~fairytale gone bad~

Igår var det så dags för oss tjejer att visa var skåpet ska stå. Lyckades vi då? Nja, vi bjöd på skatt, överglänste de andra i snabbhet (hann därmed klart mest) och skiftledaren är vår vän. Som helhet skattade man nog mer åt oss än var imponerade. Fast mest skrattade nog vi båda, blev ett totalbryt efter en liten olycka. Jag hade kul, det är alltid kul att jobba med henne, åtminstone när jag har lite energi i kroppen.

Prata hann vi med en del också. Finns ju inte så många tjejer på min avdelning, inte som jag jobbar med, eller ska jag säga som jag går ihop med?... Nja, är ju lilla my som är som hon är. Samtliga tjejer som jag pratat med denna vecka har kommenterat henne. Alla är väl kanske inte så intresserade av att se hennes mus och höra allt om hennes mens... Hon hatar mig väl inte, men vi kommer ju aldrig bli bästa vänner heller. (Kan väl säga att hon har någor emot de flesta tjejer). Fröken gravid pratar ju med mig numer och vi kan jobba ihop. Hjälpte nog lite att jag konfronterade henne lite, det vill säga frågade henne rätt ut om hur svårt hon hade för mig samt sa att jag inte är intresserad av att hamna emellan i deras bråk. Fast mest hjälpte det nog att jag blev tillsammans med E. Nja, den jag tål minst är nog hon den nya som tar efter pojkarna på ett inte så bra sätt.

Kul hade jag igår iaf. Trots att jag fick lite hat på en av rasterna, men så går det när man säger som man tycker och inte tycker som alla andra.

Hjärtat fortsätter dock spela spratt i bröstet på mig.  Det har fortsatt idag med. Igår när jag kom hem hade vi planerat att hinna orka gosa lite. Istället förstörde jag allt genom att i det närmsta börja hyperventilera. Känner mig så otillräcklig. Som om jag inte kan ge honom det han behöver och vill ha.

Men jag tror att han är just vad jag behöver. Så nu ska jag bara mot alla odds försöka hålla honom kvar i mitt liv, fast han verkar ju onekligen vilja vara en del av det.

Sista dagen den här veckan. Äntligen! Fast jag önskar verkligen att det var fredag redan, vet inte om jag orkar med en eftermiddag till. Känner hur paniken kryper i mig. Hjärtat struntat fullkomligt i vad en normal pulsrytm är och hoppar lite som det vill.

Har skrivit upp mig på övertid på söndag, men jag ångrar mig bara mer och mer. Delvis pga att vädret ska bli så bra, delvis för att jag känner att jag vill träffa E, delvis för att jag tror att det kommer inte bli så mycket gjort.

Vet inte varför jag är så orolig. Kanske för att E och jag knappt hinner träffas. Kanske för att det var efter förra eftermiddagsveckan som det där med porren kom upp. Han lovade, jag borde väl lita på honom, men jag vet inte...

Jag mår inget vidare, men jag skulle tro att den enda som märker skillnad är E. Han är iallafall den enda som kommenterar den.

Han skickade ett mess nästan direkt efter att han börjat imorse "Älskar dig min underbaraste! Puss", men eftersom jag var halvt väck svarade jag inte. Lite efter 11 ringde han. Det gick tydligen inte att messa och han ville visa att han inte glömt bort mig. Vi brukar alltid messa en del.

Idag ska jag jobba med fröken. Igår var hon förvisad till lego pga dåligt humör, men eftersom det var med mig hon skulle jobba idag får hon vara med oss alla. Jag är väl nästan den enda som inte konstant retar henne. Nivån är verkligen dagis ibland. Men eftersom vi små flickor har samma humör passar vi bra ihop, för det är ju inte på varandra vi blir tokiga. :)

I Fredags kom han äntligen hem min älskling. Trötta var vi båda två, så mellan allt gos sov vi bort större delen av eftermiddagen. Efter att ha mått dåligt flera dagar och tvivlat på hur någon kan tycka om mig kändes det dock rätt konstigt till att börja med när han höll om mig igen. Vi bar båda en oro inom oss större delen av helgen, och för min del sitter den oron i bröstet fortfarande kvar. Ett slags rädsla. För vad eller vad som triggar den vet jag inte.

Jag fick ett litet paket av honom. Det låg en tunn guldkedja med en ängel däri. "Jag vet hur mycket du gillar änglar" sa han bara.

