Störande
Inte nog med att jag har typ världens minsta bröst redan innan, utan det ena är dessutom betydligt mindre än det andra. Nästan inget bröst alls så att säga. Det är inte rättvist! Tänk om lite mer kunde hamna i brösten och lite mindre på höfterna....
Men inte. När jag går ner i vikt försvinner det från brösten först, när jag går upp i vikt hamnar det på rumpan. Varför ska det vara så? Hmpf... det är väl så det ska vara.
Men inte. När jag går ner i vikt försvinner det från brösten först, när jag går upp i vikt hamnar det på rumpan. Varför ska det vara så? Hmpf... det är väl så det ska vara.
Snö
Det är vitt ute! Det snöar! Jippie!!! Hoppas, hoppas, hoppas bara att det fortsätter snöa samt att det ligger kvar. Då kanske jag kan få åka lite skidor denna säsong iallafall.
Annars är det att hoppas på att det blir en tur till Idre, v 11, veckan innan jag ska till Göteborg och gå på Konståknings-VM. Det är a´s dotter som vill upp dit då. Inte för att åka skidor dock, det struntar hon högtidligt i. Hennes pojkvän ska däremot dit då, samt att hennes idoler, PåG, spelar där då. A har ju fortfarande inte lyckats tala om för henne att det inte går, så det lär väl sluta med kaos eller att de åker upp men ingen åker skidor....
Annars är det att hoppas på att det blir en tur till Idre, v 11, veckan innan jag ska till Göteborg och gå på Konståknings-VM. Det är a´s dotter som vill upp dit då. Inte för att åka skidor dock, det struntar hon högtidligt i. Hennes pojkvän ska däremot dit då, samt att hennes idoler, PåG, spelar där då. A har ju fortfarande inte lyckats tala om för henne att det inte går, så det lär väl sluta med kaos eller att de åker upp men ingen åker skidor....
Censur
Kom och tänka på en sak igår när jag läste igenom vad jag skrivit, inte nog med att jag lämnar en hel del osagt. Till stor del kanske för att jag inte skriver regelbundet. Men även att jag inte varit riktigt lika frispråkig som jag trott, utan uppenbarligen så censurerar jag mig själv. Jag har tänkt betydligt mer än jag skrivit, kanske är det det som kallas självbevarelsedrift.
.
Har läst igenom det jag tidigare skrivit ikväll. Upptäckte att det för en oinvigde nog finns en del luckor, inte mycket att göra åt dock. Upptäckte även en hel del stavfel, sådant kan störa mig en hel del. Får dock vara kvar som det är, det är bara att inse att fingrarna inte är lika snabba som tankarna, samt att jag nästan aldrig läser igenom vad jag skriver.
Jaja, nu är det nog dags att krypa ner. A kommer bli tokig på mig om jag sover för länge imorn. Eller inte, kanske bara jag som hängt upp mig på en del av hans kommentarer. Har försökt förklara för honom.
Nåja, Natti natti.
Jaja, nu är det nog dags att krypa ner. A kommer bli tokig på mig om jag sover för länge imorn. Eller inte, kanske bara jag som hängt upp mig på en del av hans kommentarer. Har försökt förklara för honom.
Nåja, Natti natti.
Så det kan vara
Kvällen blev sådär igår. Det störde mig att a´s ex/kk hörde av sig. Känns inte så bra. Så han fick en del frågor. Det fortsatte idag. Kommentarer flög också ur mig, bland annat att jag är mycket tjockare än den ena av hans ex och i jämförelse med hans andra så har jag ju inga som helst bröst. Så han har ju verkligen bytt ner sig...
Jag tog en snabbdusch igår och jag äcklades totalt av min kropp. Mina feta lår med gropar, och min äckliga mage samt obefintliga bröst. Vet att jag inte ska tänka så, men det är svårt att låta bli. Hatar verkligen hur jag ser ut. Det är väl någon enstaka gång som jag kan känna mig nöjd.
Han har det inte lätt a med mig. Han höll på att säga vilka han haft sex med innan idag, men jag stoppade honom. Nog för att jag vill veta, men jag vet hur det blir om jag fick reda på det. Jag hänger upp mig något väldigt. Det räcker med de två jag redan vet om.
Ytterligare ett exempel på hur hemsk jag är och att tjejer kan göra två saker samtidigt: jag ville absolut se Kommissarie Lynley, det visste han om. Till att börja med så låg vi rätt långt från varandra men jag sa till honom att han gärna fick hålla om mig/ta på mig. Det dröjde ju inte länge innan jag märkte att han ville något annat än titta på tv. Visst tänkte jag, man kan ju ha lite förspel medan vi ser på tv. Retas lite med varandra. Tyvärr är inte det a´s starka sida utan han ska in i mig rätt snabbt. Men jag hade ju bestämt mig för att se Lynley, det gjorde jag också. Även om jag kom under tiden med. Fast det kändes nog rätt dumt för a.
Han har verkligen den mest märkliga tajmingen, de gånger han vill dra ut på det så länge som möjligt och avbryter gång efter gång har varit då jag velat skynda på. Själv är jag ju inte så svår på att komma. Igår drog han dock ut på det, samma sak när hans dotter kunde komma hem när som. Vilket hon också gjorde innan vi fått på oss kläderna. Var ju en snabbis, eller tänkt snabbis så tröjan o strumporna var ju på, men han stack in på toa och jag min stackare hann knappt få på mig byxorna skapligt innan dottern kom och kikade in och undrade vad jag gjorde...
Idag har jag varit i Nässjö. Det var riktigt trevligt, trots att jag tidigare haft rätt svårt för dem vi var hos. Har ju inte fått rasta lilla golfen så mycket på sista tiden heller, men idag gasades han ur lite iallafall. Gött! :) Dock "hoppade" den lite igen. Inte bra. Sen vill jag ha tillbaka mina gamla slitna sommardäck, där hade jag ju bättre väghållning.
Naja, fick se ett kort från nyår för 2 år sedan. Får medge att jag faktiskt var söt då. Såg ju bara ansiktet så jag kan ju inte anmärka på min kropp. Tror dock att jag vägde mindre då. Men ibland kanske till och med jag kan vara lite att hänga i julgranen...
Det sista ämnet som jag tänkt på under dagen, som jag kommer ihåg just nu åtminstone, är barn. Eftersom jag mått dåligt de senaste dagarna samt att det blev sisådär med p-pillrena i början av veckan så kan ju inte a låta bli att klappa på min mage. Vet att han inte skulle ha något emot om jag blev gravid redan nu. Själv skulle jag troligen bryta ihop om så var fallet. När det är dåligt redan innan så löser ju inte ett barn något, samtidigt som jag längtar efter ett. Det är inte lätt när det är svårt. Men ärligt talat hur skulle jag kunna ta hand om ett barn och ge det en trygg uppväxt när jag knappt kan ta hand om mig själv?
Jag tog en snabbdusch igår och jag äcklades totalt av min kropp. Mina feta lår med gropar, och min äckliga mage samt obefintliga bröst. Vet att jag inte ska tänka så, men det är svårt att låta bli. Hatar verkligen hur jag ser ut. Det är väl någon enstaka gång som jag kan känna mig nöjd.
Han har det inte lätt a med mig. Han höll på att säga vilka han haft sex med innan idag, men jag stoppade honom. Nog för att jag vill veta, men jag vet hur det blir om jag fick reda på det. Jag hänger upp mig något väldigt. Det räcker med de två jag redan vet om.
Ytterligare ett exempel på hur hemsk jag är och att tjejer kan göra två saker samtidigt: jag ville absolut se Kommissarie Lynley, det visste han om. Till att börja med så låg vi rätt långt från varandra men jag sa till honom att han gärna fick hålla om mig/ta på mig. Det dröjde ju inte länge innan jag märkte att han ville något annat än titta på tv. Visst tänkte jag, man kan ju ha lite förspel medan vi ser på tv. Retas lite med varandra. Tyvärr är inte det a´s starka sida utan han ska in i mig rätt snabbt. Men jag hade ju bestämt mig för att se Lynley, det gjorde jag också. Även om jag kom under tiden med. Fast det kändes nog rätt dumt för a.
Han har verkligen den mest märkliga tajmingen, de gånger han vill dra ut på det så länge som möjligt och avbryter gång efter gång har varit då jag velat skynda på. Själv är jag ju inte så svår på att komma. Igår drog han dock ut på det, samma sak när hans dotter kunde komma hem när som. Vilket hon också gjorde innan vi fått på oss kläderna. Var ju en snabbis, eller tänkt snabbis så tröjan o strumporna var ju på, men han stack in på toa och jag min stackare hann knappt få på mig byxorna skapligt innan dottern kom och kikade in och undrade vad jag gjorde...
Idag har jag varit i Nässjö. Det var riktigt trevligt, trots att jag tidigare haft rätt svårt för dem vi var hos. Har ju inte fått rasta lilla golfen så mycket på sista tiden heller, men idag gasades han ur lite iallafall. Gött! :) Dock "hoppade" den lite igen. Inte bra. Sen vill jag ha tillbaka mina gamla slitna sommardäck, där hade jag ju bättre väghållning.
Naja, fick se ett kort från nyår för 2 år sedan. Får medge att jag faktiskt var söt då. Såg ju bara ansiktet så jag kan ju inte anmärka på min kropp. Tror dock att jag vägde mindre då. Men ibland kanske till och med jag kan vara lite att hänga i julgranen...
Det sista ämnet som jag tänkt på under dagen, som jag kommer ihåg just nu åtminstone, är barn. Eftersom jag mått dåligt de senaste dagarna samt att det blev sisådär med p-pillrena i början av veckan så kan ju inte a låta bli att klappa på min mage. Vet att han inte skulle ha något emot om jag blev gravid redan nu. Själv skulle jag troligen bryta ihop om så var fallet. När det är dåligt redan innan så löser ju inte ett barn något, samtidigt som jag längtar efter ett. Det är inte lätt när det är svårt. Men ärligt talat hur skulle jag kunna ta hand om ett barn och ge det en trygg uppväxt när jag knappt kan ta hand om mig själv?
Lite mer...
Kom på en sak till som stört mig idag, tror hon klippte av mer av mitt hår än hon visade att hon skulle göra. Såg inte det förrän idag när jag släppte ut flätorna. Även mamma och a höll med mig om att det såg mycket kortare ut. Buhu! Nog för att det slitna behövde klippas av, men det känns som om hon klippte av lika mycket som håret växt sedan sist jag klippte mig... :( Vet att jag är känslig, men just nu ser det verkligen kort ut.
Tror att det kan ha att göra med att hon klippte av håret rakt, medan hon som klippte mig sist rundade av.
Sen messade förresten a ex/kk nyss... Vet inte riktigt vad jag ska tro eller tycka om det. Om jag nu var så ärlig mot m att jag berättade att jag träffat någon trots att det varit slut i några månader. Men han kan inte tala om för henne att han träffat någon annan, och som jag förstått det höll de kontakten rätt bra fram till han träffade mig, kanske även efter... Vet inte alls vad jag ska tro.
Grinig
Så nu så sitter jag här hemma. Har satt på Von Triers "Dancer in the dark" och lagt a i soffan/sängen. Han kom precis när jag börjat skriva första gången idag för ett antal timmar sedan. Stängde bara ner fönstret för att han inte skulle se, dvs så han inte hittar hit.
Satte först på "Svart katt, vit katt" men den verkade vara lite väl udda för honom.
Dagen har varit sådär. Vaknade ganska sent hemma hos mor, gick upp och åt frukost och så. Skyndade mig inte iväg om man säger så.
Telia spelar mig fortfarande spratt. Nu hade mottagningen försvunnit där jag haft den hela tiden, däremot så har jag det nu hemma. Lustigt, lustigt... Hade bestämt mig för att köpa en ny mobil, men när Telias 3G-nät hoppat igång igen tänkte jag vänta, spara pengarna. Men nu vet jag inte, det verkar ju som om det kommer fortsätta strula.
Min telefon hoppar inte mellan näten som den ska, utan håller sig konstant på 3G-nätet. Den har väl fått sig en eller ett flertal smällar för mycket.
