Suck på flera håll
Så var det åter torsdag. Så trevligt. Det betyder att det är fredag imorgon och sedan helg. Ännu trevligare, tror jag.
Vi ska stå still några timmar imorn igen. Underhåll och liknande. Fast egentligen beror det på att det finns så lite att göra. Hela veckan har varit seg. Fast jag är lite glad över att vara där ändå. Det är kul att träffa lite busiga människor.
Det som inte känns bra på jobbet är att a´s mamma jobbar fm hon med. Ser henne varje dag. Känns inte alls så toppen. Men, men bara att härda ut.
A x.ade mig på facebook nu. Han skickade en kram. Känns inte heller så bra.
Den tredje personen som det inte känns så bra angående är a´s ex/min vän. Har ju hört från flera att man inte ska lita på henne samt akta sig för vad man säger till henne. Jag har varit väldigt öppen med väldigt mycket. Väntar nu på att det ska vändas mot mig. Fast jag behöver ju inte befara det så länge hon har någon användning av mig... Bland annat så berättade jag ju för henne att jag tycker att e är trevlig och rätt söt. (Han på I-skiftet som jag träffade ute bland annat juldagen). Inte alls omöjligt att hon en dag nämner det för a.
Sen har jag ju sagt till a att jag tycker att hon är rätt så märklig, egoistisk och att jag inte litar på henne. Jag litar inte att han behåller det för sig själv heller.
Hon messade mig idag, undrade hur det var med mig. Det var oväntat. Brukar alltid vara jag som är den som hör av mig. Hon bara om hon vill något speciellt. Efter att jag svarat fick jag reda på varför hon förmodligen hörde av sig till att börja med. Ett av hennes ex är ihop med en tjej på min avdelning. (Den tjejen hälsar för övrigt inte ens på mig längre, inte sen hon fick reda på att jag umgås med pojkvännens ex). Iallafall så har denna killen och min vän ett barn ihop. Fast när det är han som har henne är det flickvännen som tar hand om flickan.
Till grejen hör att killen är en riktig jävla kåtbock, flickvän eller ej spelar ingen roll och numera kan man väl säga att han och exet är kk. Förövrigt hatar de varandra, men sexet vill de ha. Första gången det hände vet alla om, men därefter är väl jag en av de få utomstående som vet om det. Jag tycker inte om det, men känner att det är inte heller upp till mig att berätta för någon.
Relationen mellan de båda före detta är med andra ord rätt så underlig. Han blev ihop med sin nuvarande medan han fortfarande var ihop med den första. Av denna anledning hyser min vän en hel del agg mot tjejen. Inte minst för att hon själv är väldigt smal medan den nya är lite mullig. Valross kallar hon henne, Själv tycker jag att hon är söt, inget speciellt men söt, och jag tycker inte smeknamnet, vilket jag även visat.
Nu är hon iallafall gravid. Min vän har hört rykten om det och ville nu ha det bekräftat eller dementerat av mig.
Suck!!!! Stackars tjej, stackars barn! Han har själv sagt att han bara är ihop med henne för att det är bekvämt och bra med två inkomster. Några mer barn vill han egentligen inte ha. Och jag tror definitivt inte att han kommer sluta knulla runt. Jävla idiot. Jag har så god lust att tala om för flickvännen hur det egentligen ligger till. Men hon mår nog bättre av att inte veta.
Jag är redan trött på alla intriger och allt jävla skitsnack häromkring. Vet att jag måste hålla mig borta från orten där jag jobbar och a bor på ett tag, annars lär ju folk börja snacka. Suck!!!!
Men snart är det helg och imorn får man väl försöka hitta på lite bus. När jag idag kom tillbaka från lunchrasten och frös hittade jag min tröja ihoptejpad och fylld med kilar. Så kan det gå, gissa vem som var skyldig? ;)
Vi ska stå still några timmar imorn igen. Underhåll och liknande. Fast egentligen beror det på att det finns så lite att göra. Hela veckan har varit seg. Fast jag är lite glad över att vara där ändå. Det är kul att träffa lite busiga människor.
Det som inte känns bra på jobbet är att a´s mamma jobbar fm hon med. Ser henne varje dag. Känns inte alls så toppen. Men, men bara att härda ut.
A x.ade mig på facebook nu. Han skickade en kram. Känns inte heller så bra.
Den tredje personen som det inte känns så bra angående är a´s ex/min vän. Har ju hört från flera att man inte ska lita på henne samt akta sig för vad man säger till henne. Jag har varit väldigt öppen med väldigt mycket. Väntar nu på att det ska vändas mot mig. Fast jag behöver ju inte befara det så länge hon har någon användning av mig... Bland annat så berättade jag ju för henne att jag tycker att e är trevlig och rätt söt. (Han på I-skiftet som jag träffade ute bland annat juldagen). Inte alls omöjligt att hon en dag nämner det för a.
Sen har jag ju sagt till a att jag tycker att hon är rätt så märklig, egoistisk och att jag inte litar på henne. Jag litar inte att han behåller det för sig själv heller.
Hon messade mig idag, undrade hur det var med mig. Det var oväntat. Brukar alltid vara jag som är den som hör av mig. Hon bara om hon vill något speciellt. Efter att jag svarat fick jag reda på varför hon förmodligen hörde av sig till att börja med. Ett av hennes ex är ihop med en tjej på min avdelning. (Den tjejen hälsar för övrigt inte ens på mig längre, inte sen hon fick reda på att jag umgås med pojkvännens ex). Iallafall så har denna killen och min vän ett barn ihop. Fast när det är han som har henne är det flickvännen som tar hand om flickan.
Till grejen hör att killen är en riktig jävla kåtbock, flickvän eller ej spelar ingen roll och numera kan man väl säga att han och exet är kk. Förövrigt hatar de varandra, men sexet vill de ha. Första gången det hände vet alla om, men därefter är väl jag en av de få utomstående som vet om det. Jag tycker inte om det, men känner att det är inte heller upp till mig att berätta för någon.
Relationen mellan de båda före detta är med andra ord rätt så underlig. Han blev ihop med sin nuvarande medan han fortfarande var ihop med den första. Av denna anledning hyser min vän en hel del agg mot tjejen. Inte minst för att hon själv är väldigt smal medan den nya är lite mullig. Valross kallar hon henne, Själv tycker jag att hon är söt, inget speciellt men söt, och jag tycker inte smeknamnet, vilket jag även visat.
Nu är hon iallafall gravid. Min vän har hört rykten om det och ville nu ha det bekräftat eller dementerat av mig.
Suck!!!! Stackars tjej, stackars barn! Han har själv sagt att han bara är ihop med henne för att det är bekvämt och bra med två inkomster. Några mer barn vill han egentligen inte ha. Och jag tror definitivt inte att han kommer sluta knulla runt. Jävla idiot. Jag har så god lust att tala om för flickvännen hur det egentligen ligger till. Men hon mår nog bättre av att inte veta.
Jag är redan trött på alla intriger och allt jävla skitsnack häromkring. Vet att jag måste hålla mig borta från orten där jag jobbar och a bor på ett tag, annars lär ju folk börja snacka. Suck!!!!
Men snart är det helg och imorn får man väl försöka hitta på lite bus. När jag idag kom tillbaka från lunchrasten och frös hittade jag min tröja ihoptejpad och fylld med kilar. Så kan det gå, gissa vem som var skyldig? ;)
Zombie
Nu så har mer än halva veckan gått. Helt underbart skönt att helvetesveckan snart är över. Jag går omkring som en zombie. Fast jag är inte den enda som ser ut som ett lik på jobbet. Det är några fler. Andra kan inte alls förstå hur jävla pissigt man mår och hur väck man är. Usch och fy.
Det är I-skiftet som jag ska gå med nu i tre veckor. Kul och livligt. Några är vi ju som ska hålla ihop hela tiden. Jag och godingen, en som är mammaledig samt en av de "nya". Än så länge tycker jag riktigt bra om honom, han spexar en del men jobbar även. Det enda är att han är nära vän med några killar jag jobbat med tidigare. D bland annat, men även en annan kille som jag misstänker fick vissa känslor för mig. Så jag vet inte alls vad han har fått höra om mig, för uppenbarligen är det en del.... Men det kan inte vara särskilt hemska saker eftersom han gärna pratar med mig och så. Det finns med andra ord all anledning till att tro att det kommer fungera rätt bra. :)
I-skiftet är som sagt ett rätt så livligt skift. Bossen kom ju däreifrån så lite van var jag ju redan innan. De är alla väldigt trevliga om än lilla my/den lilla elaka/rötotten är mer än lite märklig. Mycket mer än lite märklig, man konstaterar rätt så fort att hon inte bor på denna planet. Pojken från juldagen och även gången innan jag var ute jobbar på det skiftet. Han försöker se butter och bestämd ut ibland när jag busar med honom, men han misslyckas rätt så stort.
