~fairytale gone bad~

Jag vet att jag kanske inte riktigt tänker som alla andra, eller så gör jag det. Under vistelsen i Uppsala dök det upp en disskusion om självmord. Ingen av dem kunde förstå hur, varför. Inte heller varför man i vissa fall skadar sig själv. Enligt dem handlade det väl mest om att få uppmärksamhet. Jag höll mig tyst.

Att jag är öppen med att jag i vissa fall inte känner något val är för att jag vet att nästintill ingen läser, allra minst någon som känner mig. Godingen såg och förstod själv. Hans sambo har sina egna svårigheter. Att jag berättar exempelvis för e har att göra med att jag vill att han ska vara förberedd om den dagen kommer då jag inte klarar av att hantera mig själv och mina känslor.

Det låter kanske konstigt att jag kan känna mig nere samtidigt som jag är nykär, att jag kan känna mig tom och ensam samtidigt som någon som betyder otroligt mycket för mig håller om mig. Jag kan inte förklara hur eller varför, det bara är så. Vissa dagar är bättre eller sämre än andra. Det kan gå veckor då allt känns bra och så vänder det i en handvändning.