Det är en W910i jag tänkt köpa. Den kostar knappa 4000 på mediamarkt. Skiljer bara en hundralapp från priserna jag sett på nätet. På expert tog de 4800 för den innan jul, däremot hade de sänkt den till knappa 3000 nu i mellandagarna. Vilket jag fick syn på i reklambladet ca en timme efter att de stängt. Surt!
Nåja, jag han vara hemma en stund innan a ringde. Trots att vi sagt att jag skulle höra av mig... Sa att jag var hemma men att kan kunde åka om ett tag eftersom jag ville vara hemma själv och pyssla. Det gick han med på, fast han tyckte att jag var kort i tonen och tyst av mig.
När han väl kom kändes det sådär. Jag hade ju precis satt mig för att skriva lite så det kändes lite som om han störde. Känns elakt att jag känner så.
Blev att vi la oss på soffan/sängen och tittade på tv, blev veckans repis av andra avenyn. Sen gick vi och handlade. Han anmärkte på att jag inte verkade vara på humör.
På Ica hamnde jag bakom en jävla överklasskärring i kön. Det syntes på henne att det var obehagligt att till och med lägga upp varorna på bandet. Bara det störde mig. Sen börjar hon strula hit och dit om trisslotter som hon ska ha, blandar ihop det och har sig. När hon väl har betalt kommer hon på att hon skulle dragit ica-kortet och vill att kassapersonalen ska fixa till det i efterhand. Vilka jävla fasoner, som om det spelar någon roll för henne! Seriöst, hon får väl för fan se till att vara med. Men det kanske var första gången hon handlade själv. Hon drog även fram ett gammalt kvitto som hon ville skulle bli bonusregistrerat. Stackars kassörska. När tjejen i kassan sa att det verkade som om bonusen visst blivit registrerat på det kvittot kunde jag inte hålla mig. Jag förklarade, förmodligen inte utan en viss irriterad ton att det aldrig står "Bonusgrundande belopp: xxxx" på kvittot såvida kortet inte blivit draget. Då gav hon sig och blev tyst. Nästan tragiskt att se att vissa knappt verkar kunna handla själva.
Efter att vi kommit hem ville a verkligen veta vad som som var fel. Jag sa som det var, att jag känner att han är klängig, men att jag får dåligt samvete av att jag vill vara ensam en del. Men även att jag tycker att det hela med hans dotter och ex är jobbigt. Att jag funderar på om jag verkligen vill ha det så här. Att vi får se hur det känns efter Göteborg.
Självklart blev han ledsen, men vad ska jag göra? Han märker ju att allt inte är bra. Han har ju varit rädd för att det blev alldeles för intensivt till att börja med.
Det rör sig en hel del i mitt lilla huvud, det hela blir inte bättre av att jag har ont i huvudet och mår illa. Men det löser sig väl. Tror febern kan vara på väg tillbaka och att det kanske är därför jag är extra grinig hela tiden.
Får försöka få en trevlig kväll. Jag tycker ju om honom, men allt har kännts så jobbigt på sistone.
Han har på sig parfymen han fick, armanis nya. Luktar riktigt gott, men så var det ju jag som valde den. :)
Ska väl ta och avrunda nu, skriver som vanligt rätt långa inlägg. :)
Satte först på "Svart katt, vit katt" men den verkade vara lite väl udda för honom.
Dagen har varit sådär. Vaknade ganska sent hemma hos mor, gick upp och åt frukost och så. Skyndade mig inte iväg om man säger så.
Telia spelar mig fortfarande spratt. Nu hade mottagningen försvunnit där jag haft den hela tiden, däremot så har jag det nu hemma. Lustigt, lustigt... Hade bestämt mig för att köpa en ny mobil, men när Telias 3G-nät hoppat igång igen tänkte jag vänta, spara pengarna. Men nu vet jag inte, det verkar ju som om det kommer fortsätta strula.
Min telefon hoppar inte mellan näten som den ska, utan håller sig konstant på 3G-nätet. Den har väl fått sig en eller ett flertal smällar för mycket.
Det är en W910i jag tänkt köpa. Den kostar knappa 4000 på mediamarkt. Skiljer bara en hundralapp från priserna jag sett på nätet. På expert tog de 4800 för den innan jul, däremot hade de sänkt den till knappa 3000 nu i mellandagarna. Vilket jag fick syn på i reklambladet ca en timme efter att de stängt. Surt!
Nåja, jag han vara hemma en stund innan a ringde. Trots att vi sagt att jag skulle höra av mig... Sa att jag var hemma men att kan kunde åka om ett tag eftersom jag ville vara hemma själv och pyssla. Det gick han med på, fast han tyckte att jag var kort i tonen och tyst av mig.
När han väl kom kändes det sådär. Jag hade ju precis satt mig för att skriva lite så det kändes lite som om han störde. Känns elakt att jag känner så.
Blev att vi la oss på soffan/sängen och tittade på tv, blev veckans repis av andra avenyn. Sen gick vi och handlade. Han anmärkte på att jag inte verkade vara på humör.
På Ica hamnde jag bakom en jävla överklasskärring i kön. Det syntes på henne att det var obehagligt att till och med lägga upp varorna på bandet. Bara det störde mig. Sen börjar hon strula hit och dit om trisslotter som hon ska ha, blandar ihop det och har sig. När hon väl har betalt kommer hon på att hon skulle dragit ica-kortet och vill att kassapersonalen ska fixa till det i efterhand. Vilka jävla fasoner, som om det spelar någon roll för henne! Seriöst, hon får väl för fan se till att vara med. Men det kanske var första gången hon handlade själv. Hon drog även fram ett gammalt kvitto som hon ville skulle bli bonusregistrerat. Stackars kassörska. När tjejen i kassan sa att det verkade som om bonusen visst blivit registrerat på det kvittot kunde jag inte hålla mig. Jag förklarade, förmodligen inte utan en viss irriterad ton att det aldrig står "Bonusgrundande belopp: xxxx" på kvittot såvida kortet inte blivit draget. Då gav hon sig och blev tyst. Nästan tragiskt att se att vissa knappt verkar kunna handla själva.
Efter att vi kommit hem ville a verkligen veta vad som som var fel. Jag sa som det var, att jag känner att han är klängig, men att jag får dåligt samvete av att jag vill vara ensam en del. Men även att jag tycker att det hela med hans dotter och ex är jobbigt. Att jag funderar på om jag verkligen vill ha det så här. Att vi får se hur det känns efter Göteborg.
Självklart blev han ledsen, men vad ska jag göra? Han märker ju att allt inte är bra. Han har ju varit rädd för att det blev alldeles för intensivt till att börja med.
Det rör sig en hel del i mitt lilla huvud, det hela blir inte bättre av att jag har ont i huvudet och mår illa. Men det löser sig väl. Tror febern kan vara på väg tillbaka och att det kanske är därför jag är extra grinig hela tiden.
Får försöka få en trevlig kväll. Jag tycker ju om honom, men allt har kännts så jobbigt på sistone.
Han har på sig parfymen han fick, armanis nya. Luktar riktigt gott, men så var det ju jag som valde den. :)
Ska väl ta och avrunda nu, skriver som vanligt rätt långa inlägg. :)
Febrig och krassig och i hockeyn gick det inte heller bra
Jaha, så har åter en dag gått och jag är fortfarande kvar hemma hos mor till a´s förtvivlan. Men mamma är glad iallafall.
Höll på att försova mig imorse, är ju inte van vid att behöva gå upp och jag har en tendens till att stänga av alarmet i sömnen. Lilla mor var dock vaken och kom upp med en kopp kaffe och påpekade att det nog var dags att gå upp. Det var bara att slänga sig i duschen och ge sig iväg.
Vet fortfarande inte om jag är nöjd med klippningen. Hon var trevlig mammas lilla frisör. Inte klippte hon bort så mycket heller på mitt långa hår, några få centimeter bara trots att jag inte klippt mig sedan innan sommaren. Så längden finns kvar, däremot klippte hon till en övergång mellan min utväxta lugg och resten av håret. Eftersom hon flätade håret i två inbakade flätor så har jag ännu inte kännt efter om jag tyckte att hon tog för mycket då. Tror dock inte att det är någon större fara.
Mitt hår är lite känsligt för mig. Jag har ganska så långt, eller väldigt långt enligt vissa och blir det inte som jag tänkt mig blir jag riktigt ledsen, det vill säga stå framför speglen och gråta ledsen. Det hände när jag klippte mig i Linköping och frisören mot min vilja klippte upp mitt hår väldigt mycket. Bristande kommunikation kallas det. Är ju inte så lätt att reklamera heller...
Lite senare på förmiddagen mötte jag upp en god vän jag inte sett på länge i Tranås. Blev en rätt kort fika, bara runt en timme. Lite han vi prata dock. Blev en del snack om a och m, och om hennes m. Kände mig rätt så negativ när jag pratade om a. Hon kommenterade att jag log inte en enda gång när jag pratade om honom, däremot här jag pratade lite om mina pojkar på jobbet.
Jag vet att jag är helt hopplös när det gäller pojkar, ofta är jag dock inte så flirtig medvetet, jag bara är det som person. Inte så lite dubbelmoral dock eftersom jag själv får rätt mycket uppmärksamhet men ändå är väldigt svartsjuk av mig. Vet att jag egentligen måste göra något av båda sakerna. Vet bara inte hur.
Hur som, min väns kommentar om det hela just nu var att jag nog borde dumpa a och att hon inte alls höll det för otroligt att m och jag hittar tillbaka. När det gällde a fick jag kommentaren "skitsamma om han är snäll, det är kor också". Vet inte om det ligger något i det. Jag bara funderar på om det är så här jag vill ha det. Han är väldigt efterhängsen samtidigt som jag vet att det kommer fortsätta vara mycket strul med hans dotter och ex. En annan sak är att jag känner inte att jag saknar honom, jag saknar pirret i magen. Jag känner mig bara trött och sliten. Till en början med kändes det rätt bra, men det blev så intensivt och jag tror jag tröttnat väldigt mycket.
Ja, ja, får väl se vad som händer. Ska avvakta och se till efter Göteborg nästa helg iallafall. Kanske det känns bättre då.
Eftermiddagen har varit händelselös. Tvättade lite åt lillebror som åker till Sälen imorgon. Har inte alls varit pigg. Gick och la mig en stund på kvällen och vilade. Visade sig att jag tydligen har lite feber, så det kanske inte är så lustigt att jag inte är på topp.
Nu tror jag att jag ska ge mig för ikväll. Känner mig som sagt rätt så seg.
Angående rubriken förresten, hv förlorade hemme mot djurgården. Inte bra.
Höll på att försova mig imorse, är ju inte van vid att behöva gå upp och jag har en tendens till att stänga av alarmet i sömnen. Lilla mor var dock vaken och kom upp med en kopp kaffe och påpekade att det nog var dags att gå upp. Det var bara att slänga sig i duschen och ge sig iväg.
Vet fortfarande inte om jag är nöjd med klippningen. Hon var trevlig mammas lilla frisör. Inte klippte hon bort så mycket heller på mitt långa hår, några få centimeter bara trots att jag inte klippt mig sedan innan sommaren. Så längden finns kvar, däremot klippte hon till en övergång mellan min utväxta lugg och resten av håret. Eftersom hon flätade håret i två inbakade flätor så har jag ännu inte kännt efter om jag tyckte att hon tog för mycket då. Tror dock inte att det är någon större fara.
Mitt hår är lite känsligt för mig. Jag har ganska så långt, eller väldigt långt enligt vissa och blir det inte som jag tänkt mig blir jag riktigt ledsen, det vill säga stå framför speglen och gråta ledsen. Det hände när jag klippte mig i Linköping och frisören mot min vilja klippte upp mitt hår väldigt mycket. Bristande kommunikation kallas det. Är ju inte så lätt att reklamera heller...
Lite senare på förmiddagen mötte jag upp en god vän jag inte sett på länge i Tranås. Blev en rätt kort fika, bara runt en timme. Lite han vi prata dock. Blev en del snack om a och m, och om hennes m. Kände mig rätt så negativ när jag pratade om a. Hon kommenterade att jag log inte en enda gång när jag pratade om honom, däremot här jag pratade lite om mina pojkar på jobbet.