Skiftledarn har på schemat satt in mig som operatör, vilket känns toppen. Läsa in, mäta samt lite om färgning kan jag. Planeringen samt mäta glans och liknande inte direkt, men jag kan lära mig. Jag trodde faktiskt inte att han skulle bry sig om att lära upp mig eftersom jag ännu inte är fast anställd, men se ibland blir man glatt överraskad. Han märkte väl redan i somras att jag är intresserad.
Vad gäller a så... Han ringde igår. Jag svarade inte, men skickade iväg ett mess senare och frågade om det var något viktigt. Hoppades på att han skulle messa, men han ringde istället. Först var ursäkten att han ville kolla hur det gick att jobba. Efter om och men undrade han om jag ville följa med på bio i helgen. Jag sa nej. Han frågade om det verkligen var över. Märker hur han tycker att jag gav upp för lätt. Han verkar faktiskt lite sur.
Vet inte hur många gånger han tjatat om att jag kan lita på honom, att det var enda gången han någonsin ljugit för någon och att han aldrig kommer att göra om det. Bullshit i mina öron. Sa faktiskt till honom att lägga ner, sluta tjata om det för jag tror honom ändå inte.
Sen strular det med hans dotter också, så jag förstår om han verkligen har det skitjobbigt och är nere. Men jag vill inte vara den tröstar honom längre. Jag känner ju att jag knappt tål honom. Jag är väl kankse knäpp, eller en riktig ärkebitch. Jag vet inte.
Nä, nu ska jag göra iordning några matlåder. Lagade riktig mat idag för första gången på hur länge som helst.
.
Har varit hemma ett tag nu från Götet. Mest var det bara jobbigt, men det var även roligt och trevligt emellanåt.
Summan av helgen är väl dock att det nu är slut med a. Hatar att såra alla, för det känns som att hur jag än är och gör sårar jag alltid någon.
Orkar inte skriva så mycket nu. Tänkte ta mig ett bad och sen blir det en tidig kväll. Ska ju börja kl 06:00 imorgon. Ser inte fram emot tiderna, men det ska bli kul att träffa lite folk.
.
Känner numer inte alls för att åka till Göteborg i helgen. Känner bara för att skita i allt och få lite lugn och ro. Hur man ignorerar någon som försöker få tag på en vet jag redan.
A har både skickat meddelanden på msn och ringt. Jag har inte svarat på något av dem. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska säga. Förmodligen kommer jag låtsas som ingenting och att jag bara inte varit vid daton och telefonen.
Suck, jag längtar inte ens efter att få jobba längre. Är rädd för att många tagit ledigt dessa två nätter och att det bara kommer vara avslaget.
Varför gav jag mig in på det här med a överhuvudtaget? Är jag så beroende av att ha någon som tycker om mig?
Varför ska jag vara så osäker på mig själv?
A har både skickat meddelanden på msn och ringt. Jag har inte svarat på något av dem. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska säga. Förmodligen kommer jag låtsas som ingenting och att jag bara inte varit vid daton och telefonen.
Suck, jag längtar inte ens efter att få jobba längre. Är rädd för att många tagit ledigt dessa två nätter och att det bara kommer vara avslaget.
Varför gav jag mig in på det här med a överhuvudtaget? Är jag så beroende av att ha någon som tycker om mig?
Varför ska jag vara så osäker på mig själv?
Sanning eller lögn
Hur mycket är en människas ord värt? Ska man lita på den som själv säger att denne inte kan ljuga och alltid är ärlig, men som har något att förlora på att vara ärlig. Ska man lita på den som själv varken har något att vinna eller förlora på att vara ärlig/oärlig i detta fall, men som man vet inte alltid är ärlig?
Jag vet fan inte vad jag ska tro. A hävdar ju hela tiden att han inte kan ljuga, jag vet att han ljuger. Att han inte kan vara otrogen och så vidare. Till mig har han sagt, upprepade tillfällen att han inte längre har någon kontakt med sitt ex/kk, inte sedan alldeles efter vi träffades. Hur kommer det sig då att jag får reda på att han ringde henne efter julbordet när han var så jävla full? Eller att han hörde av sig på juldagen och nu senast i helgen? Möjligvis även efter helgen? Det är iallafall vad hans andra ex berättade nu när hon ringde, hon som är min vän. Dessa båda tillbringade nämligen nyår ihop.
Hon hade dessutom berättat för min vän att hon kom på a med att strula med ytterligare en när han var med henne. Att han ibland smög iväg när telefonen ringde och att hon en gång hörde ett av samtalen.
Jag vet att jag inte kommer kunna radera ut detta ur mitt huvud. Frågan är nu bara om jag ska konfrontera a med det... Eller ska jag kanske höra av mig till detta andra ex och fråga henne rätt ut? Hon finns ju på facebook.
A sa innan idag när han ringde att jag kunde höra av mig. Det var ett kort samtal eftersom jag inte sa mycket, jag hade ju inget att säga. Tror inte jag kommer kunna hålla mig om jag pratar med honom. Kanske är bättre att åka hem till honom. Har ju ändå en del jobbarkläder där som jag skulle behöva till inatt.
Helvete!!!
Själv kan jag ju säga att jag alltid brukar försöka vara ärlig, även om det sårar. Även om jag riskerar att förlora på det. Brukar tänka att man i längden vinner på att vara ärlig. Det kanske tar ett tag innan jag berättar, men det brukar komma... Eller så svarar jag iallafall ärligt när någon frågar.
Jag vet fan inte vad jag ska tro. A hävdar ju hela tiden att han inte kan ljuga, jag vet att han ljuger. Att han inte kan vara otrogen och så vidare. Till mig har han sagt, upprepade tillfällen att han inte längre har någon kontakt med sitt ex/kk, inte sedan alldeles efter vi träffades. Hur kommer det sig då att jag får reda på att han ringde henne efter julbordet när han var så jävla full? Eller att han hörde av sig på juldagen och nu senast i helgen? Möjligvis även efter helgen? Det är iallafall vad hans andra ex berättade nu när hon ringde, hon som är min vän. Dessa båda tillbringade nämligen nyår ihop.
Hon hade dessutom berättat för min vän att hon kom på a med att strula med ytterligare en när han var med henne. Att han ibland smög iväg när telefonen ringde och att hon en gång hörde ett av samtalen.
Jag vet att jag inte kommer kunna radera ut detta ur mitt huvud. Frågan är nu bara om jag ska konfrontera a med det... Eller ska jag kanske höra av mig till detta andra ex och fråga henne rätt ut? Hon finns ju på facebook.
A sa innan idag när han ringde att jag kunde höra av mig. Det var ett kort samtal eftersom jag inte sa mycket, jag hade ju inget att säga. Tror inte jag kommer kunna hålla mig om jag pratar med honom. Kanske är bättre att åka hem till honom. Har ju ändå en del jobbarkläder där som jag skulle behöva till inatt.
Helvete!!!
Själv kan jag ju säga att jag alltid brukar försöka vara ärlig, även om det sårar. Även om jag riskerar att förlora på det. Brukar tänka att man i längden vinner på att vara ärlig. Det kanske tar ett tag innan jag berättar, men det brukar komma... Eller så svarar jag iallafall ärligt när någon frågar.
Öhhh?
Väl inne på mitt3 står det "Du har för tillfället inga fakturor att betala". Vad ska man tyda av detta?
Grrr
När man startar upp sin lilla dator, tror ni inte man har fått ett mess ifrån 3 om att den senaste fakturan är obetald och förfallen. Hmm.... tänker jag. Vet ju att jag la in alla räkningar innan jul tillochmed, men visst jag kan ju ha skrivit fel på någon siffra. För jag vet att den räkningen var med.
På nordea ser jag dock att den visst är betald och att all information stämmer. Vid oklarheter meddelade messet att man skulle gå in på tre.se/mitt3. Väl där skulle man ange användarnamn och lösenord. Har ju inte varit inne där än, utan då ska man ange användarnamn=mobilnummer (i mitt fall det till datorn), letar fram numret och får tillbaka ett felmeddelande om att det inte stämmer.
Suck eller suck. Varför är det just alltid den typen av företag som alltid ska strula? Telia ger jag inte heller mycket för.
