~fairytale gone bad~

Nu är det torsdag och veckann lämnar sig sitt slut. Förra helgen var fruktansvärd, men nu känns det bättre.

Jag kan inte logiskt förklara varför jag reagerade som jag gjorde, jag mådde bara fruktansvärt dåligt över det hela. Att jag mådde dåligt ledde till att E mådde dåligt. I måndags messade jag till honom att jag ville att han skulle komma hem, vilket han gjorde så fort han kunde. Hela han skakade. När vi kramades kände jag verkligen hur hela han skakade.

Han är nog den som gråtit mest faktiskt.

Jag är inte glad över att jag fick honom att må dåligt med. Men det visade att han verkligen är rädd för att förlora mig.

Vi pratade igenom en del när han kom i måndags. Det var otroligt skönt att han kom hem, hade jag fått gå här hemma och vänta några timmar hade jag varit i upplösningstillstånd när han väl kom hem.

Han har lovat att inte titta mer och han har bett om ursäkt. Han säger att det var han som var dum och att han aldrig hade gjort det om han förstått hur illa han gjorde mig.

Jag kan inte säga att jag släppt allt. Jag undrar fortfarande lite smått varför han är ihop med mig om det är så pass mulliga/tjocka tjejer han tänder på. Fast å andra sidan tänder han ju uppenbarligen på mig... Men lite ont i magen gör det allt. Och även om han lovat att sluta titta kommer det nog ta ett tag innan jag slutar undra vad han gör här hemma när jag jobbar.

Jag har i samband med det här letat igenom det mesta på hans dator. Tittat på korten på hans ex. För på henne tog han uppenbarligen en del, trots att de bara var ihop ett halvår. Hittade bl.a. kort på hennes bröst (med bh förvisso, han har ju mer "vågade" bilder på mig, men de har jag ju skickat till honom). Det känns inte bra. När jag kommenterade det sa han att han kan ta bort alla kort om jag vill det. Det är inte det jag vill, men kanske vissa på henne iaf. Fast han har ännu inte raderat några.

Han säger att jag är den bästa han haft på alla sätt. Att han aldrig var riktigt kär i sitt ex. Ändå undrar jag hur han kan tycka om en sådan som jag. Jag som inte är något att ha.

Jag kämpar med tankar, men jag vill verkligen inte förlora honom. Så jag försöker.... Jag försöker tänka att han nog trots allt älskar mig. Jag måste försöka lita på honom. Annars kommer jag aldrig få något att fungera.

Det är en av alla rädslor jag har, att jag aldrig kommer kunna få ett förhållande att fungera. För jag vill ha ett riktigt liv, att vi ska flytta ihop i en ny, gemensam lägenhet, att vi någon gång i framtiden förlovar oss och så även barn.

För innan detta hände hade vi på allvar börjat prata om att flytta ihop. Pratat om potentiella lägenheter osv. En som jag tyckte lät bra har vi nog med säkerhet gått miste om. Så vi får nog vänta på att ett par bekanta flyttar till hus.

Ja, ja... Nu så är det snart helg och e ska jobba. Önskar att jag gått ett annat skift och att jag inte varit sjuk för då hade jag passat på att jobba övertid. Istället är planen att ta en tur till farbror och kusinerna imorn, umgås med e på lördag och sön vet jag inte. E åker nämligen bort hela nästa vecka.

Detta faktum att vi sällan träffas och när vi väl träffas är vi trötta sliter en hel del på oss. Det i samband med att jag inte mått dåligt (ångest, el liknande) har gått ut över sexlivet, och det mår ingen av oss bra av. Tror att vi båda behöver en hel del närhet och även sex.

Men nu när vi förhoppningsvis tagit oss igenom det här någorlunda kanske vi kan bli lite tryggare i vårt förhållande med. Vi vet att vi kan prata, att vi kan klara kriser även om det är riktigt jävla jobbigt.

Andra nyheter denna vecka är att jag blev kallad upp till logistikavdelningen. Jag har sökt en tjänst dit och ett stort framsteg är att jag åtminstone fick komma dit. Jag tror inte jag får det, men jag hoppas. Och jag tror det skulle vara bra för mitt förhållande med e. De sa till mig att jag skulle sälja mig själv, något jag är värdelös på.

Annars så gick jag hem från jobbet idag. Jag har från och till haft en hosta under ca 5 veckor, förra helgen blev den värre. De senaste dagarna har det dock gått så långt att jag har hostat så jag spytt. Detta leder till att energinivån är låg. Så idag ringde jag slutligen vårdcentralen, självklart ville de inte ta emot mig. Utan hon rekommenderade att jag köpte hostmedicin och att jag vilade. Hon kommenterade att det lät som om jag jobbade på industri och tyckte väl att jag skulle gå hem. Så efter att ha hostat så jag spydde även på jobbet, och i samband med att det brann i ett elskåp gick jag hem. Tråkigt att ännu en gång inte få ut en full månadslön. Men jag måste bli frisk någon jävla gång. Hoppas jag får behålla det sista jag åt idag... Men jag är tveksam...