Rubrik
Känner fortfarande inte för att skriva av mig här. Tog mig in till närmsta "stad" idag iaf. Handlade lite mat, en julklapp (till vem vet jag inte riktigt, men det var 2 st Dine-glas, var 50 % på Önska), Djungelboken till mig själv samt en födelsedagspresent till min kusin som fyller 11 imorgon. Han har önskat sig dataspel, men jag kan ju inget därom, så det blev ett vanligt hederligt spel istället. Abalone. Har det själv och fick det när jag var i hans ålder. Får väl se, tror inte det blir en superhit, men va fan. Funderar på att ge honom ett presentkort på den sista Harry Potter-boken. Själv lästa jag den ju för länge sedan på engelska, men den kommer ju ut på svenska nu den 21 november.
För övrigt kan jag bara konstatera att Keira Knightley, Natalie Portman samt Jude Law alla tre är så vackra att det borde vara förbjudet.
För övrigt kan jag bara konstatera att Keira Knightley, Natalie Portman samt Jude Law alla tre är så vackra att det borde vara förbjudet.
inte på humör
Känner inte för att skriva något här idag. Har sovit nästan hela eftermiddagen.
Var rätt så väck under samtalet med kuratorn. Ärligt talat känns det inte som om det ger så mycket. Hon hoppar från ämne till ämne. Jaha, mitt humör har nog med pappa att göra, delvis mamma, nämen så bra ska jag då bara skylla på dem och ge fan i att försöka blir bättre på att hantera det? För vad gäller den biten säger hon inget.
Dåligt självförtroende och dålig självkänsla, ja konstaterad. Vad göra? Äsch, det löser sig. Bara hon slutar vara så vilsen och ensam så går det över automatiskt.
Känns som om hon glömmer bort saker jag sagt och koncentrerar sig mest på att jag inte borde ha någon kontakt med m, och att jag borde skaffa ett annat jobb och en ny pojkvän. Fast idag hade det iofs vänt lite.
Nä, har svårt för henne. Som när jag försökte ta upp svartsjukan. Jo men antagligen så är den bekräftad eller så är den det inte. Kändes som om hon försökte få mig att tro att den var bekräftad även om jag vet att den inte var det. Ändå finns den där inom mig. Men vad jag skulle göra för att hantera den gav hon inget svar på.
Idag konstaterade hon att jag inte verkar vara deprimerad utan bara vilsen. Å andra sidan söker hon hela tiden på att allt egentligen inte är så farligt. Känns som om jag inte kan vara helt öppen mot henne. Men hon har väl säkert rätt. Men med henne känns allt inte rätt, känns som hon inte kan ge mig den hjälp jag behöver.
Var rätt så väck under samtalet med kuratorn. Ärligt talat känns det inte som om det ger så mycket. Hon hoppar från ämne till ämne. Jaha, mitt humör har nog med pappa att göra, delvis mamma, nämen så bra ska jag då bara skylla på dem och ge fan i att försöka blir bättre på att hantera det? För vad gäller den biten säger hon inget.
Dåligt självförtroende och dålig självkänsla, ja konstaterad. Vad göra? Äsch, det löser sig. Bara hon slutar vara så vilsen och ensam så går det över automatiskt.
Känns som om hon glömmer bort saker jag sagt och koncentrerar sig mest på att jag inte borde ha någon kontakt med m, och att jag borde skaffa ett annat jobb och en ny pojkvän. Fast idag hade det iofs vänt lite.
Nä, har svårt för henne. Som när jag försökte ta upp svartsjukan. Jo men antagligen så är den bekräftad eller så är den det inte. Kändes som om hon försökte få mig att tro att den var bekräftad även om jag vet att den inte var det. Ändå finns den där inom mig. Men vad jag skulle göra för att hantera den gav hon inget svar på.
Idag konstaterade hon att jag inte verkar vara deprimerad utan bara vilsen. Å andra sidan söker hon hela tiden på att allt egentligen inte är så farligt. Känns som om jag inte kan vara helt öppen mot henne. Men hon har väl säkert rätt. Men med henne känns allt inte rätt, känns som hon inte kan ge mig den hjälp jag behöver.
mycket, men lite nu
Har en del att skriva om. Delvis om hur jag hade kunnat vara orsaken till en ordentlig olycka på jobbet, om hur den som alla säger inte säger ett ord faktiskt pratar med mig, samt att jag ikväll för första gången på ca 2 månader pratade med m i telefon. Tror vi båda var nära gråten när vi la på. Jag fällde åtminstone några tårar, både under och efter samtalet.
Tårarna är nära till hands hela tiden. Blev tillsagd av bossen att sluta se ut som en ledsen hundvalp, likaså sa godingen till mig att muntra upp mig eftersom jag gjorde honom ledsen med.
Hur som m´s morfar lever, men är dålig. Han är deprimerad och klarar visst inte av mycket längre. Han som tidigare varit en riktig krutgubbe.
Måste sova nu, har tid hos kuratorn redan 8.30 imorn. Orkar inte, men måste.
Läxan har jag garanterat misslyckats med (att sluta tänka nedvärderande tankar om mig själv). Inte minst efter idag på jobbet. Skriver mer imorn.
Natti natti. Kramis
Tårarna är nära till hands hela tiden. Blev tillsagd av bossen att sluta se ut som en ledsen hundvalp, likaså sa godingen till mig att muntra upp mig eftersom jag gjorde honom ledsen med.
Hur som m´s morfar lever, men är dålig. Han är deprimerad och klarar visst inte av mycket längre. Han som tidigare varit en riktig krutgubbe.
Måste sova nu, har tid hos kuratorn redan 8.30 imorn. Orkar inte, men måste.
Läxan har jag garanterat misslyckats med (att sluta tänka nedvärderande tankar om mig själv). Inte minst efter idag på jobbet. Skriver mer imorn.
Natti natti. Kramis
One, Two...
Har redan släckt en gång och försökt somna. Försökte iofs inte så länge, men jag kände att det kommer att bli svårt inatt. Jag började gråta. Låg och tänkte på m.
Det är hopplöst. Vill verkligen veta vad som har hänt. Jag oroar mig för det värsta. Samtidigt som jag är ledsen över att ha förlorat honom. För det känns verkligen som om jag har det.
Så tankarna tillsammans med tandvärken, vilken går i vågor (just nu är den hemsk, den strålar ner i käkbenet ut till hakspetsen till och med) kommer nog att hålla mig vaken ett bra tag till.
Som tur är upptäckte jag att Scream 2 gick efter den första filmen.
För att återgå till min förtjusning över dessa filmer. Tror att det delvis kan hänga samman med att det är Wes Craven som regiserat dem, och även de fantastiska Terror på Elm Street, vilket var vad man såg på mellanstadiet. Tycker fortfarande om allas vår Freddie.
Får väl tänka på den ramsan ikväll:
one, two - Freddie´s coming for you
three, four - have you locked your door
five, six - hold your crusifix
seven, eight - gonna stay up late
nine, ten - never sleep again
Ursäkta min värdelösa engelska. Kanske en bra ursäkt till att hoppa av kursen i Jönköping.
Det är hopplöst. Vill verkligen veta vad som har hänt. Jag oroar mig för det värsta. Samtidigt som jag är ledsen över att ha förlorat honom. För det känns verkligen som om jag har det.
Så tankarna tillsammans med tandvärken, vilken går i vågor (just nu är den hemsk, den strålar ner i käkbenet ut till hakspetsen till och med) kommer nog att hålla mig vaken ett bra tag till.
Som tur är upptäckte jag att Scream 2 gick efter den första filmen.
För att återgå till min förtjusning över dessa filmer. Tror att det delvis kan hänga samman med att det är Wes Craven som regiserat dem, och även de fantastiska Terror på Elm Street, vilket var vad man såg på mellanstadiet. Tycker fortfarande om allas vår Freddie.
Får väl tänka på den ramsan ikväll:
one, two - Freddie´s coming for you
three, four - have you locked your door
five, six - hold your crusifix
seven, eight - gonna stay up late
nine, ten - never sleep again
Ursäkta min värdelösa engelska. Kanske en bra ursäkt till att hoppa av kursen i Jönköping.
Scream
Upptäckte precis att Scream går på 4.an just nu. En film jag är nästan barnsligt förtjust i. Gillar kombinationen humor och skräck. Eller något iallafall. Bioplanscherna från första, andra och tredje Screamfilmern hänger fortfarande på en vägg i mitt gamla "flickrum" hemma hos mamma. Bodde ju bara där i tre år, så det känns inte riktigt som "mitt". Och numera används det till ett slags förvaringsrum för övriga barn, främst bror.
Kanske ska kika lite, i och med att jag får en timmes sovmorgon tack vare klockomställningen. Å andra sidan behöver jag sömnen....
En rubrik
Vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Jobba gick bra. Hände inget direkt. Lyckades faktiskt kontrollera mitt humör någorlunda. Trots tandvärk, mensvärk samt magont. Bossen gav mig en ganska fin komplimang eller vad man ska säga. Jag sa att jag inte alls tycker om mina kärlekshandtag som de kallas. Hans kommentar blev då att han iallafall är väldigt glad över att jag har dem.
Lite förvånad blev jag när nallen sa att jag var porrig. Just då var jag helt oskyldig! Han å andra sidan verkade ha planer på att klä av mig. Antar att vi är lite speciella på skiftet.
Hemfärden gick också bra även om den inte gick hem. Jag körde hem chefen (avdelningschefen, bossen är skiftledaren) samt farbror efter deras kortkväll/natt. Jag slutar ju först 3.30. Så då sov jag hemma hos farbror inatt. Skönt det, har några mil hem därifrån och det var dimmigt som satan. Å andra sidan sov jag sådär. Kunde först inte somna, troligen pga för mycket kaffe och sen sov jag oroligt, plus att mina kusiner var allt annat än tysta under förmiddagen
Med andra ord så har jag varit väldigt trött hela dagen. Blev kvar hos farbror till nu på kvällen. Har legat där i soffan och tittat på några avsnitt av Heros. Har ju inte blivit av att jag sett den serien innan även om jag visste att den helt säkert skulle falla mig i smaken. Tänkte försöka skaffa boxen istället.
Annars så har jag nästan helt glömt att jag idag för första gången struntade i att dyka upp på en tenta. Känns väl ganska mycket som ett misslyckande, men jag... Jag vet inte. Jag orkar bara inte.
Oroar mig för m. Han skrev ju i torsdags att vi skulle höras i helgen. Jag skickade iväg ett mess tidigare idag och ett meddelande på msn nu när jag kom hem. Jag längtar efter honom som en tok och vill väldigt gärna finnas där för honom om det hänt något och det tror jag det har.
Just nu känns inte mycket bra. Vet inte direkt om jag lyckats med läxan jag fick av kuratorn heller. Det vill säga att inte tänka negativa tankar om mig själv.
På måndag är det städning som gäller, samt att försöka få tag på nyblivna mamman. Och att se om nallen kanske vill komma och titta på en film på kvällen. Känner att jag behöver sällskapet.
Får inte glömma bort att ringa en tandläkare, samt köpa mer värktabletter.
Blev visst en hel del skrivet ändå. Skulle kunna fortsätta i all evighet med alla tankar som maler i huvudet. Men det är ingen idé.
vill veta
Messade m ikväll igen när han inte loggade in på msn. Fick till svar att en god vän till honom (den enda som jag någonsin verkligen trivdes med) var hos honom och att det var därför. Att något hade hänt med hans morfar. Vi ska försöka höras på något sätt i helgen så skulle han berätta vad.
Vågar knappt tänka på vad som hänt. Saknar honom, hans morfar alltså. Vi kom väldigt bra överens och jag trivdes med att hjälpa honom med djuren och i skogen.
Så nu kommer mina tankar garanterat vara med m. Hatar att vara så långt ifrån honom. Samtidigt som jag vet att jag inte kan vara med honom.
Vågar knappt tänka på vad som hänt. Saknar honom, hans morfar alltså. Vi kom väldigt bra överens och jag trivdes med att hjälpa honom med djuren och i skogen.
Så nu kommer mina tankar garanterat vara med m. Hatar att vara så långt ifrån honom. Samtidigt som jag vet att jag inte kan vara med honom.
Trängd
Vill man lära känna mig gäller det att inte pressa mig. Inte vara för på. Inte lägga sig i.
Jag längtar efter någon, det medger jag. Jag gillar uppmärksamhet, det erkänner jag också. Men att "jaga" mig på msn, att ständigt skicka meddelanden. Det stressar mig, jag känner mig trängd i ett hörn. Att sen istället börja messa och ringa när jag inte svarar på msn... Inte en bra idé om man verkligen vill ha en chans med mig.
Risken är hög för att jag slår bakut!
Vad ska jag göra?
Är det kanske dags att lägga ner allt vad pluggande heter? Är 24 men känner mig mycket äldre.
Jag har en utbildning med toppbetyg som jag inte använder mig av. Lyckat? Nej, inte direkt. Kanske dags att försöka ändra på det. Ett litet problem bara, att skriva ansökningar ger mig ångest. Eller vad man nu ska kalla det. Jag hatar det, jag tänker hela tiden i stil med att jo, men det är jag rätt bra på men det finns många som är bättre, eller jag vet inte om jag är bra på det. Likaväl som jag kan vara den bästa bland de sökande kan jag vara den sämsta. Jag är verkligen värdelös på att promota mig själv. Inte minst när jag känner att jag ingenting kan.
Jag önskar verkligen att jag hade någon som verkligen trodde på mig och kunde vara här och stötta mig. Att det finns de som tror på mig vet jag, Men de finns inte här, de känner mig inte utan och innan. M gjorde det. Men honom måste jag försöka glömma.