Lördagen blev väldigt lugn. Vi var hos E´s syster en sväng, så det blev lite busande med barnen och E lekte även lite med sin svågers nya systemkamera. Så under tiden jag spelade Assassin´s på kvällen satt E och letade kameror. Det vill säga när han inte kommenterade om hur jag skulle göra. Behöver jag säga att orden "Kan själv" kom ur min mun ett flertal gånger?

Söndagen tillbringades till stor del i bilen. Över 30 mil fick min lilla Golf rulla. Morgonen började med att telefonen ringde och vi blev ombedda att plocka upp E`s svåger med son utmed vägen. Kanske kan nämna att en Saab var inblandad. De har ju en tendens till att bli stående utmed vägarna.

Efter den lilla färden begav vi oss till min lilla mormor en sväng för att möta upp mor på en fika på mors dag. Med kaffe och kaka i magen rullade vi vidare, en snabbis förbi båda lägenheterna och sedan till Växjö där systemkamera köptes. Jag hittade ett spel till X-boxet som jag blev sugen på. Kingdom under fire: Circle of doom.

Resten av dagen lekte älsklingen med sin leksak, det vill säga fram till att jag tog fram min. Jag hann bara titta lite på det i princip innan det var dags att sova, och eftersom jag jobbar eftermiddag och han förmiddag har han hur mycket tid som helst att spela i veckan och jag typ ingen. Det stör mig en hel del eftersom jag såg fram emot att lära mig det först samt att jag vet att han inte kommer kunna låta bli att försöka hjälpa till...

Nu har det dock blivit dags att bege sig till jobbet. Alltid lika roligt.

Nu så hoppas jag på att få sova gott. Är riktigt trött vid det här laget. Gick rätt ok att jobba, även om det känns som om jag pratade och "busade" en del. Har dock ingen lust att anstränga mig så mycket på en gång eftersom hostan fortfarande finns kvar. Slemmet i halsen börjar komma tillbaka med. Miljön på jobbet kanske inte är så gynnsam direkt.

Fick se min älskling en bra stund igår, och han mig i badet... Tänk vad lite teknik kan göra. Tror han längtar hem lite.

Att man inte hittar en hel hög med cd-skivor hemma hos sig själv förrän efter flera minuters letande och funderande, är det ett tecken på att man är där alldeles för sällan? Flyttade om lite i februari och jag har ju knappt varit där sedan dess.

Nähä, ska väl ta och krypa ner nu innan jag somnar.

Jag förstår inte varför han vill ha mig. Jag förstår inte varför han står ut med mig.

Det är jobbigt att känna så. Otryggt minst sagt.

Han hörde av sig sen, som om inget hänt. Istället för att svara på messet ringde jag upp. Började gråta. Vi pratade lite iallafall. Berättade att jag hittade en massa kort på hans ex. Han sa att han inte ens mindes att han brännt ut dem. Jo, i flera upplagor sa jag bara.

Tror inte jag kommer känna mig det minsta trygg innan han kommer hem. Får väl se hur det känns då. Känns som om jag aldrig kommer lyckas göra något rätt.

Var som sagt på väg på en kopp kaffe innan, och lite brago chokladkex till mig. Var trevligt faktiskt. Gosig liten tiger hade han, den var som en blandning mellan hund och katt. Anledningen till att det bara var jag som åt kex är att han har opererat magsäcken och har sina tider att äta på. Tydligen vägde han 185 kg innan. Svårt att förstå att det var så mycket. Men det syntes att han börjat gå ner i vikt, runt 30 kg. 50 till ville han gå ner. I förhållande till det inser man att man kanske inte väger så mycket. Men det är bortglömt så fort jag ser mig själv i spegeln.

Naja, trött är jag. Ska väl kanske lägga mig ner och försöka vila lite till, har ju bestämt mig för att gå till jobbet inatt. 

Skickade ganska snart iväg ett mess till e. "Förlåt för att jag reagerade så. Känns bara så opersonligt när vi skriver. Du känns så kort i tonen. Jag saknar dig. Jag älskar dig. Men det känns som om ngt bara blir fel när vi skriver. Känns som om du stör dig på mig massor. Kan vi kanske höras senare? Pussar"

Jag har inte fått något svar och jag tänker inte höra av mig mer. Men det står fortfarande "älskar dig" i meddelandefältet på msn, trots att han ändrat orten. Just nu känner jag mig dock varken älskad eller älskvärd.

