Hmm..
Datorn lämnas hemma. Brukar inte vara så social när den är med, eller iallafall inte så social med dem jag ska träffa. Kommer kännas tomt. Väldigt tomt.
Nu måste jag sova. Får försöka uppdatera bättre nästa vecka. Den fruktade förmiddagsveckan!
så var det detta dära med planering...
Ny tid för besiktningen är beställd med, den tilldelade tiden passade grymt dåligt med tanke på att jag jobbar natt den veckan.
Den sista punkten för dagen och kanske även den viktigaste gäller boende. Kom på att jag bara har min lilla lägenhet till sista februari. Det är snart det och inte vet jag vart jag ska ta vägen. Väldigt typisk planering a la mig. Det löser sig alltid är ett farligt motto.
Det verkar dock inte vara så gott om lägenheter dit jag tänkt mig att flytta, sen har jag ju blivit lite fäst vid min lägenhet. Ett tecken på att jag bott här för länge. Jag börjar bli bekväm.
Under dagen får jag fundera lite på hur jag vill göra. Inte alls omöjligt att jag imorgon ringer min hyresvärd och tar tillbaka uppsägningen helt. Hyrorna är dyrare dit jag tänkt flytta, så bensinpengarna kanske inte gör så stor skillnad.
Aja, det tål att tänkas på iallafall. Nu börjar det nog bli dags att fundera på dagens mat, även frukost så att säga. Till tonerna av Takida. :)
Tisdag
Är trött idag. Kännt mig hängig och off större delen av denna dag med. Tungan värker lite just nu, men har nyligen ätit 4 mackor så det är kanske inte så konstigt. Längtar till dess jag kan ta ett tuggummi igen!
Dagen är samma sak som arbetsdagen. Lilla my fick självklart göra det hon ville och jag blev återigen skickad till andra sidan. Jävliga lass och pissiga profiler, behöver jag säga att jag inte var för glad? Jag ber de på pressarna att låta bli spriten på jobbet och precis innan så vi kan få det vi ska ha och ok sådana. Sen ska jag väl inte säga vad jag ett ögonblick tänkte om beredarna.
Vet att det är barnsligt av mig att gnälla på de andra, men när man inte är pigg så orkar man inte med en massa strul. Men skit ska skit ha som jag fått höra mer än en gång.
Vad gäller den lite gosigare biten... Gos. Allt jag säger. På sätt och vis är det väl tur att jag skaffade piercingen och på så sätt måste hålla mig i skinnet ett tag. Inga pussar eller kyssar och inte heller oralsex förrän den är helt läkt.
Hmm.... var det verkligen så genomtänkt att göra den. ;)
Konståknings EM inleddes idag, tittar med mindre än ett halvt öga på paråkarnas korta program just nu. Är ju typiskt att jag jobbar em denna vecka samt ska till Uppsala till helgen. Får försöka ha lite koll på placeringarna iaf inför VM.
Morgondagens kom-ihåg: ringa och beställa tid hos barnmorskan. Måste komma ihåg det. Risken finns för att de blir tokiga på mig för att jag är ute så sent.
Måndag
Men några kramar har det väl blivit iallafall. Gos gos. :)
När jag efter att jag slutat gick för att visa farbror ville det sig inte bättre än att en viss liten pojke var i närheten. Han log så lyckligt när han såg min tunga. Vi flirtade lite oskyldigt i matsalen under förra året. Fram till att jag fick reda på att han var ihop med en av tjejerna på den avdelningen som jag nu jobbar på, samt vilket ärkesvin han är. Jag har skrivit om honom tidigare. Flickvännen är numer gravid, och hans ex är en vän till mig (samma person som även varit tillsammans med a). Han har inte riktigt vetat om han ska hälsa eller inte sen han fick reda på att jag umgås med hans ex, men nu var leendet väldigt brett.
Pojkar är lustiga, så är det bara. Vissa är goa, andra för snälla återigen andra är ena jävla svin.
Imorgon börjar vi tidigare, så det gäller att komma upp lite snabbare ur sängen. Tänkte även försöka hinna hämta ut biljetterna till på fredag innan.
Nu får vi se om det blir till att sova snart eller om det blir tv och msn.
Musikalsugen
Kom självklart att tänka på den andra sötnöten från Footloose, dansaren Joan Alderman. Verkligen något att vila ögonen på.
Av detta kan man dra samma slutsats som jag skrev om tidigare idag: Lås in mig och släng bort nyckeln!
Jag känner mig kluven. Delar av mig vill bara ut och festa och strula runt. Men been there, done that. Det gör mig inte lyckligare, fast det kan vara riktigt trevligt för stunden. Problemen kommer vid att jag har lätt för att fästa mig vid folk och att killar ibland har en tendens till att fästa sig vid mig...
Tror att det kanske snarare är trygghet jag behöver. Fast jag vet inte. Har ju en tendens till att förstöra allt som är bra. De som alltid haft en trygg skyddad uppväxt har svårt att förstå, de som liknar mig är ofta lika trasiga. Men vissa verkar ändå fått koll på läget och klarat sig bra. Andra inte.
Tror jag citerat Robert Jordan någon gång tidigare, Sagan om Drakens återkomst, vilken del vet jag inte och inte heller om det är rättvänt men: det jag älskar, det förgör jag - det jag förgör, det älskar jag. Det känns bara så träffande.
Spegel, spegel på väggen där...
Smalbenen ska vi bara inte tala om, blodkärl som brister från och till så man ser ut som en 60-årig gammal kärring innan man ens fyllt 25. I och för sig var väl mina ben likadana redan innan jag fyllt 20... Vaderna sen... Fast där har jag ju faktiskt muskler. En hel del. Även på smalbenet, där andra hävdar att det inte finns några. Och nej, jag rider inte och jag spelar inte fotboll.
Även om jag känner så här gällande min kropp och känner mig rätt allmänt hopplös och misslyckad har jag inte varit så nedstämd det senaste. Peppar peppar, så har jag inte tänkt på döden som en lösning på ett tag. Tror att det kanske hjälper att vara irriterad på andra, på något konstigt vänster.
Jag ska dock inte säga för mycket, det tenderar till att kunna vända fort för mig.
Lås in mig!
OK, lås in mig! Lås in mig och kasta bort nyckeln! Det vore nog det bästa. Helt utan tvekan. Eller kanske lobotomi skulle hjälpa?
Facebook kanske har sina ljusa sidor. Ingen tvekan om det. Men... fick en frågan av mamman hur det stod till med kärlekslivet. Tänkte att jag kanske inte uppdaterat henne om a. Svarade att jag nog var av med honom iallafall och att det för övrigt inte gick någon nöd på mig.
Av någon jävla anledning kände jag för att kolla upp hennes bror på Facebook, något jag inte gjort på länge, visade sig att han troligen är singel igen...
Jag + pojkar = ingen bra kombination.
Vi hamnade i säng, eller snarare soffa, förra hösten dvs 2006. Det var efter att m sagt att han inte ville bli ihop med mig igen utan att vi skulle fortsätta träffas men inte vara ett par. Kändes inte bra eftersom jag kände mig oärlig mot båda killarna. Berättade det med, för båda. Efteråt bröt jag och m totalt ett tag. Jag som ville det, han ville helt plötsligt desperat ha mig tillbaka. Efter ett tag blev vi också ihop igen. Hur det gick vet ni ju redan...
Brodern såg jag inte så mycket av sen, m tyckte inte om att jag var hos "mamman" (hon var ju inte det då) så jag försökte att inte vara där när han var där. Han har en otroligt charmig son, 5 år tror jag han är nu.
Iallafall, i höstas tänkte jag på om man skulle försöka träffa honom igen, men då gick han och skaffade flickvän. Nu verkar det dock vara slut...
Men det ska jag ju inte tänka på! Säg det till min hjärna!
Så det bästa vore att låsa in mig någonstans. Där kan jag inte ställa till så stor skada!
Trött (som vanligt)
Problemet är att jag håller på att ta emot en del saker, och med mitt mobila bredband går det rätt så långsamt. Vill helst inte lämna laptopen på när jag sover, men det verkar inte som om jag har så mycket val...