Måste nu verkligen bestämma mig för om jag ska ge Kalmar en chans till. Delvis känner jag för det, delvis känner jag att jag inte kommer hitta energin till att slutföra utbildningen. Jag kommer troligen tillhöra det äldre gardet. Samtidigt kanske det skulle vara en möjlighet för mig. Att faktiskt få flytta utomlands igen för ett tag (Irland). Men jag vet inte...
Är även dags att bestämma hur jag ska göra med kursen i Jönköping. Har ju hela tiden sagt att det är en kurs som jag läser för skojs skull. Bara för att läsa något. Men jag tycker inte att det är skoj längre. Föreläsningarna är helt ok, men jag får ju ingen ro hemma till att plugga. Inte heller fungerade samarbetet med rapporten. Så nu verkar det som om jag antingen måste träffa honom eller skriva om allt igen och lämna in i eget namn. Har inte lust med varken eller.
Flytten är en tredje sak jag måste ta tag i. Bestämma vart jag ska flytta samt leta lägenhet. Börjar dock känna mig lite bekväm, har nu bott på samma ställe i över ett år! Rekord för min del sen jag flyttade hemifrån. I vanliga fall brukar jag se fram emot att flytta, inte alls tycka det är jobbigt att börja packa...
Några förslag någon?
Jag har en utbildning med toppbetyg som jag inte använder mig av. Lyckat? Nej, inte direkt. Kanske dags att försöka ändra på det. Ett litet problem bara, att skriva ansökningar ger mig ångest. Eller vad man nu ska kalla det. Jag hatar det, jag tänker hela tiden i stil med att jo, men det är jag rätt bra på men det finns många som är bättre, eller jag vet inte om jag är bra på det. Likaväl som jag kan vara den bästa bland de sökande kan jag vara den sämsta. Jag är verkligen värdelös på att promota mig själv. Inte minst när jag känner att jag ingenting kan.
Jag önskar verkligen att jag hade någon som verkligen trodde på mig och kunde vara här och stötta mig. Att det finns de som tror på mig vet jag, Men de finns inte här, de känner mig inte utan och innan. M gjorde det. Men honom måste jag försöka glömma.
Måste nu verkligen bestämma mig för om jag ska ge Kalmar en chans till. Delvis känner jag för det, delvis känner jag att jag inte kommer hitta energin till att slutföra utbildningen. Jag kommer troligen tillhöra det äldre gardet. Samtidigt kanske det skulle vara en möjlighet för mig. Att faktiskt få flytta utomlands igen för ett tag (Irland). Men jag vet inte...
Är även dags att bestämma hur jag ska göra med kursen i Jönköping. Har ju hela tiden sagt att det är en kurs som jag läser för skojs skull. Bara för att läsa något. Men jag tycker inte att det är skoj längre. Föreläsningarna är helt ok, men jag får ju ingen ro hemma till att plugga. Inte heller fungerade samarbetet med rapporten. Så nu verkar det som om jag antingen måste träffa honom eller skriva om allt igen och lämna in i eget namn. Har inte lust med varken eller.
Flytten är en tredje sak jag måste ta tag i. Bestämma vart jag ska flytta samt leta lägenhet. Börjar dock känna mig lite bekväm, har nu bott på samma ställe i över ett år! Rekord för min del sen jag flyttade hemifrån. I vanliga fall brukar jag se fram emot att flytta, inte alls tycka det är jobbigt att börja packa...
Några förslag någon?
ok
Messade m om att jag läst om olyckan och bara ville veta om han var ok. Kramar skrev jag med. Fick efter en stund tillbaka kortast möjliga svar. "Är ok. Kram"
Skönt att höra. Samtidigt blir jag lite besviken av den korta tonen.
Har kommit upp en bild på aftobladet nu. Syns bara lite, lite av lastbilen, men jag tror inte att det är någon jag känner igen.
Var förresten riktigt halt bitvis när jag var ute och gick. Höll på att trilla två gånger på samma ställe. Snart dags för vinterdäcken då med andra ord. :) Hoppas bara de är ok, kommer inte riktigt ihåg..
Skönt att höra. Samtidigt blir jag lite besviken av den korta tonen.
Har kommit upp en bild på aftobladet nu. Syns bara lite, lite av lastbilen, men jag tror inte att det är någon jag känner igen.
Var förresten riktigt halt bitvis när jag var ute och gick. Höll på att trilla två gånger på samma ställe. Snart dags för vinterdäcken då med andra ord. :) Hoppas bara de är ok, kommer inte riktigt ihåg..
JÄVLAR!!!!!
Såg precis på text-tv.n att en lastbil och en personbil frontalkrockat vid Rinna. 2 döda. Står ju iofs inte att det är en timmerbil, men sannolikheten är hög. Vet väl vilken väg det gäller. Den är smal och många timmerbilar kör där dagligen.
Ikväll måste m logga in. Eller ska jag ringa honom? Det kan ju vara han... Det är hans distrikt. Jävlar, nu kommer jag att oroa mig hela dagen tills jag får veta att han är ok.
Nu kommer tårarna..
Ikväll måste m logga in. Eller ska jag ringa honom? Det kan ju vara han... Det är hans distrikt. Jävlar, nu kommer jag att oroa mig hela dagen tills jag får veta att han är ok.
Nu kommer tårarna..
Torsdag
Slutligen verkade kombinationen av värktabletter och har har lyckats sova en hel del. Är nu istället tillbaka vid att sova för mycket. Men, men så länge jag inte ligger vaken hela nätterna. Vaknade faktiskt bara ett fåtal gånger.
Ska strax ge mig ut på dagens promenad. Vädret ser ut att vara riktigt skönt.
Vad eftermiddagen bjuder på vet jag inte. Skulle kunna ge mig på ett desperat försök att plugga, eller städa lite. Skulle behövas nämligen. Dammråttorna växer överallt. Annars kanske man skulle försöka få tag på nyblivna mamman, har ju inte träffat henne sen förra onsdagen.
Ska strax ge mig ut på dagens promenad. Vädret ser ut att vara riktigt skönt.
Vad eftermiddagen bjuder på vet jag inte. Skulle kunna ge mig på ett desperat försök att plugga, eller städa lite. Skulle behövas nämligen. Dammråttorna växer överallt. Annars kanske man skulle försöka få tag på nyblivna mamman, har ju inte träffat henne sen förra onsdagen.
Tandvärk bl.a.
Är nu åter hemma igen. Har hunnit läsa några bloggar jag följer med. :)
Har varit skönt att inte sitta hemma själv och vänta på att m ska logga in på msn. Nu vet jag ju inte om han gjorde det, känns lite jobbigt. Men jag måste försöka komma över honom.
Det var trevligt att snacka lite. Även om jag tycker att hennes äldsta dotter får höra alldeles för mycket för sin ålder. Det är dock inte mycket jag kan göra åt det, men försöker tänka mig för ibland innan jag öppnar munnen.
Har nu bestämt mig för att inte gå på tentan på lördag. Känns som ett misslyckande. Jag skulle ju sluta hoppa av saker och istället ta igen poäng som jag struntat i. Men jag orkar bara inte. Tänker alldeles för mycket på allt annat och har dessutom en tandvärk utan dess like. Känns som om hela käken ska låsa sig ibland. Fick dock med mig olika smärtstillande som i kombination skulle hjälpa. Är nu ca 40 minuter sedan jag tog dem - än har de inte hjälpt.
Så sannolik väntar åter en sömnlös natt. Börjar bli lite piggare nämligen.
Känner att jag hoppar från ämne till ämne. Ger er en liten inblick i hur min hjärna är för tillfället.
I vilket fall tandvärken tar livet av mig!!!! :(
Har varit skönt att inte sitta hemma själv och vänta på att m ska logga in på msn. Nu vet jag ju inte om han gjorde det, känns lite jobbigt. Men jag måste försöka komma över honom.
Det var trevligt att snacka lite. Även om jag tycker att hennes äldsta dotter får höra alldeles för mycket för sin ålder. Det är dock inte mycket jag kan göra åt det, men försöker tänka mig för ibland innan jag öppnar munnen.
Har nu bestämt mig för att inte gå på tentan på lördag. Känns som ett misslyckande. Jag skulle ju sluta hoppa av saker och istället ta igen poäng som jag struntat i. Men jag orkar bara inte. Tänker alldeles för mycket på allt annat och har dessutom en tandvärk utan dess like. Känns som om hela käken ska låsa sig ibland. Fick dock med mig olika smärtstillande som i kombination skulle hjälpa. Är nu ca 40 minuter sedan jag tog dem - än har de inte hjälpt.
Så sannolik väntar åter en sömnlös natt. Börjar bli lite piggare nämligen.
Känner att jag hoppar från ämne till ämne. Ger er en liten inblick i hur min hjärna är för tillfället.
I vilket fall tandvärken tar livet av mig!!!! :(
Gosesugen
Jag är nu så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Så det blir nog att åka hem till en vän som slutar jobba snart. Ska hjälpa henne lite med att flytta och så. Sitter jag här hemma kommer jag inte kunna motstå frestelsen att lägga mig i sängen.
Tänkte jag skulle försöka trötta ut mig själv så jag somnar ikväll. Kan ju alltid hoppas det funkar. Var ju trött igårkväll med och ändå lyckades jag inte somna. Så jag hoppas inte på för mycket, men lite... :)
Har fortfarande inte ringt någon tandläkare, får dock se till att göra det. Denna gång kommer tandvärken inte ge med sig av sig själv. Den har hållt i sig alldeles för många dagar för det...
Längtar efter gos, så lite gos skickar jag till alla som mot förmodan skulle hitta hit. :) Gos, gos och bamsekram.
Tänkte jag skulle försöka trötta ut mig själv så jag somnar ikväll. Kan ju alltid hoppas det funkar. Var ju trött igårkväll med och ändå lyckades jag inte somna. Så jag hoppas inte på för mycket, men lite... :)
Har fortfarande inte ringt någon tandläkare, får dock se till att göra det. Denna gång kommer tandvärken inte ge med sig av sig själv. Den har hållt i sig alldeles för många dagar för det...
Längtar efter gos, så lite gos skickar jag till alla som mot förmodan skulle hitta hit. :) Gos, gos och bamsekram.
Fortfarande trött
Lyckades sova några timmar nu på förmiddagen. Nu drömde jag åtminstone lite. Väldigt konstiga ytliga drömmar. Men ändå.
Tandvärken är kvar, men den är inte mördande längre...
Ska titta på Emmerdale snart och försöka få i mig lite. Sen är det dags att gå en sväng igen.
Nog för att jag är en nattmänniska, men jag har aldrig tidigare haft sådana problem med att sova. Fast det stämmer nog inte riktigt... Hade vissa problem när jag flyttade hit för drygt 1 år sedan. Men jag tror mer att det var som jag haft det från och till, att jag vaknar flera gånger om natten, men att jag åtminstone sover något under nattimmarna.
Tandvärken är kvar, men den är inte mördande längre...
Ska titta på Emmerdale snart och försöka få i mig lite. Sen är det dags att gå en sväng igen.
Nog för att jag är en nattmänniska, men jag har aldrig tidigare haft sådana problem med att sova. Fast det stämmer nog inte riktigt... Hade vissa problem när jag flyttade hit för drygt 1 år sedan. Men jag tror mer att det var som jag haft det från och till, att jag vaknar flera gånger om natten, men att jag åtminstone sover något under nattimmarna.
Stoppa våldet!
Till minne av John Hron
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.
Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med.
Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.
Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom.
De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.
John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.
Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.
Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.
Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.
Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.
Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.
Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.
KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BLOGG, VISA ATT DU BRYR DIG!
STOPPA VÅLDET!!
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.
Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med.
Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.
Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom.
De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.
John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.
Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.
Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.
Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.
Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.
Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.
Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.
KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BLOGG, VISA ATT DU BRYR DIG!
STOPPA VÅLDET!!
Sömnlös
Jaha, då var det väl snart dags för mig att somna. Har vridit och vänt mig hela natten. Eller iallafall sen jag släckte runt 12:40. Ligger nästintill klarvaken hela tiden och längtar efter att få sova när man ska sova.
Har säkert somnat in under kortare stunder, men någon riktig djupsömn har jag inte nått.
Frågan är nu om jag ska försöka sova lite till eller om jag helt enkelt ska gå upp. Hur jag än gör kommer jag vara supertrött under hela den "normala" vakna tiden. När det väl är dags att sova däremot så vaknar jag till och kan inte somna.
Troligen så kan tandvärken spela in i det hela. Den har inte varit nådig, trots att jag stoppar i mig panodil. Måste nu verkligen försöka hitta en tandläkare som är villig att ta emot mig. Just vad gäller kontakter med sjuk- och tandvård är det inte så genomtänkta system när man flyttar så ofta som jag har gjort. Överallt ska man listas och flyttas över. Orka bry sig!
Har säkert somnat in under kortare stunder, men någon riktig djupsömn har jag inte nått.
Frågan är nu om jag ska försöka sova lite till eller om jag helt enkelt ska gå upp. Hur jag än gör kommer jag vara supertrött under hela den "normala" vakna tiden. När det väl är dags att sova däremot så vaknar jag till och kan inte somna.
Troligen så kan tandvärken spela in i det hela. Den har inte varit nådig, trots att jag stoppar i mig panodil. Måste nu verkligen försöka hitta en tandläkare som är villig att ta emot mig. Just vad gäller kontakter med sjuk- och tandvård är det inte så genomtänkta system när man flyttar så ofta som jag har gjort. Överallt ska man listas och flyttas över. Orka bry sig!
Fråga
Eftersom jag är aningens nojig av mig frågar jag nu: vilka är ni som läser? Några är det ju tydligen. Snälla, lämna någon liten kommentar eller så...