Har försökt vila lite till eftersom jag tänkte jobba ikväll, men jag ger upp nu. Får väl försöka få i mig lite "frukost" och duscha för jag iväg och fika sen, och även kolla läget i min lägenhet. Kanske är det där jag borde vara nu.

Vet att jag inte ska se svart på allt, men det känns verkligen som om jag förstör det här förhållandet med. Precis som med m. Jag är en hemsk människa.

Är väl bara att vänta och se om han hör av sig. Om inte annat ska jag ju hämta honom på flygplatsen på fredag.

Så, nu har jag väl lyckats göra mig osams med e. En av farorna med att typ bara höras via sms och msn. Skrev inatt att jag nog kunde få svårt att sova iaf men hoppades att han kunde sova bättre. Skrev sen bara natti, natti. Ingen puss eller något.

Nu på förmiddagen messade jag honom om att han gärna fick skriva och berätta hur jag skulle göra för att få igång det trådlösa nätverket igen när han vaknat, puss. Det gjorde han, bara det. Sen frågade han om jag sovit. Jag svarade och ställde motfråga. Korta frågor som man ställer till en bekant. Sen frågade jag om jag väckte honom. Eftersom jag inte fick något svar frågade jag om han var sur. Tillbaka fick jag att han vaknade på morgonen precis om vanliga människor gör. Fick sen också att han bara svarade på en dum fråga.

Vet inte riktigt vad jag skrev sen, men det var något om att allt jag skrev då var dumt eftersom jag bara fick korta svar. Tror det var då jag skrev att det nog var lika bra att jag stängde ner msn. Skrev även att jag älskar honom i alla fall! Pussar i massor. Tillbaka fick jag: seriöst.

Svaret jag skickade var något i stil med, ja, seriöst eftersom det inte alls känns som om han skriver till någon han älskar. men att han kanske vaknat på fel sida och det hade väl kanske jag med gjort. Sen stängde jag ner.

Jag mår piss. Saknar honom som en tok, och ändå måste jag förstöra den kontakten vi har.

Ringa honom vågar jag inte eftersom han inte gillar att prata i telefon. Åtminstone inte med mig.

Hur dum i huvudet är jag på en skala? Rätt så mycket skulle jag tippa på.

Jag borde sova nu. Jag borde ha satt på Narnia med en gång och krypt ner under täcket. Varför är jag så förbannat dum att jag inte gör det? Varför bestämmer jag mig för att gå igenom högen med skivor utan text för att se om jag hittar någon annan bra film där? Istället hittar jag skivor med foton. Foton jag mår bättre av att inte se. Exempelvis väldigt många på e´s ex. Har jag nämnt att han inte alls har samma behov av att ta kort på mig? Sen på en hel del urringningar från fester och liknanade. Kanske har jag nämnt att jag själv har typ inga bröst alls? Att jag är en förtorkad liten äcklig boklus som inte borde få finnas? Liknande tankar rusar nu runt i huvudet.

VARFÖR I HELVETE ÄR HAN TILLSAMMANS MED MIG?!

För mig finns ingen logiskt förklaring. Allt måste vara ett misstag, ett elakt skämt.

Lycka till att somna nu. Hur mycket hjälper det att det nu är Narnia som rullar på tv.n? Knappast det jag ser när jag blundar. Föga kan den dränka ljudet från mina tankar.

Så småningom somnar jag alltid. Kan gå fort, kan ta timmar. I vilket fall mår jag inte så toppen just nu.

Borde kanske fortsatt spela hela natten. Försökt hålla stånd mot tankar.

Jag kan faktiskt inte ens se någon mening med varför jag lever. Krasst? Kanske. Trött är jag på att må såhär iallafall.

Men jag skulle ändå inte våga? orka? göra något åt det.

Sitter här trött som satan med ett hjärta som bultar. Kunde inte sova, varken bra eller länge. Vaknade runt 8-tiden, men tvingade mig att somna om och vaknade igen runt 9-tiden. Eftersom jag kände att det var smått hopplöst att sova vidare startade jag datorn. På msn hittade jag kusinerna som var pratglada och jag fick en kaffeinbjudan som jag tackade ja till.

Så några timmar spenderades ute hos dem. Min farbrors fru sa att de hade kommit på vem jag borde prata med. Min pappas halvsyster. Hon om någon vet hur släkten fungerar utan att vara direkt inblandad, är rak och pratar inte vidare. Kanske något jag borde nappa på, men jag vet inte. Har aldrig haft mycket kontakt med mina släktningar i Skåne. Men det tåls att fundera på...