Piercingen
Är fortfarande kvar hemma hos mor och precis som jag gjort hela dagen sitter jag och pratar med e på msn. Trevlig pojke. Får väl se hur det blir att träffas på måndag.
Själva piercingen igår då... Lite nervös blev jag väl precis innan det var dags, tidigare var jag ju bara så förbaskat trött. Men, men inte fan ångrar man sig när man bestämt sig. När det gäller sånt backar jag sällan.
Killen som gjorde den var riktigt söt. Tatuerad och piercad, och söt. Smaken är som baken heter det ju, och i mitt fall så är den bred. Men iallafall, när han tittat lite kom det fram att det fanns vissa problem. Jag har en rätt stor blodåder precis i närheten. Efter att han lyst och kikat än mer kom han dock fram till att han med största sannolikhet skulle kunna undvika den. Själva sticket kändes men det var inte så farligt. Fast det känns rätt så lustigt när någon håller på med ens tunga.
Så om 1-2 veckor ska jag tillbaka, funderar dock på att vänta 3 veckor (eftersom jag jobbar 3-skift o nästa helg är det uppsala som gäller). Men vi får se hur mycket staven skaver. Stället jag var på var för övrigt www.federal.se, så om inte annat finns där en söt pojke.
Det gör fortfarande inte lika ont som jag befarade, fast nu är tungan nog lite svullen, men det är inget som stör mig. Och vad gäller maten så... jag vet inte om jag har fått en släng av magsjuka så på sätt och vis är det bra om jag inte får i mig för mycket eftersom allt ändå bara rinner ur mig. Jag dricker desto mer istället. Två portioner av taco fick jag dock i mig ikväll. Med lite teknik så går det. :) På jobbet lär jag nog få hålla mig till yoggi och liknande, har ju inte så långa raster.
Dagen har varit händelselös, eller ja. Jag har suttit vid datorn mest hela tiden. Med e som ständigt sällskap. Angående att min syster tyckte att jag skulle hålla mig till äldre killar/män/karlar - mognad har inte med ålder att göra! Tror nog faktiskt jag ska ge e en chans, trots att han är 2 år yngre. Vi kan ju åtminstone lära känna varandra utanför jobbet, så får vi ju helt enkelt se...
Slutligen så... Det var nog tur att min piercing i navlen växte utåt (gjorde den för ca 9 år sedan) annars hade jag nog varit rätt så full med skrot nu. Den i tungan har väl inte ens hunnit börja läka och jag är redan grymt sugen på mer. Så gå gärna in på hemsidan och kolla. Får väl se om inte godingen kan bli klar med min tatuering snart så jag kan beställa tid, är ju lång väntetid. Är väldigt nyfiken på hur det känns, lite rädd både för att det kommer göra väldigt ont, men även för att jag kommer gilla smärtan alldeles för mycket.
sms
Torsdagen så, jag skickade iväg två sms när jag kom till jobbet. Ett till 41-åringen och ett till a. Sen stängde jag av mobilen ett tag.
Till den förste skickade jag: "Hej.Såg att du ringt.Har haft mobilen på ljudlöst o försökt sova.Det blir lkpg för min del imorn o sen stannar jag hemma i ömo.Så tyvärr.Men ha en trevlig helg!" Tror han förstod för jag fick aldrig något svar.
Till a skickade jag: "Hej! Snälla sluta A. Det hjälper dig inte ett dugg. Sen när du vet att jag jobbar natt! Jag har knappt fått sova ngt." Kanske väl hårt och otacksamt, men jag orkar inte.
"Ja beställde dom veckan efter göteborg om de nu är blommorna du menar. Ja trodde du jobbade eftermidda då. Ber så mycke om ursäkt! Så de va inte Meningen att väcka dig. Förlåt. De va verkligen inte min tanke att göra dig arg. Förlåt. Ville bara göra dig glad. Men som vanligt blev de bara fel. Trodde ja kunde få ett tack. Kram"
Men vad tänker han med? Jag hade redan då varit tydlig med att jag inte trodde att det fanns någon fortsättning, att det inte fanns något han kunde göra. Att det inte går att köpa mig och framför allt vet jag inte hur många gånger jag försökt tala om för honom att jag tycker det är jobbigt när han är efterhängsen! Men jag svarade faktiskt på messet.
"Det var en fin tanke, tack. Men just nu känns det faktiskt bara besvärande. Förlåt, men så är det. God natt och sov gott."
Det var det sista jag skickade till honom. Han har däremot skickat några fler, detta kom som svar på mitt:
"Ja hoppas du förstår att ja inte beställde dom denna veckan. Ja trodde du skulle jobba efter midda när jag beställde dom. Då hade dom kanske kommit bättre. Förlåt än en gång. Det va inte Meningen att de skulle kännas jobbigt och besvärande. Ville bara va snäll. Tänker på dig xxx. God natt på dig och sov så gott och ja hoppas du får sova länge imorn. Kram!"
Sen fick jag ytterligare ett på morgonen, efter att jag slutat jobba:
"Hoppas ja inte har förstört hela ditt jobb pass med tanke på vad som hände igår!? De va inte Meningen. Sov så gott nu när du kommer hem och förlåt än en gång. Känner mig bara dum! Kram"
Precis innan piercingen fick jag detta:
"Hej. Förlåt att det har blivit som de är nu. Tycker de är tråkigt att vi inte kan prata längre. Ja vet att ja varit jobbig kanske som skrivit till dig på msn. Ville bara höra så allt var bra med dig. Inte Meningen att du skulle bli arg och koppla bort mig. Men jag lovar att vara lugn och inte hallå på som ja har gjort. Tycker så bra om dig så ja känner mig så dum att de har blivit så här. Förlåt xxx. Hörde att du skulle pirsa dig idag, pratade med pia igår. Tänkte bara höra om du vågade sätta den i tungan? Vet att du skulle passa med den där. Du har ju världens goaste tunga! Kram a!"
Då vet han tydligen om att han är blockad. Känner faktiskt att jag inte riktigt orkar bry mig. Men jag ska ju akta mig för vad jag säger till pia
Natten på jobbet gick sådär, var väldigt trött. Körde anläggningen första passet, gick bra. :) Vad gäller en liten e... Konstigt att vi inte fått fler kommentarer än vi har. Att det troligen är något borde väl de flesta se..
Slutkörd
Annars så... jag vet faktiskt inte riktigt. Jag är bara trött. Får skärpa mig imorgon och skriva lite mer.
Trött och grinig
Kväll igen, och trött är jag. Riktigt trött. Somnade sent imorse, först framåt klockan 9. Låg och pratade med några på msn, varav den ena helt enkelt inte kan godta min ursäkt till varför jag inte vill vara något annat än vän med honom. En stor anledning är att han är vän med Tranås/Trehörna-folket och därmed även m. Hur skulle jag kunna bli ihop med någon annan av det gänget? Som vän lär jag gärna känna honom, men han har visst lite svårt att acceptera det.
Vid runt halv 11 ringde det på dörren. Förvirrad gick jag upp och öppnade. Det var en av blomsterhandlarna som lämnade över blommer. Han såg hur nyvaken jag var och ursäktade sig med att de skulle överlämnas innan kl 13 och det var ju klockan.
Jag fick lite ont i magen och funderade på om det var 41-åringen som blivit fullkomligt tokig. Men inte då, som tur va. Det var från a. "Tycker då mycket och Dig och tänker på Dig. Puss och kram A" Suck och suck och dubbelsuck. Det var röda rosor, röda nejlikor och några lila blommor.
Jag blev faktiskt förbannad. Vad tror han att han håller på med! Han vet ju för i helvete att jag jobbar natt! Och jag har sagt till honom att jag inte går att köpa, utan att det bara får motsatt effekt. I nuläget har jag fortfarande inte pratat med honom, blockade honom på msn innan jag gick online och jag svarade inte när han ringde för en 2 timmar sedan. Får skicka iväg ett mess till honom sen och säga åt honom att lägga ner. Är jag elak?
