Helvete!
Jag svarar i princip aldrig på dolt nummer, just av den anledningen att det kan vara min far eller någon annan jag inte vill prata med. Men av någon jävla anledning bestämde jag mig för att vara "modig" och svara när det ringde från dolt nummer ikväll. Ett STORT misstag!
Självklart var det far. Han ringde för att säga grattis. Nästan en vecka för sent, men ändå en förbättring mot vissa andra år. Grejen är att jag verkligen inte vill prata med honom, vill inte ha honom i andra änden där och låta så........ Som om det är synd om honom eller att .... Vet inte hur jag ska förklara, men ett vet jag: han är INTE sig själv. Vet inte om han är onykter eller om han börjat ta något eller vad det är med honom, men något är fel.
Han säger att han tänkt ringa i onsdags men att han sen glömde det, sen att han tänkt ringa i torsdags men glömt det med. OCH? Han brukar ju glömma bort att jag fyller år. Sen säger han att jag gärna får höra av mig jag med.
Mitt hjärta börjar slå i 200 när jag hör att det är han som ringer. Redan innan han sa något förstod jag av tystnaden att det var han. Jag vet inte vad jag ska säga, vet inte vad jag ska göra... Jag vill verkligen inte ha någon kontakt med honom!
Jag säger att jag inte vet om jag verkligen vill prata med honom för jag tycker inte att det är ok det de håller på med. Han undrar vad. Att mordhota folk och det med min styvbror och så...
"Vaddå jag har inte gjort något" får man till svar. Jo, men det vet jag ju att du har. "Ja, men jag har inte sagt något till (farbror) om du tror det." Nej, det vet jag att han inte har, mordhotet lämnades istället till faster. DET SPELAR INGEN ROLL ETT MORDHOT ÄR ETT MORDHOT! Det är ju inte heller den enda du hotat, sa jag också. Men det fick jag inget direkt svar på. Eftersom jag vet att det är lönlöst att försöka prata med honom och eftersom jag själv blir så upprörd sa jag till slut bara hej då och la på. Det var tyst i luren innan dess och jag hörde inget när jag sa det heller.
Det enda positiva är att jag inte hörde styvmor i bakgrunden. Samt att farmor och faster inte verkar ha diskuterat mig med honom på den sista tiden eftersom han inte visste om att det var slut med m.
Vet inte vad jag skulle gjort om jag hade varit själv när jag svarade. Som tur var, var jag hos den blivande mamman och skulle precis gå ut med hunden. Jag blir så fruktansvärt upprörd, jag skakar i hela kroppen och vet inte vad jag ska ta mig till, om jag ska gråta eller skrika eller kasta saker omkring mig. Men som tur var fanns den blivande mamman där och kunde lyssna lite på mig. Men jag vill ju helst inte tynga henne med en massa så nära förlossningen och när hon faktiskt är lycklig. Hennes lycka hjälper mig faktiskt att koppla bort far ett tag. Är glad för hennes skull. När som helst kommer den lilla fian ut och hon är dessutom nyförälskad. :) Och jag gläds med henne!
Jag har nu även talat med farbror och uppdaterad honom om det senaste. Funderar på om jag egentligen även borde kontakta pappas ex (den andra som blivit hotat till livet av honom). Men jag tror jag låter bli det just nu. För nu måste jag verkligen försöka ta tag i skolarbetet. Frågan är om jag kan lugna ner mig tillräckligt mycket för det, kanske sätter på en film (Stolthet & Fördom ännu en gång kanske) och syr lite istället. Måste koncentrera mig på något för att inte bli tokig.
Tänka positivt blev jag tillsagd att göra idag och koppla bort det som får mig att må dåligt. Lovar att försöka, men vet inte om jag kommer lyckas....
Självklart var det far. Han ringde för att säga grattis. Nästan en vecka för sent, men ändå en förbättring mot vissa andra år. Grejen är att jag verkligen inte vill prata med honom, vill inte ha honom i andra änden där och låta så........ Som om det är synd om honom eller att .... Vet inte hur jag ska förklara, men ett vet jag: han är INTE sig själv. Vet inte om han är onykter eller om han börjat ta något eller vad det är med honom, men något är fel.
Han säger att han tänkt ringa i onsdags men att han sen glömde det, sen att han tänkt ringa i torsdags men glömt det med. OCH? Han brukar ju glömma bort att jag fyller år. Sen säger han att jag gärna får höra av mig jag med.
Mitt hjärta börjar slå i 200 när jag hör att det är han som ringer. Redan innan han sa något förstod jag av tystnaden att det var han. Jag vet inte vad jag ska säga, vet inte vad jag ska göra... Jag vill verkligen inte ha någon kontakt med honom!
Jag säger att jag inte vet om jag verkligen vill prata med honom för jag tycker inte att det är ok det de håller på med. Han undrar vad. Att mordhota folk och det med min styvbror och så...
"Vaddå jag har inte gjort något" får man till svar. Jo, men det vet jag ju att du har. "Ja, men jag har inte sagt något till (farbror) om du tror det." Nej, det vet jag att han inte har, mordhotet lämnades istället till faster. DET SPELAR INGEN ROLL ETT MORDHOT ÄR ETT MORDHOT! Det är ju inte heller den enda du hotat, sa jag också. Men det fick jag inget direkt svar på. Eftersom jag vet att det är lönlöst att försöka prata med honom och eftersom jag själv blir så upprörd sa jag till slut bara hej då och la på. Det var tyst i luren innan dess och jag hörde inget när jag sa det heller.
Det enda positiva är att jag inte hörde styvmor i bakgrunden. Samt att farmor och faster inte verkar ha diskuterat mig med honom på den sista tiden eftersom han inte visste om att det var slut med m.
Vet inte vad jag skulle gjort om jag hade varit själv när jag svarade. Som tur var, var jag hos den blivande mamman och skulle precis gå ut med hunden. Jag blir så fruktansvärt upprörd, jag skakar i hela kroppen och vet inte vad jag ska ta mig till, om jag ska gråta eller skrika eller kasta saker omkring mig. Men som tur var fanns den blivande mamman där och kunde lyssna lite på mig. Men jag vill ju helst inte tynga henne med en massa så nära förlossningen och när hon faktiskt är lycklig. Hennes lycka hjälper mig faktiskt att koppla bort far ett tag. Är glad för hennes skull. När som helst kommer den lilla fian ut och hon är dessutom nyförälskad. :) Och jag gläds med henne!
Jag har nu även talat med farbror och uppdaterad honom om det senaste. Funderar på om jag egentligen även borde kontakta pappas ex (den andra som blivit hotat till livet av honom). Men jag tror jag låter bli det just nu. För nu måste jag verkligen försöka ta tag i skolarbetet. Frågan är om jag kan lugna ner mig tillräckligt mycket för det, kanske sätter på en film (Stolthet & Fördom ännu en gång kanske) och syr lite istället. Måste koncentrera mig på något för att inte bli tokig.
Tänka positivt blev jag tillsagd att göra idag och koppla bort det som får mig att må dåligt. Lovar att försöka, men vet inte om jag kommer lyckas....
Kommentarer
Trackback