Väl hemma försökte jag vila lite. Hopplöst. Så det blev lite spelande fram till nu nyligen. Går långsamt framåt. Blir bättre och bättre på kommandona och att följa GPS.en och kartan.

E har jag haft en hel del kontakt med under dagen. Men det är bättre att jag försöker låta bli att fråga vad de gör och så vidare. Får bara sådana klumpar i magen. Blir bitsk. Fick nyss reda på att de drack öl redan till maten för några timmar sedan. Sånt ger mig riktigt ont i magen. Så nu är det stelt mellan oss. Stängde ner msn ett ögonblick (istället för att slänga på luren).

Tänker inte höra av mig mer, årminstone inte på ett tag.

Ska jag gå till jobbet? Är hur trött som helst. Hostan lugn så länge jag inte anstränger mig. Ont i ... Ja, jag vet inte om det är halsen eller vad, något är det som är obehagligt. Farbror tyckte jag skulle stanna hemma, min avdelning går tydligen ändå inte för fullt. Fast det var för att blir riktigt frisk som jag skulle stanna hemma. Hans fru sa att om jag kände av minsta lilla skulle jag stanna hemma. Men jag tror att E tycker att jag ska jobba. Jag vet bara att jag måste sova och att jag är orolig.

Varför ska jag alltid vara så förbannat jävla jobbig och så jävla bra på att ställa till det?!?!

Ligger och försöker förgäves somna. Höll på att somna till Kalle och chokladfabriken, men när den väl var slut...

Är lite småbutter på e för att han ligger och tittar på narnia 2, trots att jag bad honom låta bli för att jag så gärna vill att vi ska se den tillsammans. Hur kul är det när han alltid redan sett filmerna?

Kom att tänka på att jag omnämnde en vän som m i förra inlägget. Han är inte att förväxla med mitt ex, m. Det roliga är att jag inte alls tänkte på det när jag skrev. Ett bra tecken kanske. Det är bara ibland som m (exet) smyger sig in i tankar och drömmar. Blir mer och mer sällan jag tänker på honom, tror jag iaf.

Nog för att han nämns ibland, men det känns som om e´s ex (m, det med faktiskt) nämns desto oftare.

Jag försöker hålla stånd mot mina tankar, men det går nog knappt en dag utan att jag undrar varför e vill ha en sån som jag. Eller hur länge han ska orka. Måste se till så att de tankarna med kommer allt mer sällan.

Tror jag börjar bli lite trött nu. Höll på att bli vansinnig på kameran i Assassin´s. Stängde dock av innan jag blivit så arg att jag kastade kontrollen. Den typen av beteende överlåter jag till min pojkvän. Jag kastar mobiltelefonen istället. Dock inte lika ofta och hårt, som tur är.

Är klar med medium vad gäller handkontrollen på GH3, achievmentet gällde dock visst hard el expert så det är bara att kämpa vidare. Kommer nog ta lite längre... Tog dock Tone Deaf-achievmentet, spela valfri låt på expert utan ljud. Självklart valde jag Bulls on parade till det. Kan ju låten i huvudet. :) Ett steg närmre 5 stjärnor på alla låtar på medium med, helt plötsligt tog jag Stricken utan problem. Gött mos! 3 låtar kvar nu bara, E har ju iofs bara 1, men det kan jag väl få glömma ett tag.

Assassin´s spelandet går långsamt framåt, men någon gång släpper det väl.

Spelande är vad min kväll bestått av mao. Msn med för den delen. Fått se e genom webcamen iaf. Inte så jättemycket till tröst dock. Inte när han ser butter ut när han pratar med mig och så jätteglad och nöjd när han pratar med de andra. Vet att det är jag som överanalyserar. Är ju trots allt tjej. Men ändå....

Annars så tackar jag för en fin komplimang och önskar att jag kunde vara till bättre tröst för dig m. Att säga att livet går vidare och massa liknande klyschor hjälper inte. Men lite spelande kanske gör det. ;) Fastnar man glömmer man bort tiden totalt.

Nu blir det nog att sätta på en film och krypa ner själv i soffan. Saknar e, och jag kan inte hjälpa det men det stör mig (WOW ngt stör mig! ;)) att de sitter och dricker. Jag är överkänslig och jag tänker jag efter borde jag inte oroa mig. Inte med tanke på hos vem han är. Har iofs bara träffat honom och hans flickvän en gång, men han gjorde ett bra intryck.