Det var riktigt svårt att somna om sen. Vackert väder ute och solen lyste genom persiennen. Framåt klockan 12 somnade jag väl om. Sov väl skapligt och vaknade framåt 16-tiden. För en person med mitt sömnbehov är det alldeles för lite. Jag känner mig helt färdig. Grinig kommer jag med all säkerhet vara ikväll. Godingen är inte heller på plats för att hålla mig på plats. Han är bra på att hantera mitt humör.
Försökte sova lite mer sen, men kunde inte somna. Ringde istället lilla mor. Bestämde att hon ska följa med mig till Linköping imorn. Mor kan man alltid lita på. Sen bestämde vi halvt om halvt att jag nog stannar där lite i helgen.
Så nu har jag två anledningar till varför jag inte kan gå på middag. 1) tungan 2) inte hemma. Bara jag vågar nu imorn så. Måste ju ta mig upp ur sängen skapligt med.
41-åringen har ringt 2 gånger, men jag har inte svarat. Första gången hörde jag inte ens har på ljudlöst och den andra nu nyligen. Måste ta och höra av mig till honom med sen.
Världens I-landsproblem jag vet. Jag är ju lite smått flirtig av mig med... Fast i vissa fall är det ju bra. Facebook kan vara lite trevligt det med ibland, eller det verkar ju finnas en och annan rätt så trevlig kille där iallafall. ;)
För övrigt, badrum badrum. haha, ja, jag har en rätt rolig lillebror och vi är nog lite lika iallafall. Känner mig helt väck i huvudet och jag ska troligen köra anläggningen första passet. Inte bra. Får bli en hel del kaffe inatt och imorn så ska tungan känna att den lever. :)
Oskyldig?
Och efter vad jag förstår var det fler bilder som bytte ägare under natten. Så det kan gå...
Oemotståndlig?
Natten var trevlig. E var tillbaka, han hade tydligen sovit en 22 timmar natten innan. Huvudsaken var att han var tillbaka. Får nog erkänna att jag är lite förtjust i pojken. Helt ointresserad verkar inte han heller.
En vän har i statusen på facebook skrivit "I love the chase... but thats all", lite ligger det allt i det. Fast jag är riktigt förtjust i själva spelet. En vecka till ska jag jobba med de små pojkarna. Kommer sakna nästan allesammans, de är för goa. Vad som händer får vi väl se.
Jag fick mycket riktigt sköta anläggningen själv den sista halvan, gick riktigt bra. Var lugnt, bara 10 och 12 my och inga strul, inga viktiga larm. Skönt, finns nog hopp om att jag ska lära mig med.
Annars så får jag det bara åter och åter igen bekräftat att jag gör rätt i att hålla mig borta från min far. Hans fru är riktigt besatt, helt klart är något fruktansvärt fel i hennes huvud. Det enda positiva är att de förlorat all trovärdighet hos åklagaren.
På vägen hem ringde telefonen. Ett nummer jag inte kände igen, bara riktnumret som visade på närområdet. Vanligen svarar jag inte eftersom det kan vara far, dock gjorde jag det nu. "Hej gumman" kom det ur andra änden. En viss 41-åring som undrade vad jag gjorde i helgen. Jag har ju inte svarat på några av messen. Svarade att jag inte riktigt visste. Han frågade om jag ville ha middag fredag eller lördag, svarade att jag funderade på linköping på fredag för att pierca tungan och att jag därför inte visste om jag kunde äta middag överhuvudtaget. Det lät tufft tyckte han. Sen började täckningen strula, hörde inte riktigt vad han sa. Men vi skulle höras ikväll igen.
Suck, suck, suck... och på toppen av allt har mottagningen kommit tillbaka här hemma. Tyckte det var skönt att vara oåtkomlig just nu, så jag har faktiskt stängt av mobilen. Jag ska ju ändå sova snart.
Men angående middagen, vad ska jag svara? Jag vill ju inte ha honom så. Vad jag vet.... Han är ju trots allt bara 5 år yngre än mina föräldrar, jämngammal med farbror. Han har 3 barn och det är allmänt känt att han är lite lustig. Exakt vad de menar med det vet jag dock inte. Men ändå? Det känns otroligt konstigt, inte minst eftersom jag kände igen hans röst omedelbart. Och för att jag faktiskt hade en mindre crush på honom för ca 10 år sedan. Har ju alltid varit intresserad av de som är lite äldre, men jag har mer än en gång kommit fram till att de runt min egen ålder nog passar bättre...
Bah, vad ser alla i mig? Eller står det helt enkelt "knulla mig" i pannan för att citera en Tranås-bo? (Kommentaren gällde dock inte mig utan en av mina vänner.) Och hur i hela friden fick han för sig att höra av sig till mig? Varför? Vad är han ute efter?
Var förövrigt han som fick mig att ändra mig angående hur jag vill begravas. Ingen kremering för min del trots allt.
Nä, nu ska jag kanske ta och krypa ner. Hoppas jag kan sova gott och länge, men jag tvivlar.
Onsdag, tror jag...
Natten som var, var helt ok. E var hemma, sjuk eller något. Lite tråkigt, men det gick ändå. Fortsatte att vara förvånad över middagsinbjudan hela natten. Vad sjutton håller han på med? På väg till jobbet när jag återfick mottagningen hade jag fått ett mess på den med. "Middag, fre el lör?" Det var allt. Jag vet inte vad jag ska tro, än mindre svara.
Min farbrors reaktion var bara att ingenting förvånar honom längre. Det betyder att världen har förlorat all sans, fullkomligt!
Dagen som varit så långt har varit lugn. Till kvällen hoppas jag på svar från både bror och en vän ska höra av sig om svar angående de två kommande dagarna. Vi får väl se hur det går.
Förmodligen ska jag köra anläggningen de sista fyra timmarna, ännu mer får vi väl se hur DET går.
Pojkar och män
A kunde inte hålla sig från att kontakta mig på msn igår:
A säger:
god kväll på dig, aiit väl med dig?
A säger:
allt ska de va!!!
Nolan säger:
jodå, det är det, sj då?
A säger:
jo de ar bra. har varit och tränat på gymet idag så ja är lite seg, jobbar du inte eftermidda denna veckan?
Nolan säger:
nej, natt
A säger:
okej,, då hade ja fel,,, då börjar du om en stund,,
A säger:
du får ha de så bra på jobbet inatt då,, god natt på dig, tänker på dig,,
A har precis skickat dig en vibb.
E säger:
god natt på dig med och hej!
A säger:
då,,
A säger:
va tyst du är
Nolan säger:
jag håller på att plocka ihop lite och så, sen vet jag inte om jag har så mkt att skriva heller
När jag väl kom till jobbet fick jag ett mess: "Tänkte bara så du inte va arg! Men de är du ju inte:). Du är för go. Ha de bra på jobbet och sköt om dig. Kram"
Suck.....
Jobbet var rätt så trevligt. Hade bestämt mig för att låta e vara, men då började han istället. Fast han kallade mig skata... Men sen lilla hjärtat. När jag sa att jag faktiskt kunde ta illa upp när han senare även kallade mig spöke kontrade han med att när man säger det i en sådan ton som han gör så kan det ju knappast vara så farligt. Han har rätt. :)
Aja, det senaste dygnets chock kom när jag startade min lilla älskling nu. Från och till får jag sms skickade till datorn, nästan alla är felskickade. Vilket jag trodde om det som nu aviserades. Men inte: "Har du lust att äta en bit mat till helgen? xxx"
Ursäkta!?!!? Vad missade jag!?!?!? Att kalla personen i fråga för pojke skulle vara fel. När jag var yngre var jag rätt förtjust i honom, tyckte att han var riktigt söt och så, om än något äldre... Numer har han 3 barn, på väg att skiljas (de har haft ett till och från förhållande) och jag kollade upp hur gammal han faktiskt är. Han var född 1966.
Jag träffade honom i helgen hemma hos min farbror, så det måste väl ha med det att göra att han nu hör av sig. Men vad vill han? Seriöst?! Vet ju att han är allt annat än över sin "ex"fru eftersom han håller på att spionera på henne. Skulle jag gå från a till en 10 år äldre kopia? Eller inte riktigt så, men vissa likheter finns nog.
Vad svarar man alls på ett sådant mess? Kan jag berätta för min farbror? Åldersskillnaden lär ju inte förvåna honom för mycket i nuläget. En annan bekant född 1967 har träffat en som är lika gammal som jag så...