För övrigt måste jag se till att fixa en tandläkartid. Eftersom jag flyttat runt en hel del har jag ingen jag går till, men just nu håller tandvärken på att ta livet av mig. Eller iaf göra mig vansinnig! Kul att redan innan veta att två tänder måste dras ut (jag kräver det, mina visdomständer i underkäken ska bara bort! tror tdl håller med mig) och två tänder som måste lagas. Den ena en lagning som jag redan innan bytt fyllning i tidigare.... Blir säkert billigt, speciellt om jag får en tid akut. En himla tur att jag faktiskt har ett jobb då, om än bara på helgerna. Får ju ut en hel månadslön. :D
Ska nu bara se slutet av Notting Hill för x:te gången. Kanske lite Bones efter det... Är väldigt förtjust i den serien. (Som om jag inte följer nästan alla serier!) Tänkte åtminstone försöka somna lite tidigare idag.. Problemet är att jag ligger och vider och vänder mig i all evighet och faller i djup sömn först på förmiddagen. Så känns det iallafall.
Naja, tror detta blir sista inlägget för dagen. Natti natti.
För övrigt måste jag se till att fixa en tandläkartid. Eftersom jag flyttat runt en hel del har jag ingen jag går till, men just nu håller tandvärken på att ta livet av mig. Eller iaf göra mig vansinnig! Kul att redan innan veta att två tänder måste dras ut (jag kräver det, mina visdomständer i underkäken ska bara bort! tror tdl håller med mig) och två tänder som måste lagas. Den ena en lagning som jag redan innan bytt fyllning i tidigare.... Blir säkert billigt, speciellt om jag får en tid akut. En himla tur att jag faktiskt har ett jobb då, om än bara på helgerna. Får ju ut en hel månadslön. :D
Ska nu bara se slutet av Notting Hill för x:te gången. Kanske lite Bones efter det... Är väldigt förtjust i den serien. (Som om jag inte följer nästan alla serier!) Tänkte åtminstone försöka somna lite tidigare idag.. Problemet är att jag ligger och vider och vänder mig i all evighet och faller i djup sömn först på förmiddagen. Så känns det iallafall.
Naja, tror detta blir sista inlägget för dagen. Natti natti.
Jag
Jag är en sådan person som andra älskar att hata eller hatar att älska.
Kanske inte gäller för riktigt alla, men många.
I trean av gymnasiet fick jag reda på att två tjejer som jag gick med i ettan hade pratat om att bilda en pakt á la robinson. Till och med pratat om att de ville att jag skulle dö.
Kanske inte gäller för riktigt alla, men många.
I trean av gymnasiet fick jag reda på att två tjejer som jag gick med i ettan hade pratat om att bilda en pakt á la robinson. Till och med pratat om att de ville att jag skulle dö.
M
M loggade in på msn ikväll. Sent. Förmodligen så att han skulle kunna bli av med mig snabbt om det blev jobbigt. Det var stelt. Han skrev inget om i torsdags.
Dessutom skrev han bara kram när han loggade ut. Inte bamsekram eller puss som han ibland skrivit tidigare. Kanske för att jag skrev puss o kram sist.
Hatar att fortfarande känna så mycket för honom. Hatar att veta att det troligen aldrig kommer att bli vi två igen, oavsett hur mycket vi fortfarande känner för varandra.
Dessutom skrev han bara kram när han loggade ut. Inte bamsekram eller puss som han ibland skrivit tidigare. Kanske för att jag skrev puss o kram sist.
Hatar att fortfarande känna så mycket för honom. Hatar att veta att det troligen aldrig kommer att bli vi två igen, oavsett hur mycket vi fortfarande känner för varandra.
.
Denna vecka går inget vidare. Åtminstone inte vad gäller skolan. Ingen panik än. Vilket betyder att jag nog kommer att strunta i det. Så för första gången i mitt liv ser det ut som om jag kommer att strunta i att dyka upp på en tenta.
Det känns inte såååå bra.
Men jag vet ju inte alls vad jag vill. Vet inte vart jag vill ta vägen, vad jag vill syssla med och så vidare...
Många tankar snurrar just nu. Ska nog inte skriva ned dem här. Inte för att det är så många som läser. Tvärtom, och innerst inne tycker jag att det är skönt. Mindre risk för att någon som känner mig hittar hit. Men vissa saker kanske jag ska behålla inom mig. Inte för att de är så farliga, men inte så bra heller...
Det känns inte såååå bra.
Men jag vet ju inte alls vad jag vill. Vet inte vart jag vill ta vägen, vad jag vill syssla med och så vidare...
Många tankar snurrar just nu. Ska nog inte skriva ned dem här. Inte för att det är så många som läser. Tvärtom, och innerst inne tycker jag att det är skönt. Mindre risk för att någon som känner mig hittar hit. Men vissa saker kanske jag ska behålla inom mig. Inte för att de är så farliga, men inte så bra heller...
Trött
Blev hur trött som helst efter att ha ätit lite. Har för andra dagen i rad lagat mat, känns ganska bra faktiskt. Som om jag är på väg åt rätt håll.
Annars så blir jag förundrad över hur mycket pengar den del är villiga att lägga ut på vad som enligt mig är kitsch. Läste bloggen Novas mamma när den tanken slog mig. Annars en väldigt söt o oförarglig blogg.
Nä, får nog blunda några minutet. Trots att jag gick upp för bara några timmar sedan!!!! Vart är vägen på väg egenligen?
Annars så blir jag förundrad över hur mycket pengar den del är villiga att lägga ut på vad som enligt mig är kitsch. Läste bloggen Novas mamma när den tanken slog mig. Annars en väldigt söt o oförarglig blogg.
Nä, får nog blunda några minutet. Trots att jag gick upp för bara några timmar sedan!!!! Vart är vägen på väg egenligen?
Byn där jag bor
Sov till 11 idag och gav mig ut på en promenad direkt. Samma runda som jag alltid går när jag går själv. Samma runda som flera stycken varnat mig för att gå, eller rättare sagt försökt säga åt mig att jag verklligen, verkligen inte borde gå den rundan. Å andra sidan har några sagt att det inte är någon större fara.
Det är runt ett elljusspår i ena änden av byn som jag går. Själva spåret är bra, men anledningen till att många säger att jag inte bör gå där är för att det ligger ett hem precis intill och att man kan stöta på de boende när man går där.
Visst har jag stött på folk tidigare när jag gått där, men aldrig mer än att man sagt möjligtvis hej samt kanske några ord till. Idag var dock annorlunda, när jag kom ut från spåret springer en tjej efter mig och vill låna min telefon och att det är viktigt. Jag frågar om det inte finns telefoner uppe på hemmet, men hon säger att de inte fungerar. Eftersom jag fått rådet att inte stöta mig med någon där samt att jag inte kan avgöra om det faktiskt skulle kunna vara viktigt får hon låna telefonen. Men jag slår numret. Hon börjar gå ifrån mig, och jag tänker jävlar! Jag följer efter, men hon stannar efter ett tag. Ingen svarar. Hon provar nummer efter nummer. Det börjar kännas som om det verkligen inte var viktigt i alla fall. Men jag vill inte stöta mig med henne. Vet ju inte hur hon kommer att reagera. Till slut svarar någon på ett nummer. Hennes mormor och morfar hör jag.
Hon skriker att hennes mamma och antagligen hennes syster inte svarar eller hör av sig. Att hon är fast ute i skogen och att hon behöver hjälp. Att de pryglar henne på avdelningen. Att hon vill ha numret till någon annan.
Vid detta laget ångrar jag att jag lånat ut telefonen. Jag förstår de som inte orkar svara, inte höra av sig. Tycker synd om hennes morföräldrar som nu plågas av ett telefonsamtal som jag bär skuld till att det kunde äga rum.
Därefter provar hon ytterligare nummer. Men eftersom hon flera gånger sagt att det var det sista numret sa jag till slut ifrån. Att det varit många sista nummer och att det nu fick vara nog. Hon tog det lugnt och tackade tror jag. Sen sa hon att de slog henne, undrade vad hon hade gjort vårdarna för ont.
Svarade bara att jag inte visste. Jag vet otroligt lite om hemmet. Än mindre vad det har för rykte vad gäller hur de intagna/boende behandlas.
I detta fall tror jag inte att det låg för mycket sanning i hennes påstående, men man vet ju aldrig.
Vad jag tycker är konstigt är att det var en person där inne som såg oss och som för ett ögonblick verkade vara på väg ut till oss med. Varför stannade han upp och vände? Boende eller vårdare?
Jag har hört flera olika bud om vad det är för några som bor där. F.d, narkomaner, våldtäktsmän samt mördare bland annat. Ett slags utslussning tillbaka till samhället. Behandlingshemmet för narkomaner och liknande tror jag dock ligger på ett annat ställe i byn.
En bekant till mig sökte jobb där i våras, hon fick det inte, men enligt henne var det psykiskt sjuka. Hon fick inte jobbet, de rekommenderade inte att personer under 25 jobbade där.
Det är ett ganska litet samhälle jag bor i, och det finns flera olika typer av hem i närheten. Tidigare fanns det även mycket flyktingar. Det kom en hel drös i våras, men det är inte ofta man ser dem. Förutom när de alla samlas utanför huset jag bor i.
Jag har själv bara bott här i ett drygt år, men inte ens de som bott här nästan hela sina liv verkar vara helt säkra på vad det är som föregår på olika ställen. Det skrämmer mig, mest för att all ryktesspridning gör att den allmänna rädslan växer. Det är aldrig bra. I vissa fall kanske den är befogad, men av andra orsaker än man vet om. Tycker inte om när det är så mycket hysch,hysch.
Det är runt ett elljusspår i ena änden av byn som jag går. Själva spåret är bra, men anledningen till att många säger att jag inte bör gå där är för att det ligger ett hem precis intill och att man kan stöta på de boende när man går där.
Visst har jag stött på folk tidigare när jag gått där, men aldrig mer än att man sagt möjligtvis hej samt kanske några ord till. Idag var dock annorlunda, när jag kom ut från spåret springer en tjej efter mig och vill låna min telefon och att det är viktigt. Jag frågar om det inte finns telefoner uppe på hemmet, men hon säger att de inte fungerar. Eftersom jag fått rådet att inte stöta mig med någon där samt att jag inte kan avgöra om det faktiskt skulle kunna vara viktigt får hon låna telefonen. Men jag slår numret. Hon börjar gå ifrån mig, och jag tänker jävlar! Jag följer efter, men hon stannar efter ett tag. Ingen svarar. Hon provar nummer efter nummer. Det börjar kännas som om det verkligen inte var viktigt i alla fall. Men jag vill inte stöta mig med henne. Vet ju inte hur hon kommer att reagera. Till slut svarar någon på ett nummer. Hennes mormor och morfar hör jag.
Hon skriker att hennes mamma och antagligen hennes syster inte svarar eller hör av sig. Att hon är fast ute i skogen och att hon behöver hjälp. Att de pryglar henne på avdelningen. Att hon vill ha numret till någon annan.
Vid detta laget ångrar jag att jag lånat ut telefonen. Jag förstår de som inte orkar svara, inte höra av sig. Tycker synd om hennes morföräldrar som nu plågas av ett telefonsamtal som jag bär skuld till att det kunde äga rum.
Därefter provar hon ytterligare nummer. Men eftersom hon flera gånger sagt att det var det sista numret sa jag till slut ifrån. Att det varit många sista nummer och att det nu fick vara nog. Hon tog det lugnt och tackade tror jag. Sen sa hon att de slog henne, undrade vad hon hade gjort vårdarna för ont.
Svarade bara att jag inte visste. Jag vet otroligt lite om hemmet. Än mindre vad det har för rykte vad gäller hur de intagna/boende behandlas.
I detta fall tror jag inte att det låg för mycket sanning i hennes påstående, men man vet ju aldrig.
Vad jag tycker är konstigt är att det var en person där inne som såg oss och som för ett ögonblick verkade vara på väg ut till oss med. Varför stannade han upp och vände? Boende eller vårdare?
Jag har hört flera olika bud om vad det är för några som bor där. F.d, narkomaner, våldtäktsmän samt mördare bland annat. Ett slags utslussning tillbaka till samhället. Behandlingshemmet för narkomaner och liknande tror jag dock ligger på ett annat ställe i byn.
En bekant till mig sökte jobb där i våras, hon fick det inte, men enligt henne var det psykiskt sjuka. Hon fick inte jobbet, de rekommenderade inte att personer under 25 jobbade där.
Det är ett ganska litet samhälle jag bor i, och det finns flera olika typer av hem i närheten. Tidigare fanns det även mycket flyktingar. Det kom en hel drös i våras, men det är inte ofta man ser dem. Förutom när de alla samlas utanför huset jag bor i.
Jag har själv bara bott här i ett drygt år, men inte ens de som bott här nästan hela sina liv verkar vara helt säkra på vad det är som föregår på olika ställen. Det skrämmer mig, mest för att all ryktesspridning gör att den allmänna rädslan växer. Det är aldrig bra. I vissa fall kanske den är befogad, men av andra orsaker än man vet om. Tycker inte om när det är så mycket hysch,hysch.
Undanflykter?
Redan kväll, för vissa natt. Tokan vid tangenterna har fortfarande inte börjat plugga till tentan som är på lördag... Känner inte för att ta tag i det heller. Tror att det egentligen är viktigare för mig att ta tag i saker som:
att fixa en tid hos en tandläkare. Har fortfarande inte blivit av med tandvärken som kom i fredags.
att komma fram till om jag ska flytta och vart i så fall.
att börja äta ordentligt.
att börja se över lägenheten och hålla lite bättre ordning (eller snarare se till att diska och dammsuga osv, är ganska duktig på att plocka undan efter mig).
att börja söka jobb!