På nordea ser jag dock att den visst är betald och att all information stämmer. Vid oklarheter meddelade messet att man skulle gå in på tre.se/mitt3. Väl där skulle man ange användarnamn och lösenord. Har ju inte varit inne där än, utan då ska man ange användarnamn=mobilnummer (i mitt fall det till datorn), letar fram numret och får tillbaka ett felmeddelande om att det inte stämmer.
Suck eller suck. Varför är det just alltid den typen av företag som alltid ska strula? Telia ger jag inte heller mycket för.
Elak?
Så var det ett nytt år. Än så länge känns det inte ett dugg bättre än det gamla.
Gårdagen började rätt lugnt. Lagom tills att jag skulle gå upp till mamman och lillfian kom a så han fick följa med. Hon är verkligen söt den lilla. Jag såg hur a tittade och jag vet att han längtar. Ibland tänker jag "visst varför inte" men det känns verkligen inte som en så bra idé att skaffa barn med honom. Inte när man ser hur det fungerar med den dotterna han redan har. Det känns bara inte rätt.
Framåt eftermiddagen for vi hem till mor som bjöd på riktigt god mat. Trevligt var det med. Med undantag för ett sjukt skämt från min brors och hans vänners sida. På något sätt kändes det ändå inte helt rätt. A är söt, han är trevlig, men jag vet inte.
Känner mig riktigt hemsk och elak för att jag känner så.
Ett tag kändes det rätt bra. Även till att börja med när vi gått upp och krupit ner i brors säng. Jag ville krypa intil och gosa. A ville något mer. Inte mig emot, bara det att... Visst jag kommer, men det är inget speciellt. Känns som om han har väldigt svårt för att läsa vad jag vill, han kör bara på i samma snabba tempo.
Hade jag verkligen, verkligen varit förälskad i honom hade jag efteråt inte velat något annat än att ligga riktigt nära och gosa. Jag kröp bara ihop i min sida av sängen och ville sova.
Sov rätt så dåligt. Låg och tänkte en del, och när jag väl sov var drömmarna rätt så obehagliga. Vaknade under förmiddagen men orkade inte bry mig om att gå upp. Vände mig bara om och låtsades sova vidare. Somnade väl om ibland med. 11.36 gick jag upp. Ville se Ronja Rövardotter som börjat 6 minuter tidigare.
Var rätt slött hemma hos mor, tittade mest på tv medan de läste eller i mors fall även stickade. Åkte lite efter klockan 15. Färden hem till mig satt jag tyst. Gillar att sittta tyst för mig själv, men a gillar det inte alls. Inte sällan han vräker ur sig saker bara för att säga något.
Väl här följde han med upp. Har inte gjort så mycket. Lite sådär oss emellan. Fast inte dåligt, vet inte riktigt hur jag ska beskriva det.
Jag sa att jag funderade på att be en killkompis följa med mig in till Växjö imorn. Vill ju köpa en mobil och hittar ju så extremt dåligt själv. Fast det reagerade han på. Tyckte att det kändes väldigt märkligt. Självklart vill han själv följa med istället. Han sa att killar inbillar sig att det ska bli något så fort de gör något med en tjej. Exempelvis tar en fika eller något.
Öhh??? Jaha. Hmm... Om det alltid är fallet, vilket han ville ha det till, så tycker jag nog ändå att jag klarat av det rätt så bra genom åren eftersom jag ofta haft killkompisar. Visst, jag har inte alltid skött det snyggt, en del har blivit sårade. Jag är duktigt på att sända blandade signaler. Men jag trivs med killar. Många av de tjejer jag de senaste åren lärt känna har precis som jag haft svårt för att komma överens med andra tjejer.
Naja, jag vet inte jag. Men jag struntar helt enkelt i att köpa en ny mobil ett tag till. Jag förstår ju i och för sig att han reagerar, men det rimmar rätt illa med att han nästa sekund säger att han inte alls är svartsjuk.
Vi pratade iallafall om en del. Min dåliga självkänsla och annat. Han nämner ofta att man måste kunna lita på varandra, lita på att den andre tycker om en. Vet inte hur många gånger han säger att han tycker otroligt mycket om mig, någon gång säger han också "men jag vet ju inte om du tycker om mig lika mycket". Jag trodde jag hade varit tydlig med att jo, jag gillar honom, men att jag inte är lika blint förälskad som han och att det till stor del också är varför jag tycker det är jobbigt att han gillar mig så mycket. På något sätt verkar det inte ha gått in.
Så jag nämnde det igen när han skulle åka. (Inte för att han går självmant, trots att jag sagt att jag vill sova själv, utan jag får närapå köra ut honom.) "Vadå, ska du dumpa mig eller?". Sen börjar han babbla något om att jag ska säga till i god tid om jag är osäker så att han inte går och gör något dumt. Så uppfattade jag det han sa iallafall.
Har han inte förstått något av det jag sagt? Var det inte senast i lördags han stod i mitt kök och grät? Jag förstår ingenting.
Jag sa att det känns bättre nu än innan, men inte helt bra. På sätt och vis kanske jag ljög. Jag vet inte. Det har varit bättre mellan oss. Samtidigt som jag tror att jag blir mer och mer säker på att detta inte är något som kommer vara för alltid. Men, men... Återigen, vi får se hur helgen går...
Är jag en hemsk människa? Jag vet inte. Kanske jag är det. Kanske var m mitt livs kärlek eftersom jag inte kan glömma honom utan fortfarande längtar efter honom (trots att jag vet att det till 99% bara skulle gå några månader innan vi gör slut igen). Ibland känns det dock som om jag är en elak, egoistisk människa.
Kanske skulle man se det nya året som en nystart, göra sig av med allt gammalt och börja om på nytt. Kanske är dags att flytta långt bort.
Gårdagen började rätt lugnt. Lagom tills att jag skulle gå upp till mamman och lillfian kom a så han fick följa med. Hon är verkligen söt den lilla. Jag såg hur a tittade och jag vet att han längtar. Ibland tänker jag "visst varför inte" men det känns verkligen inte som en så bra idé att skaffa barn med honom. Inte när man ser hur det fungerar med den dotterna han redan har. Det känns bara inte rätt.
Framåt eftermiddagen for vi hem till mor som bjöd på riktigt god mat. Trevligt var det med. Med undantag för ett sjukt skämt från min brors och hans vänners sida. På något sätt kändes det ändå inte helt rätt. A är söt, han är trevlig, men jag vet inte.
Känner mig riktigt hemsk och elak för att jag känner så.
Ett tag kändes det rätt bra. Även till att börja med när vi gått upp och krupit ner i brors säng. Jag ville krypa intil och gosa. A ville något mer. Inte mig emot, bara det att... Visst jag kommer, men det är inget speciellt. Känns som om han har väldigt svårt för att läsa vad jag vill, han kör bara på i samma snabba tempo.
Hade jag verkligen, verkligen varit förälskad i honom hade jag efteråt inte velat något annat än att ligga riktigt nära och gosa. Jag kröp bara ihop i min sida av sängen och ville sova.
Sov rätt så dåligt. Låg och tänkte en del, och när jag väl sov var drömmarna rätt så obehagliga. Vaknade under förmiddagen men orkade inte bry mig om att gå upp. Vände mig bara om och låtsades sova vidare. Somnade väl om ibland med. 11.36 gick jag upp. Ville se Ronja Rövardotter som börjat 6 minuter tidigare.
Var rätt slött hemma hos mor, tittade mest på tv medan de läste eller i mors fall även stickade. Åkte lite efter klockan 15. Färden hem till mig satt jag tyst. Gillar att sittta tyst för mig själv, men a gillar det inte alls. Inte sällan han vräker ur sig saker bara för att säga något.
Väl här följde han med upp. Har inte gjort så mycket. Lite sådär oss emellan. Fast inte dåligt, vet inte riktigt hur jag ska beskriva det.
Jag sa att jag funderade på att be en killkompis följa med mig in till Växjö imorn. Vill ju köpa en mobil och hittar ju så extremt dåligt själv. Fast det reagerade han på. Tyckte att det kändes väldigt märkligt. Självklart vill han själv följa med istället. Han sa att killar inbillar sig att det ska bli något så fort de gör något med en tjej. Exempelvis tar en fika eller något.
Öhh??? Jaha. Hmm... Om det alltid är fallet, vilket han ville ha det till, så tycker jag nog ändå att jag klarat av det rätt så bra genom åren eftersom jag ofta haft killkompisar. Visst, jag har inte alltid skött det snyggt, en del har blivit sårade. Jag är duktigt på att sända blandade signaler. Men jag trivs med killar. Många av de tjejer jag de senaste åren lärt känna har precis som jag haft svårt för att komma överens med andra tjejer.
