Hmmm...
Detta mess skickade han igår (jag fick det dock först imorse när jag kom hem, hade ingen mottagning på jobbet och eftersom batteriet var dåligt stängde jag av telefonen tills jag var hemma och satt den på laddning):
"Förlåt xxx! Ja står för allt ja har sagt till dig, om hur mycke ja tycker om dig hur mycke ja älskar din kropp ditt vackra och söta ansikte ditt hår du är den mest underbara människa ja har träffat. Ska inte störa dig på jobbet men ja kände att ja vill verkligen säga förlåt. Tycker så mycke om dig. Hade ja kunnat vrida tillbaka tiden hade ja gjort de, men nu går de inte. De som är gjort är gjort och ja har lärt mig en läxa. Tänker på dig hela tiden och bryr mig verkligen om dig. Du är helt underbar. Ha det så bra på jobbet nu så hörs vi imorgon. Älskar dig xxx! Kram"
Borde man inte lärt sig att man inte ska ljuga lite tidigare? Tror han att jag tycker mer och bättre om honom om han tycker om mig?
Vet inte hur många gånger han igår sa "men du tror ju ändå inte på mig nu", nej, det gör jag inte. Inte mycket iallafall. "Du hatar mig, säg som det är", nej, jag hatar honom inte, men jag är fan inte glad.
Jag vill inte mer. Jag känner det i hela min kropp att jag vill inte mer. Så viktigt är det inte att ha någon som håller om en, att ha någon att ha sex med. Det finns fler pojkar. Visst jag blir bara äldre och äldre, men jag är inte urgammal än.
Göteborgsresan ställer dock till en del för mig. Känner inte för att åka. Fast jag har ju en massa julklappar som ska dit. Kan å andra sidan åka dit en sväng själv. Vet dock att han verkligen vill åka.
Man skulle kunna åka och försöka ha det rätt så trevligt. Kanske händer ett under. Men vara öppen med att jag med största sannolikhet inte vill fortsätta något förhållande. Jag vet inte alls, men jag måste bestämma mig snart. Riktigt snart.
Åker vi och har det trevligt så är jag dock rädd för att han kommer att tolka det som om allt är bra och förlåtet, och det är det inte.
Träffade godingen en snabbis på jobbet imorse när han kom. Vi hann inte prata, men han såg på mig att det inte var bra med mig. Så vid 15-tiden ringde han för att kolla läget. Har verkligen saknat honom. Nästa vecka jobbar vi äntligen tillsammans igen. Om han bara kommer upp på morgonen... Jag med för den delen... Usch för förmiddag!
Usch för att vara tvungen att bestämma sig med en gång.
"Förlåt xxx! Ja står för allt ja har sagt till dig, om hur mycke ja tycker om dig hur mycke ja älskar din kropp ditt vackra och söta ansikte ditt hår du är den mest underbara människa ja har träffat. Ska inte störa dig på jobbet men ja kände att ja vill verkligen säga förlåt. Tycker så mycke om dig. Hade ja kunnat vrida tillbaka tiden hade ja gjort de, men nu går de inte. De som är gjort är gjort och ja har lärt mig en läxa. Tänker på dig hela tiden och bryr mig verkligen om dig. Du är helt underbar. Ha det så bra på jobbet nu så hörs vi imorgon. Älskar dig xxx! Kram"
Borde man inte lärt sig att man inte ska ljuga lite tidigare? Tror han att jag tycker mer och bättre om honom om han tycker om mig?
Vet inte hur många gånger han igår sa "men du tror ju ändå inte på mig nu", nej, det gör jag inte. Inte mycket iallafall. "Du hatar mig, säg som det är", nej, jag hatar honom inte, men jag är fan inte glad.
Jag vill inte mer. Jag känner det i hela min kropp att jag vill inte mer. Så viktigt är det inte att ha någon som håller om en, att ha någon att ha sex med. Det finns fler pojkar. Visst jag blir bara äldre och äldre, men jag är inte urgammal än.
Göteborgsresan ställer dock till en del för mig. Känner inte för att åka. Fast jag har ju en massa julklappar som ska dit. Kan å andra sidan åka dit en sväng själv. Vet dock att han verkligen vill åka.
Man skulle kunna åka och försöka ha det rätt så trevligt. Kanske händer ett under. Men vara öppen med att jag med största sannolikhet inte vill fortsätta något förhållande. Jag vet inte alls, men jag måste bestämma mig snart. Riktigt snart.
Åker vi och har det trevligt så är jag dock rädd för att han kommer att tolka det som om allt är bra och förlåtet, och det är det inte.
Träffade godingen en snabbis på jobbet imorse när han kom. Vi hann inte prata, men han såg på mig att det inte var bra med mig. Så vid 15-tiden ringde han för att kolla läget. Har verkligen saknat honom. Nästa vecka jobbar vi äntligen tillsammans igen. Om han bara kommer upp på morgonen... Jag med för den delen... Usch för förmiddag!
Usch för att vara tvungen att bestämma sig med en gång.
Kommentarer
Trackback