Kursen i Jönköping är mest tidsfördriv, något jag kanske någongång kan få användning för, med ett ganska stort kanske. Så när jag känner mig helt apatisk tror jag att det egentligen finns andra saker jag borde prioritera för att jag ska må bättre på lång sikt. Men vet inte, det kanske bara är undanflykter och ursäktrer...
att fixa en tid hos en tandläkare. Har fortfarande inte blivit av med tandvärken som kom i fredags.
att komma fram till om jag ska flytta och vart i så fall.
att börja äta ordentligt.
att börja se över lägenheten och hålla lite bättre ordning (eller snarare se till att diska och dammsuga osv, är ganska duktig på att plocka undan efter mig).
att börja söka jobb!
Kursen i Jönköping är mest tidsfördriv, något jag kanske någongång kan få användning för, med ett ganska stort kanske. Så när jag känner mig helt apatisk tror jag att det egentligen finns andra saker jag borde prioritera för att jag ska må bättre på lång sikt. Men vet inte, det kanske bara är undanflykter och ursäktrer...
Hjärtesorg
Bara att inse att m inte kommer att logga in sig på msn ikväll. Hade hoppats på att han skulle sakna mig lika mycket som jag saknar honom. Känner mig patetisk egentligen. Det är snart 3 månader sedan han gjorde slut, men mitt hjärta har knappt börjat läka. Vet varken ut eller in.
Dagens...
smeknamn måste vara prinsessan samt återigen sötis. Båda av godingen.
gnäll
Känns inte som om det kommer att gå så bra med pluggandet. Den känsla av att allt kändes bra förra veckan är rätt så bortblåst. Då kändes det ett ögonblick som om jag faktiskt tyckte om att plugga fortfarande. Att jag skulle klara av både Kalmar och Jönköping samt jobb under en månads tid. Att jag kände flyt, hopp och att det var roligt, spännande.
Nu känns allt bara tungrott. Vill veta vad som måste göras med rapporten för att den ska bli godkänd. Jag hoppar som sagt hellre av kursen än sätter mig med honom. Och ska jag ändå hoppa av den så behöver jag ju inte skriva tentan... Å andra sidan har jag ju tänkt lämna det där med att hoppa av bakom mig...
Än så länge tänker jag försöka ge Kalmar en chans, första föreläsningen är den 5 november. Men eftersom jag redan vet att kurslitteraturen är mer än väldigt svårläst. Jag hade otroligt svårt att ens försöka ta mig igenom den förra gången. Å andra sidan mådde jag inte så bra då. Men gör jag det nu? Vet dessutom att det kommer bli mer att läsa på nästa delkurs i Jönköping. Detta samtidigt som jag knappt lyckas ta mig upp ur sängen!
Jag känner ingen lust, energi eller hopp just nu. Men jag vet att det brukar vända. Måste försöka plugga.
Fast innest inne sitter jag nog mest och väntar på att m ska logga in på msn. Men med tankte på hur det slutade i torsdags är det väl inte troligt....
Nu känns allt bara tungrott. Vill veta vad som måste göras med rapporten för att den ska bli godkänd. Jag hoppar som sagt hellre av kursen än sätter mig med honom. Och ska jag ändå hoppa av den så behöver jag ju inte skriva tentan... Å andra sidan har jag ju tänkt lämna det där med att hoppa av bakom mig...
Än så länge tänker jag försöka ge Kalmar en chans, första föreläsningen är den 5 november. Men eftersom jag redan vet att kurslitteraturen är mer än väldigt svårläst. Jag hade otroligt svårt att ens försöka ta mig igenom den förra gången. Å andra sidan mådde jag inte så bra då. Men gör jag det nu? Vet dessutom att det kommer bli mer att läsa på nästa delkurs i Jönköping. Detta samtidigt som jag knappt lyckas ta mig upp ur sängen!
Jag känner ingen lust, energi eller hopp just nu. Men jag vet att det brukar vända. Måste försöka plugga.
Fast innest inne sitter jag nog mest och väntar på att m ska logga in på msn. Men med tankte på hur det slutade i torsdags är det väl inte troligt....
Skärpning
Knappt att jag kom upp ur sängen idag igen. Känns inte kul. Hoppas det vänder snart.
Vägde mig idag och mycket riktigt har jag gått upp i vikt och inte ner. Får försöka skräpa till mig igen och äta mer lagad mat och mindre onyttigt. Träningen är det dags att försöka ta upp igen med. Promenaderna är jag dock ganska duktig på att komma ut på, men jag behöver dem verkligen också.
Under dagens promenad ringde faktiskt telefonen (det är sällan någon ringer till mig!), var från min förra "skola", snart ska stipentiumet verkligen komma. Sa hon iallafall. Men det gällde ju bara pengarna, diplomet kan jag nog glömma helt.
Nä, nu är det dags att försöka ta tag i lite.
Vägde mig idag och mycket riktigt har jag gått upp i vikt och inte ner. Får försöka skräpa till mig igen och äta mer lagad mat och mindre onyttigt. Träningen är det dags att försöka ta upp igen med. Promenaderna är jag dock ganska duktig på att komma ut på, men jag behöver dem verkligen också.
Under dagens promenad ringde faktiskt telefonen (det är sällan någon ringer till mig!), var från min förra "skola", snart ska stipentiumet verkligen komma. Sa hon iallafall. Men det gällde ju bara pengarna, diplomet kan jag nog glömma helt.
Nä, nu är det dags att försöka ta tag i lite.
Pojkvänsjakt
De flesta verkar vara övertygade om att jag behöver en pojkvän. Den enda jag pratade med på msn igår nämnde det. Bossen är inget undantag, han försöker febrilt komma på lämpliga kandidater. En som han nämnde idag är faktiskt lite go. Han som undrade varför jag inte kunde vara lite mer "så" på jobbet när jag träffade på honom ute. Är inte helt säker på vad han menade, men han stirrade mot brösten.
En liten parantes, men jag har verkligen små bröst! I takt med att jag pendlat upp och ner i vikt har min skaplig b-kupa till stor del reducerats till a.
Godingen är väl snarare av meningen att jag är i behov av en regäl omgång av sex. Helt fel har han inte. Men sexet blir vanligen bättre om det är känslor inblandade. Jag är väl kanske lite tjejig av mig.
Oavsett vad så saknar jag m. Och så länge vi har kontakt kommer jag inte kunna träffa någon annan utan att känna mig kluven och som om jag bedrar honom. Även om det var han som dumpade mig. Samtidigt vet jag att vi inte har någon framtid tillsammans, inte innan han är villig att ändra på sig han med. Det kommer han inte att göra, inte för min skull. Så känns det, men jag kan ha fel. Kanske skulle han redan gjort det om det bar inte vore för att jag är som jag är. Ett jävla miffo.
En liten parantes, men jag har verkligen små bröst! I takt med att jag pendlat upp och ner i vikt har min skaplig b-kupa till stor del reducerats till a.
Godingen är väl snarare av meningen att jag är i behov av en regäl omgång av sex. Helt fel har han inte. Men sexet blir vanligen bättre om det är känslor inblandade. Jag är väl kanske lite tjejig av mig.
Oavsett vad så saknar jag m. Och så länge vi har kontakt kommer jag inte kunna träffa någon annan utan att känna mig kluven och som om jag bedrar honom. Även om det var han som dumpade mig. Samtidigt vet jag att vi inte har någon framtid tillsammans, inte innan han är villig att ändra på sig han med. Det kommer han inte att göra, inte för min skull. Så känns det, men jag kan ha fel. Kanske skulle han redan gjort det om det bar inte vore för att jag är som jag är. Ett jävla miffo.
Helg (igen)
Så var det helg igen! Fast denna gång hade jag hellre sett att helgen (för vanliga dödliga vill säga och min arbetsvecka) fortsatt i all evighet. Det som väntar är en jävla pissvecka. Måste ta tag i tentapluggandet. Har ännu knappt läst något av kurslitteraturen och har tenta nästa lördag.
Får först se om jag får något pluggat. Sen får jag se om jag klarar av att ta mig till tentan på lördag. Den börjar 13.30, men jag har bestämt mig för att försöka jobba till 03.30 fredag natten. Vi får väl se hur det går...
Dagen har varit rätt bra. Första halvan jobbade jag med r min vän. Var lugnt så jag hann med lite småplock som stört mig. Andra halvan med bossen. ÄNTLIGEN! Har saknat att jobba med honom. Var lugnt det med. Vägskyltarna har stoppat upp en hel del.
Smeknamnen idag var väl främst sötis respektive klassikern hönan av bossen. Rumpan är nog den kroppsdel som fått främst kommentarer idag, inte brösten. Fick till och med bossen att tappa bort sig helt genom att dumma mig lite. :D
Frågan är egentligen om de säger alla saker bara för att jag blir så generad eller om det är jag som har helt fel uppfattning om min kropp. Jag vet inte alls. De hävdar att jag gått ner i vikt, får nästan väga mig imorgon eftersom jag är övertygad om motsatsen.
Alla anmärker på att bossen äter så mycket (eller kanske snarare på hans mage) samt att han brukar äta upp andras mat om det blir något över. Jag har nu övertagit den rollen. Eller delvis iaf. Har mer än en gång ätit upp delar av någon annans mat och idag var det dags igen. Försov mig lite imorse så jag hann inte göra några extra mackor. Hade med mig 2 matlåder, men visste redan innan att den andra inte skulle räcka. Så när jag antydde det fick jag bossens mat med. Han sa att han egentligen inte var hungrig och inte behövde den. Kan ju säga att den med slankt ned utan problem. Var nästan svimfärdig innan rasten, men piggnade till en hel del sen. Det var förresten i samband med andra rasten de (godingen o bossen) började tjata om att jag äter för dåligt och gått ner i vikt. Det första håller jag med om. Jag äter för onyttigt samt för lite av ordentlig mat. Det andra tvivlar jag som sagt mycket på. Har inte tränat på länge, har knappt kommit ut på promenaderna.
Ska försöka sova nu. Hoppas det går bra och att inte tandvärken återkommer... Natti natti!
Får först se om jag får något pluggat. Sen får jag se om jag klarar av att ta mig till tentan på lördag. Den börjar 13.30, men jag har bestämt mig för att försöka jobba till 03.30 fredag natten. Vi får väl se hur det går...
Dagen har varit rätt bra. Första halvan jobbade jag med r min vän. Var lugnt så jag hann med lite småplock som stört mig. Andra halvan med bossen. ÄNTLIGEN! Har saknat att jobba med honom. Var lugnt det med. Vägskyltarna har stoppat upp en hel del.
Smeknamnen idag var väl främst sötis respektive klassikern hönan av bossen. Rumpan är nog den kroppsdel som fått främst kommentarer idag, inte brösten. Fick till och med bossen att tappa bort sig helt genom att dumma mig lite. :D
Frågan är egentligen om de säger alla saker bara för att jag blir så generad eller om det är jag som har helt fel uppfattning om min kropp. Jag vet inte alls. De hävdar att jag gått ner i vikt, får nästan väga mig imorgon eftersom jag är övertygad om motsatsen.
Alla anmärker på att bossen äter så mycket (eller kanske snarare på hans mage) samt att han brukar äta upp andras mat om det blir något över. Jag har nu övertagit den rollen. Eller delvis iaf. Har mer än en gång ätit upp delar av någon annans mat och idag var det dags igen. Försov mig lite imorse så jag hann inte göra några extra mackor. Hade med mig 2 matlåder, men visste redan innan att den andra inte skulle räcka. Så när jag antydde det fick jag bossens mat med. Han sa att han egentligen inte var hungrig och inte behövde den. Kan ju säga att den med slankt ned utan problem. Var nästan svimfärdig innan rasten, men piggnade till en hel del sen. Det var förresten i samband med andra rasten de (godingen o bossen) började tjata om att jag äter för dåligt och gått ner i vikt. Det första håller jag med om. Jag äter för onyttigt samt för lite av ordentlig mat. Det andra tvivlar jag som sagt mycket på. Har inte tränat på länge, har knappt kommit ut på promenaderna.
Ska försöka sova nu. Hoppas det går bra och att inte tandvärken återkommer... Natti natti!
Ensam lördag, som vanligt
Lördagkväll, sitter här hemma fullproppad. Har som vanligt ätit alldeles för mycket.
Känner mig helt avskärmad från världen. Har inte pratat med någon idag. Inte ens över msn. Främst för att jag inte loggar in som online. Utan som offline. Ser vilka som är online och avgör därefter om jag vill "visa mig" online.
Vet inte riktigt hur blockeringar fungerar. Om jag blockar en person kan denne då på något sätt veta att jag gjort det? Anledningen till att jag håller mig offline är för att jag inte orkar med att vissa kontaktar mig. Vet att man kan blockera, men skulle åtminstone en av dem få reda på det skulle det bli ett jävla liv.
Vill gärna kontakta några av de andra som är online, men som det är nu håller jag mig undan. Kommer ju vara social imorgon igen, på jobbet. Men d jobbar troligen så vi får väl se hur spännt och kallt det kommer vara.
Nallen kallade mig Fresterska i natt. Haha, vet inte om jag tycker att det smeknamnet passar mig helt. Å andra sidan passar väl inte Sexy heller, vilket godingen kallar mig. Vissa gillar mig iallafall.
Ändå, sitter jag återigen hemma själv en lördagskväll. Hoppas dessutom på att m ska logga in på msn, kommer dock aldrig att hända. Han har säkert något roligt för sig. Så gnäller han om att han känner sig så ensam hela tiden. Vad tror han att jag gör?
Känner mig helt avskärmad från världen. Har inte pratat med någon idag. Inte ens över msn. Främst för att jag inte loggar in som online. Utan som offline. Ser vilka som är online och avgör därefter om jag vill "visa mig" online.