Naja, jag vet inte jag. Men jag struntar helt enkelt i att köpa en ny mobil ett tag till. Jag förstår ju i och för sig att han reagerar, men det rimmar rätt illa med att han nästa sekund säger att han inte alls är svartsjuk.
Vi pratade iallafall om en del. Min dåliga självkänsla och annat. Han nämner ofta att man måste kunna lita på varandra, lita på att den andre tycker om en. Vet inte hur många gånger han säger att han tycker otroligt mycket om mig, någon gång säger han också "men jag vet ju inte om du tycker om mig lika mycket". Jag trodde jag hade varit tydlig med att jo, jag gillar honom, men att jag inte är lika blint förälskad som han och att det till stor del också är varför jag tycker det är jobbigt att han gillar mig så mycket. På något sätt verkar det inte ha gått in.
Så jag nämnde det igen när han skulle åka. (Inte för att han går självmant, trots att jag sagt att jag vill sova själv, utan jag får närapå köra ut honom.) "Vadå, ska du dumpa mig eller?". Sen börjar han babbla något om att jag ska säga till i god tid om jag är osäker så att han inte går och gör något dumt. Så uppfattade jag det han sa iallafall.
Har han inte förstått något av det jag sagt? Var det inte senast i lördags han stod i mitt kök och grät? Jag förstår ingenting.
Jag sa att det känns bättre nu än innan, men inte helt bra. På sätt och vis kanske jag ljög. Jag vet inte. Det har varit bättre mellan oss. Samtidigt som jag tror att jag blir mer och mer säker på att detta inte är något som kommer vara för alltid. Men, men... Återigen, vi får se hur helgen går...
Är jag en hemsk människa? Jag vet inte. Kanske jag är det. Kanske var m mitt livs kärlek eftersom jag inte kan glömma honom utan fortfarande längtar efter honom (trots att jag vet att det till 99% bara skulle gå några månader innan vi gör slut igen). Ibland känns det dock som om jag är en elak, egoistisk människa.
Kanske skulle man se det nya året som en nystart, göra sig av med allt gammalt och börja om på nytt. Kanske är dags att flytta långt bort.
Störande
Inte nog med att jag har typ världens minsta bröst redan innan, utan det ena är dessutom betydligt mindre än det andra. Nästan inget bröst alls så att säga. Det är inte rättvist! Tänk om lite mer kunde hamna i brösten och lite mindre på höfterna....
Men inte. När jag går ner i vikt försvinner det från brösten först, när jag går upp i vikt hamnar det på rumpan. Varför ska det vara så? Hmpf... det är väl så det ska vara.
Men inte. När jag går ner i vikt försvinner det från brösten först, när jag går upp i vikt hamnar det på rumpan. Varför ska det vara så? Hmpf... det är väl så det ska vara.
Snö
Det är vitt ute! Det snöar! Jippie!!! Hoppas, hoppas, hoppas bara att det fortsätter snöa samt att det ligger kvar. Då kanske jag kan få åka lite skidor denna säsong iallafall.
Annars är det att hoppas på att det blir en tur till Idre, v 11, veckan innan jag ska till Göteborg och gå på Konståknings-VM. Det är a´s dotter som vill upp dit då. Inte för att åka skidor dock, det struntar hon högtidligt i. Hennes pojkvän ska däremot dit då, samt att hennes idoler, PåG, spelar där då. A har ju fortfarande inte lyckats tala om för henne att det inte går, så det lär väl sluta med kaos eller att de åker upp men ingen åker skidor....
Annars är det att hoppas på att det blir en tur till Idre, v 11, veckan innan jag ska till Göteborg och gå på Konståknings-VM. Det är a´s dotter som vill upp dit då. Inte för att åka skidor dock, det struntar hon högtidligt i. Hennes pojkvän ska däremot dit då, samt att hennes idoler, PåG, spelar där då. A har ju fortfarande inte lyckats tala om för henne att det inte går, så det lär väl sluta med kaos eller att de åker upp men ingen åker skidor....
Censur
Kom och tänka på en sak igår när jag läste igenom vad jag skrivit, inte nog med att jag lämnar en hel del osagt. Till stor del kanske för att jag inte skriver regelbundet. Men även att jag inte varit riktigt lika frispråkig som jag trott, utan uppenbarligen så censurerar jag mig själv. Jag har tänkt betydligt mer än jag skrivit, kanske är det det som kallas självbevarelsedrift.
.
Har läst igenom det jag tidigare skrivit ikväll. Upptäckte att det för en oinvigde nog finns en del luckor, inte mycket att göra åt dock. Upptäckte även en hel del stavfel, sådant kan störa mig en hel del. Får dock vara kvar som det är, det är bara att inse att fingrarna inte är lika snabba som tankarna, samt att jag nästan aldrig läser igenom vad jag skriver.
Jaja, nu är det nog dags att krypa ner. A kommer bli tokig på mig om jag sover för länge imorn. Eller inte, kanske bara jag som hängt upp mig på en del av hans kommentarer. Har försökt förklara för honom.
Nåja, Natti natti.
Jaja, nu är det nog dags att krypa ner. A kommer bli tokig på mig om jag sover för länge imorn. Eller inte, kanske bara jag som hängt upp mig på en del av hans kommentarer. Har försökt förklara för honom.
Nåja, Natti natti.
Så det kan vara
Kvällen blev sådär igår. Det störde mig att a´s ex/kk hörde av sig. Känns inte så bra. Så han fick en del frågor. Det fortsatte idag. Kommentarer flög också ur mig, bland annat att jag är mycket tjockare än den ena av hans ex och i jämförelse med hans andra så har jag ju inga som helst bröst. Så han har ju verkligen bytt ner sig...
Jag tog en snabbdusch igår och jag äcklades totalt av min kropp. Mina feta lår med gropar, och min äckliga mage samt obefintliga bröst. Vet att jag inte ska tänka så, men det är svårt att låta bli. Hatar verkligen hur jag ser ut. Det är väl någon enstaka gång som jag kan känna mig nöjd.
Han har det inte lätt a med mig. Han höll på att säga vilka han haft sex med innan idag, men jag stoppade honom. Nog för att jag vill veta, men jag vet hur det blir om jag fick reda på det. Jag hänger upp mig något väldigt. Det räcker med de två jag redan vet om.
Ytterligare ett exempel på hur hemsk jag är och att tjejer kan göra två saker samtidigt: jag ville absolut se Kommissarie Lynley, det visste han om. Till att börja med så låg vi rätt långt från varandra men jag sa till honom att han gärna fick hålla om mig/ta på mig. Det dröjde ju inte länge innan jag märkte att han ville något annat än titta på tv. Visst tänkte jag, man kan ju ha lite förspel medan vi ser på tv. Retas lite med varandra. Tyvärr är inte det a´s starka sida utan han ska in i mig rätt snabbt. Men jag hade ju bestämt mig för att se Lynley, det gjorde jag också. Även om jag kom under tiden med. Fast det kändes nog rätt dumt för a.
Han har verkligen den mest märkliga tajmingen, de gånger han vill dra ut på det så länge som möjligt och avbryter gång efter gång har varit då jag velat skynda på. Själv är jag ju inte så svår på att komma. Igår drog han dock ut på det, samma sak när hans dotter kunde komma hem när som. Vilket hon också gjorde innan vi fått på oss kläderna. Var ju en snabbis, eller tänkt snabbis så tröjan o strumporna var ju på, men han stack in på toa och jag min stackare hann knappt få på mig byxorna skapligt innan dottern kom och kikade in och undrade vad jag gjorde...
Idag har jag varit i Nässjö. Det var riktigt trevligt, trots att jag tidigare haft rätt svårt för dem vi var hos. Har ju inte fått rasta lilla golfen så mycket på sista tiden heller, men idag gasades han ur lite iallafall. Gött! :) Dock "hoppade" den lite igen. Inte bra. Sen vill jag ha tillbaka mina gamla slitna sommardäck, där hade jag ju bättre väghållning.
Naja, fick se ett kort från nyår för 2 år sedan. Får medge att jag faktiskt var söt då. Såg ju bara ansiktet så jag kan ju inte anmärka på min kropp. Tror dock att jag vägde mindre då. Men ibland kanske till och med jag kan vara lite att hänga i julgranen...
Det sista ämnet som jag tänkt på under dagen, som jag kommer ihåg just nu åtminstone, är barn. Eftersom jag mått dåligt de senaste dagarna samt att det blev sisådär med p-pillrena i början av veckan så kan ju inte a låta bli att klappa på min mage. Vet att han inte skulle ha något emot om jag blev gravid redan nu. Själv skulle jag troligen bryta ihop om så var fallet. När det är dåligt redan innan så löser ju inte ett barn något, samtidigt som jag längtar efter ett. Det är inte lätt när det är svårt. Men ärligt talat hur skulle jag kunna ta hand om ett barn och ge det en trygg uppväxt när jag knappt kan ta hand om mig själv?