Jag vet att jag är helt hopplös när det gäller pojkar, ofta är jag dock inte så flirtig medvetet, jag bara är det som person. Inte så lite dubbelmoral dock eftersom jag själv får rätt mycket uppmärksamhet men ändå är väldigt svartsjuk av mig. Vet att jag egentligen måste göra något av båda sakerna. Vet bara inte hur.
Hur som, min väns kommentar om det hela just nu var att jag nog borde dumpa a och att hon inte alls höll det för otroligt att m och jag hittar tillbaka. När det gällde a fick jag kommentaren "skitsamma om han är snäll, det är kor också". Vet inte om det ligger något i det. Jag bara funderar på om det är så här jag vill ha det. Han är väldigt efterhängsen samtidigt som jag vet att det kommer fortsätta vara mycket strul med hans dotter och ex. En annan sak är att jag känner inte att jag saknar honom, jag saknar pirret i magen. Jag känner mig bara trött och sliten. Till en början med kändes det rätt bra, men det blev så intensivt och jag tror jag tröttnat väldigt mycket.
Ja, ja, får väl se vad som händer. Ska avvakta och se till efter Göteborg nästa helg iallafall. Kanske det känns bättre då.
Eftermiddagen har varit händelselös. Tvättade lite åt lillebror som åker till Sälen imorgon. Har inte alls varit pigg. Gick och la mig en stund på kvällen och vilade. Visade sig att jag tydligen har lite feber, så det kanske inte är så lustigt att jag inte är på topp.
Nu tror jag att jag ska ge mig för ikväll. Känner mig som sagt rätt så seg.
Angående rubriken förresten, hv förlorade hemme mot djurgården. Inte bra.
Torsdag
Dagen har till stor del präglats av osämja mellan a och hans dotter. Det lugnade dock ner sig en tag när vi åkte in till stan. Det vill säga när a gjorde som jag sa åt honom. Han brusar upp så förbannat lätt och sen ger han vanligen med sig för han orkar inte med konflikterna.
Jag är så trött på alla föräldrar som beklagar sig över att det är så jobbigt att ha barn. Jag orkar inte höra det gnället mer. Gör något åt saken då. Han har ju inte dagt nej till henne tidigare och nu får han ta konsekvenserna, inte mer med det.
Det sista innan jag åkte var att dotterna blev ledsen och arg över att hennes nya mobil strulade, då hör jag a vräka ur sig att han orkar fan inte med henne. När hon för en gångs skull faktiskt har en anledning till att vara ledsen vräker han ur sig det. Jag sa till honom det när vi sa hej då vid bilen.
Han ringde sen, då var de hemma hos ex.et/mamma, var tydligen kvar i flera timmar. Kan bara säga att det känns jävligt olustigt för mig.
Nu är jag dock hemma hos lilla mor. Sover här inatt i min gamla säng. Hon ringde under eftermiddagen och sa att det fanns en klipptid imorn kl 8.30 här hemma. Jag har ju inte klippt mig på ett drygt halvår så den ville jag gärna ha. Så därför hamnade jag här ikväll.
Men nu ska jag strax försöka sova. Blir nog inga större problem, men jag känner mig riktigt krasslig.
Julen
Julafton var trevlig och tillbringades hemma hos mor. Jag fick nog precis allt jag hade önskat mig. Det enda var att jag kände mig krasslig samt att det kändes som om jag såg ut som ett skatbo.
På kvällen åkte jag till a och hans föräldrar. Kom dit runt 8-tiden. Var trevligt där med. Dottern var vid det laget hos modern. Det ända jag reagerade på var att a och hans ex hördes en hel del. Hon ringer till honom men inte till mig som ska föreställa hennes vän...
Juldagen var ganska seg. Far och dotter höll på att ryka ihop så fort hon kom hem, men det lugnade ner sig rätt fort. Själv gick jag och la mig några timmar. Skulle ju ut på kvällen och var långt ifrån pigg. A kom och frågade om det var ok om han försvann ut på en timslång promenad. Han märkte på mig att jag inte ville det, och frågade rent ut om det var så att jag inte ville vara ensam med dottern. Är rädd för att det var därför han tvingade med henne till affären och det var ett jävla liv rent ut sagt.
När jag kom upp var det dock rätt lugnt.
Det var ju a´s ex som jag skulle gå ut med, och under förfesten kommer dessutom hans senaste ex/kk under flera år. Kan ju påstå att det kändes rätt märkligt för min del.
När vi väl kom ut var det däremot rätt trevligt. Jag är ju tyvärr som jag är. Träffade på en del från jobbet. Två pojkar bland annat. Den ena som förra gången jag träffade honom ute, det vill säga ett antal månader sedan, undrade varför jag inte kunde vara mer så på jobbet och tittade ner i min ynka lilla klyfta. Jag frågade honom vad han hade menat med det. "Ja, så söt", fick jag tillbaka. Jag frågade då retsamt om jag inte var söt på jobbet, "jo, tyvärr" blev svaret... Saken är den att han är rätt go och trevlig, bra på att jobba dessutom, vilket betyder plus i kanten från mig. Tror jag fick någon eller några pussar på kinden/halsen av honom. Men inte mer. Vet faktiskt inte vart han försvann sen.
Jag träffade däremot två tjejer från samma avdelning som jag (killen ovan kommer också därifrån, går på med honom v 2). Så det blev lite tjatter och skvaller. Den enas bror och dennes kompis snackade jag en hel del med, lite ryd-snack bland annat. Gamla Linköpingsstudenter, det är oundvikligt. :) Hamnade i knäet på denne broder i slutet av kvällen. Tror en väldigt snabb och oskyldig puss ägde rum. Får väl säga som godingen på jobbet, "vadå en puss, det är ju inget. Jag pussar ju folk på jobbet".
Därimellan hittade jag en dansk i baren, som senare kände en kille från jönköping som gick samma utbildning som jag avslutade i somras i Tranås. Världen är allt bra liten.
Annandagen betydde baksmälla för min del. Har inte varit bakfull sedan oktober 2006 tror jag, så jag hurrade inte direkt när jag körde gustavsbergsbussen.
Vågade inte ta bilen så a fick köra ut mig till min farbror där jag skulle fira lite jul med dem och syster yster. Mor+sambo och bror kom även. Lite pinsamt att vara så seg, men det gick rätt bra. Kusinerna blev inte så glada för isdubbarna de fick av mig. Desto större hit var väl bilbanan från bror. :)
Det var kul att träffa halvsyster även om det inte fanns så mycket tillfälle att prata.
Julklapparna till farmor och faster+familj står kvar hemma. Får väl se när jag överlämnar dem. Till faderskapet + denna dära brydde jag mig ju inte ens om att köpa något.
På kvällen åkte jag till a och hans föräldrar. Kom dit runt 8-tiden. Var trevligt där med. Dottern var vid det laget hos modern. Det ända jag reagerade på var att a och hans ex hördes en hel del. Hon ringer till honom men inte till mig som ska föreställa hennes vän...
Juldagen var ganska seg. Far och dotter höll på att ryka ihop så fort hon kom hem, men det lugnade ner sig rätt fort. Själv gick jag och la mig några timmar. Skulle ju ut på kvällen och var långt ifrån pigg. A kom och frågade om det var ok om han försvann ut på en timslång promenad. Han märkte på mig att jag inte ville det, och frågade rent ut om det var så att jag inte ville vara ensam med dottern. Är rädd för att det var därför han tvingade med henne till affären och det var ett jävla liv rent ut sagt.
När jag kom upp var det dock rätt lugnt.
Det var ju a´s ex som jag skulle gå ut med, och under förfesten kommer dessutom hans senaste ex/kk under flera år. Kan ju påstå att det kändes rätt märkligt för min del.
När vi väl kom ut var det däremot rätt trevligt. Jag är ju tyvärr som jag är. Träffade på en del från jobbet. Två pojkar bland annat. Den ena som förra gången jag träffade honom ute, det vill säga ett antal månader sedan, undrade varför jag inte kunde vara mer så på jobbet och tittade ner i min ynka lilla klyfta. Jag frågade honom vad han hade menat med det. "Ja, så söt", fick jag tillbaka. Jag frågade då retsamt om jag inte var söt på jobbet, "jo, tyvärr" blev svaret... Saken är den att han är rätt go och trevlig, bra på att jobba dessutom, vilket betyder plus i kanten från mig. Tror jag fick någon eller några pussar på kinden/halsen av honom. Men inte mer. Vet faktiskt inte vart han försvann sen.
Jag träffade däremot två tjejer från samma avdelning som jag (killen ovan kommer också därifrån, går på med honom v 2). Så det blev lite tjatter och skvaller. Den enas bror och dennes kompis snackade jag en hel del med, lite ryd-snack bland annat. Gamla Linköpingsstudenter, det är oundvikligt. :) Hamnade i knäet på denne broder i slutet av kvällen. Tror en väldigt snabb och oskyldig puss ägde rum. Får väl säga som godingen på jobbet, "vadå en puss, det är ju inget. Jag pussar ju folk på jobbet".
Därimellan hittade jag en dansk i baren, som senare kände en kille från jönköping som gick samma utbildning som jag avslutade i somras i Tranås. Världen är allt bra liten.
Annandagen betydde baksmälla för min del. Har inte varit bakfull sedan oktober 2006 tror jag, så jag hurrade inte direkt när jag körde gustavsbergsbussen.
Vågade inte ta bilen så a fick köra ut mig till min farbror där jag skulle fira lite jul med dem och syster yster. Mor+sambo och bror kom även. Lite pinsamt att vara så seg, men det gick rätt bra. Kusinerna blev inte så glada för isdubbarna de fick av mig. Desto större hit var väl bilbanan från bror. :)
Det var kul att träffa halvsyster även om det inte fanns så mycket tillfälle att prata.
Julklapparna till farmor och faster+familj står kvar hemma. Får väl se när jag överlämnar dem. Till faderskapet + denna dära brydde jag mig ju inte ens om att köpa något.
Helgen
Nu var det åter några dagar sedan sist jag skrev. Imorgon är det fredag vilket betyder att a´s dotter ska till sin mor. Skulle ljuga om jag sa att det inte var skönt. Fast det har gått rätt så bra denna omgång. Det har iallafall inte varit någon större katastrof. Eller ja...
Som vanligt var humöret inte på topp på gumman när hon kom. Kommer inte ihåg vad det var far och dotter rök ihop om, men jag fick kommentaren att det kanske var bättre att jag pratade med henne. Visst, det går väl. Men det kändes rätt så olustigt. Fick henne att komma ut ur rummet iallafall och när a försvann till affären började hon prata med mig. Minns inte så mycket längre, men som vanligt att hon inte vill vara där. Alkohol nämndes med, att hon uppfattat att a även ringt till hennes mor den fredagen jag bad om att bli lämnad ifred. Att han får välja mellan att supa på det sättet eller mig. Jag lovar dock inte att stanna för den sakens skull.
Vissa saker hon nämner får jag ta med en rejäl nypa salt. Annat vet jag inte. Vissa saker säger hon nog mest för att såra mig.
På lördagskvällen var vi bjudna på middag hos a´s föräldrar. Jag var hemma på eftermiddagen och kom därmed först på kvällen. Det var väl rätt så trevligt. Men stämmningen mellan mig och gumman sådär. Hon börjar med att vräka ur sig att "visst var din pappa alkolist", vid ett annat tillfälle ryckte hon upp min tröja lite och kommenterade att jag hade bristningar precis som hennes mamma. Sekunden efter kom det: "Just det, du har väl också gjort en abort". Tack! Där fick jag! Jag som inte ens berättat för mamma, nu får svärmor höra det på en gång....
Tror dock inte att hon hörde. Gumman märkte dock att jag reagerade. "Det är ju inget pinsamt med det." Nä, kanske inte, men hon behöver ju inte tala om det för hela världen. Enda anledningen till att hon vet om det är ju att jag berättade det när hennes mamma har pratat om sin abort och hur hon ångrade sig i sista sekunden och valde att behålla systern. Är nog dags att jag börjar vakta min tunga mer.