Nä, det hela tåls att fundera på lite, eller...
Hmm...
Jag vet inte jag... Men, men, man ser ju hur nöjda vissa är bara man är i närheten...
Något jag vet är ju att man inte skulle tacka nej till en trekant med Keira Knightley och Johnny Depp, eller skulle man kanske hellre ta Orlando Bloom...
Helgen
Under lördagen städade jag lite här hemma och tvättade. Kändes skönt. Hade ju inte tagit fram några julsaker iår så det fanns knappt något att plocka undan. Några änglar har jag dock lämnat framme.
Jag hade lovar att komma förbi min farbror någon gång under dagen så jag åkte förbi a på vägen dit för att hämta upp det sista. Tänkte att det var en bra idé av två anledningar, för det första för att jag var tvungen att åka vidare skapligt snabbt och för det andra kändes det som om jag ville ha det överstökat så fort som möjligt. Han ska ha dottern denna vecka och då ville han inte att jag skulle komma och hämta något.
Han grät innan jag ens kom in och det fortsatte han göra så gott som hela tiden. Veckan som varit hade varit den värsta i hela hans liv, han älskade mig så mycket och kunde i nuläget inte tänkta sig att leva utan mig.
Det märks väl ganska tydligt att det inte bet så bra på mig. Jag sa att han var tvungen att hitta någon annan att prata med och att jag inte kan hjälpa honom.
Jag tycker inte om att se någon så förstörd, men samtidigt känns mycket av det han säger otroligt överdrivet med tanke på den korta perioden vi träffades.
Det känns väldigt skönt att jag inte måste åka tillbaka något mer och hämta något. Väldigt skönt. Det som är jobbigt är att han verkligen verkar tro att det hela beror på någon annan. Vilket det nu inte gjorde. Å andra sidan kan jag ju inte påstå att kandidater saknas. Måste försöka hålla mig lugn ett tag.... Känn min tveksamhet! Fast det blir ju ett jävla liv annars.
Angående att det skulle vara någon annan, jag hade en liten konversation med nallen på msn där jag skrev vad a verkade misstänka. Han frågade om det var så. Nej, svarade jag. Till saken hör att vi har väl varit på gränsen en gång emellanåt han och jag på jobbet, samt att han är i ett förhållande som han inte riktigt trivs med. Detta får mig att fundera lite på om han inte önskade sig ett annat svar... Aja, ikväll möts vi vid skiftbytet och då blir det att kramas lite. Inte bara med honom, båda mina gosebjörnar går på samma skift nu.
Och vad gäller a, min mormor ringde och väckte mig på lördagsmorgonen, hon undrade hur det stod till med killen och när jag svarade att det var slut och lite anledningen till varför sa hon "Vet du vad xxx, jag tyckte inte om honom". Kanske ska man fråga mormor om råd lite oftare. :) M har ingen haft något emot mig veteligen, det enda mamma sagt är att han nog behöver leka av sig lite mer än jag.
Mot kvällen begav jag mig hem till farbror. Tanterna lurade på mig lite stickeri så jag ska väl sätta mig lite senare och fortsätta. För övrigt var det en hel del barn på besök. Jag fick göra en inbakad fläta på en liten tjej, fick en riktigt puss av en ännu mindre tjej och två nattekramar av två pojkar. Den ena som jag knappt sett sedan han var riktigt liten (han är 11 nu) frågade om jag gick i 8.an!!!! Haha, barn är för goa!
Söndagen tvättade jag lite till, tog hand om en bunt papper som skulle in i pärman och annat plock. Började även rensa ut bland gamla tidningar. De som är viktigast att behålla är Marvel-tidningarna. :)
Det kändes riktigt lustigt under hela lördagen att veta att anläggningen skulle köras igång på morgonen men att jag inte skulle dit förrän på kvällen. Riktigt lustigt. Natten som var gick dock bra. Var alldeles för lite att göra, men jag var rätt så pigg. Plågade de andra en hel del. E mest, men han ser rätt nöjd ut om man säger så... Godingen och jag hann prata en del. Jag mådde inte så bra heller så vi tog det lugnt när vi jobbade tillsammans, snurrig i huvudet, ont i magen samt mensvärk. Hoppas på att det blir bättre inatt.
Mensen är jag dock otroligt glad över att den verkar komma som den ska. A och jag hade ju knappt sex den sista tiden, men det blev lite si och så med p-pillrena runt jul och jag skulle bara inte kunna behålla barnet om jag hade blivit gravid. Å andra sidan vet jag inte om jag klarar av ännu en abort. Men det verkar lugnt.
jaja, kommentarer att komma ihåg och kanske skratta lite åt: "Nä, det tänker jag inte göra, inte ens till dig xxx" när jag sa till e att lova att aldrig köpa en förlovningsring för 16000 till någon tjej. "Nu är du självkritisk" "Du borde vara nöjd, tänk hur många som skulle vilja vara som du". Det sista köper jag dock inte. Sist men inte minst "Kan det inte vänta till helgen", jag säger bara hahahaha.... :D
Förövirigt har jag ett antal blindates som väntar om jag går med på det. Bossen vill fortfarande para ihop mig med en vän. En vän i Götet vill para ihop mig men en juridikstuderande och lilla my på jobbet hade några förslag hon med. Så mig går det ingen nöd på.
Sugen
Nästa helg kommer det inte heller bli något om veckan går som jag planerat. Den 25 däremot bär det av till Uppsala med flickorna, så då kan det ju hända på lördagen. Känner jag damerna rätt så lär ju två slåss om stången. Haha... ja, jag är aldrig värst, så är det bara. Eller... ;)
Gääääääsp
Naja, men snart är man tillbaka i dimman. Jag längtar redan! Eller inte, eller jo. Eller något.
Arbetsdagen gick bättre och var mindre seg än väntat. Kände mig överflödig och bortknuffad under underhållsstoppet, men som tur var fanns det dårar som tyckte att brickorna skulle gås igenom ännu en gång... Och som lämnade högen på golvet. Så det fanns ju något jag självmant kunde ställa mig med.
Den lilla tiden jag tillbringade vid betarna lyckades jag dock kleta ner mig rätt så rejält och få lut på både armar och kläder. Blev tillsagd att byta kläder. Tror dock inte att det frätte hål någonstans på huden. Hoppas att kläderna är hela efter tvätten bara...
Ingen av dem som står mig närmast på jobbet var där idag. Fast det märktes knappt. Vilket härligt gäng. Äldre som yngre. Mest busas det väl med e, men inte bara. Så på så sätt längtar jag tillbaka till jobbet, för att jag har kul och trivs. Det är också anledningen till att jag inte känner mig helt misslyckad med att stå på ett industrigolv.
Efter jobbet begav jag mig till stan. Kikade först på mobil, men kände mig snål, samt att jag vill ha den svarta vilken de inte hade hemma på onoff. Därefter inhandlades två bh.ar på lindex, passar till de toppar/tröjor som jag köpte i Götet. I bokhandeln hittade jag en undangömd skatt. Klassiker. Köpte två böcker: D.H. Lawrence Lady Chatterleys älskare samt PC Jersild En levande själv. Den sistnämda läste jag under året i Tyskland, kommer fortfarande ihåg att jag under teaterresan till Hamburg slängde ifrån mig boken av skräck. Den innehåller stora, vita råttor som är trevliga!!!!! Det sista var det mest skrämmande, annars är ju huvudpersonen hjärnan Ypsilon. Det fanns även en bok av Emelie Flygare Carlén i hyllan, inte omöjligt att jag köper den med sen.
En fika hanns även med. Trevligt, trevligt, fast jag gäspade en hel del. Stackarn! Såg även en pojke jag tidigare lekt med, dvs jobbat med. Fast i Eksjö, och det är några år sedan. Roligt hade vi när vi klättrade på maskinerna. Iallafall, tur att jag inte mellanlandade på en fika hos farbror eftersom de stänger alldeles för tidigt enligt mig på fiken.
Innan hemfärd stannade jag till på Ica Maxi, höll verkligen på att somna när jag väntade i kön till charken. Hopplöst!