Jag tog en snabbdusch igår och jag äcklades totalt av min kropp. Mina feta lår med gropar, och min äckliga mage samt obefintliga bröst. Vet att jag inte ska tänka så, men det är svårt att låta bli. Hatar verkligen hur jag ser ut. Det är väl någon enstaka gång som jag kan känna mig nöjd.
Han har det inte lätt a med mig. Han höll på att säga vilka han haft sex med innan idag, men jag stoppade honom. Nog för att jag vill veta, men jag vet hur det blir om jag fick reda på det. Jag hänger upp mig något väldigt. Det räcker med de två jag redan vet om.
Ytterligare ett exempel på hur hemsk jag är och att tjejer kan göra två saker samtidigt: jag ville absolut se Kommissarie Lynley, det visste han om. Till att börja med så låg vi rätt långt från varandra men jag sa till honom att han gärna fick hålla om mig/ta på mig. Det dröjde ju inte länge innan jag märkte att han ville något annat än titta på tv. Visst tänkte jag, man kan ju ha lite förspel medan vi ser på tv. Retas lite med varandra. Tyvärr är inte det a´s starka sida utan han ska in i mig rätt snabbt. Men jag hade ju bestämt mig för att se Lynley, det gjorde jag också. Även om jag kom under tiden med. Fast det kändes nog rätt dumt för a.
Han har verkligen den mest märkliga tajmingen, de gånger han vill dra ut på det så länge som möjligt och avbryter gång efter gång har varit då jag velat skynda på. Själv är jag ju inte så svår på att komma. Igår drog han dock ut på det, samma sak när hans dotter kunde komma hem när som. Vilket hon också gjorde innan vi fått på oss kläderna. Var ju en snabbis, eller tänkt snabbis så tröjan o strumporna var ju på, men han stack in på toa och jag min stackare hann knappt få på mig byxorna skapligt innan dottern kom och kikade in och undrade vad jag gjorde...
Idag har jag varit i Nässjö. Det var riktigt trevligt, trots att jag tidigare haft rätt svårt för dem vi var hos. Har ju inte fått rasta lilla golfen så mycket på sista tiden heller, men idag gasades han ur lite iallafall. Gött! :) Dock "hoppade" den lite igen. Inte bra. Sen vill jag ha tillbaka mina gamla slitna sommardäck, där hade jag ju bättre väghållning.
Naja, fick se ett kort från nyår för 2 år sedan. Får medge att jag faktiskt var söt då. Såg ju bara ansiktet så jag kan ju inte anmärka på min kropp. Tror dock att jag vägde mindre då. Men ibland kanske till och med jag kan vara lite att hänga i julgranen...
Det sista ämnet som jag tänkt på under dagen, som jag kommer ihåg just nu åtminstone, är barn. Eftersom jag mått dåligt de senaste dagarna samt att det blev sisådär med p-pillrena i början av veckan så kan ju inte a låta bli att klappa på min mage. Vet att han inte skulle ha något emot om jag blev gravid redan nu. Själv skulle jag troligen bryta ihop om så var fallet. När det är dåligt redan innan så löser ju inte ett barn något, samtidigt som jag längtar efter ett. Det är inte lätt när det är svårt. Men ärligt talat hur skulle jag kunna ta hand om ett barn och ge det en trygg uppväxt när jag knappt kan ta hand om mig själv?
Lite mer...
Kom på en sak till som stört mig idag, tror hon klippte av mer av mitt hår än hon visade att hon skulle göra. Såg inte det förrän idag när jag släppte ut flätorna. Även mamma och a höll med mig om att det såg mycket kortare ut. Buhu! Nog för att det slitna behövde klippas av, men det känns som om hon klippte av lika mycket som håret växt sedan sist jag klippte mig... :( Vet att jag är känslig, men just nu ser det verkligen kort ut.
Tror att det kan ha att göra med att hon klippte av håret rakt, medan hon som klippte mig sist rundade av.
Sen messade förresten a ex/kk nyss... Vet inte riktigt vad jag ska tro eller tycka om det. Om jag nu var så ärlig mot m att jag berättade att jag träffat någon trots att det varit slut i några månader. Men han kan inte tala om för henne att han träffat någon annan, och som jag förstått det höll de kontakten rätt bra fram till han träffade mig, kanske även efter... Vet inte alls vad jag ska tro.
Grinig
Så nu så sitter jag här hemma. Har satt på Von Triers "Dancer in the dark" och lagt a i soffan/sängen. Han kom precis när jag börjat skriva första gången idag för ett antal timmar sedan. Stängde bara ner fönstret för att han inte skulle se, dvs så han inte hittar hit.
Satte först på "Svart katt, vit katt" men den verkade vara lite väl udda för honom.
Dagen har varit sådär. Vaknade ganska sent hemma hos mor, gick upp och åt frukost och så. Skyndade mig inte iväg om man säger så.
Telia spelar mig fortfarande spratt. Nu hade mottagningen försvunnit där jag haft den hela tiden, däremot så har jag det nu hemma. Lustigt, lustigt... Hade bestämt mig för att köpa en ny mobil, men när Telias 3G-nät hoppat igång igen tänkte jag vänta, spara pengarna. Men nu vet jag inte, det verkar ju som om det kommer fortsätta strula.
Min telefon hoppar inte mellan näten som den ska, utan håller sig konstant på 3G-nätet. Den har väl fått sig en eller ett flertal smällar för mycket.
Det är en W910i jag tänkt köpa. Den kostar knappa 4000 på mediamarkt. Skiljer bara en hundralapp från priserna jag sett på nätet. På expert tog de 4800 för den innan jul, däremot hade de sänkt den till knappa 3000 nu i mellandagarna. Vilket jag fick syn på i reklambladet ca en timme efter att de stängt. Surt!
Nåja, jag han vara hemma en stund innan a ringde. Trots att vi sagt att jag skulle höra av mig... Sa att jag var hemma men att kan kunde åka om ett tag eftersom jag ville vara hemma själv och pyssla. Det gick han med på, fast han tyckte att jag var kort i tonen och tyst av mig.
När han väl kom kändes det sådär. Jag hade ju precis satt mig för att skriva lite så det kändes lite som om han störde. Känns elakt att jag känner så.
Blev att vi la oss på soffan/sängen och tittade på tv, blev veckans repis av andra avenyn. Sen gick vi och handlade. Han anmärkte på att jag inte verkade vara på humör.
På Ica hamnde jag bakom en jävla överklasskärring i kön. Det syntes på henne att det var obehagligt att till och med lägga upp varorna på bandet. Bara det störde mig. Sen börjar hon strula hit och dit om trisslotter som hon ska ha, blandar ihop det och har sig. När hon väl har betalt kommer hon på att hon skulle dragit ica-kortet och vill att kassapersonalen ska fixa till det i efterhand. Vilka jävla fasoner, som om det spelar någon roll för henne! Seriöst, hon får väl för fan se till att vara med. Men det kanske var första gången hon handlade själv. Hon drog även fram ett gammalt kvitto som hon ville skulle bli bonusregistrerat. Stackars kassörska. När tjejen i kassan sa att det verkade som om bonusen visst blivit registrerat på det kvittot kunde jag inte hålla mig. Jag förklarade, förmodligen inte utan en viss irriterad ton att det aldrig står "Bonusgrundande belopp: xxxx" på kvittot såvida kortet inte blivit draget. Då gav hon sig och blev tyst. Nästan tragiskt att se att vissa knappt verkar kunna handla själva.
Efter att vi kommit hem ville a verkligen veta vad som som var fel. Jag sa som det var, att jag känner att han är klängig, men att jag får dåligt samvete av att jag vill vara ensam en del. Men även att jag tycker att det hela med hans dotter och ex är jobbigt. Att jag funderar på om jag verkligen vill ha det så här. Att vi får se hur det känns efter Göteborg.
Självklart blev han ledsen, men vad ska jag göra? Han märker ju att allt inte är bra. Han har ju varit rädd för att det blev alldeles för intensivt till att börja med.
Det rör sig en hel del i mitt lilla huvud, det hela blir inte bättre av att jag har ont i huvudet och mår illa. Men det löser sig väl. Tror febern kan vara på väg tillbaka och att det kanske är därför jag är extra grinig hela tiden.
Får försöka få en trevlig kväll. Jag tycker ju om honom, men allt har kännts så jobbigt på sistone.