När vi väl kom hem på kvällen var hon på dåligt humör. Jag fick ett litet brev. Det var ganska snällt. Mest att hon älskar mamma mycket mer än pappa. Men sen när jag sa att hon fick ta upp det där med sina föräldrar, att hon inte kunde gå genom mig... Jag fick höra att enda anledningen till att hon mådde dåligt var den där lördagen, att det därmed var mitt fel osv. Men även att jag varit så pinsam inne hos farmor (jag hade kysst o kramat a när hans föräldrar var i rummer brevid) och att hennes farmor knappt visste något. Då fick jag nog. Inte för att det brast fullkomligt för mig, men jag höjde rösten. Självklart kommer a i det läget och blir på en gång förbannad på dottern som vägrar säga problemet. Den natten sov jag som sagt knappt.
Dagen efter fungerade däremot rätt bra, jag åkte själv och handlade lite julklappar. När kvällen till slut kom så verkade det nästan som om hon blev ledsen när jag tänkte åka hem. Ville dock inte riskera att få ytterligare en sömnlös natt.
Det var min helg det.
Som vanligt var humöret inte på topp på gumman när hon kom. Kommer inte ihåg vad det var far och dotter rök ihop om, men jag fick kommentaren att det kanske var bättre att jag pratade med henne. Visst, det går väl. Men det kändes rätt så olustigt. Fick henne att komma ut ur rummet iallafall och när a försvann till affären började hon prata med mig. Minns inte så mycket längre, men som vanligt att hon inte vill vara där. Alkohol nämndes med, att hon uppfattat att a även ringt till hennes mor den fredagen jag bad om att bli lämnad ifred. Att han får välja mellan att supa på det sättet eller mig. Jag lovar dock inte att stanna för den sakens skull.
Vissa saker hon nämner får jag ta med en rejäl nypa salt. Annat vet jag inte. Vissa saker säger hon nog mest för att såra mig.
På lördagskvällen var vi bjudna på middag hos a´s föräldrar. Jag var hemma på eftermiddagen och kom därmed först på kvällen. Det var väl rätt så trevligt. Men stämmningen mellan mig och gumman sådär. Hon börjar med att vräka ur sig att "visst var din pappa alkolist", vid ett annat tillfälle ryckte hon upp min tröja lite och kommenterade att jag hade bristningar precis som hennes mamma. Sekunden efter kom det: "Just det, du har väl också gjort en abort". Tack! Där fick jag! Jag som inte ens berättat för mamma, nu får svärmor höra det på en gång....
Tror dock inte att hon hörde. Gumman märkte dock att jag reagerade. "Det är ju inget pinsamt med det." Nä, kanske inte, men hon behöver ju inte tala om det för hela världen. Enda anledningen till att hon vet om det är ju att jag berättade det när hennes mamma har pratat om sin abort och hur hon ångrade sig i sista sekunden och valde att behålla systern. Är nog dags att jag börjar vakta min tunga mer.
När vi väl kom hem på kvällen var hon på dåligt humör. Jag fick ett litet brev. Det var ganska snällt. Mest att hon älskar mamma mycket mer än pappa. Men sen när jag sa att hon fick ta upp det där med sina föräldrar, att hon inte kunde gå genom mig... Jag fick höra att enda anledningen till att hon mådde dåligt var den där lördagen, att det därmed var mitt fel osv. Men även att jag varit så pinsam inne hos farmor (jag hade kysst o kramat a när hans föräldrar var i rummer brevid) och att hennes farmor knappt visste något. Då fick jag nog. Inte för att det brast fullkomligt för mig, men jag höjde rösten. Självklart kommer a i det läget och blir på en gång förbannad på dottern som vägrar säga problemet. Den natten sov jag som sagt knappt.
Dagen efter fungerade däremot rätt bra, jag åkte själv och handlade lite julklappar. När kvällen till slut kom så verkade det nästan som om hon blev ledsen när jag tänkte åka hem. Ville dock inte riskera att få ytterligare en sömnlös natt.
Det var min helg det.
Dan före dopparedagen
Sover hemma inatt. Natten som var fick jag knappt en blund så jag ville inte riskera att få en sådan natt igen. Orsaken till sömnbristen var till 99% a´s dotter. Orkar inte skriva om det nu. Vill bara sova.
Kommer nog skriva av mig mer efter att julen är avklarad.
God Jul!
Kommer nog skriva av mig mer efter att julen är avklarad.
God Jul!
Gott och blandat
Julavslutning på jobbet igår var rätt så trevligt. Mest på grund av sällskapet. När jag under sommaren 2006 sommarjobbade där så hade jag ofta matrast samtidigt som en kille från en annan avdelning som också sommarjobbade. Han är riktigt trevlig och rolig, så vi slängde väl käft en del. :) Sen träffade jag honom under en speciell fest i somras i parken. Vi båda var de enda som var så gott som nyktra så det blev att vi pratade en hel del. Det var det enda jag såg av honom i somras, eftersom han knappt jobbade och dessutom i en annan byggnad den här gången. Han pluggar uppe i Luleå i vanliga fall. I alla fall så dök han upp igår och satte sig bredvid mig. Kan ju säga att jag skrattade en hel del. Synd att man inte träffar honom oftare.
Något som jag inte tycker är lika roligt är att jag hamnar i kläm oavsett om jag vill eller inte. Både a, hans ex och dottern vänder sig till mig och pratar, och det är inte alltid samma version som man får höra. Jag vet inte vem jag ska tro på. Troligen så vänder alla lite på sanningen, men vem gör det mest? Det är riktigt jobbigt. Jag hade hoppats att vissa frågor skulle tas upp när de var hos BUP, men inte då, och helt ärligt känner jag att jag inte orkar försöka ordna upp det hela. Å andra sidan tror jag inte att jag orkar med det här heller....
Kände mig ganska hängig igår, huvudvärk och inte alls pigg. Troligen en förkylning som är på väg. Vilket betyder att det inte blir någon klippning för min del imorgon. Även om jag verkligen skulle behöva det. Men det är oklokt att riskera att smitta lillfian.
För övrigt så längtar jag hem till mamma. Efter att få prata med henne både om a och kanske även lite om m. Får se om jag kan få lite egen tid med henne på julfton. Inte så troligt dock eftersom det redan verkar vara full kaos där. Hennes sambos barn är ju redan där och det är anledningen till att jag själv inte vill komma innan själva julafton.
Syster yster får jag troligen träffa på annandagen. Kan ju bara hoppas att det lyckas utan att hela världen rivs upp och jag eller min farbror får pappa efter sig. Det ska bli kul att träffa henne men det hela känns riskfullt.
Ja,ja, jag är hemma nu för några timmar. Tänkte försöka städa lite. Men mest av allt njuter jag bara av att vara hemma.
Något som jag inte tycker är lika roligt är att jag hamnar i kläm oavsett om jag vill eller inte. Både a, hans ex och dottern vänder sig till mig och pratar, och det är inte alltid samma version som man får höra. Jag vet inte vem jag ska tro på. Troligen så vänder alla lite på sanningen, men vem gör det mest? Det är riktigt jobbigt. Jag hade hoppats att vissa frågor skulle tas upp när de var hos BUP, men inte då, och helt ärligt känner jag att jag inte orkar försöka ordna upp det hela. Å andra sidan tror jag inte att jag orkar med det här heller....
Kände mig ganska hängig igår, huvudvärk och inte alls pigg. Troligen en förkylning som är på väg. Vilket betyder att det inte blir någon klippning för min del imorgon. Även om jag verkligen skulle behöva det. Men det är oklokt att riskera att smitta lillfian.
För övrigt så längtar jag hem till mamma. Efter att få prata med henne både om a och kanske även lite om m. Får se om jag kan få lite egen tid med henne på julfton. Inte så troligt dock eftersom det redan verkar vara full kaos där. Hennes sambos barn är ju redan där och det är anledningen till att jag själv inte vill komma innan själva julafton.
Syster yster får jag troligen träffa på annandagen. Kan ju bara hoppas att det lyckas utan att hela världen rivs upp och jag eller min farbror får pappa efter sig. Det ska bli kul att träffa henne men det hela känns riskfullt.
Ja,ja, jag är hemma nu för några timmar. Tänkte försöka städa lite. Men mest av allt njuter jag bara av att vara hemma.
Lättad
M har redan svarat på mitt meddelande. Kändes riktigt skönt. Tror han satt en bra stund för att komma på vad han skulle skriva. Han har velat skriva han med tidigare men inte vågat. Han trodde att jag var så arg och ledsen för att han åkte till Thailand. Det har jag varit/är, men det betyder ju inte att jag vill att han ska försvinna ur mitt liv.
Han har inte träffat någon ny, men han tackade för att jag vågade berätta. Tror inte han förstår exakt hur mycket han betytt och betyder för mig. Mellan raderna kan jag utläsa att han blev ledsen. Han skrev inte kram eller något om att han saknar mig med. Fast det kanske är underförstått i att han velat skriva eller höra av mig.
Det känns bra att ha börjat få upp lite kontakt igen, även om det gör mig ledsen med.
M vet nu iallafall att jag träffat någon ny, däremot vet inte a exakt hur mycket m fortfarande betyder för mig. Jag har sagt att jag vill fortsätta hålla kontakt med m, och att han betytt mycket och att jag fortfarande tycker om honom. Jag har också sagt att det är omöjligt för m och mig att bli ihop igen i nuläget. Allt det stämmer ju, det enda jag inte berättat är att jag önskar att det inte vore så.
M verkar tro att jag mår bra. Det gjorde jag ett tag med, men sen har det vänt nedåt igen. Hopplösheten jag känner är stor. Även om jag längtar efter barn har jag svårt att tro att jag någonsin kommer få några, oftast känns det svårt att tro att jag kommer att bli över 30. Men det är kanske så här det ska kännas ibland...
Ska ta och röja upp lite snabbt här hemma nu, äta lite frukost och fixa till mig lite lätt. Jag tar inte så lång tid på mig. Sen är det dags för julavslutning på jobbet och därefter ska jag hem till a. Egentligen känner jag för att vara ensam hemma, men jag vet att han blir så nervös och ledsen om jag säger det.
Naja, lyssnar på Josh Grobans julskiva nu, köpte den igår samt några änglar till mig själv. Kanske man kan komma in i lite julstämmning...
Jag = världens värsta
Borde ta och krypa ner nu om jag ska vara skapligt pigg imorn. Har ett sömnbehov som ett spädbarn. Känns som så iaf, eller så beror det på att jag sover alldeles för mycket.
Julkorten har fortfarande inte fått sina tillhörande brev. Jag är verkligen hopplös.
Julklapparna är jag dock så gott som klar med. En chokladask till min svåger, något mer gott till farbror+fru samt eventuellt något mer till morfar, så det är inte så mkt. Men snart borde det vara dags att dra ner på julklappsbytena, jag har köpte till 21 personer iår. Håhåjaja, men det är ju bara jul en gång om året.
Förutom att slå in julklappar ikväll så har jag gjort något jag troligen kommer att ångra stort. Jag skickade iväg ett meddelande (eller jag flera som hängde ihop) till m över msn. Skrev att det känns konstligt att han inte hört av sig, att allt känns konstigt. Berättade även att jag träffat någon ett tag nu, men att det känns sådär. Att han fortfarande har en del av mitt hjärta och att han är svår att leva upp till.
Jag vet att jag är världens värsta människa. Det är inte snällt mot a, men jag kan inte rå för mina känslor. Egentligen vore det kanske bäst att undvika all kontakt med m, men det känns inte heller bra. Fast jag vet ju inte alls vad han känner för mig längre. För en dryg månad sedan trodde han ju att det fortfarande fanns en chans för oss i framtiden.
Men var så goda, slå något hårt i huvudet på mig! Jag vet att jag förtjänar det.
Julkorten har fortfarande inte fått sina tillhörande brev. Jag är verkligen hopplös.
Julklapparna är jag dock så gott som klar med. En chokladask till min svåger, något mer gott till farbror+fru samt eventuellt något mer till morfar, så det är inte så mkt. Men snart borde det vara dags att dra ner på julklappsbytena, jag har köpte till 21 personer iår. Håhåjaja, men det är ju bara jul en gång om året.
Förutom att slå in julklappar ikväll så har jag gjort något jag troligen kommer att ångra stort. Jag skickade iväg ett meddelande (eller jag flera som hängde ihop) till m över msn. Skrev att det känns konstligt att han inte hört av sig, att allt känns konstigt. Berättade även att jag träffat någon ett tag nu, men att det känns sådär. Att han fortfarande har en del av mitt hjärta och att han är svår att leva upp till.