Ska nog gå att sova till slut. Hostan är rätt lugn, men det känns obehagligt i halsen och andningen känns lite jobbig. Men det ska ju inte vara någon fara.

Trött är jag, har sovit nära 5 timmar nu i eftermiddag. E har hunnit höra av sig några gånger, försöker att inte bry mig om att han helt plötsligt inte svarar på varken mess eller msn.

Borde försöka komma på något att äta. Får väl ta mig iväg till affären en sväng trots att jag verkligen ser ut som ett troll. Blir kanske att lägga sig i badet ikväll. X-boxet är ännu inte startat för dagen. Måste det bli ändring på, men jag ska ju som sagt försöka ställa om till natt.

Fan va tomt och tråkigt allt känns helt plötsligt! Borde väl kanske åka hem till mig själv lite. Står ju disk där sedan länge. Här med finns det disk att roa sig med. Tråkigt!

Det är tomt här hemma nu. Eftersom jag inte jobbade natten som var lämnade jag av E vid flygplatsen. Trodde jag skulle klara av det utan problem, men när vi närmade oss började jag känna mig orolig. Mycket riktigt när det närmade sig att säga hej då rullade tårarna ner för mina kinder. Vet inte alls varför jag ska behöva bli så ledsen, han kommer ju hem på fredag igen. Jag hade förvarnat honom iaf, så han log mest åt mina krokodiltårar som han kallade dem.

Nu så sitter jag och äter lite mer frukost och kollar på det senaste avsnittet av Grey´s Anatomy. Om en knapp timme har jag tid hos läkaren för att kolla upp min hosta. Trodde aldrig att jag skulle få en tid så lätt, trots att hon sa till mig att ringa idag igen om det inte blivit bättre.

Om jag vågar ska jag nämna alla andra saker med när jag väl kommer i kontakt med en läkare. Mina konstiga blåmärken som dyker upp på samma ställe utan att ajg slått mig, mina leverfläckar som jag vill ta bort, att mitt hjärta skenar samt den yrsel och illamående som drabbar mig emellanåt. Sen är det ju en sak till, hjälpa mig att komma i kontakt med någon i Växjö eftersom jag mått rätt dåligt och kuratorn här inte hjälpte. Men mest troligt är väl att jag inte kommer våga fråga om något, eller orka om det visar sig att det inte är en svensk läkare. Hatar när man knappt förstår vad de säger.

2 timmar kvar tills e kommer hem. Ja, jag bor väl så gott som hemma hos honom numer om jag inte redan skrivit det. GH 3 får vara färdigspelat för ett litet tag. Jag är nu inloggad på min egen profil och ska försöka spela Assasin´s Creed. Går inte så förbannat bra och jag har bara börjat. Men, men... jag lär mig väl med tiden.

2 samtal har jag hunnit med. 1 med min faster och 1 med lilla mor. Både rörde samma ämne, min fars ex-flickväns dotter tar studenten och vi är bjudna. Nu ska bara bestämmas vilka som ska gå. Min bror hälsade genom mor att han inte tänker gå och han vill att jag fixar present. Faster tänkte väl gå och ville att vi skulle gå ihop om gåva. Att min farbror och hans fru inte tänker gå, samt att de redan köpt present fick jag låtsas som om jag inte visste. Jag pratar numer med min faster, men vissa samtal undviks. Och det är bäst att hon inte vet hur mycket jag pratar och umgås med min farbrors familj.

Ja, ja, dags att äta lite och sen fortsätta med spelandet. Verkligen tur att jag höll mig borta från sådant när jag pluggade. Räcker med att jag kunde bli fast vid MS Röj hela nätterna.

Höll på att sätta guldstjärnor på Bulls on parade, på medium, med vanlig X-box handkontroll! Fan vad nöjd jag känner mig. Sitter o försöker spela igenom en career med den. Första gången jag testar o än så länge går det helt ok. Tror dock att det kommer bli rätt svårt lite senare...

Har precis varit och lämnat snus till älsklingen och passade på att ta en kopp kaffe eftersom de hade kafferast. Det som är, eller snarare känns märkligt är att d jobbar extra i helgen. Inte bara det, han skulle nu jobba tillsammans med e.