När jag kom ut till min lilla bil, gissa vem som står jämte mig. BGO. :) Vi är två stycken som alltid parkerar på gatan här hemma, turas om att stå bakom varandra. Ser knappt aldrig killen, men bilen ser jag dagligen. Tyckte det var lite dråpligt.
Kvällen blir lugn, mer än lugn. Förhoppningsvis sover jag länge imorn.
Farmor, far och psykopaten
En front har det varit ganska lugnt på. Det vill säga den som omfattar min far med anhang.
Farmor ringde häromdagen. Jag svarade inte utan hon talade in ett mobilsvar. Hon vill att jag kommer och hälsar på, och att jag ska få födelsedagspresent och julklapp, dvs pengar. Inte bryr hon sig om att köpa något. Hon hade ju inte ens köpt något till mina kusiner, inte för att hon brytt sig om att ta ut pengar heller.
Det är hennes julklappar som ligger kvar här hemma, men jag känner verkligen inte för att träffa henne. Det hördes att hon var full när hon ringde. Hör jag av mig i förväg och säger att jag kommer så kanske pappa och psykopaten är där med. Jag kan med största sannolikhet vänta mig att ämnet iallafall kommer att nämnas och att hon kommer försöka luska hur mycket kontakt jag har med min farbror.
Angående psykopaten, hon och far har tidigare ansökt och fått besöksförbud gentemot fars ex. Lagen säger att kontaktar de henne bryts detta automatiskt. Nu var det iallafall dags för dem att förnya det, vilket de också ville.
Exet har dock nattetid erhållit telefonsamtal där personen i andra änden inte säger något. Nu har hon lagt ut ett antal hundralappar för att spåra samtalet. Gissa varifrån det kom? Psykopaten.
Åklagaren förlängde inte besöksförbudet utan undrade vad det var för en idiot.
När psykopaten och far var inne hade han suttit tyst, hon förde samtalet.
Tror nog att jag gör rätt i att hålla mig så långt ifrån dem som möjligt. Hon är ju inte lite märklig. Skulle allt bra gärna vilja veta vad hon har för hållhake på far.
Suck på flera håll
Vi ska stå still några timmar imorn igen. Underhåll och liknande. Fast egentligen beror det på att det finns så lite att göra. Hela veckan har varit seg. Fast jag är lite glad över att vara där ändå. Det är kul att träffa lite busiga människor.
Det som inte känns bra på jobbet är att a´s mamma jobbar fm hon med. Ser henne varje dag. Känns inte alls så toppen. Men, men bara att härda ut.
A x.ade mig på facebook nu. Han skickade en kram. Känns inte heller så bra.
Den tredje personen som det inte känns så bra angående är a´s ex/min vän. Har ju hört från flera att man inte ska lita på henne samt akta sig för vad man säger till henne. Jag har varit väldigt öppen med väldigt mycket. Väntar nu på att det ska vändas mot mig. Fast jag behöver ju inte befara det så länge hon har någon användning av mig... Bland annat så berättade jag ju för henne att jag tycker att e är trevlig och rätt söt. (Han på I-skiftet som jag träffade ute bland annat juldagen). Inte alls omöjligt att hon en dag nämner det för a.
Sen har jag ju sagt till a att jag tycker att hon är rätt så märklig, egoistisk och att jag inte litar på henne. Jag litar inte att han behåller det för sig själv heller.
Hon messade mig idag, undrade hur det var med mig. Det var oväntat. Brukar alltid vara jag som är den som hör av mig. Hon bara om hon vill något speciellt. Efter att jag svarat fick jag reda på varför hon förmodligen hörde av sig till att börja med. Ett av hennes ex är ihop med en tjej på min avdelning. (Den tjejen hälsar för övrigt inte ens på mig längre, inte sen hon fick reda på att jag umgås med pojkvännens ex). Iallafall så har denna killen och min vän ett barn ihop. Fast när det är han som har henne är det flickvännen som tar hand om flickan.
Till grejen hör att killen är en riktig jävla kåtbock, flickvän eller ej spelar ingen roll och numera kan man väl säga att han och exet är kk. Förövrigt hatar de varandra, men sexet vill de ha. Första gången det hände vet alla om, men därefter är väl jag en av de få utomstående som vet om det. Jag tycker inte om det, men känner att det är inte heller upp till mig att berätta för någon.
Relationen mellan de båda före detta är med andra ord rätt så underlig. Han blev ihop med sin nuvarande medan han fortfarande var ihop med den första. Av denna anledning hyser min vän en hel del agg mot tjejen. Inte minst för att hon själv är väldigt smal medan den nya är lite mullig. Valross kallar hon henne, Själv tycker jag att hon är söt, inget speciellt men söt, och jag tycker inte smeknamnet, vilket jag även visat.
Nu är hon iallafall gravid. Min vän har hört rykten om det och ville nu ha det bekräftat eller dementerat av mig.
Suck!!!! Stackars tjej, stackars barn! Han har själv sagt att han bara är ihop med henne för att det är bekvämt och bra med två inkomster. Några mer barn vill han egentligen inte ha. Och jag tror definitivt inte att han kommer sluta knulla runt. Jävla idiot. Jag har så god lust att tala om för flickvännen hur det egentligen ligger till. Men hon mår nog bättre av att inte veta.
Jag är redan trött på alla intriger och allt jävla skitsnack häromkring. Vet att jag måste hålla mig borta från orten där jag jobbar och a bor på ett tag, annars lär ju folk börja snacka. Suck!!!!
Men snart är det helg och imorn får man väl försöka hitta på lite bus. När jag idag kom tillbaka från lunchrasten och frös hittade jag min tröja ihoptejpad och fylld med kilar. Så kan det gå, gissa vem som var skyldig? ;)
Sån är jag
Fergies låt Clumsy skulle kunna vara ledmotivet till mitt liv ibland, på gott och ont:
"a girl like me don´t stay single for long"
Fast vem vet, kanske jag lyckas få lite ordning på mitt liv och är singel ett tag nu. Skulle nog behövas... Men vem vet vad som händer... ;)
Zombie
Nu så har mer än halva veckan gått. Helt underbart skönt att helvetesveckan snart är över. Jag går omkring som en zombie. Fast jag är inte den enda som ser ut som ett lik på jobbet. Det är några fler. Andra kan inte alls förstå hur jävla pissigt man mår och hur väck man är. Usch och fy.
Det är I-skiftet som jag ska gå med nu i tre veckor. Kul och livligt. Några är vi ju som ska hålla ihop hela tiden. Jag och godingen, en som är mammaledig samt en av de "nya". Än så länge tycker jag riktigt bra om honom, han spexar en del men jobbar även. Det enda är att han är nära vän med några killar jag jobbat med tidigare. D bland annat, men även en annan kille som jag misstänker fick vissa känslor för mig. Så jag vet inte alls vad han har fått höra om mig, för uppenbarligen är det en del.... Men det kan inte vara särskilt hemska saker eftersom han gärna pratar med mig och så. Det finns med andra ord all anledning till att tro att det kommer fungera rätt bra. :)
I-skiftet är som sagt ett rätt så livligt skift. Bossen kom ju däreifrån så lite van var jag ju redan innan. De är alla väldigt trevliga om än lilla my/den lilla elaka/rötotten är mer än lite märklig. Mycket mer än lite märklig, man konstaterar rätt så fort att hon inte bor på denna planet. Pojken från juldagen och även gången innan jag var ute jobbar på det skiftet. Han försöker se butter och bestämd ut ibland när jag busar med honom, men han misslyckas rätt så stort.
Skiftledarn har på schemat satt in mig som operatör, vilket känns toppen. Läsa in, mäta samt lite om färgning kan jag. Planeringen samt mäta glans och liknande inte direkt, men jag kan lära mig. Jag trodde faktiskt inte att han skulle bry sig om att lära upp mig eftersom jag ännu inte är fast anställd, men se ibland blir man glatt överraskad. Han märkte väl redan i somras att jag är intresserad.
