~fairytale gone bad~

Är det tillåtet att sakna någon som man inte träffat på flera år? Som man själv till stor del bär skulden till att kontakten förlorades? Jag saknar iaf ngn just nu, jag saknar den närheten vi hade till varandra... Jag saknar det mesta, förutom hans överbeskyddande sätt vad gällde mig och andra killar. Tror ju att han var intresserad av mig, åtminstone lite. Varför gav jag inte honom en chans? Varför längtar jag helst plötsligt som en tok efter honom?

Har ju tänkt på honom en del under åren, jag brukar tänka mycket på människor som på något sätt berört mig. Kanske är det för att jag hittade honom på facebook. Han är nere i nz sedan några år. Kanske är det för att jag nu fått "höra" några ord av honom och se bilder på honom som gör att jag saknar honom....

Ibland undrar jag om jag egentligen inte är en alltigenom elak människa, egoistisk, precis som min far. Men jag vet inte, de flesta beskriver mig som omtänksam och snäll, men med ganska mycket humör om man säger så...

Undrar när jag kommer komma ur denna svacka...