D råkar vara den pojke jag skrev om precis när jag började blogga. Jag har med andra ord haft ihop det lite med honom. Mig veteligen vet e inget om det. Tror ingen på jobbet förutom bossen, godingen och r, min vän vet om det på jobbet. Tror inte heller att d skulle säga något till e. Men konstigt känns det. Fast iofs, det spelar väl ingen större roll om e skulle få reda på det, det var ju några månader innan det blev något mellan oss.

Jag pratade inget med d, men vi hälsade på varandra. Vilket faktiskt kändes väldigt skönt. Var ju rätt så stelt mellan oss i höstas efter att han bestämt sig för att han inte hade plats för någon flickvän i sitt liv.

Nu så ska jag återgå till att titta på gossip girl, är ju maraton på 5.an och spela gh3. Slog förresten e:s poäng på Halo på hard! Nöjd är jag, fast ännu bättre är att jag har 5 stjärnor på medium, det har inte han! :D Lite synd är det allt om honom eftersom det stör honom massor. Men det är extremt sällan som jag lyckas bättre än han.

Kom på att det finns en sak som nog stör mig mer: Jag väger mer än e, trots att han är betydligt längre. Bara ett halv kilo, men ändå... Är jag verkligen så rund?!?

Söndag morgon. Om jag ska jobba natten som kommer borde jag sova lite längre. Jag är dock inte så säker på att jag ska/vill jobba. Hostar jag fortfarande lika mycket som igår plus att det känns jobbigt att andas så stannar jag hemma för att försöka få tag på en läkartid imorgon. Att slemmet försvunnit till stor det ser jag inte som en så stor förbättring eftersom hostan fortfarande är jobbig.

En ytterligare anledning till att jag inte känner för att jobba är att e åker imorn. Jobbar jag inatt ses vi bara vid skiftbytet samt att jag med all sannolikhet vaknar till när han går upp, men jag kommer vara väck. Sen kommer jag inte ihåg om vi bestämde att jag skulle skjutsa honom till flyget eller inte...

Men, men... är hostan lugn idag blir det jobb idag.

Gårdagen var lugn. Vi tvättade bilarna, både ut- och invändigt. Dammsugaren blev väl några kilo tyngre av allt grus vi båda samlat på oss. Sen blev det middag hos e´s föräldrar. Kvällen inleddes med att vi båda somnade, men därefter blev det faktiskt lite spelande. Vi tog 500´000 poängs achievmentet på co-op. :D Tyvärr missade jag nästsista pluppen på Jonas, annars hade vi fått en guldstjärna och ännu mer achievmentspoäng. Fast egentligen var vi ute efter 1000 note-streak achievmentet. Men dessvärre innehöll inte Jonas så många pluppar.

Idag jobbar e som sagt. Jag vaknade till och skickade iväg honom itid. Så det blir ensamt idag. Blir väl att spela lite, diska samt köpa snus till herr´n.

Mest störande just nu är hålet efter visdomstanden som jag drog ut i tisdags. Tycker det verkar som om det varar sig...

Jag börjar bli riktigt sugen på en till piercing. Frågan är nu bara var... I ansiktet har jag tänkt vänta med på grund av att det påverkar chansen till jobb. Åtminstone om man tänkt sig att sitta på kontor. Navlen har jag haft. Jag gjorde den när jag var 14-15, men när det började växa ut tog jag ur den. Skulle kanske kunna göra en till där... Stav ska läka bättre än ring, vilket jag hade förra gången.

Bröstvårtorna tycker jag inte är så snyggt, en tjej på jobbet har dessutom en hel del problem med att få den att läka. Intimpiercing lockar inte heller, inte minst med tanke på att man får avstå sex helt och hållet i ca 3 månader. Lockar inte det minsta...

Fler alternativ finns och två av dem är jag sugen på. Handleden respektive nacken. E sa dock rätt ut att det inte var något som tilltalade honom. På sätt och vis bryr jag mig, på sätt och vis inte. Så vi får väl se.

Om det inte vore för mina blodkärl skulle jag överväga att göra en till i tungan. Men med den risken så känns det inte aktuellt.

Med andra ord är det väl dags att börja kolla på motiv till tatuering eller branding. Det senare tilltalar mig, men jag misstänker att det är för udda för e... Kolla på www.federal.se om ni undrar vad det är.

Eftersom e jobbar ska jag nu åka hem till kusinerna för att därefter bege mig iväg på knattefotboll. Ån så länge har jag behållt maten idag. Magen har kännts orolig, men jag hoppas..