Vad gäller a så... Han ringde igår. Jag svarade inte, men skickade iväg ett mess senare och frågade om det var något viktigt. Hoppades på att han skulle messa, men han ringde istället. Först var ursäkten att han ville kolla hur det gick att jobba. Efter om och men undrade han om jag ville följa med på bio i helgen. Jag sa nej. Han frågade om det verkligen var över. Märker hur han tycker att jag gav upp för lätt. Han verkar faktiskt lite sur.
Vet inte hur många gånger han tjatat om att jag kan lita på honom, att det var enda gången han någonsin ljugit för någon och att han aldrig kommer att göra om det. Bullshit i mina öron. Sa faktiskt till honom att lägga ner, sluta tjata om det för jag tror honom ändå inte.
Sen strular det med hans dotter också, så jag förstår om han verkligen har det skitjobbigt och är nere. Men jag vill inte vara den tröstar honom längre. Jag känner ju att jag knappt tål honom. Jag är väl kankse knäpp, eller en riktig ärkebitch. Jag vet inte.
Nä, nu ska jag göra iordning några matlåder. Lagade riktig mat idag för första gången på hur länge som helst.
Göteborg
Angående brösten, kanske dags att lägga av med p-piller ett tag och se om kroppen förändras något. Har ju svårt att avgöra om jag blev mer deprimerad när jag började med dem, eftersom jag började med dem efter aborten. Så det kanske vore läge att förbli singel, låta bli att strula med killar och låte kroppen bli kvitt alla extra hormoner. Har ju snart bara en karta kvar.
Helgen så då. Åkte ju ner på fredagen. Märkte att a ville strunta i det vi sagt dagen innan och låtsas som om allt var bra. Vi bodde på Hotel Gothia (svenska mässan) och vi parkerade vid Heden. Så efter att vi parkerat bilen så gick jag hem till min faster en sväng för att lämna julklapparna. Hon bor precis brevid Heden. Tror att a´s bror och fru reagerade lite på att jag gick själv.
Det var riktigt kul att träffa minikusinerna. Emma har växt som tusan sedan sist, kanske inte så mycket till storleken som till sättet. Hon pratar riktigt ordentligt. De båda terroristerna var även något lugnare än vad de tidigare varit. Tror att julklapparna passade dem.
Att träffa faster kändes sådär. Vi undvek att prata om släkten. Tror inte vi nämnde någon annan, möjligen min bror då. Så det var lite stelt och det känns som om det är ett slags vägg mellan oss.
Efter att jag varit där gick vi och åt lite. De andra hade gått en sväng på stan under tiden och var rätt så genomfrusna. Väl vid hotellet gick vi och la oss rätt tidigt. Men jag sov väldigt dåligt.
Lördagen började med frukost som sig bör. A ville duscha innan vi gick ner och åt, jag tyckte det var bättre att duscha efter. Så han gick och blötte hela håret för att kunna ha i nytt klet. Förlåt, men sådana småsaker kan reta gallfeber på mig. Vi skulle ju duscha direkt efter frukosten! Dessutom var matsalen full med innebandyspelare, vissa av tjejerna hade ju inte ens borstat håret. Personligen tycker jag inte ens att han behöver ha i en massa. Men, men..
Under hela dagen var det rätt så stelt mellan oss. Jag kände hur jag inte ville vara där med honom. Jag klarade inte av att han tog på mig. Ville inte prata med honom. Han märkte ju också att det inte var som det skulle.
Innan vi skulle gå till Storan började han att gråta. Jag ville verkligen inte såra honom, men jag klarade verkligen inte av att ha honom nära. Kommer knappt ihåg vad vi sa, men jag vet att jag sa att det inte kändes bra. Vi sa även att vi skulle försöka ha en trevlig kväll.
Musikalen var helt ok. Men vi satt alldeles för högt upp. Fick en så otrolig lust att själv medverka igen. Vet att jag inte har mycket till talang och sjunga kan jag inte alls. I alla fall inte rent. Men att medverka bakom scen är otroligt roligt det med. Blev rätt så förtjust i att titta på en av killarna, en av dansarna. Han hade en riktigt het kropp och var sockersöt. Tror inte a märkte något dock. Kroppen fick mig att tänka på d. Har aldrig varit särkilt intresserad av sportfånar och träningsnarkomaner, aldrig. Inte ens deras kroppar. Men d, han ändrade det. Han hade både kropp och hjärna, och så var han trevlig med. Fast inte riktigt rätt för mig, eller jag för honom. Inte än på ett antal år åtminstone, inte senare heller skulle jag tro.
Efter föreställningen slöt vi åter upp med a´s bror och fru som suttit på parkett, samt hans chef med fru. Vi följde med de sistnämnda och kunde otroligt nog beställa mat trots att klockan var runt halv elva. Det kändes dock inte vidare bra att träffa hans chef och dennes fru. Inte när de började fråga om vi bodde ihop och så vidare. Nä, inte bra. Chefen betalade dessutom notan trots att de båda var de enda som inte ätit. Toppen verkade a tycka, vi andra tyckte inte att det kändes särskilt bra.
Tillbaka på hotellet utnyttjade vi att man fick se en film gratis, så vi såg The Bourne Ultimatum. Blundade till en gång ibland, men tror jag såg det väsentliga.
Efter filmen frågade a om han fick krypa intill, men jag sa att det inte skulle kännas bra.
Innan vi skulle åka hem tjurade jag väl till lite. Killarna bestämmde att de skulle gå och hämta bilen medan vi vänlösa tjejer satt och väntade i lobbyn. Hur kul är det? Inte alls enligt mig. Jag muttrade mest lite om att jag inte tyckte om idén. Då fick jag höra att jag var förbannad och så började det igen. Tårarna.
Jag sa inte säga något, hade det varit jag hade jag gråtit lika mycket.
Under hemresan sov jag en hel del. I Växjö följde vi med hans bror och fru in och åt lite. Resten av vägen körde jag. Blir riktigt rastlös av att sitta i ett så litet baksäte (han kör skoda). Han pratade lite och några tårar trillade nog med. Det är mest samma saker han säger. Att han tycker att det är tråkigt, jobbigt. Att han älskar mig mer än han älskat någon. Att han skulle göra vad som helst för att det skulle fungera, fast i andetaget efter säga att han ändrar inte på sig själv. Att jag gav upp för lätt...
Hemma hos honom tog jag mina sista kläder, ett kassetband och min jacka. Morgonrocken jag fick i julklapp lämnade jag kvar. Jag har ju redan två. Sen ville han behålla min ängel ett tag till.
Kom i efterhand på att jag har lite kräftor i hans frys. Lådan tillhör inte mig och jag har lovat att lämna tillbaka den så... Sen ligger mina gamla überslitna sommardäck i hans garage. Så någongång måste jag tillbaka.
Det var jobbigt var det. Han vill verkligen försöka igen. Men känslomässigt känner jag mig helt död. Han pratar och pratar, men jag känner att det inte känns som om det finns något mer att prata om. Kanske är jag känslokall.
När jag åkte sa vi att jag skulle höra av mig om jag kände för det. Han messade redan på kvällen och undrade om jag kommit hem väl.
(Delar av texten försvann och just nu är jag alldeles för trött för att orka tänka efter mer vad det var jag skrev innan.)
.
Har varit hemma ett tag nu från Götet. Mest var det bara jobbigt, men det var även roligt och trevligt emellanåt.
Summan av helgen är väl dock att det nu är slut med a. Hatar att såra alla, för det känns som att hur jag än är och gör sårar jag alltid någon.
Orkar inte skriva så mycket nu. Tänkte ta mig ett bad och sen blir det en tidig kväll. Ska ju börja kl 06:00 imorgon. Ser inte fram emot tiderna, men det ska bli kul att träffa lite folk.
Vek?
Jag sa som det var, att det känns allt annat än bra. Att jag inte ser någon anledning till att fortsätta, att mins känslor svalnat rejält. Att förhållandet känns döfött.
Han grät. Klandrade sig själv och andra. Sa att han inte trodde att det var så farligt.
Han erkände väl att han förmodligen inte tagit in det jag sagt tidigare, att han inte fattat. På den punkten var vi väl överens iallafall.
Jag kände det lite som om jag kanske felbedömt honom, att det kanske finns något där trots allt. Förmodligen var det hans tårar som på något sätt fick mig att vekna lite.