Jag vet att jag är världens värsta människa. Det är inte snällt mot a, men jag kan inte rå för mina känslor. Egentligen vore det kanske bäst att undvika all kontakt med m, men det känns inte heller bra. Fast jag vet ju inte alls vad han känner för mig längre. För en dryg månad sedan trodde han ju att det fortfarande fanns en chans för oss i framtiden.
Men var så goda, slå något hårt i huvudet på mig! Jag vet att jag förtjänar det.
Första skinkmackan bl.a.
Klockan är inte mycket men jag är redan riktigt trött. Ska dock slå in dagens inköp innan jag kryper ned, och även försöka få ihop några brev. Kom på att julkorten till Tyskland och Finland fortfarande ligger kvar här hemma. Sen som vanligt!
Julklappsinhandlingen gick rätt så bra idag. Får bara hoppas att alla blir nöjda. För a´s del är jag lite orolig. Han har önskat sig Beckham (parfymen) men eftersom jag själv inte gillar den så blev det en annan. Armani Code. Tyckte den var riktigt god. Kostade i och för sig lite mer än jag tänkt mig, men det får gå ändå. Vill bara inte att han ska lägga ut en massa pengar på mig.
Det blev några för första gången idag. Jag parkerade på Åhlens-taket för första gången. Tyckte det var lite obehagligt när jag inte visste vart jag skulle gå. Jag slapp visa leditimation på Systemet för första gången och jag köpte där en congac för första gången. Jag bad om smakråd så jag hoppas den är god. Köpte bara en liten flaska, tänkte man kunde smaka den vid nyår.
Nu ikväll har jag varit hemma hos min farbrors svärföräldrar, de bor i samma samhälle som jag. Svärfadern fyllde år. Så ikväll intogs säsongens första skinkmacka. Riktigt gott! Tror dock jag åt lite väl mycket.
Dagen har alltså varit rätt lugn och skön, trots julhandlande. Oron i bröstet, eller hur man nu ska beskriva den, har dock fortfarande inte försvunnit. Vet inte hur jag ska göra för att bli kvitt den. Farmor hade ringt igår och talat in på mobilsvar. (Har ingen mottagning här hemma längre, får väl ringa telia snart, eller köpa ny telefon.) Hade svårt att avgöra om hon var nykter eller inte. Hon tackade för julkortet och undrade vad jag ville ha i julklapp. Jag ringde inte upp. Får väl kanske göra det i morgon även om det känns riktigt jobbigt. Det gäller att samla mod innan...
Nä, nu ska jag göra något muntrare. Slå in julklappar! :)
Julklappsinhandlingen gick rätt så bra idag. Får bara hoppas att alla blir nöjda. För a´s del är jag lite orolig. Han har önskat sig Beckham (parfymen) men eftersom jag själv inte gillar den så blev det en annan. Armani Code. Tyckte den var riktigt god. Kostade i och för sig lite mer än jag tänkt mig, men det får gå ändå. Vill bara inte att han ska lägga ut en massa pengar på mig.
Det blev några för första gången idag. Jag parkerade på Åhlens-taket för första gången. Tyckte det var lite obehagligt när jag inte visste vart jag skulle gå. Jag slapp visa leditimation på Systemet för första gången och jag köpte där en congac för första gången. Jag bad om smakråd så jag hoppas den är god. Köpte bara en liten flaska, tänkte man kunde smaka den vid nyår.
Nu ikväll har jag varit hemma hos min farbrors svärföräldrar, de bor i samma samhälle som jag. Svärfadern fyllde år. Så ikväll intogs säsongens första skinkmacka. Riktigt gott! Tror dock jag åt lite väl mycket.
Dagen har alltså varit rätt lugn och skön, trots julhandlande. Oron i bröstet, eller hur man nu ska beskriva den, har dock fortfarande inte försvunnit. Vet inte hur jag ska göra för att bli kvitt den. Farmor hade ringt igår och talat in på mobilsvar. (Har ingen mottagning här hemma längre, får väl ringa telia snart, eller köpa ny telefon.) Hade svårt att avgöra om hon var nykter eller inte. Hon tackade för julkortet och undrade vad jag ville ha i julklapp. Jag ringde inte upp. Får väl kanske göra det i morgon även om det känns riktigt jobbigt. Det gäller att samla mod innan...
Nä, nu ska jag göra något muntrare. Slå in julklappar! :)
En god natt
Det var riktigt skönt att sova hemma inatt. Släckte lite efter ett och lyckades somna utan allt för stora problem. Jag vaknade för mig tidigt redan runt sju-tiden och kunde faktiskt tänka mig att gå upp! Men det vore att ta i. :)
Drömmarna har varit befriade från både a och m. Nu hoppas jag bara att jag får det mysigt när jag ska iväg och handla julklappar. Ska ta en skön dusch först bara samt äta lite frukost..
Ibland är det skönt att bara inte tänka så mycket och att vara själv.
Drömmarna har varit befriade från både a och m. Nu hoppas jag bara att jag får det mysigt när jag ska iväg och handla julklappar. Ska ta en skön dusch först bara samt äta lite frukost..
Ibland är det skönt att bara inte tänka så mycket och att vara själv.
m, m och åter m
Har under en längre tid ignorerat en kille på msn, men ikväll gjorde jag ett undantag. Han är en bekant till m och var med på Thailandsresan. Han frågade om jag fortfarande saknade m. Jag erkände att jag gjorde det och att jag inte hört något från honom sedan veckan innan Thailand. Tänkte om han kanske kunde säga om m träffat någon annan, vad som hände i Thailand egentligen. Men inte då. Han säger bara att det är bättre att inte ha någon kontakt om jag ska komma över honom...
Vet inte alls vad jag ska tro. Har ju haft känslan av att han är intresserad av mig, därför vore det väl naturligt av honom att vilja att jag ska hålla mig borta från m. Å andra sidan borde han ju då kunna berätta om m träffat någon annan... Eller så vill han inte såra mig, göra mig ledsen. Skrev ju att jag inte mått så bra det senaste... Nä, jag vet inte alls vad jag ska tro.
Borde lägga mig och försöka sova snart och komma upp i skaplig tid imorgon. Har dock en känsla av att jag inte kommer kunna sova.
Vargsången
A skickade precis vargsången till mig, vaggvisan som Lovis sjunger för Ronja. Är verkligen förtjust i den och brukar ligga och sjunga/nynna på den när jag ska sova ibland.
Något annat jag tänkt lyssna på är Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón, lyssnade på den i våras och tyckte att den var helt underbar. Grät en hel del. Egentligen tillhör den m, han fick den i julklapp av mig förra julen. Men den var hos mig när han gjorde slut och jag fick behålla den om jag ville. Han hade ju redan hört den....
När det var min tur att höra den så lyssnade vi på slutet tillsammans. Vi låg i soffan och gosade. Han höll om mig när jag grät. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknade honom.
Något annat jag tänkt lyssna på är Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón, lyssnade på den i våras och tyckte att den var helt underbar. Grät en hel del. Egentligen tillhör den m, han fick den i julklapp av mig förra julen. Men den var hos mig när han gjorde slut och jag fick behålla den om jag ville. Han hade ju redan hört den....
När det var min tur att höra den så lyssnade vi på slutet tillsammans. Vi låg i soffan och gosade. Han höll om mig när jag grät. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknade honom.
Ett litet knytte och m
Har varit hemma hos mamman och lillfian en sväng nu eftermiddag/kväll. Känns tråkigt att jag träffat dem så lite nu på senare tid. Lillfian växer för fullt, lika söt och gosig som sist. Om inte än sötare och gosigare, nu skrattar hon och ler och sprattlar för fullt.
När jag ser henne har jag svårt att förstå hur jag kunde göra abort. Visst, jag hade ett år kvar på gymnasiet men ändå? Ett sådant underbart litett knytte. Ska dock undvika att tänkta på det, har tillräckligt med annat som tynger mig.
Mamman mådde dock inte bra. Det är förståligt. Själv drabbades jag inte av hennes dåliga humör, men andra snästes av rätt så bra. Hennes pojkvän vet inte om han kan fira jul med henne eftersom han ska vara hundvakt åt sitt ex. Hmm.... Samt att fadern till barnet fortfarande håller sig undan. De har till och med varit hemma hos honom. Så nu väntar polis. Det allena är otroligt tungt för henne, att hennes pojkvän dessutom gör så gör ju inte situationen bättre.
Själv så har jag mått bättre idag, fast när a kom hem på lunchen blev det tillfälligt värre, samt när jag åkte hem till mig. Känner hur omvärlden försvinner och hur det är tungt att andas. Men när jag glömmer det mesta så blir jag även kvitt dessa besvär. Tyvärr är jag ju som person en sådan som tänker alldeles för mycket.
Tänker just nu på att m vid det här laget med all säkerhet fått julkortet från mor, ändå hör han inte av sig. Hans föräldrar samt morfar måste dessutom fått julkorten från mig. Kanske undrar han varför han inte fick något av mig. Eller så har han väl träffar någon annan vid det här laget. Han förtjänar all lycka i världen, men det svider ändå inom mig. Suck...
När jag ser henne har jag svårt att förstå hur jag kunde göra abort. Visst, jag hade ett år kvar på gymnasiet men ändå? Ett sådant underbart litett knytte. Ska dock undvika att tänkta på det, har tillräckligt med annat som tynger mig.
Mamman mådde dock inte bra. Det är förståligt. Själv drabbades jag inte av hennes dåliga humör, men andra snästes av rätt så bra. Hennes pojkvän vet inte om han kan fira jul med henne eftersom han ska vara hundvakt åt sitt ex. Hmm.... Samt att fadern till barnet fortfarande håller sig undan. De har till och med varit hemma hos honom. Så nu väntar polis. Det allena är otroligt tungt för henne, att hennes pojkvän dessutom gör så gör ju inte situationen bättre.
Själv så har jag mått bättre idag, fast när a kom hem på lunchen blev det tillfälligt värre, samt när jag åkte hem till mig. Känner hur omvärlden försvinner och hur det är tungt att andas. Men när jag glömmer det mesta så blir jag även kvitt dessa besvär. Tyvärr är jag ju som person en sådan som tänker alldeles för mycket.
Tänker just nu på att m vid det här laget med all säkerhet fått julkortet från mor, ändå hör han inte av sig. Hans föräldrar samt morfar måste dessutom fått julkorten från mig. Kanske undrar han varför han inte fick något av mig. Eller så har han väl träffar någon annan vid det här laget. Han förtjänar all lycka i världen, men det svider ändå inom mig. Suck...
Rubrik
Har märkt att jag skrivit väldigt långa inlägg det senaste. Det blir lätt så när jag är i farten. Vill bara få ur mig en massa tankar och funderingar. I andra fall handlar det bara om ett slags minnesanteckningar.
Jag skriver bara för min egen skull, vill inte att de i min närhet ska läsa. Då skulle jag inte kunna vara lika öppen med många saker. Att texten blir svårläst och ointressant är väl en effekt av att allt rinner ur mig när jag börjar skriva i takt med att jag tänker.
Hur som, idag har jag tänkt åka hem till min egna lilla lägenhet. Förhoppningsvis träffa den inte längre så nyblivna mamman och den lilla fian. Har inte träffat dem på längre nu. Imorgon står julklappsinhandling på planeringen och förmodligen stannar jag hemma torsdagskvällen med. På fredag är det julavslutning på jobbet som jag tänkte gå på, tillsammans med min vän/a´s ex.
Det är i morgon de ska till BUP och jag känner att det nog är skönast att hålla sig lite ur vägen. A kanske skulle behöva mitt stöd, för jag har en känsla av att han kommer att få sig en känga. Men när jag delvis håller med om kritiken, eller rätt så fullt ut faktikt så känns det svårt. Ingen av dem kan ta kritik och båda förtjänar det. Bättre att hålla sig undan.
Fegt kanske, men nu är det så det får bli.