Vet inte riktigt hur blockeringar fungerar. Om jag blockar en person kan denne då på något sätt veta att jag gjort det? Anledningen till att jag håller mig offline är för att jag inte orkar med att vissa kontaktar mig. Vet att man kan blockera, men skulle åtminstone en av dem få reda på det skulle det bli ett jävla liv.
Vill gärna kontakta några av de andra som är online, men som det är nu håller jag mig undan. Kommer ju vara social imorgon igen, på jobbet. Men d jobbar troligen så vi får väl se hur spännt och kallt det kommer vara.
Nallen kallade mig Fresterska i natt. Haha, vet inte om jag tycker att det smeknamnet passar mig helt. Å andra sidan passar väl inte Sexy heller, vilket godingen kallar mig. Vissa gillar mig iallafall.
Ändå, sitter jag återigen hemma själv en lördagskväll. Hoppas dessutom på att m ska logga in på msn, kommer dock aldrig att hända. Han har säkert något roligt för sig. Så gnäller han om att han känner sig så ensam hela tiden. Vad tror han att jag gör?
Ärlighet lönar sig inte
Eller det återstår och se... Jag talade om läget som rått med rapportskrivandet för den kursansvarige. Hade jag inte gjort det kanske vi skulle fått godkänt och saken ur världen. Det kommer dock inte att ske nu. Får se vad den kursansvarige kommer fram till.. Men jag vägrar att sätta mig ner och skriva något med den idiotetn igen. Jag hoppar hellre av.
Men mitt samvete vad gäller rapporten är rent. Jag har inte plagiertat. Däremot har jag inte engagerat mig. Det klassificeras dock inte som fusk.
Men mitt samvete vad gäller rapporten är rent. Jag har inte plagiertat. Däremot har jag inte engagerat mig. Det klassificeras dock inte som fusk.
Jobbsammanfattning
Under den första halvan skrämdes jag av mitt eget humör. Jag blir skogstokig av att jobba med j. Att bara se fanskapet får mig nästan att gå i taket. Och varför i helvete fråga om vi ska göra si el så när han redan bestämt sig! Den dumma jävla uppsynen, snusen som knappt får plats under läppen och hans förbannade jävla tjatter, att han inte fattar att det kanske kan vara en god idé att försöka underlätta för mig som är kortare och svagare men som får stå vid den höga änden hela tiden. Har god jävla lust att säga till honom att om han ändå dubbelkollar allt jag gör, dvs de delar han kommer ihåg, samt har åsikter om precis allt så kan han väl för fan stå vid den sidan som man bestämmer på.
Det som skrämde mig var att jag verkligen höll på att gå i taket. Men jag är glad över att jag snarare utgjorde en fara för honom än för mig själv. Andra skadar jag inte, impulskontrollen är högre där. Men jag får lov att fräsa som en ilsken katt samt att sluta försöka göra saker smidigt när det bara är jag som anstränger mig. Lät honom ta skiten mot slutet, eller rättare sagt, jag härmade bara honom. Efter halvtid gick han hem.
Andra halvan var bättre. Fick leka själv då. Det är ofta jag som får vara den udda och det passar mig utmärkt. Egentligen är jag väl den som vet minst på skiftet, men jag är en av de bättre på att hålla mig själv sysselsatt. Dessutom tycker jag om att gå och plocka. Men det känns även bra att jag vet att bossen litar på mig, inte bara han för den delen.
Bröderna (godingen och sötnosen) bjöd på choklad idag, och nallen hade bakat. Så vi blev riktigt bortskämda. Enda nackdelen på matsidan är att jag fick ont i magen efter båda rasterna samt mådde illa. Har inte kännt av vad det nu är på hela veckan. Inte kul.
Som avslutning målades jag blå, eller jag fick ett antal prickar och steck i ansiktet samt händer/armar. Sötnosen som tyckte jag förtjänade det. Det tyckte inte jag. Men han fick lite han med, inte i ansiktet dock. Fick bort det värsta med specialtvålen på jobbet, nackdelen är att den luktar illa, vilket jag nu också gör...
Naja, känner att jag mest flummar. Dags att sov a strax.
Familj och annat
Kom på att jag måste ta egen bil imorn. Lite tråkigt, inte minst som jag inte vet om jag kommer att jobba nästa helg. Har varit kul att åka ihop med s. Inte minst som alla säger att han inte pratar, men med mig pratar han. Det verkar iallafall som om han inte lider av mitt sällskap. Han är trevlig. Lite tystlåten, men han skrattar mycket.
Men farbror fyller år imorn så självklart måste jag åka förbi honom och säga grattis. Får väl försöka vårda relationen med den delen av släkten/familjen som jag vill behålla kontakten med. Fast jag tycker det bara är kul att åka dit en sväng, även om jag var där i lördags.
Angående familj och så, var ju hemma hos mor i måndags. Jag har tidigare inte riktigt trott på mamma när hon säger att det stinker spyer efter min styvsyster. Men när jag gick till toan på övervåningen vände det sig nästan i magen på mig. Hur kan hon själv stå ut? Dessutom har jag ofta tyckt att jag är slarvig av mig... Men där ligger jag i lä. Tjejen har många verkligt goda kvaliteter men jag känner mig ändå väldigt distanserad till henne. Vi har aldrig bott tillsammans. Vi har aldrig pratat om att vi båda mår dåligt på varsitt håll.
Men när jag hör mamma säga att hon inte tänker fortsätta med någon terapi?! Och att hon vill lägga av med tabletterna hon fått?! Antingen inser hon inte hur sjuk hon är eller så vill hon inte bli frisk. Jag vet inte, jag vet verkligen inte. Jag har mått dåligt länge, men det är först nu jag sökt hjälp. Å andra sidan har jag aldrig varit riktigt lika illa ute, åtminstone inte fysiskt. Jag har heller aldrig vänt hjälpen ryggen. Återigen så är det otroligt få, egentligen bara en som förstår hur långt ner jag sjunker ibland. Numera kanske det finns fler, men det är de som lärt känna mig de senaste månaderna. Tror inte ens m förstod hur illa ute det var när jag sa att jag inte kände för att leva längre. Jag ville inte ta livet av mig, jag ville bara sluta existera. Svårt att förklara...
I alla fall, tankar snurrar som vanligt hos mig. Nog dags att lägga ner för idag.
Men farbror fyller år imorn så självklart måste jag åka förbi honom och säga grattis. Får väl försöka vårda relationen med den delen av släkten/familjen som jag vill behålla kontakten med. Fast jag tycker det bara är kul att åka dit en sväng, även om jag var där i lördags.
Angående familj och så, var ju hemma hos mor i måndags. Jag har tidigare inte riktigt trott på mamma när hon säger att det stinker spyer efter min styvsyster. Men när jag gick till toan på övervåningen vände det sig nästan i magen på mig. Hur kan hon själv stå ut? Dessutom har jag ofta tyckt att jag är slarvig av mig... Men där ligger jag i lä. Tjejen har många verkligt goda kvaliteter men jag känner mig ändå väldigt distanserad till henne. Vi har aldrig bott tillsammans. Vi har aldrig pratat om att vi båda mår dåligt på varsitt håll.
Men när jag hör mamma säga att hon inte tänker fortsätta med någon terapi?! Och att hon vill lägga av med tabletterna hon fått?! Antingen inser hon inte hur sjuk hon är eller så vill hon inte bli frisk. Jag vet inte, jag vet verkligen inte. Jag har mått dåligt länge, men det är först nu jag sökt hjälp. Å andra sidan har jag aldrig varit riktigt lika illa ute, åtminstone inte fysiskt. Jag har heller aldrig vänt hjälpen ryggen. Återigen så är det otroligt få, egentligen bara en som förstår hur långt ner jag sjunker ibland. Numera kanske det finns fler, men det är de som lärt känna mig de senaste månaderna. Tror inte ens m förstod hur illa ute det var när jag sa att jag inte kände för att leva längre. Jag ville inte ta livet av mig, jag ville bara sluta existera. Svårt att förklara...
I alla fall, tankar snurrar som vanligt hos mig. Nog dags att lägga ner för idag.
Längtan
Jag önskar att någon kunde komma och ta mig i sina armar och bara krama mig. Hålla om mig och säga att allt kommer att bli bra. Bara ha någon som håller om mig. Tar hand om mig. Men jag vet att det är barnsliga drömmar.
Hur många gånger fick jag inte i måndags av kuratorn höra att jag måste ta hand om mig själv och tänka på mig själv i första hand för det kommer ingen annan göra. Geeee, ska bara fortsätta med det som jag gjort halva livet. Eller visst ja, jag kan ju inte hållas ansvarig för det jag gjort under 22 av mina 24 liv. Ursäkta om jag har lite svårt för att acceptera allt hon säger!
På sätt och vis förstår jag vad hon menar med att jag måste ta hand om mig själv, men jag längtar ändå efter att någon ska hålla om mig och ta hand om mig lite...
Ledsen
Borde ha börjat tentaplugga för länge sedan. Har ju inte ens börjat läsa litteraturen och tentan är nästa lördag. Men jag har anmält mig till tentan nu iaf. Men inte sökt kurser till våren... Klarar visst inget längre känns det som. Inget blir gjort. Disken står, det borde städas, det bordes en massa... Men jag är helt väck.
Tog mig ut på promenaden åtminstone. Skönt! Men det börjar bli lite kyligt. Det lilla jag lyckades bränna där äts upp flera gånger om av att jag äter en massa godis och annat onyttigt. :( Det får mig ju inte ens på bättre humör så jag förstår egentligen inte varför jag äter. Men det är jag i ett nötskal, bara äter och äter och äter...
M loggade in till sist på msn, så vi pratade lite. Det slutade att med att jag satt och storgrät.... Känner att jag inte kan lita på honom för 5 öre. Han ändrar sig hela tiden, det erkänner han ju själv! Jag längtar något fruktansvärt efter honom, men känner att det är omöjligt för att att bli lyckliga tillsammans. Det gör fruktansvärt ont att tänka på det.
Dessa gråtattacker är verkligen det sista jag behöver. Gör att jag inte kan fokusera på något direkt. Åtminstone inte skolarbete vilket jag borde. Ska försöka sy lite istället. Går snart till december och då ska adventskalendern egentligen vara klar. Men jag har ju ingen att ge den till...
Tog mig ut på promenaden åtminstone. Skönt! Men det börjar bli lite kyligt. Det lilla jag lyckades bränna där äts upp flera gånger om av att jag äter en massa godis och annat onyttigt. :( Det får mig ju inte ens på bättre humör så jag förstår egentligen inte varför jag äter. Men det är jag i ett nötskal, bara äter och äter och äter...
M loggade in till sist på msn, så vi pratade lite. Det slutade att med att jag satt och storgrät.... Känner att jag inte kan lita på honom för 5 öre. Han ändrar sig hela tiden, det erkänner han ju själv! Jag längtar något fruktansvärt efter honom, men känner att det är omöjligt för att att bli lyckliga tillsammans. Det gör fruktansvärt ont att tänka på det.
Dessa gråtattacker är verkligen det sista jag behöver. Gör att jag inte kan fokusera på något direkt. Åtminstone inte skolarbete vilket jag borde. Ska försöka sy lite istället. Går snart till december och då ska adventskalendern egentligen vara klar. Men jag har ju ingen att ge den till...
Nervös
Sov alldeles för länge i dag med. Igår kom jag inte upp förrän efter 12, idag blev det lite efter 11. Men vaknade redan vid 8 och funderade på att gå upp. Tror det hade varit bra för min kropp. Men jag har sovit sådär, har hela tiden velat sätta på datorn för att se om jag fått något meddelande från m. Jag skickade ett till honom igår nämligen, Delvis därför jag inte ville gå upp heller. För jag ville inte se att jag inte fått något. Vilket jag inte heller hade.
Känner mig nervös. Borde verkligen inte bry mig. Men kan inte sluta tänka på honom. Är nervös för att han var ute i helgen och glömde mig om man säger så. Vill inget hellre än att han ska logga online, eller allra helst träffa honom. Men det vet jag skulle bli otroligt jobbigt, jag gråter tillräckligt ändå. På sätt och vis vill jag bara glömma honom och lämna honom bakom mig,
Oavsett vad känner jag mig nervös i hela kroppen. Ska gå ut en sväng nu.
Känner mig nervös. Borde verkligen inte bry mig. Men kan inte sluta tänka på honom. Är nervös för att han var ute i helgen och glömde mig om man säger så. Vill inget hellre än att han ska logga online, eller allra helst träffa honom. Men det vet jag skulle bli otroligt jobbigt, jag gråter tillräckligt ändå. På sätt och vis vill jag bara glömma honom och lämna honom bakom mig,
Oavsett vad känner jag mig nervös i hela kroppen. Ska gå ut en sväng nu.
Vill du bli min KK?
Har nu inte skrivit på länge. Tiden går så fort och större delen av den känns som om jag går i en dimma. Är glad om jag tar mig upp på morgonen och tar mig till de ställen jag måste. Ingenting känns riktigt bra.
Pratade med m på msn några gånger förra veckan. Saknar honom något fruktansvärt. Samtidigt som jag känner att det aldrig skulle fungera. Men jag vill inget hellre än träffa honom. Han skrev att han saknar mig ofta och att han också hoppas på att vi blir ihop igen en dag, men att han just nu inte riktigt vet vad han vill... Men han skrev också att han nu ska följa med på en resa till Thailand. Tidigare har han sagt att han absolut inte kommer att följa med dit. Känner att jag inte kan lita på något han säger eftersom han hela tiden ändrar sig... Och det kan jag inte leva med... Men vet inte heller om jag kan leva utan honom. Efter att nu ha haft lite kontakt med honom känns det som om jag är tillbaka på ruta 1, inte ens i närheten av att komma över honom.