Tror jag har betydligt mer oro och ilska inom mig än jag vill erkänna.

Att hoppas på att få behålla det man stoppar i sig var tydligen att hoppas på för mycket. :( Är så trött på det här.

Nu är det torsdag och veckann lämnar sig sitt slut. Förra helgen var fruktansvärd, men nu känns det bättre.

Jag kan inte logiskt förklara varför jag reagerade som jag gjorde, jag mådde bara fruktansvärt dåligt över det hela. Att jag mådde dåligt ledde till att E mådde dåligt. I måndags messade jag till honom att jag ville att han skulle komma hem, vilket han gjorde så fort han kunde. Hela han skakade. När vi kramades kände jag verkligen hur hela han skakade.

Han är nog den som gråtit mest faktiskt.

Jag är inte glad över att jag fick honom att må dåligt med. Men det visade att han verkligen är rädd för att förlora mig.

Vi pratade igenom en del när han kom i måndags. Det var otroligt skönt att han kom hem, hade jag fått gå här hemma och vänta några timmar hade jag varit i upplösningstillstånd när han väl kom hem.

Han har lovat att inte titta mer och han har bett om ursäkt. Han säger att det var han som var dum och att han aldrig hade gjort det om han förstått hur illa han gjorde mig.

Jag kan inte säga att jag släppt allt. Jag undrar fortfarande lite smått varför han är ihop med mig om det är så pass mulliga/tjocka tjejer han tänder på. Fast å andra sidan tänder han ju uppenbarligen på mig... Men lite ont i magen gör det allt. Och även om han lovat att sluta titta kommer det nog ta ett tag innan jag slutar undra vad han gör här hemma när jag jobbar.

Jag har i samband med det här letat igenom det mesta på hans dator. Tittat på korten på hans ex. För på henne tog han uppenbarligen en del, trots att de bara var ihop ett halvår. Hittade bl.a. kort på hennes bröst (med bh förvisso, han har ju mer "vågade" bilder på mig, men de har jag ju skickat till honom). Det känns inte bra. När jag kommenterade det sa han att han kan ta bort alla kort om jag vill det. Det är inte det jag vill, men kanske vissa på henne iaf. Fast han har ännu inte raderat några.

Han säger att jag är den bästa han haft på alla sätt. Att han aldrig var riktigt kär i sitt ex. Ändå undrar jag hur han kan tycka om en sådan som jag. Jag som inte är något att ha.

Jag kämpar med tankar, men jag vill verkligen inte förlora honom. Så jag försöker.... Jag försöker tänka att han nog trots allt älskar mig. Jag måste försöka lita på honom. Annars kommer jag aldrig få något att fungera.

Det är en av alla rädslor jag har, att jag aldrig kommer kunna få ett förhållande att fungera. För jag vill ha ett riktigt liv, att vi ska flytta ihop i en ny, gemensam lägenhet, att vi någon gång i framtiden förlovar oss och så även barn.

För innan detta hände hade vi på allvar börjat prata om att flytta ihop. Pratat om potentiella lägenheter osv. En som jag tyckte lät bra har vi nog med säkerhet gått miste om. Så vi får nog vänta på att ett par bekanta flyttar till hus.

Ja, ja... Nu så är det snart helg och e ska jobba. Önskar att jag gått ett annat skift och att jag inte varit sjuk för då hade jag passat på att jobba övertid. Istället är planen att ta en tur till farbror och kusinerna imorn, umgås med e på lördag och sön vet jag inte. E åker nämligen bort hela nästa vecka.

Detta faktum att vi sällan träffas och när vi väl träffas är vi trötta sliter en hel del på oss. Det i samband med att jag inte mått dåligt (ångest, el liknande) har gått ut över sexlivet, och det mår ingen av oss bra av. Tror att vi båda behöver en hel del närhet och även sex.

Men nu när vi förhoppningsvis tagit oss igenom det här någorlunda kanske vi kan bli lite tryggare i vårt förhållande med. Vi vet att vi kan prata, att vi kan klara kriser även om det är riktigt jävla jobbigt.

Andra nyheter denna vecka är att jag blev kallad upp till logistikavdelningen. Jag har sökt en tjänst dit och ett stort framsteg är att jag åtminstone fick komma dit. Jag tror inte jag får det, men jag hoppas. Och jag tror det skulle vara bra för mitt förhållande med e. De sa till mig att jag skulle sälja mig själv, något jag är värdelös på.