A och jag pratade igårkväll igen. Han vill bara att vi ska glömma fredagen och att jag ska tro honom när han säger att det aldrig kommer att bli så igen. Sa till honom att det inte känns så jättebra just nu. Han tolkar det som om det bara är fredagen som ställt till allt. Till stor del är det ju det, men jag sa även att det känns som om han snarare säger det han tror att folk vill höra istället för att vara ärlig. Han förstod inte vad jag menade. Att m spökar känner jag att jag inte kan säga, för hade allt varit bra här så hade jag lätt kunnat ignorera det. Jag tänker inte låta det komma emellan oss. Utan det får gå några veckor till så får vi se hur det känns.
Ibland undrar jag dock vad jag gett mig in på. En kille som inte kan hantera alkohol, inte kan säga nej eller vara helt ärlig mot sin dotter, som så fort jag vill något på egen hand ser ut som en ledsen hundvalp, som blir överlycklig för minsta lilla man ger honom. Det hela känns inte helt bra.
Räknar med utgång på juldagen som sagt, troligen blir det jag, min vän/a´s ex samt.... ytterligare ett av a´s ex. Eventuellt de enda 3 han haft. Får väl se hur det går...
Oron och rädslan i bröstet är inte lika påträngande idag. Skönt! Tror att det kan hjälpa att komma hem lite med, hoppas det. Ska gå ut och skrapa rutorna på lilla bilen strax så att det bara är att åka sen.
Jag skriver bara för min egen skull, vill inte att de i min närhet ska läsa. Då skulle jag inte kunna vara lika öppen med många saker. Att texten blir svårläst och ointressant är väl en effekt av att allt rinner ur mig när jag börjar skriva i takt med att jag tänker.
Hur som, idag har jag tänkt åka hem till min egna lilla lägenhet. Förhoppningsvis träffa den inte längre så nyblivna mamman och den lilla fian. Har inte träffat dem på längre nu. Imorgon står julklappsinhandling på planeringen och förmodligen stannar jag hemma torsdagskvällen med. På fredag är det julavslutning på jobbet som jag tänkte gå på, tillsammans med min vän/a´s ex.
Det är i morgon de ska till BUP och jag känner att det nog är skönast att hålla sig lite ur vägen. A kanske skulle behöva mitt stöd, för jag har en känsla av att han kommer att få sig en känga. Men när jag delvis håller med om kritiken, eller rätt så fullt ut faktikt så känns det svårt. Ingen av dem kan ta kritik och båda förtjänar det. Bättre att hålla sig undan.
Fegt kanske, men nu är det så det får bli.
A och jag pratade igårkväll igen. Han vill bara att vi ska glömma fredagen och att jag ska tro honom när han säger att det aldrig kommer att bli så igen. Sa till honom att det inte känns så jättebra just nu. Han tolkar det som om det bara är fredagen som ställt till allt. Till stor del är det ju det, men jag sa även att det känns som om han snarare säger det han tror att folk vill höra istället för att vara ärlig. Han förstod inte vad jag menade. Att m spökar känner jag att jag inte kan säga, för hade allt varit bra här så hade jag lätt kunnat ignorera det. Jag tänker inte låta det komma emellan oss. Utan det får gå några veckor till så får vi se hur det känns.
Ibland undrar jag dock vad jag gett mig in på. En kille som inte kan hantera alkohol, inte kan säga nej eller vara helt ärlig mot sin dotter, som så fort jag vill något på egen hand ser ut som en ledsen hundvalp, som blir överlycklig för minsta lilla man ger honom. Det hela känns inte helt bra.
Räknar med utgång på juldagen som sagt, troligen blir det jag, min vän/a´s ex samt.... ytterligare ett av a´s ex. Eventuellt de enda 3 han haft. Får väl se hur det går...
Oron och rädslan i bröstet är inte lika påträngande idag. Skönt! Tror att det kan hjälpa att komma hem lite med, hoppas det. Ska gå ut och skrapa rutorna på lilla bilen strax så att det bara är att åka sen.
Oro och panik i bröstet
Skriver för första gången ett inlägg hemma hos a medan han är hemma. Han sitter vid sin dator ett tag nu och jag vid min i soffan.
Vi låg och pratade en del igår/inatt igen. Han berättade lite om hur han har haft det tidigare och så. Till stor del berodde det på att jag inte kunde sova. Kände mig ledsen, armarna kliade (det vill säga, jag kände ett slags sug efter att riva eller liknande, det hjälper mig att slappna av på något sätt. Vet att det är sjukt men det är så det är att vara jag ibland. Fick ont i bröstet med. Det började med att det kändes som om jag hade ont i hjärtat, men sen sprider det sig över bröstet.
Tror inte det är någon fara utan bara att kroppen reagerar på hur jag känner mig. Att jag tänker för mycket och så vidare. Till slut lyckades jag slappna av en del, mycket var a´s förtjänst.
Men idag har inte varit något vidare heller. Sov länge. Har ju så otroligt svårt att ta mig upp ur sängen. Kommer upp lagom till att a kommer hem på lunchen. På eftermiddagen gick jag och hälsade på min vän (a´s ex) på hennes jobb. Kände för det och vi har inte pratat så mycket på senare tid. Tydligen hade a ringt även till henne i fredags när han var full. Två gånger, andra gången han ringde kom han inte ihåg att han ringt en gång tidigare....
Hon sa att han brukar ha problem med alkoholen. Att har han en gång börjat så har han svårt att hålla det på en lugn nivå utan brukar bli riktigt full. Han har ju lovat att det aldrig kommer att hända igen, men jag tror inte på honom... Men han ska få en chans till...
I vilket fall så har jag under nästan hela dagen gått omkring och kännt det som om jag har panik. Som om jag har hjärtklappning, svårt att andas normalt. Det är riktigt jobbigt. Vet inte alls vad jag ska göra för att få ett slut på det.
På torsdag ska a och hans ex (min vän) in till BUP med dottern. Fasar för hur det kommer att gå. Känner mig fången mellan de båda. Ingen av dem vill erkänna att någon av dem gör något fel, båda skyller på den andra. Men enligt mig gör båda fel. Båda gör dottern illa utan att mena det. Hur ska jag kunna säga det till dem när ingen av dem kan ta kritik utan gör sitt bästa för att skylla ifrån sig?
Känner att jag inte orkar med detta. Jag är själv ett skilsmässobarn, jag har haft mitt egna, jag orkar inte med att hamna mitt emellan dessa båda också. Jag har nog med mitt.
Den annalkande julen gör också att jag känner mig stressad. Har inte pratat med min faster sedan september, och då kändes det allt annat än bra. Vet inte om de kommer hem, om jag ska träffa dem eller något. Likadant med farmor, fast det känns inte lika jobbigt. Sen är det pappa. Vill inte träffa honom, vill inte prata med honom fast samtidigt så känns det otroligt tråkigt.
I år blir julen verkligen udda, ingen m och hans familj, ingen pappa och faster och farmor vet jag inte om jag kommer eller vill träffa. En halvsyster som ska klämma in en någonstans... En julafton hemma hos mor med en bulimiker samt att jag inte vet var jag kommer att eller vill spendera julaftonskvällen. (Konstigt ord det blev)
Nä, just nu känns det jobbigt. Panik i bröstet, det är den känslan som kan leda till att jag ristar in rutmönster på mina armar. När jag inte vet hur jag ska hantera den. Vill inte görs något sådant nu, i så fall blir det att försöka hitta långärmade tröjer att ha på sig under julen. Vill inte det.
Vi låg och pratade en del igår/inatt igen. Han berättade lite om hur han har haft det tidigare och så. Till stor del berodde det på att jag inte kunde sova. Kände mig ledsen, armarna kliade (det vill säga, jag kände ett slags sug efter att riva eller liknande, det hjälper mig att slappna av på något sätt. Vet att det är sjukt men det är så det är att vara jag ibland. Fick ont i bröstet med. Det började med att det kändes som om jag hade ont i hjärtat, men sen sprider det sig över bröstet.
Tror inte det är någon fara utan bara att kroppen reagerar på hur jag känner mig. Att jag tänker för mycket och så vidare. Till slut lyckades jag slappna av en del, mycket var a´s förtjänst.
Men idag har inte varit något vidare heller. Sov länge. Har ju så otroligt svårt att ta mig upp ur sängen. Kommer upp lagom till att a kommer hem på lunchen. På eftermiddagen gick jag och hälsade på min vän (a´s ex) på hennes jobb. Kände för det och vi har inte pratat så mycket på senare tid. Tydligen hade a ringt även till henne i fredags när han var full. Två gånger, andra gången han ringde kom han inte ihåg att han ringt en gång tidigare....
Hon sa att han brukar ha problem med alkoholen. Att har han en gång börjat så har han svårt att hålla det på en lugn nivå utan brukar bli riktigt full. Han har ju lovat att det aldrig kommer att hända igen, men jag tror inte på honom... Men han ska få en chans till...
I vilket fall så har jag under nästan hela dagen gått omkring och kännt det som om jag har panik. Som om jag har hjärtklappning, svårt att andas normalt. Det är riktigt jobbigt. Vet inte alls vad jag ska göra för att få ett slut på det.
På torsdag ska a och hans ex (min vän) in till BUP med dottern. Fasar för hur det kommer att gå. Känner mig fången mellan de båda. Ingen av dem vill erkänna att någon av dem gör något fel, båda skyller på den andra. Men enligt mig gör båda fel. Båda gör dottern illa utan att mena det. Hur ska jag kunna säga det till dem när ingen av dem kan ta kritik utan gör sitt bästa för att skylla ifrån sig?
Känner att jag inte orkar med detta. Jag är själv ett skilsmässobarn, jag har haft mitt egna, jag orkar inte med att hamna mitt emellan dessa båda också. Jag har nog med mitt.
Den annalkande julen gör också att jag känner mig stressad. Har inte pratat med min faster sedan september, och då kändes det allt annat än bra. Vet inte om de kommer hem, om jag ska träffa dem eller något. Likadant med farmor, fast det känns inte lika jobbigt. Sen är det pappa. Vill inte träffa honom, vill inte prata med honom fast samtidigt så känns det otroligt tråkigt.
I år blir julen verkligen udda, ingen m och hans familj, ingen pappa och faster och farmor vet jag inte om jag kommer eller vill träffa. En halvsyster som ska klämma in en någonstans... En julafton hemma hos mor med en bulimiker samt att jag inte vet var jag kommer att eller vill spendera julaftonskvällen. (Konstigt ord det blev)
Nä, just nu känns det jobbigt. Panik i bröstet, det är den känslan som kan leda till att jag ristar in rutmönster på mina armar. När jag inte vet hur jag ska hantera den. Vill inte görs något sådant nu, i så fall blir det att försöka hitta långärmade tröjer att ha på sig under julen. Vill inte det.
Läget just nu
A ringde redan runt 18.30 i fredags när jag var på jobbet, full som satan och härjade. Det enda jag ville var att bli lämnad i fred. Han ringde sedan flertalet gånger då jag vägrade svara. Messade en massa och undrade vad han gjort. Svarade igen när han ringde vid 21:30. Han hävdade att han var nykter. Lögnare!
Har nu fått 5 ord i min "define me-låda" på facebook: disskutionskåt, flirtig, omtänksam, söt och ärlig. Stämmer bra, men vet inte om det är positivt.
Snart jul, flertalet julklappar kvar - tomt konto med vissa mystiska uttag.
Fick igår reda på att jag och den extremt tafatte anders är de enda som inte fått fast. Känns riktigt bra, INTE! Även de som började efter mig har fått fast. Är jag så värdelös?
Tänker jag m, tänker jag älskar.
Saker och ting känns inte så uppåt just nu. M spökar. Kanske är han den enda för mig... Fast det fungerar ju inte när vi är ihop. Jag tror inte att jag klarar av att komma tillbaka till tranås, till hans liv. Fast samtidigt så saknar jag allt vi hade tillsammans. Jag skickar ett julkort till hans föräldrar och ett till hans morföräldrar iår. Vet inte om det är ok eller inte. Mamma hade talat in ett meddelande förra veckan om att hon skickar ett till m. Var på väg in till stan när jag fick det, började gråta hejdlöst.
Vad betyder allt?