Han har på sig parfymen han fick, armanis nya. Luktar riktigt gott, men så var det ju jag som valde den. :)
Ska väl ta och avrunda nu, skriver som vanligt rätt långa inlägg. :)
Satte först på "Svart katt, vit katt" men den verkade vara lite väl udda för honom.
Dagen har varit sådär. Vaknade ganska sent hemma hos mor, gick upp och åt frukost och så. Skyndade mig inte iväg om man säger så.
Telia spelar mig fortfarande spratt. Nu hade mottagningen försvunnit där jag haft den hela tiden, däremot så har jag det nu hemma. Lustigt, lustigt... Hade bestämt mig för att köpa en ny mobil, men när Telias 3G-nät hoppat igång igen tänkte jag vänta, spara pengarna. Men nu vet jag inte, det verkar ju som om det kommer fortsätta strula.
Min telefon hoppar inte mellan näten som den ska, utan håller sig konstant på 3G-nätet. Den har väl fått sig en eller ett flertal smällar för mycket.
Det är en W910i jag tänkt köpa. Den kostar knappa 4000 på mediamarkt. Skiljer bara en hundralapp från priserna jag sett på nätet. På expert tog de 4800 för den innan jul, däremot hade de sänkt den till knappa 3000 nu i mellandagarna. Vilket jag fick syn på i reklambladet ca en timme efter att de stängt. Surt!
Nåja, jag han vara hemma en stund innan a ringde. Trots att vi sagt att jag skulle höra av mig... Sa att jag var hemma men att kan kunde åka om ett tag eftersom jag ville vara hemma själv och pyssla. Det gick han med på, fast han tyckte att jag var kort i tonen och tyst av mig.
När han väl kom kändes det sådär. Jag hade ju precis satt mig för att skriva lite så det kändes lite som om han störde. Känns elakt att jag känner så.
Blev att vi la oss på soffan/sängen och tittade på tv, blev veckans repis av andra avenyn. Sen gick vi och handlade. Han anmärkte på att jag inte verkade vara på humör.
På Ica hamnde jag bakom en jävla överklasskärring i kön. Det syntes på henne att det var obehagligt att till och med lägga upp varorna på bandet. Bara det störde mig. Sen börjar hon strula hit och dit om trisslotter som hon ska ha, blandar ihop det och har sig. När hon väl har betalt kommer hon på att hon skulle dragit ica-kortet och vill att kassapersonalen ska fixa till det i efterhand. Vilka jävla fasoner, som om det spelar någon roll för henne! Seriöst, hon får väl för fan se till att vara med. Men det kanske var första gången hon handlade själv. Hon drog även fram ett gammalt kvitto som hon ville skulle bli bonusregistrerat. Stackars kassörska. När tjejen i kassan sa att det verkade som om bonusen visst blivit registrerat på det kvittot kunde jag inte hålla mig. Jag förklarade, förmodligen inte utan en viss irriterad ton att det aldrig står "Bonusgrundande belopp: xxxx" på kvittot såvida kortet inte blivit draget. Då gav hon sig och blev tyst. Nästan tragiskt att se att vissa knappt verkar kunna handla själva.
Efter att vi kommit hem ville a verkligen veta vad som som var fel. Jag sa som det var, att jag känner att han är klängig, men att jag får dåligt samvete av att jag vill vara ensam en del. Men även att jag tycker att det hela med hans dotter och ex är jobbigt. Att jag funderar på om jag verkligen vill ha det så här. Att vi får se hur det känns efter Göteborg.
Självklart blev han ledsen, men vad ska jag göra? Han märker ju att allt inte är bra. Han har ju varit rädd för att det blev alldeles för intensivt till att börja med.
Det rör sig en hel del i mitt lilla huvud, det hela blir inte bättre av att jag har ont i huvudet och mår illa. Men det löser sig väl. Tror febern kan vara på väg tillbaka och att det kanske är därför jag är extra grinig hela tiden.
Får försöka få en trevlig kväll. Jag tycker ju om honom, men allt har kännts så jobbigt på sistone.
Han har på sig parfymen han fick, armanis nya. Luktar riktigt gott, men så var det ju jag som valde den. :)
Ska väl ta och avrunda nu, skriver som vanligt rätt långa inlägg. :)
Febrig och krassig och i hockeyn gick det inte heller bra
Jaha, så har åter en dag gått och jag är fortfarande kvar hemma hos mor till a´s förtvivlan. Men mamma är glad iallafall.
Höll på att försova mig imorse, är ju inte van vid att behöva gå upp och jag har en tendens till att stänga av alarmet i sömnen. Lilla mor var dock vaken och kom upp med en kopp kaffe och påpekade att det nog var dags att gå upp. Det var bara att slänga sig i duschen och ge sig iväg.
Vet fortfarande inte om jag är nöjd med klippningen. Hon var trevlig mammas lilla frisör. Inte klippte hon bort så mycket heller på mitt långa hår, några få centimeter bara trots att jag inte klippt mig sedan innan sommaren. Så längden finns kvar, däremot klippte hon till en övergång mellan min utväxta lugg och resten av håret. Eftersom hon flätade håret i två inbakade flätor så har jag ännu inte kännt efter om jag tyckte att hon tog för mycket då. Tror dock inte att det är någon större fara.
Mitt hår är lite känsligt för mig. Jag har ganska så långt, eller väldigt långt enligt vissa och blir det inte som jag tänkt mig blir jag riktigt ledsen, det vill säga stå framför speglen och gråta ledsen. Det hände när jag klippte mig i Linköping och frisören mot min vilja klippte upp mitt hår väldigt mycket. Bristande kommunikation kallas det. Är ju inte så lätt att reklamera heller...
Lite senare på förmiddagen mötte jag upp en god vän jag inte sett på länge i Tranås. Blev en rätt kort fika, bara runt en timme. Lite han vi prata dock. Blev en del snack om a och m, och om hennes m. Kände mig rätt så negativ när jag pratade om a. Hon kommenterade att jag log inte en enda gång när jag pratade om honom, däremot här jag pratade lite om mina pojkar på jobbet.
Jag vet att jag är helt hopplös när det gäller pojkar, ofta är jag dock inte så flirtig medvetet, jag bara är det som person. Inte så lite dubbelmoral dock eftersom jag själv får rätt mycket uppmärksamhet men ändå är väldigt svartsjuk av mig. Vet att jag egentligen måste göra något av båda sakerna. Vet bara inte hur.
Hur som, min väns kommentar om det hela just nu var att jag nog borde dumpa a och att hon inte alls höll det för otroligt att m och jag hittar tillbaka. När det gällde a fick jag kommentaren "skitsamma om han är snäll, det är kor också". Vet inte om det ligger något i det. Jag bara funderar på om det är så här jag vill ha det. Han är väldigt efterhängsen samtidigt som jag vet att det kommer fortsätta vara mycket strul med hans dotter och ex. En annan sak är att jag känner inte att jag saknar honom, jag saknar pirret i magen. Jag känner mig bara trött och sliten. Till en början med kändes det rätt bra, men det blev så intensivt och jag tror jag tröttnat väldigt mycket.
Ja, ja, får väl se vad som händer. Ska avvakta och se till efter Göteborg nästa helg iallafall. Kanske det känns bättre då.
Eftermiddagen har varit händelselös. Tvättade lite åt lillebror som åker till Sälen imorgon. Har inte alls varit pigg. Gick och la mig en stund på kvällen och vilade. Visade sig att jag tydligen har lite feber, så det kanske inte är så lustigt att jag inte är på topp.
Nu tror jag att jag ska ge mig för ikväll. Känner mig som sagt rätt så seg.
Angående rubriken förresten, hv förlorade hemme mot djurgården. Inte bra.
Höll på att försova mig imorse, är ju inte van vid att behöva gå upp och jag har en tendens till att stänga av alarmet i sömnen. Lilla mor var dock vaken och kom upp med en kopp kaffe och påpekade att det nog var dags att gå upp. Det var bara att slänga sig i duschen och ge sig iväg.
Vet fortfarande inte om jag är nöjd med klippningen. Hon var trevlig mammas lilla frisör. Inte klippte hon bort så mycket heller på mitt långa hår, några få centimeter bara trots att jag inte klippt mig sedan innan sommaren. Så längden finns kvar, däremot klippte hon till en övergång mellan min utväxta lugg och resten av håret. Eftersom hon flätade håret i två inbakade flätor så har jag ännu inte kännt efter om jag tyckte att hon tog för mycket då. Tror dock inte att det är någon större fara.