Tog slutligen tag i rapportskrivningen med. Visade sig att han jag skulle skriva med verkligen inte fattade ett dugg och inte kan det minsta om att skriva en rapport. Inte ens att ren avskrivning är plagiat och fusk. Så det slutade med att jag skrev allt själv. Eftersom jag vanligen inte kan koncentrera mig förrän alla andra sover och knappt då så rubbades min dygnsrytm helt. Lyckades däremot sätta personligt rekord i ms-röj. Har nu talat om för den kursansvarige hur läget är. Vet att jag skötte allt riktigt dåligt jag med, men jag är åtminstone medveten om det.
Blivande mamman har nu slutligen blivit mamma. :) Så nu har lilla fian äntligen hittat ut. Roligt. Men jag tror att det kommer att bli tufft för mamman. Hoppas och tror att allt kommer att gå bra.
När man ser den lilla dockan är det svårt att förlåta sig själv för aborten. Ett sånt litet knytte är värt så mycket annat. Vet att jag inte får tänka så, men det är svårt.
Min kurator har gett mig en läxa till nästa gång. Jag måste sluta tänka negativa tankar om mig själv. Hur gör man det när det till stor del är vad jag är?
Dessutom, hon är ganska lätt att prata med, men ibland vet jag inte. Hon är... Vet inte riktigt vad, men ibland känns det inte bra. Utan ungefär som att prata med en vän som inte riktigt lyssnar och kommer med massa förslag på vad man ska göra och så löser sig allt. Som dans, yoga eller en pojkvän. Eller som när jag pratade om att jag funderade på att engagera mig mer i röda korset (har varit passiv medlem i flera år): "hmm.. men röda korset är tråkigt, jag tänker snarare att något tuffare skulle passa dig, som greenpeace eller så." Jasså, vet bara inte om jag sympatiserar fullt ut med dem, eller om jag alltid finner deras metoder ok.
Eller som när hon pratade om varför jag inte tycker om mig själv, "blev du gravid?" JA, jag berättade det förra veckan och att jag knappt förlåter mig själv för den. Men det har hon glömt bort.
Sen det att jag bara varit vuxen de senaste 2 åren?!? Ursäkta, men jag fattar verkligen inte hur hon tänker. Att jag innan dess bara var ett barn och därför inte ansvarig för mina handlingar?!? Det håller jag verkligen inte med om. Jag har länge varit medveten om vilka konsekvenser mitt handlande ger, och varit villig att ta dem. Fast det är inte helt sant, i vissa fall har jag varit medveten om konsekvenserna och inte villig att ta dem, men inte vågat säga emot.
Och kanske jag inte alltid förstått bakgrunden till mitt handlande, men var är skillnaden mot idag? Ingen så vitt jag vet. Man är ansvarig för sina handlingar, även om det finns förklarande orsaker ursäktar det inte enligt mig. Åtminstone inte alltid.
Men jag måste lära mig att tycka om mig själv, hur ska jag annars kunna förvänta mig att någon annan ska det?
Slutligen så har jag väldigt svårt att säga nej. Inte minst till killar och män som vill ha sin del av mig. För var jag hopplös. Under förhållandet med m bättrade jag mig mycket. Även om jag fortfarande till stor del törstade efter uppmärksamhet så skärpte jag mig. För jag ville inte riskera att förlora honom. De jag nu jobbar med har åter flyttat gränsen. Jag är en slags maskot som det är tillåtet att nypa i rumpan, ta tag i, krama om, smeka lite osv... På sätt och vis gillar jag det kanske lite, saknar ju närhet osv. På sätt och vis tycker jag att det är väldigt jobbigt. Jag vill inte blir klämd på, kommenterad om ständigt osv. Jag vill säga: nej, sluta! Slå bort händerna osv. En av dem är mycket mer på än de andra. Han snackar om att vi skulle passa bra ihop i sängen. Hur mycket vi båda skulle uppskatta det. Han kommenterar nästintill varje kroppsdel jag har... Det är han som skickat flera nakenbilder på sig själv till mig. Och av någon jävla anledning skickade jag bilder tillbaka, väldigt mycket mer oskyldiga. Men ändå. Jag ser på honom som en vän, jag känner mig inte attraherad av honom osv. Men att säga emot skulle såra honom. Och då skulle jag förlora honom som vän. Men bilderna var tagna för m. Känns som om jag bedragit honom. Det känns inte bra att veta att han har bilderna i telefonen. Han har sambo och barn! En svartsjuk sambo som redan ogillar att vi jobbar tillsammans utan att veta hur han tar på mig och pratar om/till mig. Det känns bara hemskt. Hur som helst fick jag i helgen kommentaren: VILL DU BLI MIN KK? Delvis kanske han skojar, delvis! Men vad svarar man? Vill vara skrika NEJ! Det enda jag kom på var: du har sambo och barn, du ska inte hålla på med sådana dumheter.
Blev ett långt inlägg, och inte ens i närheten av allt som snurrat i mitt huvud det senaste. Men har bara inte orkar skriva något: För jag vet verkligen varken ut eller in. Är helt apatisk. Orkar inget, vill inget. LÄngtar efter smärta men måste stå emot. Ärren på armen syns fortfarande alldeles för tydligt. Tur att jag inte träffar m, det skulle göra så ont i honom att se.
Pratade med m på msn några gånger förra veckan. Saknar honom något fruktansvärt. Samtidigt som jag känner att det aldrig skulle fungera. Men jag vill inget hellre än träffa honom. Han skrev att han saknar mig ofta och att han också hoppas på att vi blir ihop igen en dag, men att han just nu inte riktigt vet vad han vill... Men han skrev också att han nu ska följa med på en resa till Thailand. Tidigare har han sagt att han absolut inte kommer att följa med dit. Känner att jag inte kan lita på något han säger eftersom han hela tiden ändrar sig... Och det kan jag inte leva med... Men vet inte heller om jag kan leva utan honom. Efter att nu ha haft lite kontakt med honom känns det som om jag är tillbaka på ruta 1, inte ens i närheten av att komma över honom.
Tog slutligen tag i rapportskrivningen med. Visade sig att han jag skulle skriva med verkligen inte fattade ett dugg och inte kan det minsta om att skriva en rapport. Inte ens att ren avskrivning är plagiat och fusk. Så det slutade med att jag skrev allt själv. Eftersom jag vanligen inte kan koncentrera mig förrän alla andra sover och knappt då så rubbades min dygnsrytm helt. Lyckades däremot sätta personligt rekord i ms-röj. Har nu talat om för den kursansvarige hur läget är. Vet att jag skötte allt riktigt dåligt jag med, men jag är åtminstone medveten om det.
Blivande mamman har nu slutligen blivit mamma. :) Så nu har lilla fian äntligen hittat ut. Roligt. Men jag tror att det kommer att bli tufft för mamman. Hoppas och tror att allt kommer att gå bra.
När man ser den lilla dockan är det svårt att förlåta sig själv för aborten. Ett sånt litet knytte är värt så mycket annat. Vet att jag inte får tänka så, men det är svårt.
Min kurator har gett mig en läxa till nästa gång. Jag måste sluta tänka negativa tankar om mig själv. Hur gör man det när det till stor del är vad jag är?
Dessutom, hon är ganska lätt att prata med, men ibland vet jag inte. Hon är... Vet inte riktigt vad, men ibland känns det inte bra. Utan ungefär som att prata med en vän som inte riktigt lyssnar och kommer med massa förslag på vad man ska göra och så löser sig allt. Som dans, yoga eller en pojkvän. Eller som när jag pratade om att jag funderade på att engagera mig mer i röda korset (har varit passiv medlem i flera år): "hmm.. men röda korset är tråkigt, jag tänker snarare att något tuffare skulle passa dig, som greenpeace eller så." Jasså, vet bara inte om jag sympatiserar fullt ut med dem, eller om jag alltid finner deras metoder ok.
Eller som när hon pratade om varför jag inte tycker om mig själv, "blev du gravid?" JA, jag berättade det förra veckan och att jag knappt förlåter mig själv för den. Men det har hon glömt bort.
Sen det att jag bara varit vuxen de senaste 2 åren?!? Ursäkta, men jag fattar verkligen inte hur hon tänker. Att jag innan dess bara var ett barn och därför inte ansvarig för mina handlingar?!? Det håller jag verkligen inte med om. Jag har länge varit medveten om vilka konsekvenser mitt handlande ger, och varit villig att ta dem. Fast det är inte helt sant, i vissa fall har jag varit medveten om konsekvenserna och inte villig att ta dem, men inte vågat säga emot.
Och kanske jag inte alltid förstått bakgrunden till mitt handlande, men var är skillnaden mot idag? Ingen så vitt jag vet. Man är ansvarig för sina handlingar, även om det finns förklarande orsaker ursäktar det inte enligt mig. Åtminstone inte alltid.
Men jag måste lära mig att tycka om mig själv, hur ska jag annars kunna förvänta mig att någon annan ska det?
Slutligen så har jag väldigt svårt att säga nej. Inte minst till killar och män som vill ha sin del av mig. För var jag hopplös. Under förhållandet med m bättrade jag mig mycket. Även om jag fortfarande till stor del törstade efter uppmärksamhet så skärpte jag mig. För jag ville inte riskera att förlora honom. De jag nu jobbar med har åter flyttat gränsen. Jag är en slags maskot som det är tillåtet att nypa i rumpan, ta tag i, krama om, smeka lite osv... På sätt och vis gillar jag det kanske lite, saknar ju närhet osv. På sätt och vis tycker jag att det är väldigt jobbigt. Jag vill inte blir klämd på, kommenterad om ständigt osv. Jag vill säga: nej, sluta! Slå bort händerna osv. En av dem är mycket mer på än de andra. Han snackar om att vi skulle passa bra ihop i sängen. Hur mycket vi båda skulle uppskatta det. Han kommenterar nästintill varje kroppsdel jag har... Det är han som skickat flera nakenbilder på sig själv till mig. Och av någon jävla anledning skickade jag bilder tillbaka, väldigt mycket mer oskyldiga. Men ändå. Jag ser på honom som en vän, jag känner mig inte attraherad av honom osv. Men att säga emot skulle såra honom. Och då skulle jag förlora honom som vän. Men bilderna var tagna för m. Känns som om jag bedragit honom. Det känns inte bra att veta att han har bilderna i telefonen. Han har sambo och barn! En svartsjuk sambo som redan ogillar att vi jobbar tillsammans utan att veta hur han tar på mig och pratar om/till mig. Det känns bara hemskt. Hur som helst fick jag i helgen kommentaren: VILL DU BLI MIN KK? Delvis kanske han skojar, delvis! Men vad svarar man? Vill vara skrika NEJ! Det enda jag kom på var: du har sambo och barn, du ska inte hålla på med sådana dumheter.
Blev ett långt inlägg, och inte ens i närheten av allt som snurrat i mitt huvud det senaste. Men har bara inte orkar skriva något: För jag vet verkligen varken ut eller in. Är helt apatisk. Orkar inget, vill inget. LÄngtar efter smärta men måste stå emot. Ärren på armen syns fortfarande alldeles för tydligt. Tur att jag inte träffar m, det skulle göra så ont i honom att se.
Tom
Helgen gick fort, på gott och ont. Känner att jag inte bryr mig så mycket. Jag känner mig bara helt tom, och trött. Lite ledsen med tror jag. Måste sätta igång med skolarbetet nu. Har ignorerat det alldeles för länge nu. Men jag orkar ju som sagt inte ens ha dåligt samvete.
Det är mycket känslor som rusar runt i mig, mycket gäller m. Lite även d och så han som tog sig loss och flyttade till new zeeland. Måste komma ihåg att sista ansökningsdag är på måndag med. Men jag vet ju inte ens om jag vill plugga.
Känner mig helt utmattat och vill bara lägga mig ner och... försvinna eller något. Men jag är ju den som ska vara stark och klara allt. Så ska försöka göra en kraftansträngning och sätt mig och skriva.
Det är mycket känslor som rusar runt i mig, mycket gäller m. Lite även d och så han som tog sig loss och flyttade till new zeeland. Måste komma ihåg att sista ansökningsdag är på måndag med. Men jag vet ju inte ens om jag vill plugga.
Känner mig helt utmattat och vill bara lägga mig ner och... försvinna eller något. Men jag är ju den som ska vara stark och klara allt. Så ska försöka göra en kraftansträngning och sätt mig och skriva.
Snart dags för dimman
Fredag igen då. Har inte fårr något som helst gjort känns det som. Helt sant är det dock inte, jag har varit ganska social denna vecka. Jag har gott upp skapligt flera gånger för att kunna följa med den blivande mamman och hennes vovve ut på morgonpromenaden. Även träffat henne senare under dagen i vissa fall. Men inte minst så har jag varit fast vid denna dator och tagit upp kontakten med en del, medan andra valt att ta upp den med mig.
Men jag borde ändå ha fått mycket mer skolarbete gjort. :(
M hade nu skickat ett meddelande över msn. Skrev att han emellanåt saknade mig fruktansvärt mycket och bad om ursäkt för att han glömt min födelsedag. Jag vet inte vad jag ska tro. Han svarade inte angående tjejen.... Dessutom skrev han i ett av sina tidigare mail att han inte tyckte om dykningen.... Trots det får jag genom andra reda på att han ska med och dyka imorgon.... Den som berättade är en av de som hittade mig på facebook och som jag nu pratat en del med på msn. Han är kompis till en av m´s bästa vänner. Och som jag förstår det måste han mycket väl vetat om att jag numer är singel.... Vet inte vad jag ska tro om något längre..
Min telefon strulade självklart inatt med. Kunde inte skick iväg sms till pojken som jobbade. Vet inte alls varför telefonen sa ifrån till det. Någon som vet? Det gick ju ringa och kolla saldo osv.