Jag tycker om a, men jag är inte blint förälskad. Men det var jag inte i m heller till att börja med. Men allt har gått så fort här, varit så intensivt. Så när jag nu väl försöker slå i bromsen känns det som om a får panik. Bara för att jag inte pratar konstant så undrar han hela tiden vad som är fel. Efter hur det blev i fredags så har han verkligen varit nervös. Han tycker inte om att jag vill hitta på saker på egen hand eller vill vara själv. Det hela känns sådär och jag, jag vet inte riktigt. Förra tisdagen blev verkligen för mycket. När han fixade msn till mobilen bara för att kunna prata med mig även hela tiden även på jobbet när jag hade dragit mig tillbaka till min lilla håla för att få vara ensam.
Sen i fredags gjorde han verkligen bort sig, jag har ju flertalet gånger berättat hur jag känner angående alkohol. Jag dricker själv, men måttligt numer. Jag är 24, han är 31 och tycker att det är en god idé att förfesta kl 13 en fredag innan man ska på julbord! Vet dessutom inte hur många gånger han sa att han knappt skulle dricka. Samma sak säger han angående julafton. Jag litar inte på honom. Han säger att han inte kan ljuga, han ljuger. Eller så är han inte medveten om att det han säger inte är sant. Vet inte om jag orkar med det.
Det mesta känns jobbigt just nu. Känner inte någon som helst julstämmning. Tvärtom. Känner inte för något. I vanliga fall så brukade jag julpyssla och städa hemma hos m så här års. Tycka att det var mysigt och trevligt. Just nu känner jag ingenting. Känner inte för att hjälpa till att julpyssla här hos a. Även om jag själv pratat om gran känner jag inte för att följa med och söka ut en eller att senare klä den.
Suck, känner faktiskt för att tillbringa lite tid hemma hos mamma i jul, men utan hennes sambos alla barn. Och de kommer ju att vara där. Så då känner jag för att krypa upp i min säng/soffa och tycka synd om mig själv. Inte för att fira jul med en ny familj. Speciellt inte om alkohol kommer vara inblandat. Själva julafton ska enligt mig vara alkoholfri. Däremot så är juldagen vanligen vikt för utgång. Men iår blir det inte i Tranås för min del. Ev blir det här i åseda. Sa till a att jag funderade på utgång då med hans ex. Tror inte han gillar det. Skulle inte förvåna mig om han ser till så att hans mamma tar dottern så han kan följa med. Känner inte för det.
Känner mig verkligen tjurig just nu. Inte alls på humör. Suck!
A kommer när som helst nu, så det är bäst att stänga ner. Vill bara hem till min egen lägenhet, men jag skulle bara såra a om jag åkte. Men jag kommer att se till att vara lite själv även denna vecka.
Har nu fått 5 ord i min "define me-låda" på facebook: disskutionskåt, flirtig, omtänksam, söt och ärlig. Stämmer bra, men vet inte om det är positivt.
Snart jul, flertalet julklappar kvar - tomt konto med vissa mystiska uttag.
Fick igår reda på att jag och den extremt tafatte anders är de enda som inte fått fast. Känns riktigt bra, INTE! Även de som började efter mig har fått fast. Är jag så värdelös?
Tänker jag m, tänker jag älskar.
Saker och ting känns inte så uppåt just nu. M spökar. Kanske är han den enda för mig... Fast det fungerar ju inte när vi är ihop. Jag tror inte att jag klarar av att komma tillbaka till tranås, till hans liv. Fast samtidigt så saknar jag allt vi hade tillsammans. Jag skickar ett julkort till hans föräldrar och ett till hans morföräldrar iår. Vet inte om det är ok eller inte. Mamma hade talat in ett meddelande förra veckan om att hon skickar ett till m. Var på väg in till stan när jag fick det, började gråta hejdlöst.
Vad betyder allt?
Jag tycker om a, men jag är inte blint förälskad. Men det var jag inte i m heller till att börja med. Men allt har gått så fort här, varit så intensivt. Så när jag nu väl försöker slå i bromsen känns det som om a får panik. Bara för att jag inte pratar konstant så undrar han hela tiden vad som är fel. Efter hur det blev i fredags så har han verkligen varit nervös. Han tycker inte om att jag vill hitta på saker på egen hand eller vill vara själv. Det hela känns sådär och jag, jag vet inte riktigt. Förra tisdagen blev verkligen för mycket. När han fixade msn till mobilen bara för att kunna prata med mig även hela tiden även på jobbet när jag hade dragit mig tillbaka till min lilla håla för att få vara ensam.
Sen i fredags gjorde han verkligen bort sig, jag har ju flertalet gånger berättat hur jag känner angående alkohol. Jag dricker själv, men måttligt numer. Jag är 24, han är 31 och tycker att det är en god idé att förfesta kl 13 en fredag innan man ska på julbord! Vet dessutom inte hur många gånger han sa att han knappt skulle dricka. Samma sak säger han angående julafton. Jag litar inte på honom. Han säger att han inte kan ljuga, han ljuger. Eller så är han inte medveten om att det han säger inte är sant. Vet inte om jag orkar med det.
Det mesta känns jobbigt just nu. Känner inte någon som helst julstämmning. Tvärtom. Känner inte för något. I vanliga fall så brukade jag julpyssla och städa hemma hos m så här års. Tycka att det var mysigt och trevligt. Just nu känner jag ingenting. Känner inte för att hjälpa till att julpyssla här hos a. Även om jag själv pratat om gran känner jag inte för att följa med och söka ut en eller att senare klä den.
Suck, känner faktiskt för att tillbringa lite tid hemma hos mamma i jul, men utan hennes sambos alla barn. Och de kommer ju att vara där. Så då känner jag för att krypa upp i min säng/soffa och tycka synd om mig själv. Inte för att fira jul med en ny familj. Speciellt inte om alkohol kommer vara inblandat. Själva julafton ska enligt mig vara alkoholfri. Däremot så är juldagen vanligen vikt för utgång. Men iår blir det inte i Tranås för min del. Ev blir det här i åseda. Sa till a att jag funderade på utgång då med hans ex. Tror inte han gillar det. Skulle inte förvåna mig om han ser till så att hans mamma tar dottern så han kan följa med. Känner inte för det.
Känner mig verkligen tjurig just nu. Inte alls på humör. Suck!
A kommer när som helst nu, så det är bäst att stänga ner. Vill bara hem till min egen lägenhet, men jag skulle bara såra a om jag åkte. Men jag kommer att se till att vara lite själv även denna vecka.
Hemma
Är hemma i min lägenhet nu. Ensam. Skönt faktiskt. Har inte gjort så mycket mer än legat i sängen framför tv och dator, men ändå skönt.
Kikar runt en del på facebook. Känns overkligt att jag inte varit i Tranås över 4 månader. Känns inte som om jag riktigt gått vidare efter m. Har ju ingen som helst aning om han gjort det heller. Det känns som så eftersom jag inte hört något från honom på ett tag, men jag vet inte. Har ju inte varit inloggad på msn så mycket sedan jag träffade a. Känner att allt blev alldeles för intensivt på en gång.
Dags att försöka ta ett steg tillbaka. Tyvärr vet jag ju att det inte är vad a vill, däremot vad jag behöver. Annars kommer han med största sannolikhet förlora mig än snabbare.
Kikar runt en del på facebook. Känns overkligt att jag inte varit i Tranås över 4 månader. Känns inte som om jag riktigt gått vidare efter m. Har ju ingen som helst aning om han gjort det heller. Det känns som så eftersom jag inte hört något från honom på ett tag, men jag vet inte. Har ju inte varit inloggad på msn så mycket sedan jag träffade a. Känner att allt blev alldeles för intensivt på en gång.
Dags att försöka ta ett steg tillbaka. Tyvärr vet jag ju att det inte är vad a vill, däremot vad jag behöver. Annars kommer han med största sannolikhet förlora mig än snabbare.
Hemlängtan
Idag tänker lilla jag åka hem till min egen lägenhet, själv. Känner ett riktigt stort sug efter det. Efter min egen säng, mitt eget kök, mina egna saket, min ensamhet. Det har blivit alldeles för mycket nu ett litet tag. Även om jag har funderat på att åka hem tidigare så har jag hela tiden ångrat mig. Vet ju att a helst vill ha mig här.
Men efter att ha sovit dåligt mellan tors-fre, fre-lör och slutligen lör-sön så vill jag nu verkligen hem. Hem hem hem!!! Natten som var sov jag iofs skapligt, men min kropp längtar hem och tillika mitt psyke.
Dotterna kom och frågade vad jag gjorde innan när jag plockade ihop mina saker, vet inte riktigt vad hon tyckte om att jag tänkte sova hemma. Förra veckan hon var här tyckte hon ju att jag inte skulle vara här när hon var här, men nu ville hon veta varför jag tänkte åka hem. Det mest korrekta svaret hade väl varit för att jag känner mig helt slutkörd och för att jag saknar mitt gamla liv som framfördes i ensamhet. Även när jag var ihop med m var jag ju ofta ensam.
Det plågar mig en del med, att jag inte hört något från honom på länge. M alltså. Är nästan en månad sedan jag hörde av honom sist. Sen min jacka som är kvar där, vet inte om jag ska åka och hämta den eller hur jag ska göra... Men hem till min lilla lägenhet åker golfen om ca en timme. Så mycket är helt säkert.
Men efter att ha sovit dåligt mellan tors-fre, fre-lör och slutligen lör-sön så vill jag nu verkligen hem. Hem hem hem!!! Natten som var sov jag iofs skapligt, men min kropp längtar hem och tillika mitt psyke.
Dotterna kom och frågade vad jag gjorde innan när jag plockade ihop mina saker, vet inte riktigt vad hon tyckte om att jag tänkte sova hemma. Förra veckan hon var här tyckte hon ju att jag inte skulle vara här när hon var här, men nu ville hon veta varför jag tänkte åka hem. Det mest korrekta svaret hade väl varit för att jag känner mig helt slutkörd och för att jag saknar mitt gamla liv som framfördes i ensamhet. Även när jag var ihop med m var jag ju ofta ensam.
Det plågar mig en del med, att jag inte hört något från honom på länge. M alltså. Är nästan en månad sedan jag hörde av honom sist. Sen min jacka som är kvar där, vet inte om jag ska åka och hämta den eller hur jag ska göra... Men hem till min lilla lägenhet åker golfen om ca en timme. Så mycket är helt säkert.
Lördag kväll
Sitter och väntar på att min farbror och hans fru ska komma hem från en 50-årsfest. Kan med andra ord få vänta ett tag till.
Har varit barnvakt ikväll. Ett tag satt vi alla tre vid varsin dator. :) Sen lite pizzabakande och kräftor gjorde kvällen fulländad. Fast jag är sanslöst trött. Sov hos a inatt. Inte så lyckat. Först svårt att somna när jag kom hem framåt fyra-tiden inatt. Låg och tänkte på m, på hur han tittade på mig och hur lycklig han gjorde mig (ibland). Kändes fruktansvärt elakt mot a. Men jag tänker som så att a och jag fortfarande håller på att lära känna varandra, att allt gått väldigt fort och varit intensivt. Får ta och sakta ner saker och ting lite. Vara hemma lite själv. Tror jag behöver det. Tror det är det bästa. Och så får han och dottern lite tid för sig själva, tror de behöver det med även om han hävdar motsatsen.
Sen dottern gick upp imorse runt nio-tiden har jag knappt sovit. Har blivit sanslöst ljudkänslig. Så hela dagen har jag gått runt som en zombie.
Var inne i Växjö en sväng idag med med pia, dvs mamman till dottern. Har inte träffat henne på ett bra tag. Har skämts så mycket över hur fel det blev förra helgen dottern var hos a. Allt har känts så olustigt. Men nu har vi pratat ut om en hel del och det känns väldigt skönt. Ska försöka träffas lite oftare igen. Men då känns det även lite smått som om jag riskerar att a blir sur. Även om han sagt att han inte vill komma mellan mig och pia. Hans kommentar inatt var att han inte vill att hon och jag ska hitta på något bus ihop. Men även om han inte litar på henne får han försöka lita på mig. Fast jag vet hur svårt det kan vara... Idag sa han också attt han inte vill att jag ska umgås mer med henne än med honom...
Naja, det löser sig väl. Ska kanske ta och blunda lite nu. Är trött och ska ju upp och jobba imorn igen.
Min farbrors kommentar till att jag funderade på att söka till verktygskorrektör var: "Jag säger som du sa till mig, sök du kan ju alltid tacka nej sen!" Får väl se till att göra det då.