Ändå sa han att jag var tuff. Är inte säker på exakt hur han menade, men det hade att göra med att han tyckte att jag gav upp för lätt. Sa att jag vet inte om något som känns så fel så tidigt är något att kämpa för.
Men jag gav med mig lite. Sa att vi skulle kunna försöka lite till, men att han skulle veta att jag knappt har några känslor kvar. Att det verkligen inte finns några som helst garantier för att mina känslor kommer att förändras, att det kommer bli bättre.
Vet inte om han verkligen fattade. Kändes inte helt som det. Det var iallafall han som fick bestämma om vi skulle åka till Göteborg och försöka lite till. Dessvärre kändes det inte som att han fattade att jag verkligen funderade på att strunta i Göteborg....
Talade om för honom att jag vill gå och lämna julklapparna hos min faster själv. Vill inte komma upp med honom dit av två anledningar, den första är att det är som det är mellan min faster och mig. Att vi knappt pratar som det är. Samt att det är som det är mellan a och mig. Tror bara han "hörde" den första motiveringen.
Nu ska jag iallafall försöka sova lite. Ska försöka komma upp vid 12 igen och duscha och packa.
Lämnar datorn hemma, det känns lika bra även om det kommer kännas jobbigt. Tänkte dock försöka få honom till att köra mig till Media Markt innan vi åker så jag kan köpa en ny mobil.
Mina sista ord denna gång blir: jag berättade inte att jag vet att han fortfarande inte varit ärlig mot mig vad gäller hans ex/kk. Men det finns inom mig.
Ont i magen
Så det är väl bara att åka och hämta det man har där sen, inklusive alla biljetter, eftersom det är jag som betalat. Imorgon bitti får jag väl ta och avboka hotellet.
Känns skönt att jag varit noga med att betala för mig själv. Hellre vara den som betalat mest. Hatar att känna att den andre har något slags ekonomisk övertag över mig.
Jag hatar att såra någon, jag vet inte alls hur jag kommer klara av att prata med a, men det måste jag ju. För att jag själv ska må bra. Det var ju sagt att vi skulle se om Göteborg kunde förändra något eftersom det inte kändes bra redan innan, men nu när detta kommer med?
Jag som våg ska ju vara konflikträdd. Är det väl kanske med. Annars skulle jag inte sitta med en sådan klump i magen nu.
Nä, bäst att göra slag i saken direkt. Tror tyvärr inte han kommer reagera så lugnt. Självklart kommer allt vara hans ex fel.
För min del kanske det blir Götet iallafall. Kanske borde prova på att ta bilen själv för ovanlighetens skull. Åka ner med julklapparna och kanske gå på musikalen iallafall, kanske bjuda med faster. Eller så kan jag ju erbjuda mig att vara barnvakt så de får gå.
Suck, vi får väl se...
Hmmm...
"Förlåt xxx! Ja står för allt ja har sagt till dig, om hur mycke ja tycker om dig hur mycke ja älskar din kropp ditt vackra och söta ansikte ditt hår du är den mest underbara människa ja har träffat. Ska inte störa dig på jobbet men ja kände att ja vill verkligen säga förlåt. Tycker så mycke om dig. Hade ja kunnat vrida tillbaka tiden hade ja gjort de, men nu går de inte. De som är gjort är gjort och ja har lärt mig en läxa. Tänker på dig hela tiden och bryr mig verkligen om dig. Du är helt underbar. Ha det så bra på jobbet nu så hörs vi imorgon. Älskar dig xxx! Kram"
Borde man inte lärt sig att man inte ska ljuga lite tidigare? Tror han att jag tycker mer och bättre om honom om han tycker om mig?
Vet inte hur många gånger han igår sa "men du tror ju ändå inte på mig nu", nej, det gör jag inte. Inte mycket iallafall. "Du hatar mig, säg som det är", nej, jag hatar honom inte, men jag är fan inte glad.
Jag vill inte mer. Jag känner det i hela min kropp att jag vill inte mer. Så viktigt är det inte att ha någon som håller om en, att ha någon att ha sex med. Det finns fler pojkar. Visst jag blir bara äldre och äldre, men jag är inte urgammal än.
Göteborgsresan ställer dock till en del för mig. Känner inte för att åka. Fast jag har ju en massa julklappar som ska dit. Kan å andra sidan åka dit en sväng själv. Vet dock att han verkligen vill åka.
Man skulle kunna åka och försöka ha det rätt så trevligt. Kanske händer ett under. Men vara öppen med att jag med största sannolikhet inte vill fortsätta något förhållande. Jag vet inte alls, men jag måste bestämma mig snart. Riktigt snart.
Åker vi och har det trevligt så är jag dock rädd för att han kommer att tolka det som om allt är bra och förlåtet, och det är det inte.
Träffade godingen en snabbis på jobbet imorse när han kom. Vi hann inte prata, men han såg på mig att det inte var bra med mig. Så vid 15-tiden ringde han för att kolla läget. Har verkligen saknat honom. Nästa vecka jobbar vi äntligen tillsammans igen. Om han bara kommer upp på morgonen... Jag med för den delen... Usch för förmiddag!
Usch för att vara tvungen att bestämma sig med en gång.
Konfrontationen
A var nervös redan när jag ringde upp igår. Jag hade skrivit "vem kan man lita på?" på msn och han var orolig för att något hade hänt mig. Jag frågade om han visste med att han ljugit för mig eftersom han var så nervös. Nä, det hade han aldrig gjort. Sen visade det sig att det hade han visst.
Han sa att han hade pratat med henne en gång för länge sedan efter att hon messat men han inte svarat. Enligt honom var det när han hade varit ute och gått. Men det var den enda gången och det var den enda.
Anledningen till att han ljög var för att han inte vågade säga sanningen när jag frågade. Han visste väl att jag skulle hänga upp mig på att han inte sagt något tidigare. Fegt ändå tycker jag.
Till att börja med ljög han om vad det stod i messet han fick i lördagskväll. Hon undrade inte alls vad han gjorde eller hur det var med honom. Hon pikade honom. Han hade tydligen, i telefonsamtalet (samma dag eller dagen innan vet jag inte säkert) påstått att han inte druckit på länge. Hon hade dock fått reda på om julfesten då han blev så jävla full och dessutom tydligen fick stryk. I messet hade hon skrivit att hon hade bildbevis på att han ljög, som vanligt.
Den versionen känns faktiskt troligare eftersom han läste messet ganska länge och såg rätt så konfunderad ut.
Att det var länge sedan han pratade med henne? Vilken tidsuppfattning har man om så sent som i helgen som var är länge sedan? Att han var ute och gick när han ringde? Han satt i bilen på väg in till stan. Så frågan är om han inte pratat med henne flera gånger men inte vågar erkänna ens det.
Sen den här lilla detaljen om att han inte vågade säga sanningen för att det hade kännts bra ett tag nu? I lördags när jag frågade honom så hade vi ju tidigare under dagen pratat om att det inte var bra men att vi skulle ge det lite mer tid. Då ljög han för mig.
I tisdags när vi pratade tog jag upp det igen. Då ljög han ytterligare en gång.
Tror dessutom jag tog upp saken redan efter juldagen då jag träffat henne. Så frågan är hur många gånger han ljugit för mig. Varför sa han inte som det var när han fick messet? Vad som verkligen stod i det?
Nä, det känns som om han ljuger för allt och alla. Han är alldeles för jävla feg.
Han grät nästan hela tiden som vi pratde igår. Flera gånger frågade han om jag kunde förlåta honom. Nä, inte bara så.
Mot slutet sa han något om att han verkligen inte vill mig något illa, eller något liknande iallafall. Då sa jag att han lyckas inget vidare med sitt mål. Inte när han ljuger och inte heller när han ringde stupfull vid julfesten. "Trodde du hade förlåtit mig för det" kom det då. Förlåta och glömma är inte samma sak för mig. Kanske är jag långsint men jag vet inte.
Vad gäller att han hållt på och strula med två tjejer parallellt förnekar han totalt.