I eftermiddag är det min tur att gå in i dimman. D jobbar inte förrän på söndag, känns skönt. Får se om jag vågar ta av mig munkjackan, märkerna lyser ju inte längre röda, men de syns ganska bra. Å andra sidan har jag märkt att det är få som har en särkilt god iakttagningsförmåga vad gäller sådana detaljer. De ser ansiktet, brösten och rumpan, och jag skojar inte. Resten har en tendens att försvinna.
Nu ska jag borsta mina tänder och sen gå ut på dagens promenad. Får äta frukost när jag kommer hem igen. Sover ju längre på fredagarna eftersom jag ska jobba lite mer än halva natten sen.
Men jag borde ändå ha fått mycket mer skolarbete gjort. :(
M hade nu skickat ett meddelande över msn. Skrev att han emellanåt saknade mig fruktansvärt mycket och bad om ursäkt för att han glömt min födelsedag. Jag vet inte vad jag ska tro. Han svarade inte angående tjejen.... Dessutom skrev han i ett av sina tidigare mail att han inte tyckte om dykningen.... Trots det får jag genom andra reda på att han ska med och dyka imorgon.... Den som berättade är en av de som hittade mig på facebook och som jag nu pratat en del med på msn. Han är kompis till en av m´s bästa vänner. Och som jag förstår det måste han mycket väl vetat om att jag numer är singel.... Vet inte vad jag ska tro om något längre..
Min telefon strulade självklart inatt med. Kunde inte skick iväg sms till pojken som jobbade. Vet inte alls varför telefonen sa ifrån till det. Någon som vet? Det gick ju ringa och kolla saldo osv.
I eftermiddag är det min tur att gå in i dimman. D jobbar inte förrän på söndag, känns skönt. Får se om jag vågar ta av mig munkjackan, märkerna lyser ju inte längre röda, men de syns ganska bra. Å andra sidan har jag märkt att det är få som har en särkilt god iakttagningsförmåga vad gäller sådana detaljer. De ser ansiktet, brösten och rumpan, och jag skojar inte. Resten har en tendens att försvinna.
Nu ska jag borsta mina tänder och sen gå ut på dagens promenad. Får äta frukost när jag kommer hem igen. Sover ju längre på fredagarna eftersom jag ska jobba lite mer än halva natten sen.
Saknad
Är det tillåtet att sakna någon som man inte träffat på flera år? Som man själv till stor del bär skulden till att kontakten förlorades? Jag saknar iaf ngn just nu, jag saknar den närheten vi hade till varandra... Jag saknar det mesta, förutom hans överbeskyddande sätt vad gällde mig och andra killar. Tror ju att han var intresserad av mig, åtminstone lite. Varför gav jag inte honom en chans? Varför längtar jag helst plötsligt som en tok efter honom?
Har ju tänkt på honom en del under åren, jag brukar tänka mycket på människor som på något sätt berört mig. Kanske är det för att jag hittade honom på facebook. Han är nere i nz sedan några år. Kanske är det för att jag nu fått "höra" några ord av honom och se bilder på honom som gör att jag saknar honom....
Ibland undrar jag om jag egentligen inte är en alltigenom elak människa, egoistisk, precis som min far. Men jag vet inte, de flesta beskriver mig som omtänksam och snäll, men med ganska mycket humör om man säger så...
Undrar när jag kommer komma ur denna svacka...
Har ju tänkt på honom en del under åren, jag brukar tänka mycket på människor som på något sätt berört mig. Kanske är det för att jag hittade honom på facebook. Han är nere i nz sedan några år. Kanske är det för att jag nu fått "höra" några ord av honom och se bilder på honom som gör att jag saknar honom....
Ibland undrar jag om jag egentligen inte är en alltigenom elak människa, egoistisk, precis som min far. Men jag vet inte, de flesta beskriver mig som omtänksam och snäll, men med ganska mycket humör om man säger så...
Undrar när jag kommer komma ur denna svacka...
Inget
Idag har det inte blivit mycket tid på bloggen. Har väl varit en ganska ok dag. Facebook och msn har hållt mig upptagen.
Var på jobbet en sväng också för att prata med den av säljarna som sitter i styrelsen för aluminiumriket. Kändes faktiskt givande. Efteråt gick jag in till pc och pratade lite med min vän som jobbar där. En av de få som vet hur jävla dåligt jag mår emellanåt. Hon mår minst lika kass nämligen. Ska försöka komma iväg och pierca oss snart. Är verkligen sugen på tungan och läppen... När det gäller min tatuering väntar jag fortfarande att godingen ska rita klart motivet.
Blir nog ingen fest i helgen heller, men kanske lite bio med en liten pojke... :)
Men egentligen borde jag inte släppa någon intill mig på ett tag...
Suck, ännu en dag har nu gått utan att jag direkt tagit tag i mitt liv.
Var på jobbet en sväng också för att prata med den av säljarna som sitter i styrelsen för aluminiumriket. Kändes faktiskt givande. Efteråt gick jag in till pc och pratade lite med min vän som jobbar där. En av de få som vet hur jävla dåligt jag mår emellanåt. Hon mår minst lika kass nämligen. Ska försöka komma iväg och pierca oss snart. Är verkligen sugen på tungan och läppen... När det gäller min tatuering väntar jag fortfarande att godingen ska rita klart motivet.
Blir nog ingen fest i helgen heller, men kanske lite bio med en liten pojke... :)
Men egentligen borde jag inte släppa någon intill mig på ett tag...
Suck, ännu en dag har nu gått utan att jag direkt tagit tag i mitt liv.
SÅ GÅR EN DAG IFRÅN MITT LIV OCH KOMMER ALDRIG ÅTER
.
Lugnat ner mig lite nu. Men livet känns fortfarande... Allt annat än bra. Har en känsla av att jag verkligen kommer att få jobba med impulskontroller när jag ska försöka slappna av och sova. Vill helst låta armen läka ifred, men just nu känns det väldigt lockande....
Positivt tänkande är långt ifrån lätt när man inte mår så bra inombords.
Positivt tänkande är långt ifrån lätt när man inte mår så bra inombords.
Totalbryt
Fick se kort på m på facebook från kräftskivan som var ca 2 veckor efter han dumpat mig. Han ser ut att stormtrivas i hennes famn! Misstänkte att han tyckte om henne en hel del. HATA HATA HATA!!!!!!!!!!!!! Ska egentligen inte säga något eftersom jag själv hånglade med en den kvällen, skillnaden: jag saknade m hela kvällen och messade honom, jag vet inte vem killen var, m har kännt henne sen han var liten.....
JAG HATAR MITT JÄVLA PISSLIV OCH ALLA FALSKA JÄVLAR SOM LJUGER FÖR ATT JAG SKA HÅLLA MIG LUGN!!!!!!!!!!!
En sådan här sak förstör allt som gjort mig glad tidigare under dagen. Jag AHHHHHHHH!
JAG HATAR MITT JÄVLA PISSLIV OCH ALLA FALSKA JÄVLAR SOM LJUGER FÖR ATT JAG SKA HÅLLA MIG LUGN!!!!!!!!!!!
En sådan här sak förstör allt som gjort mig glad tidigare under dagen. Jag AHHHHHHHH!
Ännu mer kaffe, men främst facebook
Så har jag på något sätt lyckats fördriva ytterligare en dag utan att göra något vettigt. Jag diskade dock...
Vet inte riktigt vart tiden tagit vägen... Är dock inte bloggvärlden som totalt uppslukat mig idag, utan facebook. Fattar fortfarande inte så mkt, men det är himla kul att hitta gamla bekanta. Lite jobbigt med att se hur alla andra lyckats när jag själv inte kommit någonstans alls... Men vissa är jag väldigt glad över att få kontakt med igen. Vissa kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Hoppas att du någonstans vet det J! Det blev aldrig vi, men vi hade några mysiga stunder som jag minns och jag blir alltid glad över att se dig. Du är fortfarande lika söt... Har jag alltid tyckt ända sedan 7,an då alla utifrån (du) kom till skolan.. Lite mer manlig numera dock, o jag har ju en liten svaghet för stora fordon... ;)
Annars är jag lite glad över en bloggkontakt (eller två), samt över pojken som hörde av sig igår. Vidare är jag glad för den blivande mammans skull... Var där och drack kaffe ikväll igen. (Inte bra för min mage dock, vet inte vad som är fel men ont gör det... )
Måste, måste ta mig i kragen nu... Men vet inte om jag orkar.. Ska dock träffa en imorn som jag ska intervjua inför rapporten och jag måste förbereda frågor, har ju dock hela natten på mig.. :)
Vet inte riktigt vart tiden tagit vägen... Är dock inte bloggvärlden som totalt uppslukat mig idag, utan facebook. Fattar fortfarande inte så mkt, men det är himla kul att hitta gamla bekanta. Lite jobbigt med att se hur alla andra lyckats när jag själv inte kommit någonstans alls... Men vissa är jag väldigt glad över att få kontakt med igen. Vissa kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Hoppas att du någonstans vet det J! Det blev aldrig vi, men vi hade några mysiga stunder som jag minns och jag blir alltid glad över att se dig. Du är fortfarande lika söt... Har jag alltid tyckt ända sedan 7,an då alla utifrån (du) kom till skolan.. Lite mer manlig numera dock, o jag har ju en liten svaghet för stora fordon... ;)
Annars är jag lite glad över en bloggkontakt (eller två), samt över pojken som hörde av sig igår. Vidare är jag glad för den blivande mammans skull... Var där och drack kaffe ikväll igen. (Inte bra för min mage dock, vet inte vad som är fel men ont gör det... )
Måste, måste ta mig i kragen nu... Men vet inte om jag orkar.. Ska dock träffa en imorn som jag ska intervjua inför rapporten och jag måste förbereda frågor, har ju dock hela natten på mig.. :)
Kaffe och lite mer kaffe
Dagen började med att jag inte orkar gå upp när klockan ringer varför det bara är att slänga på sig kläderna, borsta tänderna samt snabbt göra en macka eftersom magen värker, för att sedan bege sig till den blivande mamman. Skönt att börja dagen med att gå en sväng. Tillhör dem som faktiskt tycker att detta lite gråa och eventuellt småduggande vädret är rätt så mysigt. Även att gå ut och gå i.
Efter promenaden blev det kaffe och därefter följde jag med henne hem till hennes mor och drack mer kaffe. Fick träffa äldsta broderns flickvän för första gången samt deras son för första gången på hur länge som helst. Han är ca 1 1/2 år gammal. Till att börja med var han väldigt rädd och blyg för mig men sen flirtade han hej vilt. Så söt och go när han blinkade med båda ögonen. :) Jag gillar verkligen barn.
Jag får tänka som så att hade jag behållt barnet så hade jag aldrig träffat en massa underbara människor. Tänka positivt var det. Och jag vet att jag kan bli gravid. Inte tänka en massa dumma tankar.
Efter att vi gått hem i regnet (vi bor väldigt nära varandra) och jag tagit mig hem till mig, försökte jag ge mig på facebook. Börjar få lite kläm på det hela nu. Men jag känner mig rätt misslyckad när jag ser hur väl alla andra lyckats... Men jag har ju fortfarande tid på mig att landa vettigt, även om jag känner att tiden rinner ut i sanden.
Eftermiddagens föreläsning är inställd: SKÖNT! Jag slipper ge mig ut på vägarna, jag har tid till att gå en längre sväng sen (och ett varmt bad :) ) samt jag slipper att träffa han jag ska skriva rapporten ihop med. Får dessutom tid till att plugga sen. Om jag nu får ro med det.
Eftersom det har varit fullt upp hela tiden så har jag inte hunnit bli ensam med mina tankar, väldigt bra. Jag har armen som ständigt påminner mig, men det känns på något vis bra.
Natti Natti
Har fortfarande inte fått något pluggat, men jag har: messat men pojke på jobbet, pratat med god men avlägsen vän på msn samt skaffat ett konto (eller vad det nu heter) på facebook. Inte för att jag förstår så mycket av det hela...
Men har bestämt att jag ska med ut och gå imorn kl 9 så jag får nog ta och fundera på sängen nu. Men jag har hållt mig lugn. Jag har inte tänkt en massa dåliga tankar!!! :) Känner dock att pulsen ökar nu, men jag hoppas att jag ska lyckas somna.
Natti natti!
Men har bestämt att jag ska med ut och gå imorn kl 9 så jag får nog ta och fundera på sängen nu. Men jag har hållt mig lugn. Jag har inte tänkt en massa dåliga tankar!!! :) Känner dock att pulsen ökar nu, men jag hoppas att jag ska lyckas somna.
Natti natti!
Positivt tänkande
Efter regn kommer sol. Fick precis ett mess från en av pojkarna på i´s skift. (Jag har inte gett honom mitt nummer.) Han skrev att han var uttråkad och därför messade runt, men jag blev glad iaf. Får inte så många mess.
Kanske var det bossens kommentar om att vi båda var singlar som fick honom att höra av sig, eller min om att han var välkommen att följa med mig hem. ;) Ja, jag kan vara rätt så flirtig ibland. Kul att reta pojkarna lite, men det handlar om att ge och ta.
Och jag får en hel del om helgerna! Mina pojkar gör sitt bästa för att stärka mitt självförtroende. Tror inte det gått ett enda arbetspass utan att jag fått minst en komplimang eller positiv kommentar. Inte svårt att lista ut varför jag vill jobba med dem va? Och jag tycker om dem med.
Kanske var det bossens kommentar om att vi båda var singlar som fick honom att höra av sig, eller min om att han var välkommen att följa med mig hem. ;) Ja, jag kan vara rätt så flirtig ibland. Kul att reta pojkarna lite, men det handlar om att ge och ta.
Och jag får en hel del om helgerna! Mina pojkar gör sitt bästa för att stärka mitt självförtroende. Tror inte det gått ett enda arbetspass utan att jag fått minst en komplimang eller positiv kommentar. Inte svårt att lista ut varför jag vill jobba med dem va? Och jag tycker om dem med.