Mitt hår är lite känsligt för mig. Jag har ganska så långt, eller väldigt långt enligt vissa och blir det inte som jag tänkt mig blir jag riktigt ledsen, det vill säga stå framför speglen och gråta ledsen. Det hände när jag klippte mig i Linköping och frisören mot min vilja klippte upp mitt hår väldigt mycket. Bristande kommunikation kallas det. Är ju inte så lätt att reklamera heller...
Lite senare på förmiddagen mötte jag upp en god vän jag inte sett på länge i Tranås. Blev en rätt kort fika, bara runt en timme. Lite han vi prata dock. Blev en del snack om a och m, och om hennes m. Kände mig rätt så negativ när jag pratade om a. Hon kommenterade att jag log inte en enda gång när jag pratade om honom, däremot här jag pratade lite om mina pojkar på jobbet.
Jag vet att jag är helt hopplös när det gäller pojkar, ofta är jag dock inte så flirtig medvetet, jag bara är det som person. Inte så lite dubbelmoral dock eftersom jag själv får rätt mycket uppmärksamhet men ändå är väldigt svartsjuk av mig. Vet att jag egentligen måste göra något av båda sakerna. Vet bara inte hur.
Hur som, min väns kommentar om det hela just nu var att jag nog borde dumpa a och att hon inte alls höll det för otroligt att m och jag hittar tillbaka. När det gällde a fick jag kommentaren "skitsamma om han är snäll, det är kor också". Vet inte om det ligger något i det. Jag bara funderar på om det är så här jag vill ha det. Han är väldigt efterhängsen samtidigt som jag vet att det kommer fortsätta vara mycket strul med hans dotter och ex. En annan sak är att jag känner inte att jag saknar honom, jag saknar pirret i magen. Jag känner mig bara trött och sliten. Till en början med kändes det rätt bra, men det blev så intensivt och jag tror jag tröttnat väldigt mycket.
Ja, ja, får väl se vad som händer. Ska avvakta och se till efter Göteborg nästa helg iallafall. Kanske det känns bättre då.
Eftermiddagen har varit händelselös. Tvättade lite åt lillebror som åker till Sälen imorgon. Har inte alls varit pigg. Gick och la mig en stund på kvällen och vilade. Visade sig att jag tydligen har lite feber, så det kanske inte är så lustigt att jag inte är på topp.
Nu tror jag att jag ska ge mig för ikväll. Känner mig som sagt rätt så seg.
Angående rubriken förresten, hv förlorade hemme mot djurgården. Inte bra.
Torsdag
Dagen har till stor del präglats av osämja mellan a och hans dotter. Det lugnade dock ner sig en tag när vi åkte in till stan. Det vill säga när a gjorde som jag sa åt honom. Han brusar upp så förbannat lätt och sen ger han vanligen med sig för han orkar inte med konflikterna.
Jag är så trött på alla föräldrar som beklagar sig över att det är så jobbigt att ha barn. Jag orkar inte höra det gnället mer. Gör något åt saken då. Han har ju inte dagt nej till henne tidigare och nu får han ta konsekvenserna, inte mer med det.
Det sista innan jag åkte var att dotterna blev ledsen och arg över att hennes nya mobil strulade, då hör jag a vräka ur sig att han orkar fan inte med henne. När hon för en gångs skull faktiskt har en anledning till att vara ledsen vräker han ur sig det. Jag sa till honom det när vi sa hej då vid bilen.
Han ringde sen, då var de hemma hos ex.et/mamma, var tydligen kvar i flera timmar. Kan bara säga att det känns jävligt olustigt för mig.
Nu är jag dock hemma hos lilla mor. Sover här inatt i min gamla säng. Hon ringde under eftermiddagen och sa att det fanns en klipptid imorn kl 8.30 här hemma. Jag har ju inte klippt mig på ett drygt halvår så den ville jag gärna ha. Så därför hamnade jag här ikväll.
Men nu ska jag strax försöka sova. Blir nog inga större problem, men jag känner mig riktigt krasslig.
Julen
Julafton var trevlig och tillbringades hemma hos mor. Jag fick nog precis allt jag hade önskat mig. Det enda var att jag kände mig krasslig samt att det kändes som om jag såg ut som ett skatbo.
På kvällen åkte jag till a och hans föräldrar. Kom dit runt 8-tiden. Var trevligt där med. Dottern var vid det laget hos modern. Det ända jag reagerade på var att a och hans ex hördes en hel del. Hon ringer till honom men inte till mig som ska föreställa hennes vän...
Juldagen var ganska seg. Far och dotter höll på att ryka ihop så fort hon kom hem, men det lugnade ner sig rätt fort. Själv gick jag och la mig några timmar. Skulle ju ut på kvällen och var långt ifrån pigg. A kom och frågade om det var ok om han försvann ut på en timslång promenad. Han märkte på mig att jag inte ville det, och frågade rent ut om det var så att jag inte ville vara ensam med dottern. Är rädd för att det var därför han tvingade med henne till affären och det var ett jävla liv rent ut sagt.
När jag kom upp var det dock rätt lugnt.
Det var ju a´s ex som jag skulle gå ut med, och under förfesten kommer dessutom hans senaste ex/kk under flera år. Kan ju påstå att det kändes rätt märkligt för min del.
När vi väl kom ut var det däremot rätt trevligt. Jag är ju tyvärr som jag är. Träffade på en del från jobbet. Två pojkar bland annat. Den ena som förra gången jag träffade honom ute, det vill säga ett antal månader sedan, undrade varför jag inte kunde vara mer så på jobbet och tittade ner i min ynka lilla klyfta. Jag frågade honom vad han hade menat med det. "Ja, så söt", fick jag tillbaka. Jag frågade då retsamt om jag inte var söt på jobbet, "jo, tyvärr" blev svaret... Saken är den att han är rätt go och trevlig, bra på att jobba dessutom, vilket betyder plus i kanten från mig. Tror jag fick någon eller några pussar på kinden/halsen av honom. Men inte mer. Vet faktiskt inte vart han försvann sen.
Jag träffade däremot två tjejer från samma avdelning som jag (killen ovan kommer också därifrån, går på med honom v 2). Så det blev lite tjatter och skvaller. Den enas bror och dennes kompis snackade jag en hel del med, lite ryd-snack bland annat. Gamla Linköpingsstudenter, det är oundvikligt. :) Hamnade i knäet på denne broder i slutet av kvällen. Tror en väldigt snabb och oskyldig puss ägde rum. Får väl säga som godingen på jobbet, "vadå en puss, det är ju inget. Jag pussar ju folk på jobbet".
Därimellan hittade jag en dansk i baren, som senare kände en kille från jönköping som gick samma utbildning som jag avslutade i somras i Tranås. Världen är allt bra liten.
Annandagen betydde baksmälla för min del. Har inte varit bakfull sedan oktober 2006 tror jag, så jag hurrade inte direkt när jag körde gustavsbergsbussen.
Vågade inte ta bilen så a fick köra ut mig till min farbror där jag skulle fira lite jul med dem och syster yster. Mor+sambo och bror kom även. Lite pinsamt att vara så seg, men det gick rätt bra. Kusinerna blev inte så glada för isdubbarna de fick av mig. Desto större hit var väl bilbanan från bror. :)
Det var kul att träffa halvsyster även om det inte fanns så mycket tillfälle att prata.
Julklapparna till farmor och faster+familj står kvar hemma. Får väl se när jag överlämnar dem. Till faderskapet + denna dära brydde jag mig ju inte ens om att köpa något.
På kvällen åkte jag till a och hans föräldrar. Kom dit runt 8-tiden. Var trevligt där med. Dottern var vid det laget hos modern. Det ända jag reagerade på var att a och hans ex hördes en hel del. Hon ringer till honom men inte till mig som ska föreställa hennes vän...
Juldagen var ganska seg. Far och dotter höll på att ryka ihop så fort hon kom hem, men det lugnade ner sig rätt fort. Själv gick jag och la mig några timmar. Skulle ju ut på kvällen och var långt ifrån pigg. A kom och frågade om det var ok om han försvann ut på en timslång promenad. Han märkte på mig att jag inte ville det, och frågade rent ut om det var så att jag inte ville vara ensam med dottern. Är rädd för att det var därför han tvingade med henne till affären och det var ett jävla liv rent ut sagt.
När jag kom upp var det dock rätt lugnt.
Det var ju a´s ex som jag skulle gå ut med, och under förfesten kommer dessutom hans senaste ex/kk under flera år. Kan ju påstå att det kändes rätt märkligt för min del.