Annars så gick jag hem från jobbet idag. Jag har från och till haft en hosta under ca 5 veckor, förra helgen blev den värre. De senaste dagarna har det dock gått så långt att jag har hostat så jag spytt. Detta leder till att energinivån är låg. Så idag ringde jag slutligen vårdcentralen, självklart ville de inte ta emot mig. Utan hon rekommenderade att jag köpte hostmedicin och att jag vilade. Hon kommenterade att det lät som om jag jobbade på industri och tyckte väl att jag skulle gå hem. Så efter att ha hostat så jag spydde även på jobbet, och i samband med att det brann i ett elskåp gick jag hem. Tråkigt att ännu en gång inte få ut en full månadslön. Men jag måste bli frisk någon jävla gång. Hoppas jag får behålla det sista jag åt idag... Men jag är tveksam...

Jag känner mig ledsen, äcklad och besviken. En hel del har snurrat runt i mitt huvud sedan i fredagsnatt, desto mindre har jag sovit. Sedan 12-tiden igår har jag sovit totalt sett 30-34 min, inatt blev det bara 15-20. Med andra ord är jag rätt slutkörd vid det här laget.

Att jag inte kan visa mig i t-shirt på ett tag vittnar om att jag mår allt annat än bra.

Jag är väl larvig och överreagerar som vanligt... Det hela handlar om porr och inte är det jag som tittat. Mer än idag. Har inte gjort något annat sedan jag kom hem från jobbet. För att se vad det är han tittar på. Nu har jag bett honom komma hem tidigare från jobbet.

Vi har pratat om det sedan det kom upp. Men inget han säger kan få mig att må bättre. Jag känner mig hur äcklig och ful som helst.

Varför skulle detta hända när allt kändes så bra? Förmodligen för att jag inte förtjänar något annat. Allt vad heter framtidsplaner är väl menade för andra än mig. För jag orkar inte så mycket mer.

Jag vill inte att det ska ta slut mellan oss. Tror inte han vill det heller med tanke på hur mycket han gråtit sen det brast för mig.

Kan väl konstatera att mycket handlar om högklackat, långa naglar och att tjejen ska ta det i munnen eller få det över hela ansiktet, gärna kombinerat. Den första filmen jag såg var ok, jag äcklades inte så mycket. Den andra innehöll lolita-kopior, en kille i varje hål (därmed en hel del analsex) osv. Inte något för mig. Känns inte heller bra eftersom jag åtminstone ser betydligt äldre ut än de tjejerna. Den sista filmen som rullar just nu (uppspeedad och utan ljud) heter White and Thick 9. Helt normalt om det inte vore för att samtliga tjejer har stora bröst (jag har själv typ världens minsta) och att de är helt klart mulliga, eller rättare sagt tjocka en del av dem. Det är vad han tänder på, vad han runkar till när jag är på jobbet. Av gammal vana? För att det blivit lite sex på sistone? Som om jag inte märkt det. Jag märkte tydligt av att han tänt mindre på mig på sistone, varit mindre intresserad av sex. Nu vet jag ju varför.

En anledning till att jag reagerat kanske är för att han raderade all porren i början när vi blev ihop i samband med byte av en hårddisk, och det kändes väldigt skönt för mig. Han sa att han inte behövde den längre nu när han hade mig. Emellanåt har jag frågat honom  om han saknat porren och svaret har hela tiden blivit nekande. Tills i fredags natt. Vet inte hur jag kom in på ämnet, men han erkände iallafall att han laddat hem några filmer och börjat titta igen.

Inatt beskrev han mig som mullig. Jag vill inte vara det. Trodde inte heller att det var så farligt, visst jag har rumpa, men så jävla rund är jag väl inte?!

Kikade igenom lite mer i hans dator. Finns kvar bilder på förra flickvännen. Antar att det är hon iaf. Oskyldigare än de jag skickat till honom. Men ändå? Det känns inte bra. Dessutom har han väl tagit dem själv...

Jag vet fan varken ut eller in. Min hjärna har gått på högvarv och är helt klart överhettat. Jag kan inte sova, känner inte för att äta. Jag vill och orkar inte mer.

På sätt och vis känns det som om jag kan lita på honom. Han har lovat att sluta titta och det som nu finns i datorn skulle raderas efter att jag fått se det. Samtidigt vet jag inte om jag kan känna mig trygg igen, för just nu är jag bara så ofantligt äcklad av mig själv.

FAN FAN FAN