Tydligen var hans båda ex bara ute efter att förstöra för honom. Denna offermentalitet hos honom gör mig galen. Nu nämnde hans ex/min vän något i förbifarten som jag hängde upp mig på och frågade vidare om. Att jag hängt upp mig på något hade jag inte berättat för henne tidigare.
.
A har både skickat meddelanden på msn och ringt. Jag har inte svarat på något av dem. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska säga. Förmodligen kommer jag låtsas som ingenting och att jag bara inte varit vid daton och telefonen.
Suck, jag längtar inte ens efter att få jobba längre. Är rädd för att många tagit ledigt dessa två nätter och att det bara kommer vara avslaget.
Varför gav jag mig in på det här med a överhuvudtaget? Är jag så beroende av att ha någon som tycker om mig?
Varför ska jag vara så osäker på mig själv?
Sanning eller lögn
Jag vet fan inte vad jag ska tro. A hävdar ju hela tiden att han inte kan ljuga, jag vet att han ljuger. Att han inte kan vara otrogen och så vidare. Till mig har han sagt, upprepade tillfällen att han inte längre har någon kontakt med sitt ex/kk, inte sedan alldeles efter vi träffades. Hur kommer det sig då att jag får reda på att han ringde henne efter julbordet när han var så jävla full? Eller att han hörde av sig på juldagen och nu senast i helgen? Möjligvis även efter helgen? Det är iallafall vad hans andra ex berättade nu när hon ringde, hon som är min vän. Dessa båda tillbringade nämligen nyår ihop.
Hon hade dessutom berättat för min vän att hon kom på a med att strula med ytterligare en när han var med henne. Att han ibland smög iväg när telefonen ringde och att hon en gång hörde ett av samtalen.
Jag vet att jag inte kommer kunna radera ut detta ur mitt huvud. Frågan är nu bara om jag ska konfrontera a med det... Eller ska jag kanske höra av mig till detta andra ex och fråga henne rätt ut? Hon finns ju på facebook.
A sa innan idag när han ringde att jag kunde höra av mig. Det var ett kort samtal eftersom jag inte sa mycket, jag hade ju inget att säga. Tror inte jag kommer kunna hålla mig om jag pratar med honom. Kanske är bättre att åka hem till honom. Har ju ändå en del jobbarkläder där som jag skulle behöva till inatt.
Helvete!!!
Själv kan jag ju säga att jag alltid brukar försöka vara ärlig, även om det sårar. Även om jag riskerar att förlora på det. Brukar tänka att man i längden vinner på att vara ärlig. Det kanske tar ett tag innan jag berättar, men det brukar komma... Eller så svarar jag iallafall ärligt när någon frågar.
Öhhh?
Grrr
På nordea ser jag dock att den visst är betald och att all information stämmer. Vid oklarheter meddelade messet att man skulle gå in på tre.se/mitt3. Väl där skulle man ange användarnamn och lösenord. Har ju inte varit inne där än, utan då ska man ange användarnamn=mobilnummer (i mitt fall det till datorn), letar fram numret och får tillbaka ett felmeddelande om att det inte stämmer.
Suck eller suck. Varför är det just alltid den typen av företag som alltid ska strula? Telia ger jag inte heller mycket för.
Elak?
Gårdagen började rätt lugnt. Lagom tills att jag skulle gå upp till mamman och lillfian kom a så han fick följa med. Hon är verkligen söt den lilla. Jag såg hur a tittade och jag vet att han längtar. Ibland tänker jag "visst varför inte" men det känns verkligen inte som en så bra idé att skaffa barn med honom. Inte när man ser hur det fungerar med den dotterna han redan har. Det känns bara inte rätt.
Framåt eftermiddagen for vi hem till mor som bjöd på riktigt god mat. Trevligt var det med. Med undantag för ett sjukt skämt från min brors och hans vänners sida. På något sätt kändes det ändå inte helt rätt. A är söt, han är trevlig, men jag vet inte.
Känner mig riktigt hemsk och elak för att jag känner så.
Ett tag kändes det rätt bra. Även till att börja med när vi gått upp och krupit ner i brors säng. Jag ville krypa intil och gosa. A ville något mer. Inte mig emot, bara det att... Visst jag kommer, men det är inget speciellt. Känns som om han har väldigt svårt för att läsa vad jag vill, han kör bara på i samma snabba tempo.
Hade jag verkligen, verkligen varit förälskad i honom hade jag efteråt inte velat något annat än att ligga riktigt nära och gosa. Jag kröp bara ihop i min sida av sängen och ville sova.
Sov rätt så dåligt. Låg och tänkte en del, och när jag väl sov var drömmarna rätt så obehagliga. Vaknade under förmiddagen men orkade inte bry mig om att gå upp. Vände mig bara om och låtsades sova vidare. Somnade väl om ibland med. 11.36 gick jag upp. Ville se Ronja Rövardotter som börjat 6 minuter tidigare.
Var rätt slött hemma hos mor, tittade mest på tv medan de läste eller i mors fall även stickade. Åkte lite efter klockan 15. Färden hem till mig satt jag tyst. Gillar att sittta tyst för mig själv, men a gillar det inte alls. Inte sällan han vräker ur sig saker bara för att säga något.
Väl här följde han med upp. Har inte gjort så mycket. Lite sådär oss emellan. Fast inte dåligt, vet inte riktigt hur jag ska beskriva det.
Jag sa att jag funderade på att be en killkompis följa med mig in till Växjö imorn. Vill ju köpa en mobil och hittar ju så extremt dåligt själv. Fast det reagerade han på. Tyckte att det kändes väldigt märkligt. Självklart vill han själv följa med istället. Han sa att killar inbillar sig att det ska bli något så fort de gör något med en tjej. Exempelvis tar en fika eller något.
Öhh??? Jaha. Hmm... Om det alltid är fallet, vilket han ville ha det till, så tycker jag nog ändå att jag klarat av det rätt så bra genom åren eftersom jag ofta haft killkompisar. Visst, jag har inte alltid skött det snyggt, en del har blivit sårade. Jag är duktigt på att sända blandade signaler. Men jag trivs med killar. Många av de tjejer jag de senaste åren lärt känna har precis som jag haft svårt för att komma överens med andra tjejer.
Naja, jag vet inte jag. Men jag struntar helt enkelt i att köpa en ny mobil ett tag till. Jag förstår ju i och för sig att han reagerar, men det rimmar rätt illa med att han nästa sekund säger att han inte alls är svartsjuk.
Vi pratade iallafall om en del. Min dåliga självkänsla och annat. Han nämner ofta att man måste kunna lita på varandra, lita på att den andre tycker om en. Vet inte hur många gånger han säger att han tycker otroligt mycket om mig, någon gång säger han också "men jag vet ju inte om du tycker om mig lika mycket". Jag trodde jag hade varit tydlig med att jo, jag gillar honom, men att jag inte är lika blint förälskad som han och att det till stor del också är varför jag tycker det är jobbigt att han gillar mig så mycket. På något sätt verkar det inte ha gått in.
Så jag nämnde det igen när han skulle åka. (Inte för att han går självmant, trots att jag sagt att jag vill sova själv, utan jag får närapå köra ut honom.) "Vadå, ska du dumpa mig eller?". Sen börjar han babbla något om att jag ska säga till i god tid om jag är osäker så att han inte går och gör något dumt. Så uppfattade jag det han sa iallafall.
Har han inte förstått något av det jag sagt? Var det inte senast i lördags han stod i mitt kök och grät? Jag förstår ingenting.
Jag sa att det känns bättre nu än innan, men inte helt bra. På sätt och vis kanske jag ljög. Jag vet inte. Det har varit bättre mellan oss. Samtidigt som jag tror att jag blir mer och mer säker på att detta inte är något som kommer vara för alltid. Men, men... Återigen, vi får se hur helgen går...
Är jag en hemsk människa? Jag vet inte. Kanske jag är det. Kanske var m mitt livs kärlek eftersom jag inte kan glömma honom utan fortfarande längtar efter honom (trots att jag vet att det till 99% bara skulle gå några månader innan vi gör slut igen). Ibland känns det dock som om jag är en elak, egoistisk människa.
Kanske skulle man se det nya året som en nystart, göra sig av med allt gammalt och börja om på nytt. Kanske är dags att flytta långt bort.
