappt om vi är tysta. Helt ärligt kan jag väl säga att jag inte tänkte så mycket mer än att jag ville ha honom.

Hade väl varit bättre om vi haft tv.n på högre volym. Allra bäst om jag låtit bli honom. I alla fall så hade hon inte somnat och förmodligen haft öronen på spänn redan innan för att höra vad vi sysslade med.

Efteråt när jag går förbi i hallen ropar hon på mig att jag ska komma och därefter även att jag ska stänga dörren. Sen får jag höra att jag är dum i huvudet. Va fan sysslade vi med. Att vi inte kunde låta bli det när hon var där. Jag var sjuk i huvudet. Imorgon skulle hon åka till sin mamma och berätta allt och så vidare. Upprörd räcker inte för att beskriva tillståndet hon var i. Vad skulle jag göra? Hon sa även att hon ljugit för mig tidigare när hon sa att hon ville ha mig där. Eller att hon ville det tidigare men inte nu längre.

Jag sa förlåt, att jag inte tänkte mig för. Att jag inte är van vid att ha barn i närheten (vilket är dagens sanning). Att jag tycker otroligt mycket om hennes pappa och att det inte var något fel med det vi gjorde, men att jag förstår att hon reagerade. Va fan skulle jag gjort?

Till slut kom a också och undrade vad det va. "Det fattar du väl, tänk efter" eller något liknande fick han väl till svar.

Vi lämnade henne ensam ett tag så jag kunde berätta vad vi sagt. Sen fick han gå och prata med henne själv. Vet inte vad han sa riktigt. Men en sak var i alla fall att vi bara hade pussats och kramats i soffan, och att det måste man få göra. Hon hade väl lugnat ner sig så sakteliga.

Hon ropade in mig en gång till senare och sa "förlåt för vad jag sa innan". Hon grät. Jag sa att vi båda gjort fel, men att jag tycker väldigt mycket om både henne och hennes pappa. Att jag förstår att hon älskar sin mamma mest i världen och så.

Kändes bättre därefter, men jag är lite rädd för att hon försöker manipulera mig.

Dagen efter sa hon att hon inte sovit något, mest på grund av vad som hänt dagen efter. Hon låtsades sova när a var inne hos henne för att se om hon sov. Men när han åkt för att handla frukost och jag gick upp gick hon med upp. Mig var hon trevlig mot, men väldigt avig mot sin pappa.

Tycker inte alls om hennes attityd mot a. Ser att han blir väldigt ledsen.

Men det var skönt att åka och jobba hela söndagen. Hon sov när jag kom på kvällen, eller låtsades sova. Litar inte på henne. Idag skulle hon gå hem till mamma efter skolan, så efter a.s lunch så åkte jag hem till mig. Åker väl tillbaka senare idag. Får väl se hur hon verkar då.

Det är jobbigt. Tycker så otroligt mycket om a. Men jag vet inte om jag orkar med en massa strul, ska dock ge det hela en seriös chans. När det bara är a och jag är allt riktigt bra.

Blev mycket på en gång nu. Osammanhängande med känns det som. Men men... Jag är som jag är.