Helvete!
Jag svarar i princip aldrig på dolt nummer, just av den anledningen att det kan vara min far eller någon annan jag inte vill prata med. Men av någon jävla anledning bestämde jag mig för att vara "modig" och svara när det ringde från dolt nummer ikväll. Ett STORT misstag!
Självklart var det far. Han ringde för att säga grattis. Nästan en vecka för sent, men ändå en förbättring mot vissa andra år. Grejen är att jag verkligen inte vill prata med honom, vill inte ha honom i andra änden där och låta så........ Som om det är synd om honom eller att .... Vet inte hur jag ska förklara, men ett vet jag: han är INTE sig själv. Vet inte om han är onykter eller om han börjat ta något eller vad det är med honom, men något är fel.
Han säger att han tänkt ringa i onsdags men att han sen glömde det, sen att han tänkt ringa i torsdags men glömt det med. OCH? Han brukar ju glömma bort att jag fyller år. Sen säger han att jag gärna får höra av mig jag med.
Mitt hjärta börjar slå i 200 när jag hör att det är han som ringer. Redan innan han sa något förstod jag av tystnaden att det var han. Jag vet inte vad jag ska säga, vet inte vad jag ska göra... Jag vill verkligen inte ha någon kontakt med honom!
Jag säger att jag inte vet om jag verkligen vill prata med honom för jag tycker inte att det är ok det de håller på med. Han undrar vad. Att mordhota folk och det med min styvbror och så...
"Vaddå jag har inte gjort något" får man till svar. Jo, men det vet jag ju att du har. "Ja, men jag har inte sagt något till (farbror) om du tror det." Nej, det vet jag att han inte har, mordhotet lämnades istället till faster. DET SPELAR INGEN ROLL ETT MORDHOT ÄR ETT MORDHOT! Det är ju inte heller den enda du hotat, sa jag också. Men det fick jag inget direkt svar på. Eftersom jag vet att det är lönlöst att försöka prata med honom och eftersom jag själv blir så upprörd sa jag till slut bara hej då och la på. Det var tyst i luren innan dess och jag hörde inget när jag sa det heller.
Det enda positiva är att jag inte hörde styvmor i bakgrunden. Samt att farmor och faster inte verkar ha diskuterat mig med honom på den sista tiden eftersom han inte visste om att det var slut med m.
Vet inte vad jag skulle gjort om jag hade varit själv när jag svarade. Som tur var, var jag hos den blivande mamman och skulle precis gå ut med hunden. Jag blir så fruktansvärt upprörd, jag skakar i hela kroppen och vet inte vad jag ska ta mig till, om jag ska gråta eller skrika eller kasta saker omkring mig. Men som tur var fanns den blivande mamman där och kunde lyssna lite på mig. Men jag vill ju helst inte tynga henne med en massa så nära förlossningen och när hon faktiskt är lycklig. Hennes lycka hjälper mig faktiskt att koppla bort far ett tag. Är glad för hennes skull. När som helst kommer den lilla fian ut och hon är dessutom nyförälskad. :) Och jag gläds med henne!
Jag har nu även talat med farbror och uppdaterad honom om det senaste. Funderar på om jag egentligen även borde kontakta pappas ex (den andra som blivit hotat till livet av honom). Men jag tror jag låter bli det just nu. För nu måste jag verkligen försöka ta tag i skolarbetet. Frågan är om jag kan lugna ner mig tillräckligt mycket för det, kanske sätter på en film (Stolthet & Fördom ännu en gång kanske) och syr lite istället. Måste koncentrera mig på något för att inte bli tokig.
Tänka positivt blev jag tillsagd att göra idag och koppla bort det som får mig att må dåligt. Lovar att försöka, men vet inte om jag kommer lyckas....
Självklart var det far. Han ringde för att säga grattis. Nästan en vecka för sent, men ändå en förbättring mot vissa andra år. Grejen är att jag verkligen inte vill prata med honom, vill inte ha honom i andra änden där och låta så........ Som om det är synd om honom eller att .... Vet inte hur jag ska förklara, men ett vet jag: han är INTE sig själv. Vet inte om han är onykter eller om han börjat ta något eller vad det är med honom, men något är fel.
Han säger att han tänkt ringa i onsdags men att han sen glömde det, sen att han tänkt ringa i torsdags men glömt det med. OCH? Han brukar ju glömma bort att jag fyller år. Sen säger han att jag gärna får höra av mig jag med.
Mitt hjärta börjar slå i 200 när jag hör att det är han som ringer. Redan innan han sa något förstod jag av tystnaden att det var han. Jag vet inte vad jag ska säga, vet inte vad jag ska göra... Jag vill verkligen inte ha någon kontakt med honom!
Jag säger att jag inte vet om jag verkligen vill prata med honom för jag tycker inte att det är ok det de håller på med. Han undrar vad. Att mordhota folk och det med min styvbror och så...
"Vaddå jag har inte gjort något" får man till svar. Jo, men det vet jag ju att du har. "Ja, men jag har inte sagt något till (farbror) om du tror det." Nej, det vet jag att han inte har, mordhotet lämnades istället till faster. DET SPELAR INGEN ROLL ETT MORDHOT ÄR ETT MORDHOT! Det är ju inte heller den enda du hotat, sa jag också. Men det fick jag inget direkt svar på. Eftersom jag vet att det är lönlöst att försöka prata med honom och eftersom jag själv blir så upprörd sa jag till slut bara hej då och la på. Det var tyst i luren innan dess och jag hörde inget när jag sa det heller.
Det enda positiva är att jag inte hörde styvmor i bakgrunden. Samt att farmor och faster inte verkar ha diskuterat mig med honom på den sista tiden eftersom han inte visste om att det var slut med m.
Vet inte vad jag skulle gjort om jag hade varit själv när jag svarade. Som tur var, var jag hos den blivande mamman och skulle precis gå ut med hunden. Jag blir så fruktansvärt upprörd, jag skakar i hela kroppen och vet inte vad jag ska ta mig till, om jag ska gråta eller skrika eller kasta saker omkring mig. Men som tur var fanns den blivande mamman där och kunde lyssna lite på mig. Men jag vill ju helst inte tynga henne med en massa så nära förlossningen och när hon faktiskt är lycklig. Hennes lycka hjälper mig faktiskt att koppla bort far ett tag. Är glad för hennes skull. När som helst kommer den lilla fian ut och hon är dessutom nyförälskad. :) Och jag gläds med henne!
Jag har nu även talat med farbror och uppdaterad honom om det senaste. Funderar på om jag egentligen även borde kontakta pappas ex (den andra som blivit hotat till livet av honom). Men jag tror jag låter bli det just nu. För nu måste jag verkligen försöka ta tag i skolarbetet. Frågan är om jag kan lugna ner mig tillräckligt mycket för det, kanske sätter på en film (Stolthet & Fördom ännu en gång kanske) och syr lite istället. Måste koncentrera mig på något för att inte bli tokig.
Tänka positivt blev jag tillsagd att göra idag och koppla bort det som får mig att må dåligt. Lovar att försöka, men vet inte om jag kommer lyckas....
En rätt ok eftermiddag
Snart är kvällen åter här, man jag har fortfarande inte skrivit något på rapporten, inte heller pluggat på något annat sätt. Men jag är glad över att jag lyckades ta mig till kuratorn. Synd bara att jag inte sökte hjälp för flera år sedan. Men jag klarar mig ju alltid på ett vänster, men då kanske jag åtminstone hade haft en annan bild av mig själv.
Ingen idé att fundera på vad som kunde varit, skulle ju sluta tänka på sådant jag ändå inte kan påverka. Dagens promenad (den första på flera dagar, fy på mig) kändes bra. Jag tänkte inte lika mycket som jag gjort de senaste gångerna utan koncentrerade mig bara på musiken i mina öron och på att hålla ett högt tempo. Känns gott i kroppen efteråt.
Det är så jag försöker tänka, det är viktigare att jag prioriterar att försöka må bra och känna mig lugn än att jag lyckas med kursen. Jag läser den ändå bara för skojs skull. Men när det väl kommer till kritan vet jag vilken prestationsångest jag kommer att ha sen om jag misslyckas. Får väl försöka förlita mig till min sedvanliga tur och kanske aningens skicklighet. Allt löser sig, någongång, frågan är bara hur mycket man behöver offra på vägen.
Börjar regna nu, härligt! En sak får jag iaf tänka på, den blivande mamman som kanske är mamma vid det här laget. De skulle förmodligen sätta igång henne idag. Hoppas, hoppas, hoppas på att någon kommer ihåg att höra av sig till mig. Längtar efter att träffa den lilla.
Ingen idé att fundera på vad som kunde varit, skulle ju sluta tänka på sådant jag ändå inte kan påverka. Dagens promenad (den första på flera dagar, fy på mig) kändes bra. Jag tänkte inte lika mycket som jag gjort de senaste gångerna utan koncentrerade mig bara på musiken i mina öron och på att hålla ett högt tempo. Känns gott i kroppen efteråt.
Det är så jag försöker tänka, det är viktigare att jag prioriterar att försöka må bra och känna mig lugn än att jag lyckas med kursen. Jag läser den ändå bara för skojs skull. Men när det väl kommer till kritan vet jag vilken prestationsångest jag kommer att ha sen om jag misslyckas. Får väl försöka förlita mig till min sedvanliga tur och kanske aningens skicklighet. Allt löser sig, någongång, frågan är bara hur mycket man behöver offra på vägen.
Börjar regna nu, härligt! En sak får jag iaf tänka på, den blivande mamman som kanske är mamma vid det här laget. De skulle förmodligen sätta igång henne idag. Hoppas, hoppas, hoppas på att någon kommer ihåg att höra av sig till mig. Längtar efter att träffa den lilla.
Ångest? Kanske inte, men panik
Kuratorn frågade om jag hade ångest eller så, svarade att jag inte riktigt visste hur ångest ska kännas. Då menade hon på att jag i så fall inte hade det. Ville kontra med att jag vanligen känner ren skär panik och inte vet vart jag ska ta vägen. Så här går det då, eller kan iaf:
Inte särsklit djupt, men det är som sagt smärtan jag vill åt, inte blodet. Så är det ångest eller?
Inte särsklit djupt, men det är som sagt smärtan jag vill åt, inte blodet. Så är det ångest eller?
Första mötet
Första mötet med kuratorn avklarat. Hon var trevligare och mer sympatisk än jag trodde. Det gick ganska bra att prata med henne också. Fast jag sa väl inte direkt allt. Inte de mer självdestruktiva delarna. Som hur min arm ser ut just nu eller hur jag låter, eller åtminstone tidigare lät pojkar göra ungefär vad de ville med min kropp när jag fått i mig lite. Tror nog att jag efter förhållandet med m kan se efter mig själv lite bättre vad gäller det. Å andra sidan skadar jag mig själv mer och slår mer på mig själv mentalt.
Hon säger att jag ska stoppa sådana tankar och tänka mer positiva saker om mig själv. Det är inte så lätt när man känner sig så värdelös. Hon sa också att jag ska sluta tänka på aborten (var länge sedan jag gjorde den), på mina föräldrar, eller då främst pappa, samt att jag känner att jag inte tagit hand om min bror tillräckligt väl...
Vet att jag blandar tempus, men det är min blogg och mina tankar... Mina tankar följer inga grammatiska regler, tro mig!
Vad gäller framtiden tyckte hon att jag borde träffa en studievägledare för att se om jag kan knyta ihop säcken på något vis. Att jag borde komma ut och träffa pojkar var en annan sak, fast inga strulpellar. :) Men när det gäller den delen ska jag nog ta det lite lugnt, se till så att såren i hjärtat läker lite bättre först. Och för att få ett förhållande att fungera måste jag nog lära mig att lita lite mer på människor samt tycka om mig själv lite mer.
När jag skriver att jag inte litar på någon menar jag väl som så at jag har väldigt lätt (kanske för lätt) att tro gott om folk, men någonstans inom mig har jag ändå som en liten skyddande vägg. När det väl kommer till kritan vill jag gärna tro gott om allt och alla, men jag vet inte om jag gör det och jag förväntar mig nästan att bli sviken...
Nåja, ska dricka min varma o´boy som jag gjort nu och titta på min "älskade" serie Emmerdale.
Hon säger att jag ska stoppa sådana tankar och tänka mer positiva saker om mig själv. Det är inte så lätt när man känner sig så värdelös. Hon sa också att jag ska sluta tänka på aborten (var länge sedan jag gjorde den), på mina föräldrar, eller då främst pappa, samt att jag känner att jag inte tagit hand om min bror tillräckligt väl...
Vet att jag blandar tempus, men det är min blogg och mina tankar... Mina tankar följer inga grammatiska regler, tro mig!
Vad gäller framtiden tyckte hon att jag borde träffa en studievägledare för att se om jag kan knyta ihop säcken på något vis. Att jag borde komma ut och träffa pojkar var en annan sak, fast inga strulpellar. :) Men när det gäller den delen ska jag nog ta det lite lugnt, se till så att såren i hjärtat läker lite bättre först. Och för att få ett förhållande att fungera måste jag nog lära mig att lita lite mer på människor samt tycka om mig själv lite mer.
När jag skriver att jag inte litar på någon menar jag väl som så at jag har väldigt lätt (kanske för lätt) att tro gott om folk, men någonstans inom mig har jag ändå som en liten skyddande vägg. När det väl kommer till kritan vill jag gärna tro gott om allt och alla, men jag vet inte om jag gör det och jag förväntar mig nästan att bli sviken...
Nåja, ska dricka min varma o´boy som jag gjort nu och titta på min "älskade" serie Emmerdale.