När vi väl kom ut var det däremot rätt trevligt. Jag är ju tyvärr som jag är. Träffade på en del från jobbet. Två pojkar bland annat. Den ena som förra gången jag träffade honom ute, det vill säga ett antal månader sedan, undrade varför jag inte kunde vara mer så på jobbet och tittade ner i min ynka lilla klyfta. Jag frågade honom vad han hade menat med det. "Ja, så söt", fick jag tillbaka. Jag frågade då retsamt om jag inte var söt på jobbet, "jo, tyvärr" blev svaret... Saken är den att han är rätt go och trevlig, bra på att jobba dessutom, vilket betyder plus i kanten från mig. Tror jag fick någon eller några pussar på kinden/halsen av honom. Men inte mer. Vet faktiskt inte vart han försvann sen.
Jag träffade däremot två tjejer från samma avdelning som jag (killen ovan kommer också därifrån, går på med honom v 2). Så det blev lite tjatter och skvaller. Den enas bror och dennes kompis snackade jag en hel del med, lite ryd-snack bland annat. Gamla Linköpingsstudenter, det är oundvikligt. :) Hamnade i knäet på denne broder i slutet av kvällen. Tror en väldigt snabb och oskyldig puss ägde rum. Får väl säga som godingen på jobbet, "vadå en puss, det är ju inget. Jag pussar ju folk på jobbet".
Därimellan hittade jag en dansk i baren, som senare kände en kille från jönköping som gick samma utbildning som jag avslutade i somras i Tranås. Världen är allt bra liten.
Annandagen betydde baksmälla för min del. Har inte varit bakfull sedan oktober 2006 tror jag, så jag hurrade inte direkt när jag körde gustavsbergsbussen.
Vågade inte ta bilen så a fick köra ut mig till min farbror där jag skulle fira lite jul med dem och syster yster. Mor+sambo och bror kom även. Lite pinsamt att vara så seg, men det gick rätt bra. Kusinerna blev inte så glada för isdubbarna de fick av mig. Desto större hit var väl bilbanan från bror. :)
Det var kul att träffa halvsyster även om det inte fanns så mycket tillfälle att prata.
Julklapparna till farmor och faster+familj står kvar hemma. Får väl se när jag överlämnar dem. Till faderskapet + denna dära brydde jag mig ju inte ens om att köpa något.
Helgen
Nu var det åter några dagar sedan sist jag skrev. Imorgon är det fredag vilket betyder att a´s dotter ska till sin mor. Skulle ljuga om jag sa att det inte var skönt. Fast det har gått rätt så bra denna omgång. Det har iallafall inte varit någon större katastrof. Eller ja...
Som vanligt var humöret inte på topp på gumman när hon kom. Kommer inte ihåg vad det var far och dotter rök ihop om, men jag fick kommentaren att det kanske var bättre att jag pratade med henne. Visst, det går väl. Men det kändes rätt så olustigt. Fick henne att komma ut ur rummet iallafall och när a försvann till affären började hon prata med mig. Minns inte så mycket längre, men som vanligt att hon inte vill vara där. Alkohol nämndes med, att hon uppfattat att a även ringt till hennes mor den fredagen jag bad om att bli lämnad ifred. Att han får välja mellan att supa på det sättet eller mig. Jag lovar dock inte att stanna för den sakens skull.
Vissa saker hon nämner får jag ta med en rejäl nypa salt. Annat vet jag inte. Vissa saker säger hon nog mest för att såra mig.
På lördagskvällen var vi bjudna på middag hos a´s föräldrar. Jag var hemma på eftermiddagen och kom därmed först på kvällen. Det var väl rätt så trevligt. Men stämmningen mellan mig och gumman sådär. Hon börjar med att vräka ur sig att "visst var din pappa alkolist", vid ett annat tillfälle ryckte hon upp min tröja lite och kommenterade att jag hade bristningar precis som hennes mamma. Sekunden efter kom det: "Just det, du har väl också gjort en abort". Tack! Där fick jag! Jag som inte ens berättat för mamma, nu får svärmor höra det på en gång....
Tror dock inte att hon hörde. Gumman märkte dock att jag reagerade. "Det är ju inget pinsamt med det." Nä, kanske inte, men hon behöver ju inte tala om det för hela världen. Enda anledningen till att hon vet om det är ju att jag berättade det när hennes mamma har pratat om sin abort och hur hon ångrade sig i sista sekunden och valde att behålla systern. Är nog dags att jag börjar vakta min tunga mer.
När vi väl kom hem på kvällen var hon på dåligt humör. Jag fick ett litet brev. Det var ganska snällt. Mest att hon älskar mamma mycket mer än pappa. Men sen när jag sa att hon fick ta upp det där med sina föräldrar, att hon inte kunde gå genom mig... Jag fick höra att enda anledningen till att hon mådde dåligt var den där lördagen, att det därmed var mitt fel osv. Men även att jag varit så pinsam inne hos farmor (jag hade kysst o kramat a när hans föräldrar var i rummer brevid) och att hennes farmor knappt visste något. Då fick jag nog. Inte för att det brast fullkomligt för mig, men jag höjde rösten. Självklart kommer a i det läget och blir på en gång förbannad på dottern som vägrar säga problemet. Den natten sov jag som sagt knappt.
Dagen efter fungerade däremot rätt bra, jag åkte själv och handlade lite julklappar. När kvällen till slut kom så verkade det nästan som om hon blev ledsen när jag tänkte åka hem. Ville dock inte riskera att få ytterligare en sömnlös natt.
Det var min helg det.
Som vanligt var humöret inte på topp på gumman när hon kom. Kommer inte ihåg vad det var far och dotter rök ihop om, men jag fick kommentaren att det kanske var bättre att jag pratade med henne. Visst, det går väl. Men det kändes rätt så olustigt. Fick henne att komma ut ur rummet iallafall och när a försvann till affären började hon prata med mig. Minns inte så mycket längre, men som vanligt att hon inte vill vara där. Alkohol nämndes med, att hon uppfattat att a även ringt till hennes mor den fredagen jag bad om att bli lämnad ifred. Att han får välja mellan att supa på det sättet eller mig. Jag lovar dock inte att stanna för den sakens skull.
Vissa saker hon nämner får jag ta med en rejäl nypa salt. Annat vet jag inte. Vissa saker säger hon nog mest för att såra mig.
På lördagskvällen var vi bjudna på middag hos a´s föräldrar. Jag var hemma på eftermiddagen och kom därmed först på kvällen. Det var väl rätt så trevligt. Men stämmningen mellan mig och gumman sådär. Hon börjar med att vräka ur sig att "visst var din pappa alkolist", vid ett annat tillfälle ryckte hon upp min tröja lite och kommenterade att jag hade bristningar precis som hennes mamma. Sekunden efter kom det: "Just det, du har väl också gjort en abort". Tack! Där fick jag! Jag som inte ens berättat för mamma, nu får svärmor höra det på en gång....
Tror dock inte att hon hörde. Gumman märkte dock att jag reagerade. "Det är ju inget pinsamt med det." Nä, kanske inte, men hon behöver ju inte tala om det för hela världen. Enda anledningen till att hon vet om det är ju att jag berättade det när hennes mamma har pratat om sin abort och hur hon ångrade sig i sista sekunden och valde att behålla systern. Är nog dags att jag börjar vakta min tunga mer.
När vi väl kom hem på kvällen var hon på dåligt humör. Jag fick ett litet brev. Det var ganska snällt. Mest att hon älskar mamma mycket mer än pappa. Men sen när jag sa att hon fick ta upp det där med sina föräldrar, att hon inte kunde gå genom mig... Jag fick höra att enda anledningen till att hon mådde dåligt var den där lördagen, att det därmed var mitt fel osv. Men även att jag varit så pinsam inne hos farmor (jag hade kysst o kramat a när hans föräldrar var i rummer brevid) och att hennes farmor knappt visste något. Då fick jag nog. Inte för att det brast fullkomligt för mig, men jag höjde rösten. Självklart kommer a i det läget och blir på en gång förbannad på dottern som vägrar säga problemet. Den natten sov jag som sagt knappt.
Dagen efter fungerade däremot rätt bra, jag åkte själv och handlade lite julklappar. När kvällen till slut kom så verkade det nästan som om hon blev ledsen när jag tänkte åka hem. Ville dock inte riskera att få ytterligare en sömnlös natt.
Det var min helg det.
Dan före dopparedagen
Sover hemma inatt. Natten som var fick jag knappt en blund så jag ville inte riskera att få en sådan natt igen. Orsaken till sömnbristen var till 99% a´s dotter. Orkar inte skriva om det nu. Vill bara sova.
Kommer nog skriva av mig mer efter att julen är avklarad.
God Jul!
Kommer nog skriva av mig mer efter att julen är avklarad.
God Jul!