Natti natti!
Har varit barnvakt ikväll. Ett tag satt vi alla tre vid varsin dator. :) Sen lite pizzabakande och kräftor gjorde kvällen fulländad. Fast jag är sanslöst trött. Sov hos a inatt. Inte så lyckat. Först svårt att somna när jag kom hem framåt fyra-tiden inatt. Låg och tänkte på m, på hur han tittade på mig och hur lycklig han gjorde mig (ibland). Kändes fruktansvärt elakt mot a. Men jag tänker som så att a och jag fortfarande håller på att lära känna varandra, att allt gått väldigt fort och varit intensivt. Får ta och sakta ner saker och ting lite. Vara hemma lite själv. Tror jag behöver det. Tror det är det bästa. Och så får han och dottern lite tid för sig själva, tror de behöver det med även om han hävdar motsatsen.
Sen dottern gick upp imorse runt nio-tiden har jag knappt sovit. Har blivit sanslöst ljudkänslig. Så hela dagen har jag gått runt som en zombie.
Var inne i Växjö en sväng idag med med pia, dvs mamman till dottern. Har inte träffat henne på ett bra tag. Har skämts så mycket över hur fel det blev förra helgen dottern var hos a. Allt har känts så olustigt. Men nu har vi pratat ut om en hel del och det känns väldigt skönt. Ska försöka träffas lite oftare igen. Men då känns det även lite smått som om jag riskerar att a blir sur. Även om han sagt att han inte vill komma mellan mig och pia. Hans kommentar inatt var att han inte vill att hon och jag ska hitta på något bus ihop. Men även om han inte litar på henne får han försöka lita på mig. Fast jag vet hur svårt det kan vara... Idag sa han också attt han inte vill att jag ska umgås mer med henne än med honom...
Naja, det löser sig väl. Ska kanske ta och blunda lite nu. Är trött och ska ju upp och jobba imorn igen.
Min farbrors kommentar till att jag funderade på att söka till verktygskorrektör var: "Jag säger som du sa till mig, sök du kan ju alltid tacka nej sen!" Får väl se till att göra det då.
Natti natti!
Tänker för mycket
Många skilda tankar har rusat runt i mitt huvud de senaste dagarna. Jag hatar när jag tänker för mycket, det är farligt. Brukar inte föra med sig så mycket positivt.
Har dessutom drömt om m två nätter i rad nu. Inte bra. Han kommer alltid betyda mycket för mig, tror jag iallafall. Så att inte har haft någon kontakt med honom på ett tag nu känns konstigt. Jag har ju ingen aning om vad han hittade på nere i Thailand. Och för att vara helt ärlig tycker jag att det är skönt att jag inte behöver bry mig egentligen. Att jag har a. Annars hade jag varit i upplösningstillstånd. Tänker ju som sagt alldeles för mycket.
Det känns bra med a. Men ibland undrar jag om vi går för fort fram. Om jag är redo för det här. Han har ju trots allt barn sen tidigare. Är jag helt ok med det?
Allt känns bara konstigt. Men jag är inte villig att släppa taget. Det känns ju så bra större delen av tiden, det vill säga då min hjärna inte hemsöks av alla tankar.
Trodde ju att m och jag faktiskt skulle ha en framtid ihop. Men så blev det ju inte. Hur ska jag då lyckas bygga upp något med a? Har jag verklligen lämnat m bakom mig, eller hur skulle jag reagera om han plötsligt ville ha mig tillbaka? Jag glömde ju min skidjacka hos honom när jag "flydde" ifrån honom i somras. Det vill säga efter att han i princip gjort slut, men jag fick säga orden. På något sätt känns det inte helt avklarat eftersom det blev ett så konstigt slut.
Jag har skrivit ett julkort som jag tänkte skicka till m´s morfar, men jag vet inte om det är en så bra idé. Skulle vilja fråga m om det, men är rädd för att ta kontakt. Jag har ju a nu. Och om m inte heller hör av sig så betyder väl det att han har kommit över mig? Jag vet inte, jag vet inte alls. Allt har bara blivit så dumt. Som alltid när jag är inblandad.
Precis innan jag träffade a pratade ju m och jag som om vi fortfarande hade en framtid ihop, även om vi inte var ihop. Det var ju hans "jag vet bara inte vad jag vill just nu". Suck!
Hur lämnar man någon som man fällt så många tårar över i flera år bakom sig? Hur glömmer man han som man trodde skulle bli far till ens barn?
Det borde inte vara några problem när man träffat någon som a. Någon som tänker lika mycket på barn som en själv. Någon som varje gång han vaknar till lite lätt när man fortfarande ligger och läser mumlar hur mycket han älskar mig eller hur underbar jag är... Han är på vissa sätt väldigt lik m, på andra helt olik. Men det märks hur mycket han tycker om mig, men det gjorde m med och jag honom, ändå gick allt åt helvete?
Suck igen, som sagt mycket som snurrar i min lilla överhettade hjärna.
Såg d häromdagen förresten. Han hälsade inte även om han måste ha sett mig.Det var när a och jag var och handlade. Kändes inte bra. Kändes som om jag borde ha dåligt samvete över att vara där med a även om det var d som bestämde sig för att han inte ville ha mig. Han hade klippt sig. Äntligen! Såg bra ut. Och han är trevlig, men nu vet jag att han inte är något för mig. När det gäller honom grämer jag mig bara över att jag gjorde mig så sårbar.
Har dessutom drömt om m två nätter i rad nu. Inte bra. Han kommer alltid betyda mycket för mig, tror jag iallafall. Så att inte har haft någon kontakt med honom på ett tag nu känns konstigt. Jag har ju ingen aning om vad han hittade på nere i Thailand. Och för att vara helt ärlig tycker jag att det är skönt att jag inte behöver bry mig egentligen. Att jag har a. Annars hade jag varit i upplösningstillstånd. Tänker ju som sagt alldeles för mycket.
Det känns bra med a. Men ibland undrar jag om vi går för fort fram. Om jag är redo för det här. Han har ju trots allt barn sen tidigare. Är jag helt ok med det?
Allt känns bara konstigt. Men jag är inte villig att släppa taget. Det känns ju så bra större delen av tiden, det vill säga då min hjärna inte hemsöks av alla tankar.
Trodde ju att m och jag faktiskt skulle ha en framtid ihop. Men så blev det ju inte. Hur ska jag då lyckas bygga upp något med a? Har jag verklligen lämnat m bakom mig, eller hur skulle jag reagera om han plötsligt ville ha mig tillbaka? Jag glömde ju min skidjacka hos honom när jag "flydde" ifrån honom i somras. Det vill säga efter att han i princip gjort slut, men jag fick säga orden. På något sätt känns det inte helt avklarat eftersom det blev ett så konstigt slut.
Jag har skrivit ett julkort som jag tänkte skicka till m´s morfar, men jag vet inte om det är en så bra idé. Skulle vilja fråga m om det, men är rädd för att ta kontakt. Jag har ju a nu. Och om m inte heller hör av sig så betyder väl det att han har kommit över mig? Jag vet inte, jag vet inte alls. Allt har bara blivit så dumt. Som alltid när jag är inblandad.
Precis innan jag träffade a pratade ju m och jag som om vi fortfarande hade en framtid ihop, även om vi inte var ihop. Det var ju hans "jag vet bara inte vad jag vill just nu". Suck!
Hur lämnar man någon som man fällt så många tårar över i flera år bakom sig? Hur glömmer man han som man trodde skulle bli far till ens barn?
Det borde inte vara några problem när man träffat någon som a. Någon som tänker lika mycket på barn som en själv. Någon som varje gång han vaknar till lite lätt när man fortfarande ligger och läser mumlar hur mycket han älskar mig eller hur underbar jag är... Han är på vissa sätt väldigt lik m, på andra helt olik. Men det märks hur mycket han tycker om mig, men det gjorde m med och jag honom, ändå gick allt åt helvete?
Suck igen, som sagt mycket som snurrar i min lilla överhettade hjärna.
Såg d häromdagen förresten. Han hälsade inte även om han måste ha sett mig.Det var när a och jag var och handlade. Kändes inte bra. Kändes som om jag borde ha dåligt samvete över att vara där med a även om det var d som bestämde sig för att han inte ville ha mig. Han hade klippt sig. Äntligen! Såg bra ut. Och han är trevlig, men nu vet jag att han inte är något för mig. När det gäller honom grämer jag mig bara över att jag gjorde mig så sårbar.
"Tidig" morgon
Har sedan kvart i nio försökt få tag på biljetter till The Boss åt lilla mor. Har tyvärr inte gått något vidare. Förstår mig inte riktigt på det hela heller. Så förmodligen har jag någonstans gjort bort mig. :( Men jag försökte iaf. Jag gick ju till och med upp flera timmar tidigare än vanligt! ;)
Jag är verkligen hemsk när det gäller att sova. Har inga som helst problem med att sova bort hela förmiddagen, utan att för den skull gått och lagt mig sent. Tror jag sover för mycket egentligen. Men efter nyår blir det ju ändring på det! Ser verkligen inte fram emot förmiddagsveckorna! Inte eftermiddags- eller nattveckorna heller, men jag hoppas på att det kommer kännas rätt bra efter ett tag när man börjat vänja sig.
Jag är verkligen hemsk när det gäller att sova. Har inga som helst problem med att sova bort hela förmiddagen, utan att för den skull gått och lagt mig sent. Tror jag sover för mycket egentligen. Men efter nyår blir det ju ändring på det! Ser verkligen inte fram emot förmiddagsveckorna! Inte eftermiddags- eller nattveckorna heller, men jag hoppas på att det kommer kännas rätt bra efter ett tag när man börjat vänja sig.
Blandat
Ska vara ute ur lägenheten till den 1 mars nu. Så jag har några månader på mig nu att se vad som händer överallt. Både privat och på jobbet.
Har ju bara 4 arbetspass kvar detta år, efter nyår blir det dock ändring och jag ska gå på 3-skift. Får väl se hur länge jag klarar av det. Har tidigare alltid sagt att jag alltid vill jobba skift, men jag har visst blivit lite äldre... Funderar på att söka en annan tjänst, verktygs-korrektör. Tror att det blir dagtid i så fall, vilket å andra sidan betyder att man går miste om ob-tillägget... Å andra sidan är det kanske troligare att jag senare kan byta upp mig än mer. Men, men , sannolikheten för att jag skulle få det är nog liten. Söka kanske jag ska göra iaf.
Tänkte försöka baka lite bananmuffins ikväll. Hade väl eg tänkt baka nu på dagen, men jag fastnade vid min kära dator. Har knappt haft igång den på flera dagar. :) Men jag har hunnit med en snabb övergång av a.s tvättstuga. Suck! Det är välstädat o så överallt, förutom när man börjar öppna lådor och skåp. Känns inte ens som om det skulle vara ett organiserat kaos. Men, men... Men ska vi bo ihop får det faktiskt bli lite ändring. Jag får väl börja bli lite mer ordentlig jag med. Är ju inte så pedantisk av mig...
Har ju bara 4 arbetspass kvar detta år, efter nyår blir det dock ändring och jag ska gå på 3-skift. Får väl se hur länge jag klarar av det. Har tidigare alltid sagt att jag alltid vill jobba skift, men jag har visst blivit lite äldre... Funderar på att söka en annan tjänst, verktygs-korrektör. Tror att det blir dagtid i så fall, vilket å andra sidan betyder att man går miste om ob-tillägget... Å andra sidan är det kanske troligare att jag senare kan byta upp mig än mer. Men, men , sannolikheten för att jag skulle få det är nog liten. Söka kanske jag ska göra iaf.
Tänkte försöka baka lite bananmuffins ikväll. Hade väl eg tänkt baka nu på dagen, men jag fastnade vid min kära dator. Har knappt haft igång den på flera dagar. :) Men jag har hunnit med en snabb övergång av a.s tvättstuga. Suck! Det är välstädat o så överallt, förutom när man börjar öppna lådor och skåp. Känns inte ens som om det skulle vara ett organiserat kaos. Men, men... Men ska vi bo ihop får det faktiskt bli lite ändring. Jag får väl börja bli lite mer ordentlig jag med. Är ju inte så pedantisk av mig...
